Överskolad
Under veckan har B överskolats till en annan avdelning på förskolan. Hon samt en kompis och en pedagog från den förra avdelningen har varit på den nya avdelningen några timmar varje dag de senaste tre dagarna.
Idag började hon slutligen och formellt på sin nya avdelning. B verkar inte ha haft något emot att börja på en ny avdelning och före denna vecka verkade hon till och med tycka att det skulle bli roligt.
Jag antar att hon kommer att stanna kvar på den nya avdelningen tills hon slutar på förskolan och börjar förskoleklass eftersom hon nu tillhör de yngre barnen i gruppen.
Det ska bli spännande att höra vad hon tycker och även att se den nya avdelningen som jag bara känner till, till namnet. Jag vet inte var på förskolan de har sina lokaler och känner inte pedagogerna. Barnskötaren har dock varit på B:s förra avdelning tidigare.
Applåder för applåder
I förrgår klappade AA händerna för första gången.
Det var barnens morfar som först berättade det och jag blev lite förvånad eftersom jag varken sett antydan eller vilja till att klappa händer. Dessutom är det inte något vi försökt lära henne.
Men mycket riktigt fick jag se henne klappa händerna en gång senare på kvällen.
Igår klappade AA händer flera gånger. Det ser lite lustigt ut eftersom det ser lite överdrivet ut när hon gör det, men det är väldigt sött och hon blir så glad och fortsätter klappa när man uppmuntrar henne. Men det kommer inget ljud.
Det var barnens morfar som först berättade det och jag blev lite förvånad eftersom jag varken sett antydan eller vilja till att klappa händer. Dessutom är det inte något vi försökt lära henne.
Men mycket riktigt fick jag se henne klappa händerna en gång senare på kvällen.
Igår klappade AA händer flera gånger. Det ser lite lustigt ut eftersom det ser lite överdrivet ut när hon gör det, men det är väldigt sött och hon blir så glad och fortsätter klappa när man uppmuntrar henne. Men det kommer inget ljud.
I livsfara?
Jag har ett par gånger överväldigats av starka ångestkänslor inför vår semester i Turkiet, eftersom situationen där kan innebära en risk för mina barns liv. Vid dessa tillfällen har jag hoppats på att Utrikesdepartementet ska avråda från resor till landet så att vi får tillbaka pengarna för resan. Och hellre sett att vi stannat hemma.
Samtidigt är det ju inte helt säkert att vara någonstans. Ett attentat skulle lika väl kunna ske i en europeisk stad (vilket redan skett i Bryssel) eller till och med hemma i Stockholm (där ett försök har utförts). Så det finns ingenstans jag inte kan undvika att utsätta barnen för en risk.
Däremot är ju risken antagligen mycket större i Turkiet än i Sverige, trots att vi åker till ett turistområde där det ännu inte skett något.
Det känns som det pågår, om inte en kamp så i alla fall en diskussion, i både mitt huvud och mitt hjärta.
Samtidigt är det ju inte helt säkert att vara någonstans. Ett attentat skulle lika väl kunna ske i en europeisk stad (vilket redan skett i Bryssel) eller till och med hemma i Stockholm (där ett försök har utförts). Så det finns ingenstans jag inte kan undvika att utsätta barnen för en risk.
Däremot är ju risken antagligen mycket större i Turkiet än i Sverige, trots att vi åker till ett turistområde där det ännu inte skett något.
Det känns som det pågår, om inte en kamp så i alla fall en diskussion, i både mitt huvud och mitt hjärta.
Bebis för alltid
Ibland kan jag känna en stor sorg över att jag inte kommer att ha någon mer bebis i framtiden. Vid de tillfällena vill jag att AA ska vara liten för alltid och aldrig bli stor, att hon ska vara mammig och gosig precis som hon är nu.
När jag överväldigas av denna känsla håller jag om AA och det känns som jag aldrig vill släppa taget.
Jag upptäckte även att den känslan förstärktes när jag tittade på videor av B som liten. Det känns lite konstigt och oerhört avlägset att B en gång var min bebis, men att hon nu blivit så stor.
Samtidigt vill jag ju inte hålla tillbaka AA. Jag vill såklart att även hon ska bli stor och få följa hennes utveckling och upptäckter.
Jag gissar att AA alltid kommer att vara min "bebis".
När jag överväldigas av denna känsla håller jag om AA och det känns som jag aldrig vill släppa taget.
Jag upptäckte även att den känslan förstärktes när jag tittade på videor av B som liten. Det känns lite konstigt och oerhört avlägset att B en gång var min bebis, men att hon nu blivit så stor.
Samtidigt vill jag ju inte hålla tillbaka AA. Jag vill såklart att även hon ska bli stor och få följa hennes utveckling och upptäckter.
Jag gissar att AA alltid kommer att vara min "bebis".
Hela familjen i sängen
Natten till igår var ganska jobbig. Vi vaknade ofta av att AA skrek, trots att hon inte var vaken.
Jag hörde, i något slags halvvaket tillstånd, att vår sovrumsdörr öppnades och trodde att det var B som kom för att hämta A som vanligt. När jag senare vaknade märkte jag att A fortfarande var kvar i sängen och trodde att han hade kommit tillbaka.
Nästa gång jag väcktes av AA:s skrik, hörde jag att det var två personer som andades på A:s sida av sängen. Jag undrade om jag hörde fel eller om även B låg i sängen. Jag antog att det var det senare, men var ändå inte helt säker. Ingen annan hade vaknat av AA:s skrik.
När min väckarklocka ringde var jag jättetrött, men gick upp. Jag såg att alla, A, AA och B, sov vidare i sängen.
Lite senare, när jag gjorde mig i ordning vaknade resten av familjen. Då frågade A om jag hade märkt när B kommit över till oss. Han hade inte märkt att B lagt sig bredvid honom, men någon gång under natten vaknat av att han i sömnen fångat upp henne när hon höll på att ramla ur sängen.
Jag antar att B helt enkelt stängt vår dörr och lagt sig i vår säng när ingen kom för att möta henne. Både A och jag var nog trötta och sov hårt.
Jag hörde, i något slags halvvaket tillstånd, att vår sovrumsdörr öppnades och trodde att det var B som kom för att hämta A som vanligt. När jag senare vaknade märkte jag att A fortfarande var kvar i sängen och trodde att han hade kommit tillbaka.
Nästa gång jag väcktes av AA:s skrik, hörde jag att det var två personer som andades på A:s sida av sängen. Jag undrade om jag hörde fel eller om även B låg i sängen. Jag antog att det var det senare, men var ändå inte helt säker. Ingen annan hade vaknat av AA:s skrik.
När min väckarklocka ringde var jag jättetrött, men gick upp. Jag såg att alla, A, AA och B, sov vidare i sängen.
Lite senare, när jag gjorde mig i ordning vaknade resten av familjen. Då frågade A om jag hade märkt när B kommit över till oss. Han hade inte märkt att B lagt sig bredvid honom, men någon gång under natten vaknat av att han i sömnen fångat upp henne när hon höll på att ramla ur sängen.
Jag antar att B helt enkelt stängt vår dörr och lagt sig i vår säng när ingen kom för att möta henne. Både A och jag var nog trötta och sov hårt.
Står med hjälp
AA har börjat stå själv lite grann, men hon är ännu omedveten om det. Hon håller något i handen och tror kanske att hon håller i sig i en fast punkt.
Om man försöker få henne att stå själv på samma sätt blir hon medveten då vågar hon inte göra det.
Om man försöker få henne att stå själv på samma sätt blir hon medveten då vågar hon inte göra det.
Egentid på bussen
Sedan jag började jobba igen efter föräldraledigheten har jag läst på bussen till och från Slussen.
Bussresan tar normalt bara cirka tjugo minuter, ändå kändes det i början som om tiden på bussarna blev min egentid. AA sov fortfarande hos mig om kvällarna, så jag kunde inte få särskilt mycket gjort när jag var hemma.
Nu har jag nog vant mig både vid läsandet och att få kvällarna utan barn och har antagligen därför större krav på egentid.
När jag började jobba tog jag med mig iPaden och läste magasin som jag hade laddat ned med Readly. Förra året fick jag i namnsdagspresent av A ett abonnemang på sex månader.
När abonnemanget gick ut i februari började jag läsa böcker, främst pocketböcker, men jag hann även äntligen läsa Fem gånger mer kärlek av Martin Forster. Jag är nog inne på min fjärde eller femte bok.
Det är avkopplande att avsluta arbetsdagen med lite läsning. Och jag tömmer bokhyllan på böcker. Dessutom minskas skuldkänslorna över att jag inte läser eftersom det är något jag känner att jag både vill, borde och älskar att göra.
Bussresan tar normalt bara cirka tjugo minuter, ändå kändes det i början som om tiden på bussarna blev min egentid. AA sov fortfarande hos mig om kvällarna, så jag kunde inte få särskilt mycket gjort när jag var hemma.
Nu har jag nog vant mig både vid läsandet och att få kvällarna utan barn och har antagligen därför större krav på egentid.
När jag började jobba tog jag med mig iPaden och läste magasin som jag hade laddat ned med Readly. Förra året fick jag i namnsdagspresent av A ett abonnemang på sex månader.
När abonnemanget gick ut i februari började jag läsa böcker, främst pocketböcker, men jag hann även äntligen läsa Fem gånger mer kärlek av Martin Forster. Jag är nog inne på min fjärde eller femte bok.
Det är avkopplande att avsluta arbetsdagen med lite läsning. Och jag tömmer bokhyllan på böcker. Dessutom minskas skuldkänslorna över att jag inte läser eftersom det är något jag känner att jag både vill, borde och älskar att göra.
Liten storätare
I måndags var AA på läkarkontroll på BVC. Det känns konstigt att inte vara den som får förstahandsinformationen. A:s återrapporteringar är ganska sparsamma. Kanske var mina detsamma gällande AA, men med B var jag noga med att berätta allt.
Trots att jag inte är särskilt orolig är det alltid skönt att höra att hon utvecklas normalt och växer enligt sin kurva. Nu väger hon 7 410 g, är 67,5 cm lång och har ett huvudomfång på 44,8 cm. (Vid denna ålder vägde B 8 410 g, var 72,5 cm lång och hade ett huvudomfång på 44,5 cm.)
Vi fick även veta att hon äter mycket, vilket känns bra eftersom hon är så liten, och att hon är kommunikativ.
Nästan en sovning per dag
I helgen övergick AA till att sova en gång om dagen. Det gick ganska bra och hon var inte alltför trött på kvällarna. Däremot kan hon bli ganska trött på förmiddagarna.
Vi tycker att hon sover lite bättre nu. I lördags sov hon två timmar på dagen och i söndags tre timmar. Hon vaknar eller skriker inte lika många gånger om kvällarna, så vi behöver inte titta till henne lika ofta.
Jag tycker fortfarande att hon är lite svår att natta, men på dagarna är hon trött och det är ganska lätt att lägga henne då. I söndags hann jag inte få i henne lunch innan hon somnade.
Antagligen tar det någon vecka innan AA vänjer sig vid de nya tiderna, men vi hoppas att det ska bli bra i slutändan.
Vi tycker att hon sover lite bättre nu. I lördags sov hon två timmar på dagen och i söndags tre timmar. Hon vaknar eller skriker inte lika många gånger om kvällarna, så vi behöver inte titta till henne lika ofta.
Jag tycker fortfarande att hon är lite svår att natta, men på dagarna är hon trött och det är ganska lätt att lägga henne då. I söndags hann jag inte få i henne lunch innan hon somnade.
Antagligen tar det någon vecka innan AA vänjer sig vid de nya tiderna, men vi hoppas att det ska bli bra i slutändan.
Ny förskolegrupp
I fredags blev A uppringd för att informeras om att B ska byta förskolegrupp i maj.
Att hon skulle byta grupp var väntat. Däremot visste vi inte om det skulle ske redan nu i maj eller i augusti.
Både A och jag tror att det är bra för B att bytet sker redan före sommaren. Då hinner hon vara med den nya gruppen ett par veckor före sommarlovet. Annars skulle hon förmodligen ha fått börja i den nya gruppen direkt efter sommarlovet och då kommit in i gemenskapen senare eftersom hon kommer vara ledig till sent i augusti.
I den nya gruppen kommer det att vara 17 barn, sju födda samma år som B och tio året innan. I den andra gruppen som hon hade kunnat hamna i kommer det att vara 21 barn.
Tyvärr kommer bara en av hennes vänner från den nuvarande gruppen att flyttas med henne. Jag hoppas att det kommer vara andra barn som gick i hennes grupp förra läsåret i den nya gruppen.
Att hon skulle byta grupp var väntat. Däremot visste vi inte om det skulle ske redan nu i maj eller i augusti.
Både A och jag tror att det är bra för B att bytet sker redan före sommaren. Då hinner hon vara med den nya gruppen ett par veckor före sommarlovet. Annars skulle hon förmodligen ha fått börja i den nya gruppen direkt efter sommarlovet och då kommit in i gemenskapen senare eftersom hon kommer vara ledig till sent i augusti.
I den nya gruppen kommer det att vara 17 barn, sju födda samma år som B och tio året innan. I den andra gruppen som hon hade kunnat hamna i kommer det att vara 21 barn.
Tyvärr kommer bara en av hennes vänner från den nuvarande gruppen att flyttas med henne. Jag hoppas att det kommer vara andra barn som gick i hennes grupp förra läsåret i den nya gruppen.
Endast en sovning per dag?
Det verkar som det redan är dags för AA att bara sova en gång på dagtid. Det var svårt att lägga henne alla tre gångerna (förmiddag, eftermiddag och kvällen) igår.
A berättade att hon hade skrattat när han lagt henne under dagen, trots att hon tidigare hade visat trötthet.
När jag nattade henne på kvällen snurrade hon runt i sängen i nästan tjugo minuter innan hon somnade. Och dessutom fortsatte hon att snurra ytterligare några varv efter att hon somnat.
Med bara en sovning om dagen hoppas vi att hon dessutom kommer att sova lite längre om morgnarna.
A berättade att hon hade skrattat när han lagt henne under dagen, trots att hon tidigare hade visat trötthet.
När jag nattade henne på kvällen snurrade hon runt i sängen i nästan tjugo minuter innan hon somnade. Och dessutom fortsatte hon att snurra ytterligare några varv efter att hon somnat.
Med bara en sovning om dagen hoppas vi att hon dessutom kommer att sova lite längre om morgnarna.
Svartsjuka mellan syskon
Under de senaste månaderna tycker jag att B ibland har visat sin svartsjuka mot AA. Jag har full förståelse att hon kan känna det.
Vi har givetvis högre krav och förväntningar på B eftersom hon är äldre och förstår så mycket mer än AA. Hitintills har vi aldrig grälat på AA och detta märker antagligen B.
Ibland kan hon krypa upp i A:s famn när jag ska lämna över AA till honom eller säga att han inte ska bära AA. Endast ett par gånger har B medvetet puttat till AA. Däremot har det såklart hänt några gånger att hon av en olyckshändelse stött till AA.
Även AA kan visa lite missnöje när jag kramar eller leker med B.
Jag hoppas att denna svartsjuka blir lättare att hantera för dem båda när de blir äldre.
Vi har givetvis högre krav och förväntningar på B eftersom hon är äldre och förstår så mycket mer än AA. Hitintills har vi aldrig grälat på AA och detta märker antagligen B.
Ibland kan hon krypa upp i A:s famn när jag ska lämna över AA till honom eller säga att han inte ska bära AA. Endast ett par gånger har B medvetet puttat till AA. Däremot har det såklart hänt några gånger att hon av en olyckshändelse stött till AA.
Även AA kan visa lite missnöje när jag kramar eller leker med B.
Jag hoppas att denna svartsjuka blir lättare att hantera för dem båda när de blir äldre.
Tidiga morgnar med barnen
Nu för tiden vaknar båda barnen runt kl. 6 fram till 6.30. Så jag hinner träffa dem en mycket kort stund innan jag går till jobbet.
Det gör att det ofta tar något längre tid för mig att komma iväg eftersom jag kan hjälpa till lite med påklädning, göra gröt, eller något annat.
Det blir också lite (känslomässigt) jobbigare att komma iväg eftersom jag inte vill lämna barnen eller säger hej då till dem.
Sömnen blir däremot inte lidande eftersom jag den senaste tiden ändå har vaknat ganska långt innan väckarklockan ringt. Däremot skulle nog A behöva sova lite mer när barnen väcker oss.
Det gör att det ofta tar något längre tid för mig att komma iväg eftersom jag kan hjälpa till lite med påklädning, göra gröt, eller något annat.
Det blir också lite (känslomässigt) jobbigare att komma iväg eftersom jag inte vill lämna barnen eller säger hej då till dem.
Sömnen blir däremot inte lidande eftersom jag den senaste tiden ändå har vaknat ganska långt innan väckarklockan ringt. Däremot skulle nog A behöva sova lite mer när barnen väcker oss.
Kort helg ger värk
Efter en helg som kändes alltför kort har jag ändå ont i rygg och axlar efter att ha burit samt hållit i AA:S händer och krökt ryggen när hon gått omkring hemma. Trots det önskar jag att helgen hade varit längre.
Efter att ha fått känningarna av värken minns jag att jag fick samma ryggont av att gå omkring med B innan hon lärde sig att gå själv. Jag behövde dock inte bära så mycket på henne. AA vill ju helst vara så pass nära att hon nästan jämt får vara i famnen.
Jag försöker minnas hur länge vi hjälpte B med hennes gång innan hon gick själv, men lyckas inte.
Efter att ha fått känningarna av värken minns jag att jag fick samma ryggont av att gå omkring med B innan hon lärde sig att gå själv. Jag behövde dock inte bära så mycket på henne. AA vill ju helst vara så pass nära att hon nästan jämt får vara i famnen.
Jag försöker minnas hur länge vi hjälpte B med hennes gång innan hon gick själv, men lyckas inte.
Rörelsefrihet
AA har blivit så rörlig den senaste veckan. Hon tar sig runt själv på golvet och har även fått upp lite fart när det finns motivation.
Dessutom tar hon sig runt i sängen och soffan. Hon kan kravla runt, rulla runt, sätta sig upp och börja kravla igen.
När hon håller våra händer går hon runt i huset. Det är roligt att se var hennes egen vilja tar henne. Hon följer gärna efter B och Cookie.
A har även låtit henne ta sig upp för några trappsteg i trappan.
Däremot har hon inte förstått vad gåstolen är till för. Hon tar sig inte runt när hon är i den utom om vi håller hennes händer.
