Det går...

B gick en del igår så vi uppmuntrade henne och försökte locka henne till att ta fler steg mot oss. Det gjorde hon flera gånger.
 
Idag gick hon utan att jag lockade. Första gången stod jag och diskade, när jag vände mig om såg jag henne ta två steg. Lite senare såg jag henne ta fem-sex steg.
 
Det är så otroligt häftigt att se henne gå själv. Det är vingligt, men hon är ganska stadig. Däremot tycker B nog att det går långsamt för hon kryper helst fortfarande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0