The Way the Cookie Crumbles...

AA hade utvecklingssamtal förra veckan. A gick på det och vad jag förstår diskuterades eller framkom inget nytt.

De hade spelat ett spel som AA tycker om och är duktig på, Vildkatten. Detta spel tyckte hon om redan tidigare.

Pedagogen sagt att AA kan få gå till parallellavdelningen där hennes bästa kompis går och hon komma till AA:s avdelning om de vill leka med varandra. Eftersom vi känner föräldrarna leker de (och B med storasystern) även utanför förskoletid ibland.

Denna termin har vi gjort ett nytt försök med barndans för AA. Eftersom en förälder deltar i lektionen är det ingen risk att hon gråtandes vill lämna salen. Däremot säger hon både före och efter lektionen att hon inte vill gå på dansen. Men under lektionen skrattar hon högt, springer runt för glatta livet och verkar ha jättekul.

Eftersom hon säger att hon inte vill gå på barndans har vi frågat om hon vill gå på bamsegympa nästa termin. Det vill hon gärna och just nu ser hon fram emot det väldigt mycket.

Jag undrar om hon, när hon väl börjat på bamsegympa, liksom nu kommer att säga att hon inte vill gå. Och även på nästa aktivitet, och nästa, och nästa...

Det enda hon alltid tycker är roligt är att vara hemma och leka, läsa, gosa. Till och med spännande utflykter (Astrid Lindgrens värld, Kolmården eller främst andra utflyktsmål som hon inte känner till) kan ibland vara jobbiga. Hon är antagligen hemmakär helt enkelt.

Sedan slutet av sommarledigheten leker barnen mycket bättre tillsammans. Långa stunder kan de leka ensamma utan någon vuxens inblandning på någon av deras rum.

För oss innebär det att de bråkar mer sällan. Nu för tiden uppstår bråken oftast när någon av dem är trötta eller att de vill olika saker.

De busar gärna tillsammans och man hör hur hjärtligt de skrattar. Jag blir lycklig av att höra dem ha så roligt och ha utbyte av varandra. Denna fas har jag längtat till.

Igår hade B sin första hemspråkslektion. Vi hade inte fått någon information om det och det var svårt att förstå vad B hade varit med om trots att hon gjorde sitt bästa för att förklara. Hon hade inte ens uppfattat att det var en lektion av något slag.

Av materialet att döma handlade det om mandarin och inte kantonesiska. Det finns få, om några, lärare i kantonesiska. Jag är rädd att inblandning av ytterligare ett språk ska förvirra B.

Alternativen är antingen mandarin eller ingen hemspråksundervisning alls. Jag har svårt att göra detta val. När jag frågade B svarade hon att hon gärna lär sig mandarin. Jag hoppas att hon inte svarade så för att hon tror att jag vill det.

Hemspråksläraren hade i alla fall varit snäll och skrivit upp sitt telefonnummer och sagt till B att jag skulle/kunde ringa upp. Att kommunicera med hemspråksläraren på svenska var svårt och missförstånd uppstod gång på gång. Men mycket riktigt handlade det om mandarin och hon sa att B hade förstått och kunnat prata lite. Själv gissar jag att det är från teve.

Detta är ett ganska ångestladdat väl. Jag önskar att jag visste vad som är bäst för B.

I fredags tappade B sin tredje tand. Hon tappade den när hon lekte utomhus på skolan.

Det är drygt nio månader efter att hon tappade den andra tanden. Hon har återigen en glugg när hon ler och skrattar - så söt! Det är vänster framtand som hon tappat och den nya tanden skymtar redan fram i tandköttet.

Hon har bestämt sig för att spara tanden tills hon tappat nästa tand så att hon kan lämna två tänder samtidigt till tandfen (som hon inte tror på). Hon hoppas då kunna få en högre valör på sedeln(!).

Skol- och förskolestart efter sommarlovet har gått förvånansvärt bra. Båda barnen har börjat i halvnya grupper.

AA har, tillsammans med fyra andra barn födda samma år från hennes förra avdelning, fått byta till en avdelning för äldre barn (de äldsta på förskolan). De kompisar som hon helst lekte med, båda ett år äldre än henne, bytte tyvärr till en annan avdelning. AA verkar dock trivas på förskolan, men frågar man vilka hon leker med nämns de två tidigare kompisarnas namn. Jag är väldigt glad och tacksam över att hon fortfarande kan leka med dem när de är på gården.

B har börjat i en ny klass som var en blandning av hennes förra klass (förskoleklass) och en parallellklass. Hennes klass och parallellklassen samarbetade och umgicks mycket på fritids under förra läsåret så hon kände till alla barnen även i den klassen. Inte heller B har nämnt någon särskild kompis i den nya klassen ännu. Men hon verkar trivas i alla fall.

Dessutom började B på simfritids. Ungefär hälften av barnen i hennes årskurs gick på samma förskola som henne, några gick i hennes förskoleklass och även den andra känner hon till sedan tidigare. Hon verkar trivas och ha väldigt roligt efter skolan.

Igår hade vi sjuårskalas för B. Vi hade bjudit in alla tjejer i klassen och av de fjorton kom hälften.

Vi började med disco som sedan blev till dansstopp. Några var mer intresserade av att se vad vårt hem hade att erbjuda i form av lek och begav sig för att utforska huset. De är så pass stora nu att de "klarar sig själva". De lekte längre stunder, allihop eller i mindre grupper, på B:s rum och på vinden.

Sedan blev det snurra flaskan med presentöppning. Att samla presentsnören blev en grej för de andra under leken.

Därefter serverade vi tårta. Några av barnen ville inte ha tårta. A tog då fram den gigantiska sega råtta som vi hade tänkt ha som överraskning efteråt. Det var en kladdig historia, men de flesta tyckte det var gott. Efteråt blev det utdelning av våtservetter.

Innan skattjakten blev det fri lek, men sedan var vi tvungna att dra igång jakten eftersom det såg ut att bli regn. De letade febrilt efter ledtrådarna och alla var involverade.

B var nöjd med sitt kalas och alla verkade ha haft roligt. Och vi är färdiga med kalas för många månader framöver!