Musiklust
Nuförtiden känner jag alltid för att spela piano. Jag undrar om det beror på att jag har alldeles för lite tid och möjlighet för det. Ibland sätter jag B i knät och låter henne klinka medan jag spelar bredvid, ibland på golvet bredvid pianostolen så att jag nätt och jämt hinner spela ett stycke innan hon vill ha min uppmärksamhet, ibland spelar jag tio-femton minuter när A kommer hem tidigt.
Nytta och nöje
I helgen var svärmor på besök. Det var fyra månader sedan hon träffade B. Att vi vuxna inte ses så ofta är naturligt eftersom man jobbar, men under fyra månader hinner ett litet barn växa mycket, lära sig många nya saker och glömma bort ansikten. Det gick dock jättebra att leka, umgås och bli buren av farmor. Konstigt eftersom B är så känslig för obekanta människor annars, men skönt och jätteroligt så klart.
I lördags när svärmor tog en promenad med B hann A och jag göra tomten redo för vår och sommar. Vi sopade altanerna och ställde ut utemöbler och grill. A staplade den överblivna veden och plockade i ordning i garaget medan jag rensade i rabatter och buskar.
På kvällen bjöd svärmor mig på jmusikalen, Jesus Christ Superstar. Det var roligt att få göra något annorlunda och jag hade aldrig gått för att se den annars. Det var en jättebra föreställning och ensemblen var så duktiga. Kulturaptiten är kanske mättad en lite stund.
Tacksamhet för livet i Sverige
På drygt en vecka har jag läst ännu en bok, En del av mitt hjärta lämnar jag kvar av Diana Janse. Att jag läste ut den så fort beror nog både på att den inte är så lång och på att den handlar om en annan verkligheten som inte är min verklighet (tack och lov).
Boken gavs ut när jag jobbade på Regeringskansliet, dvs. över två år sedan, och det var också därför jag fick höra talas om den. Jag var mycket mer uppdaterad om de internationella situationerna och politik då, så mycket som är möjligt utan högre utbildning i ämnet. Det var nog därför som jag tyckte att boken verkade intressant och lockande. I boken berättar författaren kulturella och politiska observationer, skillnader och insikter under sin tid stationerad i Kabul, Afghanistan, utsänd av UD.
Afghanistan var ett land som jag läste och intresserade mig för på den tiden. Nu läste jag boken i ett helt annat sammanhang: med ett helt annat jobb däremellan, föräldraledig och med ett spädbarn i närheten, men då som nu i ett fint renoverat hus. Jag kände mig nog mycket mer främmande för det jag läste än vad jag hade gjort då. Den genomgående känslan som jag kände var tacksamhet att bo i ett land som Sverige. Jag undrar om jag hade haft andra reflektioner och fått andra insikter om jag hade läst boken tidigare.
Avkoppling i småbarnsbubblan
Jag har ju faktiskt hunnit läsa en bok. För två veckor sedan läste jag ut Hundraåringen som klev ut genom mönstret och försvann av Jonas Jonasson. Jag påbörjade den efter att jag hade läst ut Tai-Pan, i oktober, men har egentligen inte läst den förrän i år.
Jag tyckte att boken hade lite snurrig handling, men den var underhållande. Dessutom var det en del historiska och vetenskapliga fakta som jag inte alls kände till.
Jag har märkt att jag kan hinna läsa lite per dag om jag inte ska iväg på längre ärenden. Dessutom har vi inte så mycket för oss på helgerna så då hinner jag också läsa lite. Det är rätt skön avkoppling i småbarnsbubblan och det går fort att lägga ifrån sig en bok om man behöver rikta uppmärksamheten mot B. Jag hoppas kunna fort sätta läsa lite, men är medveten om att andra projekt kommer kräva uppmärksamhet framöver.
Sista av årskortet
Idag hade A och jag bestämt att vi skulle ses på Fotografiska efter att han slutat jobbet. Han slutade lite tidigare än vanligt vilket var bra för B:s skull.
Årskortet som jag fick i julklapp av A förra julen gick ut idag så därför passade vi på att utnyttja det en sista gång. Det har ju legat orört hela hösten.
Det är David LaChapelle som ställer ut på Fotografiska. Faktiskt så är hela museet fyllt med endast hans verk. Flera av hans motiv ifrågasättande av får samtid, t.ex. kommersialism och utseendefixering. Andra verk var omtolkningar av religiösa motiv och kändisar i nya sammanhang eller med sin image överdrivet. Det var roligt att få se alla verk. (Jag hoppade över videofilmerna dock.) Många av bilderna var självförklarande.
Amningstid - läsefrid?
I fredags läste jag äntligen ut Tai-Pan av James Clavell. Det är en bok på 600 sidor så det har tagit ganska lång tid att läsa ut den. Jag började läsa den under semestern, i mitten av juni, och läste ut den först nu alltså.
Boken är en fiktiv, men utspelar sig under det verkliga grundandet av Hongkong. Jag hade svårt att komma in i boken eftersom jag till en början läste korta stycken då och då. Det var först efter en tredjedel av boken som jag kände att jag kommit in i boken, och efter två tredjedelar var jag nästintill fängslad.
Det finns en fortsättningen av boken, Noble house, som jag funderade på att påbörja. Men den är ännu tjockare än Tai-Pan så jag är rädd att det dröjer alltför länge innan jag har läst ut den. Det tråkiga med det är att jag känner karaktärerna väl vid detta laget, men om jag ska läsa fortsättningen framöver kommer jag att få lära känna dem på nytt.
Under amningsstunderna dagtid har jag ofta passat på att läsa eftersom B normalt vill amma minst femton minuter. (Häromkvällen ammade hon nästan en timme.) Att inte kunna göra något och kanske fundera på saker som behöver göras stressar mig så läsning under dessa stunder är jättebra avkoppling.
Boken är en fiktiv, men utspelar sig under det verkliga grundandet av Hongkong. Jag hade svårt att komma in i boken eftersom jag till en början läste korta stycken då och då. Det var först efter en tredjedel av boken som jag kände att jag kommit in i boken, och efter två tredjedelar var jag nästintill fängslad.
Det finns en fortsättningen av boken, Noble house, som jag funderade på att påbörja. Men den är ännu tjockare än Tai-Pan så jag är rädd att det dröjer alltför länge innan jag har läst ut den. Det tråkiga med det är att jag känner karaktärerna väl vid detta laget, men om jag ska läsa fortsättningen framöver kommer jag att få lära känna dem på nytt.
Under amningsstunderna dagtid har jag ofta passat på att läsa eftersom B normalt vill amma minst femton minuter. (Häromkvällen ammade hon nästan en timme.) Att inte kunna göra något och kanske fundera på saker som behöver göras stressar mig så läsning under dessa stunder är jättebra avkoppling.
Sista biobesöket...
...på ett tag passade vi på att göra igår kväll. Vi såg den nya Batman- filmen. Jag tyckte att den var bra och att skådespelarna passade för sina roller. Trots att filmen var lång gick tiden fort.
Tyvärr mådde jag lite dåligt under filmens första hälft (hade kanske ätit för mycket under dagen) och den höga ljudnivån gjorde det inte bättre. Så det kändes lite jobbigt att inte veta omen jag behövde springa ut i början.
Det var första gången vi gick på bio i Sickla. Det var mycket lugnare i och kring biografen än runt biograferna i stan. Tyvärr passade inte sätena mig alls; de var alldeles för djupa, vilket gjorde att jag satt långt fram på sätet. Sån tur var hade jag ett tomt säte på ena sidan så jag kunde lägga ena benet under mig. För mig är det bra när sittraderna är så branta eftersom jag då inte behöver riskera hamna bakom någon som skymmer bioduken.
Tyvärr mådde jag lite dåligt under filmens första hälft (hade kanske ätit för mycket under dagen) och den höga ljudnivån gjorde det inte bättre. Så det kändes lite jobbigt att inte veta omen jag behövde springa ut i början.
Det var första gången vi gick på bio i Sickla. Det var mycket lugnare i och kring biografen än runt biograferna i stan. Tyvärr passade inte sätena mig alls; de var alldeles för djupa, vilket gjorde att jag satt långt fram på sätet. Sån tur var hade jag ett tomt säte på ena sidan så jag kunde lägga ena benet under mig. För mig är det bra när sittraderna är så branta eftersom jag då inte behöver riskera hamna bakom någon som skymmer bioduken.
Tullgarns slott
Idag besökte vi Tullgarns slott i sällskap med A:s före detta kursare. Både parken och slottet var väl värda besöket.
Eftersom vi kom fram dit kl. 13 hade en guidad visning just börjat så vi gick runt lite i trädgården först. Vi tittade på de biologiska dammarna, där slottets avloppsvatten renades på naturlig väg i små dammar med olika funktioner, engelska parken, lövteatern samt gästbryggan, där det tidigare funnits två badhus.
Visningen av slottet pågick i en timme som passerade fort. Guiden berättade på ett intressant sätt om slottet, dess inredning och "användare". Slottet har givetvis förändrats under olika användare, men även restaurerats under olika tider och pågående. Det var roligt att se att slottet och dess trädgård var så välbevarade.
Efter visningen tog vi en lätt lunch på slottskaféet. Tyvärr såg mackorna inte vidare fräscha ut, men de hade tre olika pajer på menyn. Både paj och mackorna smakade dock bra. Efteråt promenerade vi till orangeriet där vi tog en glass.
Eftersom vi kom fram dit kl. 13 hade en guidad visning just börjat så vi gick runt lite i trädgården först. Vi tittade på de biologiska dammarna, där slottets avloppsvatten renades på naturlig väg i små dammar med olika funktioner, engelska parken, lövteatern samt gästbryggan, där det tidigare funnits två badhus.
Visningen av slottet pågick i en timme som passerade fort. Guiden berättade på ett intressant sätt om slottet, dess inredning och "användare". Slottet har givetvis förändrats under olika användare, men även restaurerats under olika tider och pågående. Det var roligt att se att slottet och dess trädgård var så välbevarade.
Efter visningen tog vi en lätt lunch på slottskaféet. Tyvärr såg mackorna inte vidare fräscha ut, men de hade tre olika pajer på menyn. Både paj och mackorna smakade dock bra. Efteråt promenerade vi till orangeriet där vi tog en glass.
Gångvägen mot orangeriet och dammarna samt två foton vid dammarna.
Tullgarns slott från landsidan, båthamnen och utsikt från terassen mot sjösidan.
Tullgarns slott mot sjösidan och utsikt från orangeriet mot sjön.
Jämfört med Rosersbergs slott hade Tullgarn ganska många besökare som strosade omkring i trädgården och vi var en ganska stor grupp på den guidade visningen. Både slott och trädgård var i så gott skick. Dessutom finns det ett värdshus (lite för dyrt för oss), ett slottskafé och en servering i orangeriet.
Rosersbergs slott
Igår såg vi att dagens väderprognos visade en vacker sommardag så vi bestämde oss för att besöka Rosersbergs slott med en kompis. Slottet ligger nästan vid Arlanda och jag kände inte till slottet särskilt väl innan vi besökte det.
Den vackra vita byggnaden tornade upp sig mellan träden när vi anlände.På somrarna har de 45 minuters visning av slottet varje heltimme. Vår visning av slottet tog nära en timme, men det var intressant att få se interiörerna. Tyvärr var det lite svårt att föreställa sig den färgprakt som måste ha funnits under sjutton- och artonhundratalet. Idag har sidentapeter, tyger, målningar och trä bleknats och möbler tagits därifrån.
Rosersbergs slott från land och utsikt mot slottsparken och Mälaren.
Tyvärr var det dåligt med skyltar i den stora parken och det var tråkigt att de inte hade behållit något av trädgårdarna i slottsparken. Kaféets utbud var spartanskt, men det som serverades såg ut att vara hembakat, fräscht och smakade gott, och dess möblemang var desto mer intressant.
Jag tycker att man tyvärr inte hade tagit vara på möjligheterna att göra slottet till den sevärdhet och det kulturarv som det är.
Äntligen utläst
Under Sälenresan började jag läsa Eat, prat, love av Elizabeth Gilbert. När vi kom hem hade jag läst ungefär två tredjedelar av boken, men efter det har jag haft mycket lite tid att läsa. Därefter har jag läst ett kapitel då och då. Igår kväll avslutade jag äntligen boken.
Boken är självbiografisk så det är författarens egen berättelse. Den är "uppdelad" i tre delar; den första delen handlar om jakten på njutning, andra om jakten på inre ro och den tredje om jakten på balans. De tre delarna sammanfaller även med författarens geografiska resa till Italien, Indien samt Bali.
Jag hade lätt att komma in i bokens handling eftersom första delen handlar om njutning i form av italiensk mat. Jag kände stor förståelse för författatens synsätt. Hon skriver givetvis inte endast om den mat som hon äter under resan utan även om sevärdheter och möten med människor.
Däremot hade jag lite svårt att komma in i bokens andra del. Författaren är då på sin andliga resa och lever i ett ashram i Indien. Jag är ju själv inte alls spirituell av mig. Efter ganska många kapitel kom jag även in i denna del av bokens handling och kunde känna viss förståelse för det inrutade och "hårda" livet på ett ashram.
Efter att ha tagit mig igen den andra delen var det inga problem att komma in i bokens tredje del, men jag tycker att den mer handlade om andlig resa än njutning. Eller egentligen handlar den om hur vi väljer att leva våra liv.
Jag tycker att boken var ganska bra och det var lärorikt att läsa om någons spirituella resa. Det var förmodligen även nyttigt för mig att läsa om inre ro och balans. Jag kan även passa på att nämna att jag inte sett filmen med samma namn som dess engelska förelaga.
Boken är självbiografisk så det är författarens egen berättelse. Den är "uppdelad" i tre delar; den första delen handlar om jakten på njutning, andra om jakten på inre ro och den tredje om jakten på balans. De tre delarna sammanfaller även med författarens geografiska resa till Italien, Indien samt Bali.
Jag hade lätt att komma in i bokens handling eftersom första delen handlar om njutning i form av italiensk mat. Jag kände stor förståelse för författatens synsätt. Hon skriver givetvis inte endast om den mat som hon äter under resan utan även om sevärdheter och möten med människor.
Däremot hade jag lite svårt att komma in i bokens andra del. Författaren är då på sin andliga resa och lever i ett ashram i Indien. Jag är ju själv inte alls spirituell av mig. Efter ganska många kapitel kom jag även in i denna del av bokens handling och kunde känna viss förståelse för det inrutade och "hårda" livet på ett ashram.
Efter att ha tagit mig igen den andra delen var det inga problem att komma in i bokens tredje del, men jag tycker att den mer handlade om andlig resa än njutning. Eller egentligen handlar den om hur vi väljer att leva våra liv.
Jag tycker att boken var ganska bra och det var lärorikt att läsa om någons spirituella resa. Det var förmodligen även nyttigt för mig att läsa om inre ro och balans. Jag kan även passa på att nämna att jag inte sett filmen med samma namn som dess engelska förelaga.
Årets tredje på Fotografiska
Det gäller att utnyttja årskortet som jag fick i julklapp. En mycket uppskattad gåva eftersom man nu kan spontanbesöka Fotografiska när som helst. De har ju väldigt generösa öppettider.
I söndags besökte vi återigen museet, för tredje gången i år. Nu var vi främst intresserade av de tre utställningarna med foton av Steve Schapiro, André Kertész och Marcus Bleasdale.
I Steve Shapiros utställning Heroes finns fotografier på många artister och kända personer från 1960-talet, t.ex. Andy Warhol, (en då okänd) Muhammed Ali och Martin Luther King. Fotografierna i samband med mordet på King är kusliga. Han fotograferade även under inspelningarna av bland annat de klassiska Gudfadern-filmerna och Taxi Driver.
Jag föll för André Kertész svartvita fotografier från 20- och 30-talens Paris, My France. De flesta av motiven är från Paris, men en del är porträtt på hustrun och konstnärsvänner. Han använde sig ofta av skuggor i fotografierna. Mina favoritfotografier var Hos Mondrian och även ett fotografi med Eiffeltornet i bakgrunden.
Marcus Bleasdales utställning Stolen Children. Soldiers of the Lord's Resistance Army. var den mest omtalade av utställningarna och förmodligen även den som berörde mest. Fotografierna var mestadels porträtt av före detta barnsoldater som rymt från Herrens Motståndsarmé (The Lord’s Resistance Army, LRA) och dess ledare, Joseph Kony.
I söndags besökte vi återigen museet, för tredje gången i år. Nu var vi främst intresserade av de tre utställningarna med foton av Steve Schapiro, André Kertész och Marcus Bleasdale.
I Steve Shapiros utställning Heroes finns fotografier på många artister och kända personer från 1960-talet, t.ex. Andy Warhol, (en då okänd) Muhammed Ali och Martin Luther King. Fotografierna i samband med mordet på King är kusliga. Han fotograferade även under inspelningarna av bland annat de klassiska Gudfadern-filmerna och Taxi Driver.
Jag föll för André Kertész svartvita fotografier från 20- och 30-talens Paris, My France. De flesta av motiven är från Paris, men en del är porträtt på hustrun och konstnärsvänner. Han använde sig ofta av skuggor i fotografierna. Mina favoritfotografier var Hos Mondrian och även ett fotografi med Eiffeltornet i bakgrunden.
Marcus Bleasdales utställning Stolen Children. Soldiers of the Lord's Resistance Army. var den mest omtalade av utställningarna och förmodligen även den som berörde mest. Fotografierna var mestadels porträtt av före detta barnsoldater som rymt från Herrens Motståndsarmé (The Lord’s Resistance Army, LRA) och dess ledare, Joseph Kony.
Döda för nöje på film
Igår gick vi på bio och såg Hunger games. Det fanns inte så många "biofilmer" som vi kände för, så det blev denna som vi antagligen hade sett ändå.
Filmen är baserad på boken (som jag inte har läst) med samma namn och jag tycker att det verkade vara en bra skildring av den. Skådespelarna agerade bra och trovärdigt, och det hände saker i den hela tiden.
Science fiction är inte riktigt min typ av litteratur/filmgenre, men det brukar gå ganska bra med filmer. Jag hade läst en del recensionen om filmen och var införstådd med handlingen, även om jag tyckte att det lät lite för konstigt. Trots det reagerade jag starkt på filmen, vilket jag inte var beredd på. Först förstod jag inte varför tårarna rann när filmen var slut, men sen insåg jag varför jag kände mig så illa till mods under filmen. Jag hade mycket svårt för dödandet så till den grad att jag kände mig illamående.
Besök på Skansen
I helgen följde vi med kusiner som skulle besöka Skansen och främst Lill-Skansen som återöppnats efter att ha gjorts om från grunden.
Kusinerna blev besvikna på att hela konceptet gjorts om. Jag hade själv trott att barnen skulle få möjlighet att träffa och klappa djuren. Kanske det var i samband med de "lektioner" som hålls i en sal som byggts upp?
Jag tycker däremot att Lill-Skansen nu har anpassats främst för barns lek. Det var tunnlar och så krypin nästan överallt. Utöver det kunde man självklart titta på en del olika djur.
Efteråt tog vi ett varv förbi de nordiska djuren för att visa dem för den besökande kusinen från England. Vi fick se älg, björn, räv, ren lodjur och varg. Tyvärr var vädret inte alls bra. Det var kallt, blåste och snöade så det var inte särskilt trevligt att vara utomhus.
Så efter den lilla rundan utomhus var det dags att värma sig. Vi gick in på kaféet vid Sollidenscenen, men utbudet av fikabröd och kakor var så skralt att vi bestämde oss för att gå till serveringen i Tobaks- och tändsticksmuseet vid huvudingången. Innan vi lämnade kaféet sprang vi på en annan kusin som varit på Lill-Skansen med sin son som hade älskat det.
Det blev välbehovlig vila och värme inne på kaféet på Tobaks- och tändsticksmuseet. Serveringen av varma drycker var alldeles för långsam, men kakorna som vi beställde var alla goda.
Inka
I helgen var vi på utställningen Inka i Bergrummet på Skeppholmen (där delar Terrakottaarmén visades upp för ett år sedan).
Det var inte alls lika mycket folk där som när vi besökte Terrakottaarméutställningen. Så man kunde strosa runt i sin egen takt, läsa de skyltar som man var intresserad av utan att trängas och titta på föremålen i lugn och ro.
Det var många fina föremål som alla var tillverkade med stor omsorg och skickligt hantverk. Jag tycker att det var intressanta fakta och föremål från olika indianfolk från olika skeenden i livet.
Klart sevärd för den som är intresserad av kultur eller historia.
Det var inte alls lika mycket folk där som när vi besökte Terrakottaarméutställningen. Så man kunde strosa runt i sin egen takt, läsa de skyltar som man var intresserad av utan att trängas och titta på föremålen i lugn och ro.
Det var många fina föremål som alla var tillverkade med stor omsorg och skickligt hantverk. Jag tycker att det var intressanta fakta och föremål från olika indianfolk från olika skeenden i livet.
Klart sevärd för den som är intresserad av kultur eller historia.
Packat Fotografiska
I går åkte vi till Fotografiska på förmiddagen. Det var redan då fullt på parkeringen och kö in till muséet. Jag ville passa på att se Nick Brandts fotografier och utnyttja det årskort som jag fick av A i julklapp.
Det blev att vi snabbt gick igenom utställningarna eftersom det var mycket folk överallt. Och efteråt hoppade jag över museishopen.
Jag är glad att jag fick se de fina bilderna, några mer tänkvärda och kritiska också. Det var bara tråkigt att det var så många besökare att vi inte kunde njuta av utställningarna.
Det blev att vi snabbt gick igenom utställningarna eftersom det var mycket folk överallt. Och efteråt hoppade jag över museishopen.
Jag är glad att jag fick se de fina bilderna, några mer tänkvärda och kritiska också. Det var bara tråkigt att det var så många besökare att vi inte kunde njuta av utställningarna.
Recension av Livet Deluxe
Nu har det gått ett tag sedan jag läste ut Livet deluxe av Jens Lapidus. Det kändes som om jag länge bar på bokens innehåll, men nu börjar det blekna. Så det är nog lika bra att jag skriver recensionen nu innan den helt bleknat bort.
Livet deluxe är den tredje boken i serien Stockholm noir. Vad jag minns så tyckte jag att den andra boken, Aldrig fucka upp, inte gjorde något större intryck på mig, men denna bok tänkte jag på under tiden efter att jag hade läst ut den.
Boken är knyter an till första boken, Snabba cash på ett mycket närmare sätt än Aldrig fucka upp som kändes lite mer fristående. I Livet deluxe får vi följa det från två nya perspektiv; två av berättarrösterna är Radovan Kranjics dotter, Natalie, och polisen Martin Hägerström, som båda har dykt upp i Snabba cash. Den tredje berättarrösten är Jorge som även var en av rösterna i första boken.
Det gick snabbare att komma in i denna bok eftersom man får veta hur det går för personerna från Snabba cash och jag kände mig mer intresserad av personerna i dessa böcker. Jag tyckte att boken var spännande och det hände kanske mer saker.
Livet deluxe är den tredje boken i serien Stockholm noir. Vad jag minns så tyckte jag att den andra boken, Aldrig fucka upp, inte gjorde något större intryck på mig, men denna bok tänkte jag på under tiden efter att jag hade läst ut den.
Boken är knyter an till första boken, Snabba cash på ett mycket närmare sätt än Aldrig fucka upp som kändes lite mer fristående. I Livet deluxe får vi följa det från två nya perspektiv; två av berättarrösterna är Radovan Kranjics dotter, Natalie, och polisen Martin Hägerström, som båda har dykt upp i Snabba cash. Den tredje berättarrösten är Jorge som även var en av rösterna i första boken.
Det gick snabbare att komma in i denna bok eftersom man får veta hur det går för personerna från Snabba cash och jag kände mig mer intresserad av personerna i dessa böcker. Jag tyckte att boken var spännande och det hände kanske mer saker.
Fredagsdejt
I fredags möttes A och jag upp efter jobbet.
Vi började med att äta dumplings på Potstickers innan vi fönstershoppade en halvtimme på Kungsgatan. Därefter inhandlade vi en påse lösgodis innan vi gick till Filmstaden Sergel. Vi hade bokat biljetter till Woody Allens senaste film Midnatt i Paris.
Jag tycker att det var en underbar film. Även A tyckte att filmen var bra.
Om man inte tycker om romantik så ska man nog avstå från filmen. Jag menar inte romantik i meningen kärlek utan den romantiska känsla som filmen förmedlade. Jag tycker att det var en härlig känsla genomgående i hela filmen.
Det var en perfekt dejtfilm.
Vi började med att äta dumplings på Potstickers innan vi fönstershoppade en halvtimme på Kungsgatan. Därefter inhandlade vi en påse lösgodis innan vi gick till Filmstaden Sergel. Vi hade bokat biljetter till Woody Allens senaste film Midnatt i Paris.
Jag tycker att det var en underbar film. Även A tyckte att filmen var bra.
Om man inte tycker om romantik så ska man nog avstå från filmen. Jag menar inte romantik i meningen kärlek utan den romantiska känsla som filmen förmedlade. Jag tycker att det var en härlig känsla genomgående i hela filmen.
Det var en perfekt dejtfilm.
Fotografiska en fredag
När man hittar på något att göra efter jobbet på fredagar eller fredagkvällar brukar helgerna kännas längre. A och jag upplever det så i alla fall. Så vi har bestämt oss för att försöka att inte bara sitta hemma varje fredag, trots att det är härligt eftersom det förstärker äntligen helgkänslan.
I fredags var vi på Fotografiska som har öppet till kl. 21, underbara öppettider för hårt arbetande människor;-) Dessutom ligger det ju bara 15 minuter bort med bussen och knappt tio minuters promenad längs Stadsgårdskajen.
Jag tycker att det är så trevligt att titta på foton och ännu mysigare när min älskade A vill sällskapa mig.
I fredags var det fyra ganska olika utställningar som alla var intressanta på sina sätt. Kan rekommenderas för den som är intresserad.
Fördomar från andra sidan
Nu har jag läst ut den fjärde boken i sommar. Jag är så stolt och glad att jag har tagit mig tid för att läsa.
Denna gång var det Ett öga rött av Jonas Hassan Khemiri. Trots att den var inbunden så var den ganska lätt att ta med till jobbet eftersom boken var rätt liten till storleken. Tyvärr så blev den lite smutsig när jag hade den i handväskan och även när jag la en påse med frukt på boken.
I början av boken hade jag svårt för hur den var skriven eftersom det är som den är skriven av en person som inte har svenska som modersmål. I stället för svenskans V2-regel (Igår gick jag...) så kommer verbet alltid efter subjektet (Igår jag gick...), vilket i början störde mig, men ju mer jag läste desto mer märkte jag att jag automatiskt kastade om ordföljden så den blev rätt. Men det är ju inte så boken ska läsas så jag tyckte att det var lite synd för min egen läsupplevelse.
Efer att ha kommit in i bokens handling gick det bättre, men då började jag i stället störa mig på huvudpersonens inskränkthet. Han är både fördomsfull och gör idiotiska saker, men samtidigt skulle inte boken finnas om han inte var sådan. Det var ändå intressant att få ett annat perspektiv på saker och ting.
Denna gång var det Ett öga rött av Jonas Hassan Khemiri. Trots att den var inbunden så var den ganska lätt att ta med till jobbet eftersom boken var rätt liten till storleken. Tyvärr så blev den lite smutsig när jag hade den i handväskan och även när jag la en påse med frukt på boken.
I början av boken hade jag svårt för hur den var skriven eftersom det är som den är skriven av en person som inte har svenska som modersmål. I stället för svenskans V2-regel (Igår gick jag...) så kommer verbet alltid efter subjektet (Igår jag gick...), vilket i början störde mig, men ju mer jag läste desto mer märkte jag att jag automatiskt kastade om ordföljden så den blev rätt. Men det är ju inte så boken ska läsas så jag tyckte att det var lite synd för min egen läsupplevelse.
Efer att ha kommit in i bokens handling gick det bättre, men då började jag i stället störa mig på huvudpersonens inskränkthet. Han är både fördomsfull och gör idiotiska saker, men samtidigt skulle inte boken finnas om han inte var sådan. Det var ändå intressant att få ett annat perspektiv på saker och ting.
Rekordsommar
Eftersom gratistidningen Metro har sommaruppehåll har jag sedan jag började jobba efter semestern tagit med en bok för att kunna läsa under resorna till och från jobbet. Det tar cirka 30 minuter enkel väg så det blir inte så mycket lästid, men jag har svårt att inte göra någonting under resorna.
Den senaste dryga veckan har jag läst Borta bäst av Sara Kadefors. Jag hittade boken i bokhyllan, men vet inte varifrån den kommer. Eftersom man ser att någon har gjort "hundöron" i boken så måste någon ha läst den före mig i alla fall. Så om någon saknar boken får ni gärna hojta till så får du tillbaka den:-)
I början av boken hade jag svårt för huvudpersonen. Jag tyckte att hon var fördomsfull och inte kunde erkänna sina nederlag och misslyckanden. Hon satt på sina höga hästar trots att hon inte hade något för det. Efter hand blev hon mer sympatisk. Boken var lättläst och fångade intresset genom att avslöja bakgrundshistorien allt eftersom.
Detta var den tredje boken jag läser i sommar; det måste vara rekord. Jag tror det var länge sedan jag läste mer än en bok på en sommar. Det är härligt att läsa igen!
Den senaste dryga veckan har jag läst Borta bäst av Sara Kadefors. Jag hittade boken i bokhyllan, men vet inte varifrån den kommer. Eftersom man ser att någon har gjort "hundöron" i boken så måste någon ha läst den före mig i alla fall. Så om någon saknar boken får ni gärna hojta till så får du tillbaka den:-)
I början av boken hade jag svårt för huvudpersonen. Jag tyckte att hon var fördomsfull och inte kunde erkänna sina nederlag och misslyckanden. Hon satt på sina höga hästar trots att hon inte hade något för det. Efter hand blev hon mer sympatisk. Boken var lättläst och fångade intresset genom att avslöja bakgrundshistorien allt eftersom.
Detta var den tredje boken jag läser i sommar; det måste vara rekord. Jag tror det var länge sedan jag läste mer än en bok på en sommar. Det är härligt att läsa igen!
