Döda för nöje på film
Igår gick vi på bio och såg Hunger games. Det fanns inte så många "biofilmer" som vi kände för, så det blev denna som vi antagligen hade sett ändå.
Filmen är baserad på boken (som jag inte har läst) med samma namn och jag tycker att det verkade vara en bra skildring av den. Skådespelarna agerade bra och trovärdigt, och det hände saker i den hela tiden.
Science fiction är inte riktigt min typ av litteratur/filmgenre, men det brukar gå ganska bra med filmer. Jag hade läst en del recensionen om filmen och var införstådd med handlingen, även om jag tyckte att det lät lite för konstigt. Trots det reagerade jag starkt på filmen, vilket jag inte var beredd på. Först förstod jag inte varför tårarna rann när filmen var slut, men sen insåg jag varför jag kände mig så illa till mods under filmen. Jag hade mycket svårt för dödandet så till den grad att jag kände mig illamående.
Nä usch, sânt har jag väldigt, väldigt svârt för. Jag var extremt känslig innan men efter att ha fâtt barn har det blivit värre.
Vilken tur att det inte bara är jag. Kände mig så ensam med min känsla...
