Sista besöket på BB
Idag var vi återigen på BB Södra. Denna gång för att kontrollera att B gått upp i vikt.
Hon vägde drygt 3 100 g trots att vi inte fått i henne särskilt mycket bröstmjölkersättning. Det var en stor lättnad för mig och det innebär att vi inte behöver fortsätta med ersättningen utan kan koncentrera oss på amningen.
Det kändes dock lite ledsamt att åka därifrån eftersom det var vårt sista besök på BB Södra. Vi är så otroligt nöjda med vår förlossning och alla barnmorskor som vi var i kontakt med. Det känns tråkigt att veta att vi inte kommer att ses igen när vi är så otroligt glada över att vi fick en plats där och blev så personligt bemötta av alla (utom en barnmorska och läkarna).
Mitt största stöd - vår prestation
Under nästan hela förlossningen kände jag mig missnöjd med vad jag gjorde, dvs. min prestation. Utan de två fantastiska barnmorskornas stöd och vägledning hade jag kanske fortfarande gjort det. De övertygade mig, både då och efteråt, om att jag gjorde ett jättebra jobb. Men det var A som var mitt finaste stöd, min viktigaste motivation och min största hjälp.
Före förlossningen var jag lite orolig för vad jag skulle känna för A under den jobbigaste tiden. Skulle jag bli arg och irriterad på honom? Skulle jag känna att han var otillräcklig och hjälplös?
Under förlossningens alla timmar fanns A vid min sida och hela tiden höll han sig lugn. Vår ordlösa kommunikation var den finaste och viktigaste hjälpen. Bara hans blick kunde säga mer än alla ord i världen. Under värkarbetet masserade han mig och hjälpte mig att andas och ta mig igenom värkarna. Han torkade mina tårar när smärtan kändes oändlig. Han strök mig på huvudet när det kändes meningslöst och hopplöst. Jag kände i mitt hjärta att han skulle göra allt för mig. Även barnmorskorna var imponerade av A:s lugn, hans stöd och uppmuntran till mig.
Jag känner att A är helt rätt man att skaffa barn med. Och jag har blivit ännu mer övertygad nu under den första tiden med B hemma. A ställer verkligen upp med markservice, sömn och stöd.
Nu, efter förlossningen, känner jag mig ganska nöjd med min prestation eftersom jag förstår att det inte är så lätt att föda barn och att det är en intensiv upplevelse, för både den som gör jobbet och den som står bredvid.
Före förlossningen var jag lite orolig för vad jag skulle känna för A under den jobbigaste tiden. Skulle jag bli arg och irriterad på honom? Skulle jag känna att han var otillräcklig och hjälplös?
Under förlossningens alla timmar fanns A vid min sida och hela tiden höll han sig lugn. Vår ordlösa kommunikation var den finaste och viktigaste hjälpen. Bara hans blick kunde säga mer än alla ord i världen. Under värkarbetet masserade han mig och hjälpte mig att andas och ta mig igenom värkarna. Han torkade mina tårar när smärtan kändes oändlig. Han strök mig på huvudet när det kändes meningslöst och hopplöst. Jag kände i mitt hjärta att han skulle göra allt för mig. Även barnmorskorna var imponerade av A:s lugn, hans stöd och uppmuntran till mig.
Jag känner att A är helt rätt man att skaffa barn med. Och jag har blivit ännu mer övertygad nu under den första tiden med B hemma. A ställer verkligen upp med markservice, sömn och stöd.
Nu, efter förlossningen, känner jag mig ganska nöjd med min prestation eftersom jag förstår att det inte är så lätt att föda barn och att det är en intensiv upplevelse, för både den som gör jobbet och den som står bredvid.
Återbesök BB
Igår var vi tillbaka på BB för återbesök. Dels skulle blodprov tas på B för det s.k. PKU-provet (som testar för ett tjugotal ovanliga sjukdomar där tidig behandling är avgörande) dels skulle hon vägas.
Det var barnmorskan som förlöste mig som tog emot oss. Att ta blodprov gick bra trots att första försöket inte gav något blod. Barnmorskan gav B några få milliliter sockerlösning medan B sög på A:s pekfinger. B han inte ifrån sig ett ljud vid de två sticken.
Däremot blev hon lite upprörd av att vägas. Det visade sig att hon gått ned till 2780 g, vilket var lite för stor viktnedgång. (Det är normalt att barn går ner i vikt efter förlossningen.) Vi fick rådet att ge B 30 ml babysemp efter varje amning var tredje timme och utöka doseringen med 10 ml för varje dag.
A köpte babysemp igår eftermiddag, men vi har inte lyckats få i B så mycket eftersom hon somnat efter varje amning. Dessutom har hon sovit i princip hela dagen idag. Den riktiga bröstmjölken har runnit till nu så jag hoppas att den tillsammans med sömnen gör att hon lägger på sig vikt. Jag antar att vi får veta det på uppföljningsbesöket imorgon.
Det var barnmorskan som förlöste mig som tog emot oss. Att ta blodprov gick bra trots att första försöket inte gav något blod. Barnmorskan gav B några få milliliter sockerlösning medan B sög på A:s pekfinger. B han inte ifrån sig ett ljud vid de två sticken.
Däremot blev hon lite upprörd av att vägas. Det visade sig att hon gått ned till 2780 g, vilket var lite för stor viktnedgång. (Det är normalt att barn går ner i vikt efter förlossningen.) Vi fick rådet att ge B 30 ml babysemp efter varje amning var tredje timme och utöka doseringen med 10 ml för varje dag.
A köpte babysemp igår eftermiddag, men vi har inte lyckats få i B så mycket eftersom hon somnat efter varje amning. Dessutom har hon sovit i princip hela dagen idag. Den riktiga bröstmjölken har runnit till nu så jag hoppas att den tillsammans med sömnen gör att hon lägger på sig vikt. Jag antar att vi får veta det på uppföljningsbesöket imorgon.
Förlossningen
Hade jag vetat att barnet var så stort (för min kroppsstorlek) och att förlossningen skulle ta så lång tid (Jag trodde att det skulle gå ganska fort eftersom mammas båda förlossningar gått fort.) hade jag kanske inte gjort det. Jag hade i alla fall inte känt mig så lugn inför förlossningen som jag gjorde. Men egentligen var det nog en ganska vanlig förlossning.
Under förlossningen hade jag ingen tidsuppfattning; jag tyckte ofta att tiden gick fort. Delar av förlossningen minns jag inte ens, särskilt när jag lyckades få lite sömn emellanåt. Vidare läsning sker på egen risk.
Första värken kände jag runt kl. 23 i fredags. Vi hade just sett en film och skulle lägga oss. Jag fick fyra-fem timmars sömn, men vaknade av värkarna och kunde inte somna om. Jag låg vaken ett par timmar, men sen väckte jag även A och vi gissade på att förlossningen skulle ske under dagen.
Efter att ha ätit tidig frukost ringde jag förlossningsavdelningen på Södersjukhuset. Värkarna kom då med tre minuters mellanrum, men varade inte mer än 15-30 sekunder så barnmorskan tyckte att vi skulle ha kontakt under dagen eftersom jag fortfarande var i början av öppningsfasen, den s.k. latensfasen. Värkarna skulle hålla i sig under en minut för att jag skulle vara i den aktiva fasen av öppningsfasen.
Under lördagen läste vi medan jag försökte hantera värkarna samtidigt som A masserade mig. Värkarna glestes ut till sju minuter. Jag försökte äta regelbundet och vi lyckades sova en stund på eftermiddagen. Framåt kvällen kom värkarna var fjärde minut och varade cirka en minut. Jag tyckte att värkarna var ganska så jobbiga så jag ringde förlossningen igen. Jag fick veta att avdelningen var full, men erbjöds plats på Södra BB som också är på Södersjukhuset. Där sker förlossningen i en hemliknande miljö och man stannar i samma rum från in- till utskrivning, dvs. förlossnings- och BB-rummet är detsamma. Vi tackade ja till platsen så efter en stund blev jag uppringd och fick veta att jag fick komma in, men att jag kunde skickas hem igen.
Vi åt lite och åkte sedan till sjukhuset runt kl. 20. Först togs ett CTG där barnets hjärtljud och mina värkar registrerades. Därefter tog ett nytt skift vid (kl. 21) så jag undersöktes av barnmorskan som skulle arbeta natt. En underbar barnmorska som hjälpte mig igenom värkarbetet på ett fantastiskt sätt. (Om jag kunde skulle jag välja henne som barnmorska vid eventuell framtida förlossning.) Hon kände att livmodertappen fortfarande var riktad bakåt och var en centimeter lång. (Under graviditeten är livmodertappen riktad bakåt, men vid förlossning riktas den nedåt, kortas och öppnas genom att dras upp och vidga sig.) Undersökningen visade även att barnets huvud stod långt ned i förlossningskanalen vilket orsakade mina smärtsamma värkar. Vid varje värk tryckte huvudet mot livmoderns framsida i stället för mot livmodertappen för att att få den att öppna sig. Jag blev oerhört besviken eftersom jag trodde att livmodern hade börjat öppnat sig i samband med de längre regelbundna värkarna. Barnmorskan förstod att jag hade jobbiga värkar och var snäll och lät mig ta ett bad. Efter badet skulle en ny undersökning göras för att avgöra om förlossningen skulle sättas igång eller om jag skulle få något för att kunna sova.
Kl 23, cirka två timmar senare, gjordes ett nytt CTG och en ny undersökning visade, till min stora lättnad, att livmodern var fyra centimeter öppen - förlossningen var i den aktiva fasen. Jag skrevs in och erbjöds både lustgas och epidural eftersom jag hade ganska starka värkar. Jag valde lustgas och värkarbetet fortsatte medan jag låg i sängen.
Vid ettiden accepterade jag sterila kvaddlar som smärtlindring. Då sprutar man in sterilt vatten under huden i det område som man har ont. När man lägger dem känns det som getingstick, men därefter ska de ha god effekt. Jag klarade bara av tre kvaddlar innan jag avbröt; jag tror att jag förknippade dem för mycket med just getingstick. Dessutom tyckte jag inte att smärtan lindrades särskilt så jag fortsatte med lustgasen. Vid halv två-tiden var livmodern sju centimeter öppen.
Vid halv fyra var smärtan så jobbig att jag bad om epiduralbedövning. Då sparkade barnet så hårt mellan värkarna att jag inte fick den vila som man ska få däremellan. Men narkosläkaren som skulle lägga infarten i ryggen dröjde någon timme. Under tiden fortsatte jag använda lustgasen och lyckades sova mellan varannan värk trots smärtan. Drygt en timme senare kom äntligen en nyväckt och otrevlig narkosläkare, men han gjorde det han skulle i alla fall. Jag var så lättad och överväldigad av trötthet och känslor att jag grät. Bedövningen fick effekt nästan på en gång.
Jag fick sitta på en pilatesboll eftersom det kan hjälpa barnet ner genom förlossningskanalen. En timme senare, strax före kl. 6, kände jag ett tryck nedåt. Ytterligare en timme senare var livmodern helt öppen och vattnet gick.
Samma barnmorska som kvällen innan tagit emot oss gick på sitt pass och tog över förlossningen. Det kändes tryggt att vi redan träffats och hon hjälpte mig jättebra med krystningen. Strax före kl. 8 tappades urinblåsan och därefter krystade jag i värkarna. Eftersom jag hade svårt att känna värkarna kände jag med handen på magen för att känna sammandragningarna. Kl. 8.23 i söndags föddes vår underbara dotter, B, och hon skrek högt och starkt. Hon vägde 3 110 g och mätte 50 cm. Självklart sprutade tårarna.
Jag fick sy fem stygn, vilket kändes mycket, men det var endast en yttre bristning och räknas som lätt bristning. Totalt förlorade jag 800 ml blod, vilket nog var för mycket för min kropp eftersom jag svimmade två gånger. Att jag hade lågt blodtryck och led av sömnbrist gjorde nog inte saken bättre. Eftersom jag hade svårt att kissa tappades urinblåsan ännu en gång. Livmodern drog dock ihop sig bra.
Från första värken tog det 33 timmar och från den aktiva fasen 9 timmar innan B var ute.
Under förlossningen hade jag ingen tidsuppfattning; jag tyckte ofta att tiden gick fort. Delar av förlossningen minns jag inte ens, särskilt när jag lyckades få lite sömn emellanåt. Vidare läsning sker på egen risk.
Första värken kände jag runt kl. 23 i fredags. Vi hade just sett en film och skulle lägga oss. Jag fick fyra-fem timmars sömn, men vaknade av värkarna och kunde inte somna om. Jag låg vaken ett par timmar, men sen väckte jag även A och vi gissade på att förlossningen skulle ske under dagen.
Efter att ha ätit tidig frukost ringde jag förlossningsavdelningen på Södersjukhuset. Värkarna kom då med tre minuters mellanrum, men varade inte mer än 15-30 sekunder så barnmorskan tyckte att vi skulle ha kontakt under dagen eftersom jag fortfarande var i början av öppningsfasen, den s.k. latensfasen. Värkarna skulle hålla i sig under en minut för att jag skulle vara i den aktiva fasen av öppningsfasen.
Under lördagen läste vi medan jag försökte hantera värkarna samtidigt som A masserade mig. Värkarna glestes ut till sju minuter. Jag försökte äta regelbundet och vi lyckades sova en stund på eftermiddagen. Framåt kvällen kom värkarna var fjärde minut och varade cirka en minut. Jag tyckte att värkarna var ganska så jobbiga så jag ringde förlossningen igen. Jag fick veta att avdelningen var full, men erbjöds plats på Södra BB som också är på Södersjukhuset. Där sker förlossningen i en hemliknande miljö och man stannar i samma rum från in- till utskrivning, dvs. förlossnings- och BB-rummet är detsamma. Vi tackade ja till platsen så efter en stund blev jag uppringd och fick veta att jag fick komma in, men att jag kunde skickas hem igen.
Vi åt lite och åkte sedan till sjukhuset runt kl. 20. Först togs ett CTG där barnets hjärtljud och mina värkar registrerades. Därefter tog ett nytt skift vid (kl. 21) så jag undersöktes av barnmorskan som skulle arbeta natt. En underbar barnmorska som hjälpte mig igenom värkarbetet på ett fantastiskt sätt. (Om jag kunde skulle jag välja henne som barnmorska vid eventuell framtida förlossning.) Hon kände att livmodertappen fortfarande var riktad bakåt och var en centimeter lång. (Under graviditeten är livmodertappen riktad bakåt, men vid förlossning riktas den nedåt, kortas och öppnas genom att dras upp och vidga sig.) Undersökningen visade även att barnets huvud stod långt ned i förlossningskanalen vilket orsakade mina smärtsamma värkar. Vid varje värk tryckte huvudet mot livmoderns framsida i stället för mot livmodertappen för att att få den att öppna sig. Jag blev oerhört besviken eftersom jag trodde att livmodern hade börjat öppnat sig i samband med de längre regelbundna värkarna. Barnmorskan förstod att jag hade jobbiga värkar och var snäll och lät mig ta ett bad. Efter badet skulle en ny undersökning göras för att avgöra om förlossningen skulle sättas igång eller om jag skulle få något för att kunna sova.
Kl 23, cirka två timmar senare, gjordes ett nytt CTG och en ny undersökning visade, till min stora lättnad, att livmodern var fyra centimeter öppen - förlossningen var i den aktiva fasen. Jag skrevs in och erbjöds både lustgas och epidural eftersom jag hade ganska starka värkar. Jag valde lustgas och värkarbetet fortsatte medan jag låg i sängen.
Vid ettiden accepterade jag sterila kvaddlar som smärtlindring. Då sprutar man in sterilt vatten under huden i det område som man har ont. När man lägger dem känns det som getingstick, men därefter ska de ha god effekt. Jag klarade bara av tre kvaddlar innan jag avbröt; jag tror att jag förknippade dem för mycket med just getingstick. Dessutom tyckte jag inte att smärtan lindrades särskilt så jag fortsatte med lustgasen. Vid halv två-tiden var livmodern sju centimeter öppen.
Vid halv fyra var smärtan så jobbig att jag bad om epiduralbedövning. Då sparkade barnet så hårt mellan värkarna att jag inte fick den vila som man ska få däremellan. Men narkosläkaren som skulle lägga infarten i ryggen dröjde någon timme. Under tiden fortsatte jag använda lustgasen och lyckades sova mellan varannan värk trots smärtan. Drygt en timme senare kom äntligen en nyväckt och otrevlig narkosläkare, men han gjorde det han skulle i alla fall. Jag var så lättad och överväldigad av trötthet och känslor att jag grät. Bedövningen fick effekt nästan på en gång.
Jag fick sitta på en pilatesboll eftersom det kan hjälpa barnet ner genom förlossningskanalen. En timme senare, strax före kl. 6, kände jag ett tryck nedåt. Ytterligare en timme senare var livmodern helt öppen och vattnet gick.
Samma barnmorska som kvällen innan tagit emot oss gick på sitt pass och tog över förlossningen. Det kändes tryggt att vi redan träffats och hon hjälpte mig jättebra med krystningen. Strax före kl. 8 tappades urinblåsan och därefter krystade jag i värkarna. Eftersom jag hade svårt att känna värkarna kände jag med handen på magen för att känna sammandragningarna. Kl. 8.23 i söndags föddes vår underbara dotter, B, och hon skrek högt och starkt. Hon vägde 3 110 g och mätte 50 cm. Självklart sprutade tårarna.
Jag fick sy fem stygn, vilket kändes mycket, men det var endast en yttre bristning och räknas som lätt bristning. Totalt förlorade jag 800 ml blod, vilket nog var för mycket för min kropp eftersom jag svimmade två gånger. Att jag hade lågt blodtryck och led av sömnbrist gjorde nog inte saken bättre. Eftersom jag hade svårt att kissa tappades urinblåsan ännu en gång. Livmodern drog dock ihop sig bra.
Från första värken tog det 33 timmar och från den aktiva fasen 9 timmar innan B var ute.
Dagliga rutiner inför förlossning
Det är några olika övningar som man ska göra för att förbereda sig för en förlossning. Man har hört talas om någon, andra kunde man ana och vissa kände man inte alls till innan man blev gravid. Dessa övningar gör jag varje vardag.
Det är bra att träna bäckenbottenmuskulaturen, dvs. knipa, åtminstone två gånger per dag. Redan under graviditeten kan man märka att det blir svårt att hålla tätt i vissa situationer, t.ex. när man hostar, nyser eller skrattar. Då är det bra att knipa när man känner att det är gång. Även efter förlossningen märker man av detta och för att skynda på kroppens naturliga förmåga att hålla tätt bör man knipträna redan före förlossningen. Knipträning ökar även blodflödet till underlivet och gör att det läker fortare efter förlossningen.
Många gånger säger man att en förlossning är lika ansträngande för kroppen som ett maratonlopp. Och inte ställer man upp att springa drygt fyra mil utan att ha tränat och förberett sig. Jag tycker att det är svårt att träna när man är gravid. Jag vet inte hur mycket jag vågar ta i och anstränga mig. Jag följer några enkla övningar som bildar ett litet program på cirka 15-20 minuter som finns i Stora boken om barn. Men egentligen skulle jag vilja göra mer och känna mig mer vältränad. Att vara i god fysisk form till förlossningen gör det även enklare för kroppen att anta sin "vanliga" form igen.
Många har väl hört talas om profylaxandning eller sett det på film. För att man ska kunna ha användning av det under förlossningen bör man ha övat så mycket att det sitter i ryggmärgen. När det väl är dags ska det helst komma automatiskt. Jag har bara tränat på detta de senaste par veckorna, men hoppas veta hur jag ska andas när jag behöver det. Det är i alla fall skönt att träna andningen eftersom man blir så avslappnad.
Liksom inför ett maratonlopp behöver man äta rätt tiden före förlossning. Jag äter inte särskilt annorlunda nu jämfört med resten av graviditeten utom att jag inte kan äta så mycket. Jag känner inte hunger på samma sätt längre, dvs. jag känner inte så mycket av det alls, och portionerna är mycket mindre än i vanliga fall. Det blir frukost, mellanmål (frukt), lunch, mellanmål (frukt eller knäckemacka), middag och kvällsmål (frukt, kakor eller yoghurt). Jag gissar att jag egentligen bör äta mer, men det är svårt när man inte känner för det och mår dåligt när man ätit bara lite för mycket.
Snart är det dags så då blir det kanske andra övningar...
Det är bra att träna bäckenbottenmuskulaturen, dvs. knipa, åtminstone två gånger per dag. Redan under graviditeten kan man märka att det blir svårt att hålla tätt i vissa situationer, t.ex. när man hostar, nyser eller skrattar. Då är det bra att knipa när man känner att det är gång. Även efter förlossningen märker man av detta och för att skynda på kroppens naturliga förmåga att hålla tätt bör man knipträna redan före förlossningen. Knipträning ökar även blodflödet till underlivet och gör att det läker fortare efter förlossningen.
Många gånger säger man att en förlossning är lika ansträngande för kroppen som ett maratonlopp. Och inte ställer man upp att springa drygt fyra mil utan att ha tränat och förberett sig. Jag tycker att det är svårt att träna när man är gravid. Jag vet inte hur mycket jag vågar ta i och anstränga mig. Jag följer några enkla övningar som bildar ett litet program på cirka 15-20 minuter som finns i Stora boken om barn. Men egentligen skulle jag vilja göra mer och känna mig mer vältränad. Att vara i god fysisk form till förlossningen gör det även enklare för kroppen att anta sin "vanliga" form igen.
Många har väl hört talas om profylaxandning eller sett det på film. För att man ska kunna ha användning av det under förlossningen bör man ha övat så mycket att det sitter i ryggmärgen. När det väl är dags ska det helst komma automatiskt. Jag har bara tränat på detta de senaste par veckorna, men hoppas veta hur jag ska andas när jag behöver det. Det är i alla fall skönt att träna andningen eftersom man blir så avslappnad.
Liksom inför ett maratonlopp behöver man äta rätt tiden före förlossning. Jag äter inte särskilt annorlunda nu jämfört med resten av graviditeten utom att jag inte kan äta så mycket. Jag känner inte hunger på samma sätt längre, dvs. jag känner inte så mycket av det alls, och portionerna är mycket mindre än i vanliga fall. Det blir frukost, mellanmål (frukt), lunch, mellanmål (frukt eller knäckemacka), middag och kvällsmål (frukt, kakor eller yoghurt). Jag gissar att jag egentligen bör äta mer, men det är svårt när man inte känner för det och mår dåligt när man ätit bara lite för mycket.
Snart är det dags så då blir det kanske andra övningar...
Färdig tvättstuga
I måndags kom snickare för andra gången för att slutföra arbetet med taket i tvättstugan. De var ju tvungna att riva ner delar av taket för att kunna installera den nya frånluftvärmepumpen.
Med tanke på hur det sig ut och hur effektivt de jobbade är vi mycket nöjda. Tvättstugan är i stort sett färdig nu. Det återstår en del arbete för firman som installerade pumpen eftersom inomhusgivare, kondensvattenrör och strömbrytare fortfarande saknas.
Med tanke på hur det sig ut och hur effektivt de jobbade är vi mycket nöjda. Tvättstugan är i stort sett färdig nu. Det återstår en del arbete för firman som installerade pumpen eftersom inomhusgivare, kondensvattenrör och strömbrytare fortfarande saknas.
Före
Efter
Utöver att låta byta frånluftvärmepumpen har vi målat väggarna, bytt diskbänken och bytt rörisoleringarna.
Om en vecka
Idag är det en vecka kvar till beräknat förlossningsdatum. Det känns spännande, läskigt och glädjande på samma gång.
Är vi redo än? Vi har gått alla kurser, läst alla böcker (Jag hoppas dock hinna läsa i alla fall delar av Föda utan rädsla igen.), fyllt frysen och nästan städat hela huset. Men om det betyder att vi är redo är jag tveksam till. Vi hoppas helt enkelt att man är det när det väl är dags.
Jag gissar och har länge trott att förlossningen kommer att starta under den kommande veckan. Några tecken eller andra faktorer är jag egentligen inte medveten om, utan det är bara en blivande mammas vilda gissning. Jag har frågat mamma när hennes förlossningar startade i förhållande till de beräknade förlossningsdatumen, men det minns hon inte. Det enda givande svaret var att de måste ha startat nära de beräknade datumen eftersom hon inte minns vare sig om det var före eller efter.
A tror att det kommer att ske i början av september, så han tror inom en vecka efter beräknat förlossningsdatum. Jag hoppas ju att han har rätt.
Är vi redo än? Vi har gått alla kurser, läst alla böcker (Jag hoppas dock hinna läsa i alla fall delar av Föda utan rädsla igen.), fyllt frysen och nästan städat hela huset. Men om det betyder att vi är redo är jag tveksam till. Vi hoppas helt enkelt att man är det när det väl är dags.
Jag gissar och har länge trott att förlossningen kommer att starta under den kommande veckan. Några tecken eller andra faktorer är jag egentligen inte medveten om, utan det är bara en blivande mammas vilda gissning. Jag har frågat mamma när hennes förlossningar startade i förhållande till de beräknade förlossningsdatumen, men det minns hon inte. Det enda givande svaret var att de måste ha startat nära de beräknade datumen eftersom hon inte minns vare sig om det var före eller efter.
A tror att det kommer att ske i början av september, så han tror inom en vecka efter beräknat förlossningsdatum. Jag hoppas ju att han har rätt.
Bilder
Inläggen "Färdigrenoverat" och "Gravidfotografering" har uppdaterats med bilder.
Gravidfotografering
I lördags var vi hos en fotograf för att fotografera oss och gravidmagen. Jag tyckte att det var jätteroligt och det ska bli kul att se resultatet av det.
Jag trodde att jag skulle känna mig obekväm framför kameran, särskilt eftersom jag har svårt för att stå i centrum, men det kändes inte alls tillgjort. Fotografen är en före detta kollegas svägerska, men det var första gången jag träffade henne. Hon var jättetrevlig och gav bra och tydliga instruktioner så jag kände mig mycket trygg och aldrig obekväm. Jag skulle absolut kunna tänka mig att fotograferas av henne igen och det är kanske troligt att det händer.
Jag hoppas kunna lägga upp någon av fotografens bilder här senare, men under tiden får ni hålla till godo med lördagens magbild.
Jag trodde att jag skulle känna mig obekväm framför kameran, särskilt eftersom jag har svårt för att stå i centrum, men det kändes inte alls tillgjort. Fotografen är en före detta kollegas svägerska, men det var första gången jag träffade henne. Hon var jättetrevlig och gav bra och tydliga instruktioner så jag kände mig mycket trygg och aldrig obekväm. Jag skulle absolut kunna tänka mig att fotograferas av henne igen och det är kanske troligt att det händer.
Jag hoppas kunna lägga upp någon av fotografens bilder här senare, men under tiden får ni hålla till godo med lördagens magbild.
Magen 2012-08-18.
Dubbel- och trippelkoll
Igår förmiddag blev inte alls som planerad. Jag trodde att jag skulle få en lugn dag hemma efter morgonens tidiga barnmorskebesök, men jag var inte hemma igen förrän vid lunchtid.
Hos barnmorskan kontrollerades blodtryck, barnets hjärtljud och livmoderns mått som vanligt. Dessutom undersöktes mitt järnvärde och jag vägdes. Som vanligt såg allt bra ut utom måttet på livmodern som än en gång låg under medelkurvans intervall. Barnmorskan skickade mig på ännu ett tillväxtultraljud. Denna gång fick vi åka till Södersjukhuset som är det sjukhus vi har valt för förlossningen. Detta eftersom det kunde beslutas att förlossning skulle sättas igång.
På ultraljudet kunde vi se en bebis som såg frisk och normal ut. Hon svalde fostervatten, hade fostervatten i sin magsäck och rörde sina armar. Dessutom kunde man se att flödet i navelsträngen var bra och beräknades bebisens vikt till 2 655 g. Det är en avvikelse på 18 %, vilket är en ökning på 13 procentenheter sedan förra tillväxtultraljudet.
Eftersom barnmorskan som gjorde ultraljudet tyckte att det var en för stor ökning i jämförelse mot förra gången fick jag även göra CTG. Då mäter man barnets puls över tid. Först var det svårt att få en bra och stabil signal eftersom bebisen rörde sig mycket och även flyttade sensorn som var fastspänd på magen, men efter att ha bytt ställning gick det till slut.
En läkare meddelade resultatet från CTG:n och övriga undersökningar. Hon tyckte att allt såg bra ut och att barnet rörde sig så pass mycket under CTG-undersökningen var ett bra tecken. Det enda som avviker är bebisens storlek, men det är förmodligen naturligt i mitt fall och beror med stor sannolikhet på mina gener. Det kan man ju förstå om man ser till min och mina föräldrars kroppsstorlekar samt min egen födelsevikt (drygt 2 900 g).
Läkaren kände även på livmodertappen. Den är fortfarande riktad bakåt, men mjuk. Så hon gissade att jag inte kommer att föda barnet efter beräknat förlossningsdatumet. Hon menade dock att man aldrig kan vara säker.
Jag har fått ny tid för tillväxtultraljud om två veckor, om jag inte redan fått barnet.
Det var självklart skönt att få höra att allt är bra med bebisen och jag är tacksam för att man dubbel- och trippelkollade när det finns avvikelser. Ett tag var jag dock orolig för att de skulle sätta igång förlossningen redan igår.
Hos barnmorskan kontrollerades blodtryck, barnets hjärtljud och livmoderns mått som vanligt. Dessutom undersöktes mitt järnvärde och jag vägdes. Som vanligt såg allt bra ut utom måttet på livmodern som än en gång låg under medelkurvans intervall. Barnmorskan skickade mig på ännu ett tillväxtultraljud. Denna gång fick vi åka till Södersjukhuset som är det sjukhus vi har valt för förlossningen. Detta eftersom det kunde beslutas att förlossning skulle sättas igång.
På ultraljudet kunde vi se en bebis som såg frisk och normal ut. Hon svalde fostervatten, hade fostervatten i sin magsäck och rörde sina armar. Dessutom kunde man se att flödet i navelsträngen var bra och beräknades bebisens vikt till 2 655 g. Det är en avvikelse på 18 %, vilket är en ökning på 13 procentenheter sedan förra tillväxtultraljudet.
Eftersom barnmorskan som gjorde ultraljudet tyckte att det var en för stor ökning i jämförelse mot förra gången fick jag även göra CTG. Då mäter man barnets puls över tid. Först var det svårt att få en bra och stabil signal eftersom bebisen rörde sig mycket och även flyttade sensorn som var fastspänd på magen, men efter att ha bytt ställning gick det till slut.
En läkare meddelade resultatet från CTG:n och övriga undersökningar. Hon tyckte att allt såg bra ut och att barnet rörde sig så pass mycket under CTG-undersökningen var ett bra tecken. Det enda som avviker är bebisens storlek, men det är förmodligen naturligt i mitt fall och beror med stor sannolikhet på mina gener. Det kan man ju förstå om man ser till min och mina föräldrars kroppsstorlekar samt min egen födelsevikt (drygt 2 900 g).
Läkaren kände även på livmodertappen. Den är fortfarande riktad bakåt, men mjuk. Så hon gissade att jag inte kommer att föda barnet efter beräknat förlossningsdatumet. Hon menade dock att man aldrig kan vara säker.
Jag har fått ny tid för tillväxtultraljud om två veckor, om jag inte redan fått barnet.
Det var självklart skönt att få höra att allt är bra med bebisen och jag är tacksam för att man dubbel- och trippelkollade när det finns avvikelser. Ett tag var jag dock orolig för att de skulle sätta igång förlossningen redan igår.
Kläder under och efter graviditeten
Jag försökte att köpa så lite mammakläder som möjligt under graviditeten. Det är ju bara under en kortare tid av graviditeten som man behöver anpassade kläder så de slits inte direkt. Det mesta köpte jag på nätet, men en del köpte jag i butik, främst underkläder och strumpbyxor.
Det första jag inhandlade som gravid var strumpbyxor eftersom jag kunde använda mina vanliga kjolar och klänningar ganska länge. Så jag letade billiga mammastrumpbyxor på Twilfit. Jag fick tag i två par (men har bara haft användning för ett par).
I början letade jag vanliga kläder, i en större storlek, som jag även skulle kunna använda efter graviditeten. Jag köpte två trikåkjolar med breda muddar på Indiska. De är jättesköna. Den ena har jag använt mycket hemma, men den andra har jag inte haft mycket användning för eftersom sommaren inte blev så varm och solig.
Jag köpte två mammaklänningar, en mammakjol och en mammatopp från bonprix.se. De var billiga, men klänningarna var som tält så syster kortade dem och efter det har jag använt dem under sommaren.
mammaglad.se har fina, men dyra mammakläder. Jag köpte ett par svarta kavajbyxor (som jag använde på jobbet), två klänningar (den ena har jag använt vid finare tillfällen och den andra knappt alls) samt en kofta och ett linne (som båda har använts flitigt i sommar).
På ellos.se köpte jag två klänningar med skärning under bysten, men jag har inte haft användning för dem i sommar. Dessutom sitter den ena inte så bra när även bysten växt i omfång, men de är inte mammaklänningar så jag hoppas få användning för dem kommande somrar.
Jag köpte ett par tights på utförsäljning av Mamalicious. Inte heller dem har jag haft användning för.
Jag trodde att jag inte skulle tycka om att ha på mig mammajeans så jag undvek det in i det längsta, men under sommaren upptäckte jag att jag behövde ett par vardagsbyxor. Jag köpte då två par jeans på H&M, det ena paret med mudd över magen och det andra paret under. Jag kan verkligen rekommendera H&M:s mammajeans, särskilt de med mudd över magen - jag älskar mina. De är supermjuka och hasar inte ner. Däremot är jag inte alls förtjust i det andra paret eftersom magen trycker ner byxorna så efter några minuter sitter de illa. Detta trots att jag köpte en storlek större än vanligt och min mage är ju inte ens stor.
Utöver jeansen har jag handlat tre par strumpbyxor, ett linne, två klänningar, ett par mjukisshorts (inte så vackra, men ack så sköna) och underkläder på H&M.
Om jag tyckte det var svårt med mammakläder så fick jag upptäcka att det var ännu svårare med amningstoppar. Jag har hittills bara fått tag i en topp (från H&M) som ser okej ut. Jag har köpt två amningsbehåar från barnbutiker och tre amningslinnen från H&M. I början hade jag tänkte använda gamla koftor och skjortor som jag inte är rädd om. Sen får i se om jag behöver något annat.
Det första jag inhandlade som gravid var strumpbyxor eftersom jag kunde använda mina vanliga kjolar och klänningar ganska länge. Så jag letade billiga mammastrumpbyxor på Twilfit. Jag fick tag i två par (men har bara haft användning för ett par).
I början letade jag vanliga kläder, i en större storlek, som jag även skulle kunna använda efter graviditeten. Jag köpte två trikåkjolar med breda muddar på Indiska. De är jättesköna. Den ena har jag använt mycket hemma, men den andra har jag inte haft mycket användning för eftersom sommaren inte blev så varm och solig.
Jag köpte två mammaklänningar, en mammakjol och en mammatopp från bonprix.se. De var billiga, men klänningarna var som tält så syster kortade dem och efter det har jag använt dem under sommaren.
mammaglad.se har fina, men dyra mammakläder. Jag köpte ett par svarta kavajbyxor (som jag använde på jobbet), två klänningar (den ena har jag använt vid finare tillfällen och den andra knappt alls) samt en kofta och ett linne (som båda har använts flitigt i sommar).
På ellos.se köpte jag två klänningar med skärning under bysten, men jag har inte haft användning för dem i sommar. Dessutom sitter den ena inte så bra när även bysten växt i omfång, men de är inte mammaklänningar så jag hoppas få användning för dem kommande somrar.
Jag köpte ett par tights på utförsäljning av Mamalicious. Inte heller dem har jag haft användning för.
Jag trodde att jag inte skulle tycka om att ha på mig mammajeans så jag undvek det in i det längsta, men under sommaren upptäckte jag att jag behövde ett par vardagsbyxor. Jag köpte då två par jeans på H&M, det ena paret med mudd över magen och det andra paret under. Jag kan verkligen rekommendera H&M:s mammajeans, särskilt de med mudd över magen - jag älskar mina. De är supermjuka och hasar inte ner. Däremot är jag inte alls förtjust i det andra paret eftersom magen trycker ner byxorna så efter några minuter sitter de illa. Detta trots att jag köpte en storlek större än vanligt och min mage är ju inte ens stor.
Utöver jeansen har jag handlat tre par strumpbyxor, ett linne, två klänningar, ett par mjukisshorts (inte så vackra, men ack så sköna) och underkläder på H&M.
Om jag tyckte det var svårt med mammakläder så fick jag upptäcka att det var ännu svårare med amningstoppar. Jag har hittills bara fått tag i en topp (från H&M) som ser okej ut. Jag har köpt två amningsbehåar från barnbutiker och tre amningslinnen från H&M. I början hade jag tänkte använda gamla koftor och skjortor som jag inte är rädd om. Sen får i se om jag behöver något annat.
Snart redo?
Nu när det inte är så långt kvar till det beräknade förlossningsdatumet försöker jag förbereda det sista här hemma.
Igår bakade jag kanelbullar att frysa in. Nu har jag runt åttio bullar i frysen. Det ska väl räcka till alla som vill komma och hälsa på vår flicka? När de är slut kanske jag orkar/hinner baka igen, och om inte så kan man alltid få Ballerina eller nåt för jag antar att det inte är fikabrödet som kommer vara det mest intressanta för gästerna...
Idag har jag gjort en stor sats köttfärssås som A portionsförpackade och ställde in i frysen. Det blir kanske välbehövligt någon dag när vi inte känner för att laga mat. Imorgon ska jag göra wonton (dumplings) att frysa in.
Jag hade även tänkt göra matpajer att frysa in, men med tanke på att jag aldrig gjort någon matpaj tidigare kan det ju bli misslyckat och det känns dumt att frysa in något som vi kanske inte tycker om.
Nästa vecka hade jag tänkt städa. Det vore ju trevligt att komma hem från BB till, ett om inte skinande rent så i alla fall, ett ganska så nystädat hus. Vill ju inte börja städa när man just kommer hem med bebisen.
Sen ska väl allt vara klart för förlossning och bebis?
Igår bakade jag kanelbullar att frysa in. Nu har jag runt åttio bullar i frysen. Det ska väl räcka till alla som vill komma och hälsa på vår flicka? När de är slut kanske jag orkar/hinner baka igen, och om inte så kan man alltid få Ballerina eller nåt för jag antar att det inte är fikabrödet som kommer vara det mest intressanta för gästerna...
Idag har jag gjort en stor sats köttfärssås som A portionsförpackade och ställde in i frysen. Det blir kanske välbehövligt någon dag när vi inte känner för att laga mat. Imorgon ska jag göra wonton (dumplings) att frysa in.
Jag hade även tänkt göra matpajer att frysa in, men med tanke på att jag aldrig gjort någon matpaj tidigare kan det ju bli misslyckat och det känns dumt att frysa in något som vi kanske inte tycker om.
Nästa vecka hade jag tänkt städa. Det vore ju trevligt att komma hem från BB till, ett om inte skinande rent så i alla fall, ett ganska så nystädat hus. Vill ju inte börja städa när man just kommer hem med bebisen.
Sen ska väl allt vara klart för förlossning och bebis?
Färdigrenoverat
Förra helgen målade A det sista på huset, metallen som ligger mot taket runt fönsterkuporna och i och med det är vi färdiga med huset för denna gång. Hela huset är nu målat utvändigt. Tidigare målade A nedre delen av huset, fönster, fönsterkuporna och stuprör.
Färdigt hus.
Tvättstugan är fortfarande inte riktigt färdig, men där väntar vi på att hantverkarna ska höra av sig. Det är inget som vi själva hade tänkt göra. Tyvärr kanske det ändå blir vi som måste laga taket själva eller i alla fall ordna det med en annan firma.
Det som nu återstår på huset är det övre badrummet, men det kommer dröja innan vi renoverar det och vi kommer inte att göra det själva. Och en dag vill vi kanske inreda vinden, men även det blir ett projekt för framtiden i så fall.
Sista biobesöket...
...på ett tag passade vi på att göra igår kväll. Vi såg den nya Batman- filmen. Jag tyckte att den var bra och att skådespelarna passade för sina roller. Trots att filmen var lång gick tiden fort.
Tyvärr mådde jag lite dåligt under filmens första hälft (hade kanske ätit för mycket under dagen) och den höga ljudnivån gjorde det inte bättre. Så det kändes lite jobbigt att inte veta omen jag behövde springa ut i början.
Det var första gången vi gick på bio i Sickla. Det var mycket lugnare i och kring biografen än runt biograferna i stan. Tyvärr passade inte sätena mig alls; de var alldeles för djupa, vilket gjorde att jag satt långt fram på sätet. Sån tur var hade jag ett tomt säte på ena sidan så jag kunde lägga ena benet under mig. För mig är det bra när sittraderna är så branta eftersom jag då inte behöver riskera hamna bakom någon som skymmer bioduken.
Tyvärr mådde jag lite dåligt under filmens första hälft (hade kanske ätit för mycket under dagen) och den höga ljudnivån gjorde det inte bättre. Så det kändes lite jobbigt att inte veta omen jag behövde springa ut i början.
Det var första gången vi gick på bio i Sickla. Det var mycket lugnare i och kring biografen än runt biograferna i stan. Tyvärr passade inte sätena mig alls; de var alldeles för djupa, vilket gjorde att jag satt långt fram på sätet. Sån tur var hade jag ett tomt säte på ena sidan så jag kunde lägga ena benet under mig. För mig är det bra när sittraderna är så branta eftersom jag då inte behöver riskera hamna bakom någon som skymmer bioduken.
Aj, aj, aj
Nu förstår jag att gravida kan bli trötta på sina graviditeter och kan känna och vilja att barnet kommer. Igår hade jag ont och ganska svårt att röra mig. Det var första gången graviditeten var så fysiskt smärtsam. Jag har fortfarande ont på insidan av högra låret och hade mycket ont i ryggslutet.
I natt har jag sovit på A:s sida av sängen. Den är medelmjuk och inte alls så mjuk som min sida. Jag märkte på en gång att jag inte sjönk lika djupt och har inte alls ont i ryggslutet idag.
Jag har annars haft turen att känna att jag skulle kunna klara av att gå två veckor över tiden. Dessutom vill jag ju ha ett höstbarn så att så mycket personal som möjligt kommit tillbaka från sina semestrar på förlossningsavdelningen.
I natt har jag sovit på A:s sida av sängen. Den är medelmjuk och inte alls så mjuk som min sida. Jag märkte på en gång att jag inte sjönk lika djupt och har inte alls ont i ryggslutet idag.
Jag har annars haft turen att känna att jag skulle kunna klara av att gå två veckor över tiden. Dessutom vill jag ju ha ett höstbarn så att så mycket personal som möjligt kommit tillbaka från sina semestrar på förlossningsavdelningen.
Brasserie Godot
Det blev alltså bröllopsmiddag på Brasserie Godot igår. Det är en ljus och trevlig restaurang. Det slog mig att de hade en del runda bord, vilket kändes trevligt, men ovanligt för svenska restauranger.
Personalen var trevlig, uppmärksam och mycket serviceiniktad. Vi fick våra vattenglas påfyllda kontinuerligt och de "tittade till" oss med jämna mellanrum.
Jag valde medelhavsabborre (som inte finns på menyn på internet) till huvudrätt eftersom jag föredrar vit fisk framför laxarter. Fisken smakade bra, men gjorde inget större intryck på mig. Däremot tilltalade varken den brässerade endivesalladen eller de inkokta tomaterna mig eftersom båda var för syrliga för min smak.
A valde gödkalvsentrecote som han var mycket nöjd med. För övrigt var det även vad som serverades till huvudrätt på vårt bröllop.
Till efterrätt valde jag crème brulée som var underbar. Det var nästan att jag ville slicka ur formen, men det gjorde jag inte. Hela formens botten var full av vaniljfrön.
A valde minimunkar med flädersorbet till efterrätt. Även med denna rätt var han nöjd.
Läderbröllop
Igår firade vi tre år som gifta. I år blev det inte lika extravagant bröllopsdagfirande, med övernattning på gård/herrgård, som tidigare. Dels ville vi hålla hos i Stokholmsområdet om förlossningen skulle sätta igång, dels var det en ekonomisk prioritering. Det blev (förmodligen sista middagen på tu man hand för lång tid framöver) på Brasserie Godot.
A fick ett par skinnhandskar. Sån tur var hade han tidigare i sommar sagt att han behövde ett nytt par. Det jag annars hade tänkt köpa fanns inte heller i butik så det får bli vid nästa tillfälle. Själv fick jag en necessär.
A fick ett par skinnhandskar. Sån tur var hade han tidigare i sommar sagt att han behövde ett nytt par. Det jag annars hade tänkt köpa fanns inte heller i butik så det får bli vid nästa tillfälle. Själv fick jag en necessär.
Barcelona tapas restaurang
Igår kväll åt jag middag med några före detta kollegor på Barcelona tapas restaurang. Trots att den ligger centralt och trots att jag gått förbi den många, många gånger har jag inte lagt märke till den.
Eftersom vi kom tidigt var det ganska glest med gäster inomhus, men uteserveringen var nästan fullsatt. Många av restaurangens gäster var turister.
Jag tyckte att servicen var långsam, när vi ville både beställa och be om notan fick vi vänta. Serveringspersonalen var varken serviceminded eller uppmärksam.
Jag beställde tre tapas-rätter, gambas al ajillo, quesadillas de pollo och mejillones rellenos. De två senare var inte särskilt varma när de serverades, men det hade varit konstigt om räkorna som låg och simmade i olja inte hade varit varma. En i sällskapet var inte nöjd med kvaliteten på oxfilén och kycklingen, men övriga i sällskapet var nöja med sin mat.
(Det fanns tyvärr inget skötbord trots att den ena toaletten är stor som en handikappstoalett, men den var inte utrustad som det heller.)
Närsomhelst
Idag går jag in i vecka 38 (37+0). Det innebär att om förlossningen startar nu så förhindrar man den inte utan låter den ha sin gång. Det är normalt att föda mellan vecka 38 och 42, men 90 % föder inom en vecka före och en vecka efter beräknat förlossningsdatum.
Igår packade jag det som kunde packas i väskan som ska med till BB. En hel del saker, till exempel necessär och mellanmål får vi vänta med så det blev även en liten lista över saker som vi får packa när det är dags.
Tänk att det kan hända närsomhelst nu... Hjälp!
Igår packade jag det som kunde packas i väskan som ska med till BB. En hel del saker, till exempel necessär och mellanmål får vi vänta med så det blev även en liten lista över saker som vi får packa när det är dags.
Tänk att det kan hända närsomhelst nu... Hjälp!
Barnvagn i hallen och babyskydd i bilen
Efter barnmorskebesöket i fredags hämtade vi ut barnvagnen och babyskyddet. Tyvärr hade de glömt montera vagnen, men det gjorde personalen under tiden som vi tittade runt i butiken. Efteråt demonstrerade de hur man använder de vanligaste funktionerna på den.
När vi kom hem tog det en liten stund för A att montera basen till babyskyddet i bilen, men till slut verkar den sitta stabilt. Så nu är den på plats och vi kan nu köra en nyfödd bebis. För mig tog det en stund att ta mig igenom bruksanvisningarna och hitta alla funktioner och inställningar till både babyskyddet och barnvagnen.
Brio go barnvagn och babyskydd
Barnmorskebesök med baby bag
Igår var det återigen dags att besöka barnmorskan. Den barnmorska som jag träffat tidigare är på semester så i stället fick jag träffa hennes kollega. Hon var jättetrevlig och lätt att ha att göra med.
Eftersom det är ungefär en månad kvar till beräknad förlossning var det dags att göra en lite större undersökning. Som vanligt kontrollerade barnmorskan mitt blodtryck, livmoderns storlek och barnets hjärtljud. Jag ligger fortfarande på kurvans nedre gräns, men barnmorskan trodde inte att det var ett jättelitet barn. Hon kände även att barnet nu fixerat sig
Dessutom kontrollerades blodsocker- och järnnivån i blodet. Blodsockret var normalt, men järnnivån var något låg så vi kom fram till att det inte skulle skada om jag börjar med blutsaft igen.
Jag fick även en Baby bag, den bästa hittills! Den var fylld med information från Apoteket, TryggHansa, Rädda barnen, babybox.se, Idominsalva, Bepanthen och If försäkringar; erbjudanden från Barnens hus (gratis body), Vistaprint (gratis fotomugg), Åhléns (20 % rabatt på barnkläder), Ellos (50 % rabatt på en produkt), lindex.se (50 % rabatt på en produkt), Pampers (30 kr rabatt), Apoteket, Volkswagen, Goboken samt produkter från Lindex (body i storlek 56), Åhléns (scarf), Natusan (våtservetter, badolja, babyolja och amningsinlägg), provtidning av Vi föräldrar, Pampers (blöjor), Always (trosskydd och bindor), CCS (våtservetter), Bepanthen (produktprov), Idominsalva (produktprov) och Apoteket (babyolja).
Eftersom det är ungefär en månad kvar till beräknad förlossning var det dags att göra en lite större undersökning. Som vanligt kontrollerade barnmorskan mitt blodtryck, livmoderns storlek och barnets hjärtljud. Jag ligger fortfarande på kurvans nedre gräns, men barnmorskan trodde inte att det var ett jättelitet barn. Hon kände även att barnet nu fixerat sig
Dessutom kontrollerades blodsocker- och järnnivån i blodet. Blodsockret var normalt, men järnnivån var något låg så vi kom fram till att det inte skulle skada om jag börjar med blutsaft igen.
Jag fick även en Baby bag, den bästa hittills! Den var fylld med information från Apoteket, TryggHansa, Rädda barnen, babybox.se, Idominsalva, Bepanthen och If försäkringar; erbjudanden från Barnens hus (gratis body), Vistaprint (gratis fotomugg), Åhléns (20 % rabatt på barnkläder), Ellos (50 % rabatt på en produkt), lindex.se (50 % rabatt på en produkt), Pampers (30 kr rabatt), Apoteket, Volkswagen, Goboken samt produkter från Lindex (body i storlek 56), Åhléns (scarf), Natusan (våtservetter, badolja, babyolja och amningsinlägg), provtidning av Vi föräldrar, Pampers (blöjor), Always (trosskydd och bindor), CCS (våtservetter), Bepanthen (produktprov), Idominsalva (produktprov) och Apoteket (babyolja).
Baby bag och dess innehåll
Sena bilder
Nuförtiden skriver och publicerar jag de flesta inläggen från mobiltelefonen eller eventuellt iPaden som jag fick av A i födelsedagspresent. Däremot fotograferar jag fortfarande med digitalkameran och de bilderna minskar jag i storlek innan jag lägger upp dem på bloggen. Därför kan det dröja innan bilder till inläggen kommer eftersom det är sällan någon av de stationära datorerna är igång.
Jag hoppas att ni har överseende med detta eftersom jag jan skriva oftare ön annars då. Jag brukar komma ihåg att meddela vilka inlägg det gäller.
Färdigbakad
Idag går jag och bebisen in i vecka 37. Det innebär att barnet är färdigutvecklat. Att nå varje sådan etapp har känts otroligt tillfredsställande och lugnande. Om barnet föds efter nästa vecka anses det normalt.
Jag har gått upp 10,5 kg nu. Så jag börjar känna mig tung och jag märker av foglossning när jag går och efter att ha stått lite längre stunder. Däremot tycker jag inte att magen är särskilt stor för att vara i nionde månaden. Och jag gissar att inte heller barnet är särskilt stort.
Jag har gått upp 10,5 kg nu. Så jag börjar känna mig tung och jag märker av foglossning när jag går och efter att ha stått lite längre stunder. Däremot tycker jag inte att magen är särskilt stor för att vara i nionde månaden. Och jag gissar att inte heller barnet är särskilt stort.
Magbild 2012-07-28
Hennes rörelser känns inte lika angenäma som tidigare. Nu trycker hon ut magen med sådan kraft att det kan kännas obehagligt. Dessutom sparkar hon högt upp mot revbenen, trots att hon inte träffar dem så antar jag att hon sparkar mot mina organ.
