The Way the Cookie Crumbles...

I lördags hade vi julklappsöppning hemma hos oss tillsammans med mina föräldrar, min syster, hennes man och deras dotter. Vi bjöd på fika och pappa lagade middag.

B var så förväntansfull och kunde knappt bärga sig tills alla var på plats. AA rycktes med lite grann av sin storasysters entusiasm, men förstod inte det stora som var på gång. 

När det väl var dags fick AA välja paket under granen och B läsa vem det var till på etiketten. När AA öppnat sitt första paketet var hon nöjd och ville öppna förpackningen för att leka med innehållet.

För B var mängden julklappar det roliga. Dessutom fick hon ett riktigt stort paket (en snowracer) som hon var nyfiken på.

Igår lektes, pusslades, pysslades och monterades allt det nya. Barnen var mestadels lugna och nöjda. Jag fick riktig julkänsla och ser fram emot riktig jul om knappa veckan. (Under min uppväxt har julafton i princip endast inneburit julklappsöppning, så det kanske inte kräva så mycket mer för att julkänslan ska infinna sig...)

AA kan ju sedan tidigare sjunga alfabetssången, men hon vet egentligen inte vad hon sjunger om.

Nu när B:s intresse och kunskap gällande bokstäver ökat har det även lett till att intresset väckts hos AA. AA har lärt sig att känna igen 'A' som hennes eget namn börjar med och 'B' som storasysters namn börjar med. Hon kan dessutom skilja 'Å' och 'Ä' från 'A'. Liksom B, i början, känner hon endast igen bokstäverna i versaler.

Det har hänt att andra imponeras av vår tvååring, men det är ju egentligen bara två tecken som hon lärt sig känna igen benämna. Man utvecklas fort som småsyskon...

Jag vet inte om man kan säga att det går bra att lämna AA på förskolan nu. Av åtta lämningar har hon varit glad sex gånger och väldigt ledsen två gånger.

Men hon verkar lite oftare ledsen när A lämnar henne.

Detta och att hon på morgnarna säger att hon inte vill gå till förskolan bidrar till att göra mig osäker till hennes kommande byte av avdelning.

En pedagog berättade i fredags att AA och en kompis på avdelningen hade fått gå till stora gården för att leka. AA hade blivit jätteglad och övriga kompisar hade också velat gå.

Jag hoppas att AA kommer att associera bytet med något positivt: att få vara med stora barn och leka på stora gården.

Under hösten har A varit hemma med barnen varje måndag. Han har försökt boka in BVC- och tandläkarbesök, sotning samt göra ärenden såsom vaccination.

Ibland har jag känt att jag gått miste om tid med barnen. Dessutom märker man att barnen kan föredra A framför mig efter en arbetsvecka.

Eftersom jag har haft nytt jobb har vi tillsammans kommit fram till att jag skulle jobba lite mer nu i början. Men efter julledigheten kommer jag att vara ledig varannan måndag.

Jag ser fram emot det samtidigt som jag vet att det kan bli jobbigt. Barnen kan ju vara gnälliga och inte alls vilja samarbeta. Vissa måndagar när jag kommit hem har A varit helt utmattad efter att ha varit med barnen.

Men jag hoppas att det känns som jag får tillräckligt med tid med barnen, vilket jag saknar nu.