The Way the Cookie Crumbles...

I lördags hade syster och jag bjudit mamma till Zetas trädgård för att fira mors dag. Mors dag var egentligen igår, men eftersom pappa jobbar på söndagar hade vi bestämt lördag i stället.
Jag hade aldrig varit där tidigare utan bara hört talas om det.

När A och jag kom dit var det helt fullt på parkeringen, så vi fick ställa oss på en annan parkering en bit därifrån. Mamma och resten av familjen var sena pga. problem med bilen så A och jag hann titta på det mesta som vi var intresserade av innan de dök upp.
Vi köpte en fuchsia på stam, två dagliljor, en klematis och en pion. Fuchsian pryder nu vårt trädäck och klematisen är planterad vid spaljén medan dagliljorna och pionen planterades i rabatten på framsidan.

När resten av familjen anlände blev det fika på kaféet. Efteråt blev det en snabb titt bland frukträden och bärbuskarna innan A och jag lämnade familjen där för att åka vidare till Bauhaus. På kvällen skulle vi äta middag på Sakura så för att hinna var vi tvungna att bege oss.

En undring poppade upp i huvudet under dagens träningspass.

Ger det mindre effekt att träna på morgonen än på eftermiddagen? För mig känns det som det göra det.

Nu när jag har bytt träningstid från sen eftermiddag till tidig morgon tycker jag att jag orkar mycket mindre än förr och känner mig kraftlös under träningspassen. Jag tycker inte heller att jag orkar mer och mer på passen allteftersom terminen går som jag gjorde förr.

Om träningen inte ger någon effekt känns det ju som bortkastad tid, men jag vill ju sluta med träningen, särskilt inte eftersom jag har ett, i princip, helt stillasittande jobb. Får tänka att det håller mig i form och att jag åtminstone inte får sämre kondition eller blir tjockare.

I helgen kom jag  fram till att jag hellre tränar armarna genom att bygga och bära plankor hemma än genom armhävningar på Friskis-passen.

Armmusklerna är några av min svagaste muskler. Som kvinna har man ju ofta mycket starkare ben än armar.

Jag skulle vilja ha snygga armar och armmuskler, men alltid när vi kommer till den delen av träningspassen känner jag mig så svag. Dessutom märker jag inte heller att jag blir starkare i armarna av övningarna så det känns ganska meningslöst.

Men när vi bygger hemma bär jag gärna saker och efteråt känner man sig skönt trött i armarna. Då märker jag även att armarna blir starkare, t.ex. när vi bytte panelen på fasaden i somras. Det blir lite mer byggande med trädäcket på framsidan snart så då får jag bära mer, haha.

Igår blev det mynta- och fetabiffar med grön tapenadeyoghurt till middag. Receptet kom med senaste numret av Buffé, Icas kundtidning. Det var en riktigt fräsch middag så jag ser fram emot lunchlådan som jag har med mig.
Maträtten var även ganska lättlagad, men vi är ju oftast två när vi lagar mat. Jag upptäcker inte hur mycket jobb en del maträtter kräver förrän jag står i köket ensam eftersom vi i vanliga fall gör halva jobbet var.

Dessutom förgylldes kryddsamlingen utanför köksfönstret med ytterligare två krukor, denna gång mynta.
Doften av mynta är annars ganska starkt förknippad med utekvällar och barer eftersom Mojito är en favoritdrink.

Igår kväll tvättade vi fönstrena. Det är en av de hushållssysslor jag helst slipper. Igår hade jag tur eftersom A stod för tvättandet av fönstrena och jag tvättade fönsterblecken.
En annan hushållssyssla som jag helst slipper är strykning; det tar lång tid för mig eftersom jag sällan blir nöjd.

De andra två kategorierna av hushållssysslor är sånt som jag inte har något emot och sånt som jag undviker.

Det jag inte har något emot är framförallt diska. I och för sig har vi diskmaskin nu så det blir inte mycket handdisk hemma. Inte heller städa badrummen har jag något emot.

Däremot undviker jag gärna att dammsuga, dammtorka och våttorka golv, men gör det givetvis vid behov.

I helgen hann vi göra en hel del i trädgården. Nu är hela trädgården på baksidan färdig och på framsidan har vi gjort stora framsteg.

I lördags köpte vi hallonbuskar som vi planterade längs bortre änden av trädgården på baksidan. Medan A grävde groparna till buskarna målade jag färdigt ribborna som vi använde till spaljén igår. Vi grävde även bort ogräs bredvid trädäcket så att vi kunde så gräs.

Igår började vi med att skruva upp spaljén på plats. Eftersom A behövde en förlängare för att komma åt att skruva bakom stupröret åkte han iväg för att inhandla det. Under tiden hann jag både rensa maskrosor, för vilken gång i ordningen minns jag inte, och rensa lite annat ogräs i gräsmattan. När spaljén äntligen var på plats målade jag skruvhålen medan A klippte gräsmattan.
Sedan började vi rensa rabatten på framsidan på ogräs och annan växtlighet. Det enda vi låtit stå kvar är en buske som står i ena hörnet av rabatten. Mamma kom med jordgubbsplantor som hon haft i kolonin och vi fick lite hjälp med rensningen. Jag planterade även om färska kryddor som vi använt i matlagningen. De satte jag i balkonglådan utanför köksfönstret. Än så länge är det bara persilja och timjan.
Efter lite fika på trädäcker på baksidan rensade vi klart rabatten på framsidan och formade om den så att den är en meter bred hela vägen i stället för att som tidigare vara bredare mot grannen. Vi använde samma sten som kantsten som vi använt på baksidan.

 
Framsidan av tomten. Staket med klätterrosorna är borttaget.
Plankorna på planket mot grannen har bytts ut.
Rabatten har formats om. Trädäck och nya blommor saknas.


Trädgården på framsidan vid tillträdet.

Efteråt platerade vi jordgubbsplantorna på baksidan och i och med det är trädgården på baksidan färdigställd. Jag trodde aldrig att denna dag skulle komma! Som vi har slitet med alla buskar, rötter och stenar. Nu i efterhand känns det lätt, men jag vill aldrig göra om det.
Det som saknas är lite färg i form av blommor. Dem tänkte jag ha i stora krukor på trädäcket och i balkonglådor i fönstrena. Förmodligen kommer vi även plantera en klematis vid spaljén, men vi får se när det blir av.

 
Spaljén på plats och plankorna på planket mot grannen har bytts ut.
Hallonbuskar i änden av trädgården (till vänster i bild) och jordgubbsplantor till vänster om trädäcket (vid buskarna till höger i bild).

På bilden syns även täckbarken som vi tänkte lägga vid hallonbuskarna för att slippa rensa alltför mycket ogräs.

Igår kväll var jag ensam hemma så då passade jag på att lägga en ansiktsmask. Ansiktsmasken Deep down detox Ultra-cleansing mud mask från Formula 10.0.6 har legat i badrumsskåpet ett tag.

När jag stack in näsan i förpackningen möttes jag av en frisk och lagom stark doft av apelsin. Jag trodde att konsistensen skulle vara densamma som min gamla Mineral Gentle exfoliating mask från The body shop eftersom krämen låg som en klump i förpackningen. Men när jag applicerade krämen i ansiktet kändes det som en tjock, härlig kräm.
Tyvärr fick jag en stickande känsla i ansiktet av den som jag tycker är obehaglig så jag klarade inte av att ha masken de 10-15 föreskrivna minuterna - jag ville få bort det från ansiktet. När jag tvättat bort masken var huden len och mjuk, och den stickande känslan var helt borta.

Ansiktsmask från Formula 10.0.6

Om man bortser från den stickande känslan som jag fick tycker jag att det var en härlig ansiktsmask; den luktade gott, hade härlig konsistens och lämnade en len hud efter sig.

Länge har jag försökt att planera sommarsemestern. Nu äntligen när vi har bestämt var vi ska fira midsommar och vet hur det blir med mitt jobb kan vi göra det och då kunde vi igår boka resa till Island.

I 30-årspresent gav jag A en resa till Island med flyg, hotell och upplevelser. Jag hade tänkt att vi ska göra den resan under juni och det lyckades vi få till. Vi åker efter midsommar och stannar där fyra dagar. Det ska bli spännande att få upptäcka nya platser.

Så här tror jag att semestern kommer att se ut i övrigt:
Vår semester börjar redan den vecka som midsommar är och avslutas med min födelsedag.

Midsommar firar vi hemma, förhoppningsvis i några goda vänners sällskap. Fram till midsommar kommer vi nog att pyssla med huset. Förhoppningsvis passar vi även på att göra utflykter i Stockholm och närområdet.
Efter Islands-resan är vi hemma några dagar innan vi flyr från Stockholm för att vila upp oss i Karlskrona till slutet av semestern.

I morse vaknade jag tidigt, men kunde inte somna om. Så när A:s väckarklocka ringde gick jag upp och åt frukost med honom. När han hade gått hade jag tid över innan det var dags för mig att bege mig till jobbet.

Jag började med att ta bort nagellacket från förra veckan med Cien Nail varnish remover. En nagellacksborttagning som jag köpte på Lidl för några veckor sedan. Sminkbloggen tipsade om den, men jag håller inte med om att den är så bra tyvärr. Jag tycker att nagellacksborttagningen, liksom andra, är ganska uttorkande för mina naglar och dessutom kräver lite tid och envishet för att nagellacket ska försvinna från naglarna.

Sedan masserade jag in Mavala Lightening scrub mask (som jag köpte på rean i vintras) på naglarna och nagelbanden, och sköljde jag bort skrubben samtidigt som jag borstade med nagelborste. När jag torkat händerna kunde jag peta bort en del nagelband som växte på naglarna. Tyvärr har mina nagelband en tendens att växa på naglarna så det kändes bra att använda skrubben som tog bort det.

Mavala Lightening scrub mask, Cien Nail varnish remover och nagelborste som ingick till den förstnämnda.

Därefter masserade jag in Scratch nails Nail food på naglarna och smörjde in händerna med Helosan salva.

Sedan var det dags att gå till bussen.

 

Det var ett tag sedan jag tänkte skriva halvtidsutvärderingen av Dove Summer glow beauty body lotion. Det har nu gått en månad sedan jag började använda hudkrämen och det är tre veckor kvar till bröllopet.

Jag har använt krämen fyra gånger per vecka, vilket är en gång mer än vad jag i vanliga fall smörjer in benen. Huden har blivit nästan silkeslen, så ingen torr och vit hud kvar.

Jag har redan fått märkbart brunare ben, nästan lika bruna som armarna. Däremot kan jag tycka att huden är lite flammig, att den inte är jämnt färgad, men det beror säkert på hur man smörjer in sig. Jag tycker att det är svårt att smörja lika mycket överallt.

Jag har även försökt att smörja in fötterna så att de inte ska se alldeles vita ut i sandalerna. Där har färgen svårare att ta utom på en del av ovansidan av foten.

En stor nackdel med krämen är att den fortfarande verkar sitta i efter att man duschat. Min vitmönstrade handduk har blivit smutsfärgad, vilket den givetvis inte blir i vanliga fall. Vi får se om det går bort i tvätten.

Efter varje insmörjning har jag inte varit särskilt noga med att tvätta händerna, men huden eller nagalarna där har inte blivit missfärgad.

Nu återstår att se hur benen ser ut efter ytterligare tre veckors användning.

När jag vattnade den grässådda marken i tisdags kväll upptäckte jag till min förvåning att det kommit upp små grässtrån här och var. (Bildbevis kommer senare eftersom A har tagit med kameran på sin resa.)

Eftersom jag inte sett det tidigare trodde jag att fröna inte grodde och att det skulle ta lång tid innan det kom något grönt. Nu lär det ju ändå dröja ett tag tills hela marken är grön, men det är en god början i alla fall.

Igår var jag på Svea vaccin för att ta spruta mot TBE/fästingburen encefalit. Vet inte om det var någon kampanj för jag fick 10 % rabatt.

Jag har alltid haft lite svårt för sprutor, men tittar jag bort så går det bra. Då brukar jag bara känna ett litet stick. Sprutan igår kändes lite mer och jag hade förväntat mig värk idag, men är bara ganska öm.

På Boo har det inte rapporterats in några fall av TBE från fästingbett, men på öarna utanför. Det kan ju hända att vi hamnar på någon av dem (på utflykt t.ex.) så då är det bra att ha tagit sprutan. Jag har dessutom plockat bort två fästingar (på samma dag) som kröp på Cookies päls så det finns säkert många av dem i närområdet.
Kan inte hitta att det finns vaccin för katter, endast medel som får fästingar att hålla sig borta, men de är inte 100 %-iga.

A är bortrest denna vecka och som vanligt står projekten mer eller mindre stilla under hans frånvaro.

I lördags hade samfällighetsföreningen årsmöte och städdag. Det var ett bra tillfälle att umgås med våra trevliga grannar. Inga särskildt drastiska beslut fattades; komposten skulle tas bort, antagligen blir det städdag i höst samt valdes ny ordförande, sekreterare och revisor.
Det var inte särskilt betungande städdag. Jag matade tuggen med kvistar som folk lagt hela i komposten och spridde ut en del av kompostens innehåll på backen. Andra målade/oljade in trädetaljer, sopade gatan, bytte flaggstångens rep...
Därefter var det korvgrillning och man fick höra anekdokter om tidigare boende på området.

Efteråt rensade jag vår framsida på maskrosor. Många hade redan slagit ut i gul blom så det var dags att ta dem innan de sprider sina frön.

Igår målade jag det andra slaget på planket på framsidan så nu är det redo för uppsättning av brädorna som redan är färdigmålade. Jag målade även baksidan av de ribbor som vi ska sätta ihop till insynsskyddet.
Nu återstår ännu ett slag på dessa ribbor innan de kan skruvas ihop. Jag hoppas hinna med det i veckan så att vi kan sätta upp/ihop allt i helgen när A är hemma.

Jag hann även så gräs där A rensat på ogräs förra veckan. Det gäller att komma ihåg att vattna så hoppas jag att det kommer lite grönt snart.

Igår eftermiddagen skulle syster komma, men det var närmare middagstid när hon väl dök upp. Först åkte vi och handlade och när vi kom hem igen började vi laga middag och sätta vetedeg på jäsning.

Jag var fortfarande utmattad (mest på grund av jobbet). Så det var skönt att umgås med syster eftersom man får mycket hjälp i köket, det var snarast hon som gjorde det mesta.
Jag kan be henne att göra saker utan att känna mig ogästvänlig, hjälplös eller domderande. Jag behöver inte heller roa henne; utan det går bra att lämna henne med senaste fotoalbumet och några reklamblad så blir hon inte uttråkad. I väntan på att maten skulle bli klar i ugnen och bullarna jäste på plåten bytte jag sängkläder och duschade medan syster diskade. Det var fantastiskt bekvämt att få så mycket hjälp och service när jag kände mig så utarbetad.

Efter den sena middagen satt vi kvar i köket och drack mjölk och åt nybakade bullar så det blev rätt sent innan vi la oss.
Tyvärr sov syster inte så bra i vår säng som var för mjuk för henne så vi gick upp vid nio. Efter frukosten begav vi oss till Nacka Forum där vi tillbringade en och en halv timme innan vi skildes åt.

Tack syster, för middag och en frys full med hembakade bullar!

Nu menar jag inte att jag vill att mina gäster ska servera mig, men det var oerhört bekvämt att bli lite omhändertagen i sitt eget hus. Någon gång snart hoppas jag vara så pass lugn och utvilad att jag orkar ta emot andra gäster.

Stackars lilla Cookie! Som egentligen har det rätt bra ändå.

Sedan vi kom hem från vår Japan-resa har vi låtit honom gå ute utan koppel och sele. I somras fick han gå ut med koppel och sele, men under hösten och vintern i övrigt har vi haft honom inne.

Vi släpper ut honom när vi är hemma, efter jobbet och på helgerna. I början var hans utestunder givetvis mycket korta eftersom det var så kallt. Nuförtiden kan han vara borta flera timmar och vi åker på ärenden under tiden, men då är det fint väder. När han vill gå in ställer han sig vid ytterdörren och jamar högt så vi hör honom, då kan vi släppa in honom.
Cookie har till och med hittat en kattkompis som han leker med, en burrig svartvit katt. Vi ser att de jagar varandra och klättrar tillsammans på klipporna i dungen. De är jättesöta tillsammans. Ibland när Cookie har varit inne och ätit och vi släpper ut honom igen sitter den andra katten och väntar på honom.

Nu när det är fint väder vill han givetvis vara ute även på morgnarna, men eftersom vi har ganska bråttom på vardagmorgnarna kan vi inte släppa ut honom då vi inte vet när han tänker komma tillbaka.
I morse tiggde han om att få gå ut hela morgonen. Som hans "mamma" skär det i hjärtat att se honom så olycklig, men samtidigt kan jag inte ge efter för då vet han det till nästa gång. Han klarar sig säkert tills jag kommer hem - då kommer han att få gå ut och leka med sin kompis. Och hela helgen!

Jag är en tänkare. Jag funderar över det mesta, planerar långt i förväg och förbereder mig mentalt på motgångar för att jag har lättare att ta dem när jag är förberedd.

En sak som jag redan har hunnit fundera över fler gånger är Cookies bortgång. Makabert, kan tyckas, men jag insåg tidigt att han inte kommer att finnas hos oss för alltid.

Jag blir givetvis alltid ledsen när jag tänker på det, för jag vill ju att min lilla katt alltid ska vara hos mig och vara den fina katt som han är.
Allra helst skulle jag vilja att jag hittade honom när han somnat in på en av sina favoritplatser i huset.
Det skulle kännas hemskt om jag skulle behöva ta ett beslut om avlivning. Förhoppningsvis lyckas jag ta rätt beslut då, men det skulle även vara jobbigt att sitta där medan han somnar in. Jag ser framför mig hur mina tårar sprutar medan han försvinner.
Ännu jobbigare kommer det att kännas om vi har barn som antingen ska vara med eller som man ska berätta det för. Tänk er en helt rödgråten mamma som ska ta hand om sina barn när hennes första bebis har gått bort. Antagligen kommer jag att kunna ta mig samman i den situationen, även om det tycks helt omöjligt just nu. Annars kanske A får ta det. Han är nog inte lika känslosam eller visar inte lika mycket känslor som jag.

Nu fyller Cookie dem om ett halvår så det är förhoppningsvis ganska länge till denna situation uppstår, men redan har mitt inre börjat förbereda sig.

A och jag skulle behöva kvalitetstid! Det känns som vi inte hinner umgås.

Båda våra jobb är så hektiska just nu att vi kommer hem helt dränerade. Efter arbetsdagarna har vi sällan ork att göra något.

Helgerna har ofta varit uppbokade om vi inte har byggt på huset eller grävt i trädgården och snart åker A på kurs igen. Vi är ifrån varandra mer än vi är tillsammans. Jag önskar att det inte var så. Det känns nästan som om småbarnsåren redan är här utan att vi har några.

Jag skulle vilja att vi hittade tillbaka till varandra.
Jag önskar att vi kunde åka på en solsemester. Då skulle vi hinna koppla av och samtidigt njuta av varandras sällskap. För som det är just nu känns det som om vi bara försöker överleva vardagen.

A åkte till Malmö i fredags för svensexa för brodern. Så jag hade planerat att få en hel del gjort i helgen trots att jag egentligen behöver vila. Men efter nästan fyra veckor med överintensiva arbetsdagar har jag lite svårt att finna ro.

Började helgen med att göra klart fotoalbumet. Nu återstår bilderna på huset som ska bli ett eget album.
Sen funderade jag om jag skulle se en film och så blev det. "Spy game" gick på SVT1, men jag hade svårt att koncentrera mig på alla vändningar i filmen eftersom jag då och då var tvungen att lämna soffan för att släppa in eller ut Cookie.
Efteråt hade jag sett fram emot en natt med djup sömn och återhämtning. Men utan A bredvid mig och efter en alldeles för INTENSIV arbetsdag blev sömnen orolig och redan klockan sju var sovandet slut.

Igår förmiddag målade jag baksidan av brädorna som ska sättas upp på planket mot grannen. A hade redan målat de övriga ytorna i onsdags.
Efter lunch och lite vila blev grävdes det i trädgården. Vi hann inte så gräs i hela rabatten som vi tog bort förra året, så nu hade ogräs tagit över en del av den. Jag hann inte alls långt; jorden var bitvis hård så jag blev fort trött. Allt tar längre tid när man är ensam. På kvällen blev det lite sysslor inomhus och sen vila framför TV:n.

Idag har jag planterat om krukväxtern på förmiddagen. Det har jag behövt göra länge nu, men det har inte riktigt funnits tid för det. Nu hade jag tänkt gräva i trädgården, men jag orkar inte, ärligt talat. Så det bli lite pyssel inomhus i stället.
Efter lunch hos mamma ska jag vara en god fru och hämta A på flygplatsen. Sen är helgen nästan till ända, men jag har fått mycket gjort, faktiskt allt jag ville, även om jag kunde ha gjort mer i trädgården.