The Way the Cookie Crumbles...

I söndags åt vi brunch med svärmor, svåger och sina respektive på Skepparholmen. Det ligger nära Hasseludden och tar bara tio minuter med bil från oss.

 

Det var en fin sommardag så det passade bra att sitta utomhus och njuta av utsikten. Det var tyvärr inte så många matbord i solen (de stod i skuggan) så vi fick sitta i lounge-möbler, men det funkade. Dessutom kunde vi hela tiden A koll på B som promenerade kring oss.

 

Det var jättebra och ganska varierade rätter på det "kalla bordet". Jag blev mätt redan efter första tallriken och fick vila länge innan jag gav mig på varmrätterna. Där blev jag lite mer besviken. Det fanns inte så många rätter och det var kanske tur eftersom jag redan var mätt och dessertbordet väntade ju därefter. Det är möjligt att det fanns fler rätter för det låg två lock utan kastruller på bordet. Varmhållningen var tyvärr dålig; maträtterna var knappt ljumma. Liksom förrättsbordet var utbudet på efterrätterna ganska stort och varierat. Om jag inte var proppmätt före så blev jag det rejält efter att ha ätit efterrätterna och då tog jag inte av allt där.

 

Kan varmt rekommendera Skepparholmens brunch. Möjligen kan vegetarianer tycka att utbudet är snävt.

Idag var vi på BVC för ettårskontroll. A slutade jobbet tidigt för att följa med. Det var dags att väga, mäta längd och huvudomfång samt vaccinera.

 

B väger nu 8 745 g, är 75 cm lång och har ett huvudomfång på 45,5 cm.

 

Vaccinationen var två sprutor mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, influensa, pneumokocker och hepatit B. B ryckte till när första sprutan gick genom huden och började skrika när sprutans innehåll gick in. Direkt efter första sprutan berättade sköterskan för B att de var dags för nästa spruta. B tystnade efter någon sekund och då fick hon nästa spruta. Hon reagerade på samma sätt som på första sprutan. Jag tyckte att det var jobbigt att se att hon fick ont. Jag tröstade henne så gott det gick och A gav henne nappen. Sköterskan blåste såpbubblor i rummet och det tog inte många sekunder innan hennes uppmärksamhet var fångad och hon tystnade. Skönt, tyckte jag som inte ville att B skulle ha ont. Sköterskan hade dessutom berättat att sprutorna skulle göra ont för B.

 

Under eftermiddagen och kvällen har B varit mer kinkig och grinig än vanligt. Det beror antagligen på sprutorna. Hon har växelvis varit varm. Jag hoppas att hon inte ska vara alltför påverkad av sprutorna imorgon.

Så idag blev B alltså ett år. Det känns som om tiden gått så fort. Hur kan hon redan fylla ett? Samtidigt känns förlossningen avlägsen.

 

Idag gjorde vi inget särskilt. Vi sjöng för henne nu ikväll, "Ja må hon leva...". Hon verkade tycka det var roligt eftersom hon skrattade eller så skrattade hon åt oss för det var långt efter läggdags.

Igår hade vi ettårskalas för B. Det blev tråkigt nog några återbud i sista minuten, men det var ändå många här, 18 vuxna och sex barn. Det var till och med några tillresta släktingar här.

B fick massa fina presenter, kläder, leksaker och smycken. Av oss föräldrar fick hon ett guldsmycket med sitt namn ingraverat. Vi funderade länge på vad vi skulle ge henne. Jag tror inte hon behöver leksaker från oss eftersom hon får många leksaker från andra. Hon har nog tillräckligt med leksaker ändå.

Det var en lyckad tillställning. Barnen verkade ha roligt med B:s leksaker trots att de var i lite olika åldrar. De vuxna uppskattade maten, och tur var väl det när jag slitit med både det och dekorationer (pom-pom) i veckor. Jag har bakat och fryst in, letat recept... Efter lite diskussioner med A blev det inköpt rostbiff medan allt annat var hemlagat/bakat: fransk potatissallad, focaccia, grönsaksstavar med dippsåser, frukt i bitar, chokladcupcakes och rabarberpaj. Men nästa födelsedag blir det nog inte lika stort firande, säger jag nu...

Inte mycket, tycker jag, och det är väl därför det varit brist på inlägg på sistone.

 

B sover fortfarande en del mellan oss om nätterna. Oftast somnar A henne i vår säng och lyfter sedan över henne till spjälsängen. När hon sedan vaknar mitt i natten kan jag inte somna om henne i sin säng; hon gråter bara då. Så då lyfter jag tillbaka henne till vår säng. A kan ibland somna om hennes sin säng, men till slut brukar hon hamna i vår säng ändå.

 

B vill fortfarande helst äta själv med händerna och för det mesta äter hon som hon ska. Hon får oftast samma mat som vi och då går det bra. Ibland får hon en riskaka som distraktion när vi ska ge henne burkmat som är mindre populär mat.

 

B promenerar mycket här hemma, men kryper fortfarande en del.

 

B sover oftast en gång nästan mitt på dagen när vi är ensamma hemma. När även A är hemma blir det av någon anledning två kortar sovningar på dagen. När hon sover efter kl. 11 brukar hon sova uppemot två timmar, men idag har hon sovit två timmar och 45 min och sover fortfarande(!). Så just nu väntar jag på att hon ska vakna...

För drygt en vecka sedan ringde jag till sköterskan på BVC för att få råd och tips kring matningen. Jag kände mig orolig och rådvill.

 

Jag fick då veta att det är fullkomligt normalt att B börjar intressera sig för vår mat och vill äta själv. Hon kommer inte att svälta ihjäl om hon inte äter av den mat jag ger. Dessutom är det helt okej att ge henne en macka eller frukt om hon inte äter och om det lugnar mig. Dock kan hon lära sig att hon får just macka eller frukt om hon matvägrar.

 

Efter telefonsamtalet har jag känt mig mycket lugnare kring B:s matning. Hon äter oftast samma mat som vi och hon får nästan alltid äta själv om det bara så är brödbitar så att jag kan mata henne däremellan. Hon äter nästan alltid maten nuförtiden. Däremot är det ett stort projekt efter maten att få B och matplatsen ren.

B gick en del igår så vi uppmuntrade henne och försökte locka henne till att ta fler steg mot oss. Det gjorde hon flera gånger.

 

Idag gick hon utan att jag lockade. Första gången stod jag och diskade, när jag vände mig om såg jag henne ta två steg. Lite senare såg jag henne ta fem-sex steg.

 

Det är så otroligt häftigt att se henne gå själv. Det är vingligt, men hon är ganska stadig. Däremot tycker B nog att det går långsamt för hon kryper helst fortfarande.

Vi funderar på att köpa ny ytterdörr. Den nuvarande har alltid varit lite skev. Hur mycket A än justerat den blir dörren trög eller skev vid nästa årstid. Nu senast blev även handtaget konstigt trots att vi inte rörde det.

 

Jag har länge velat ha ny dörr eftersom jag har tyckt att vår nuvarande dörr har känts klen och osäker. Jag har tänkt mig en dörr med ett stående fönster så att Cookie kan titta ut:-)

Både igår och i förrgår åkte jag in till stan med B. Det är svårt att stanna hemma och leka med henne en hel dag. Jag tycker det är svårt att roa henne och att hon verkar bli uttråkad.

 

När vi är på stan blir B stimulerad av alla intryck. Hon tycker om att sitta i vagnen och titta på allt som händer runt omkring, men efter ett tag tröttnar hon. Så jag brukar inte stanna inte så länge. Två och en halv timme är vi hemifrån, så leker vi vidare när vi kommer hem och väntar på att A kommer hem.