Mitt största stöd - vår prestation

Under nästan hela förlossningen kände jag mig missnöjd med vad jag gjorde, dvs. min prestation. Utan de två fantastiska barnmorskornas stöd och vägledning hade jag kanske fortfarande gjort det. De övertygade mig, både då och efteråt, om att jag gjorde ett jättebra jobb. Men det var A som var mitt finaste stöd, min viktigaste motivation och min största hjälp.

Före förlossningen var jag lite orolig för vad jag skulle känna för A under den jobbigaste tiden. Skulle jag bli arg och irriterad på honom? Skulle jag känna att han var otillräcklig och hjälplös?

Under förlossningens alla timmar fanns A vid min sida och hela tiden höll han sig lugn. Vår ordlösa kommunikation var den finaste och viktigaste hjälpen. Bara hans blick kunde säga mer än alla ord i världen. Under värkarbetet masserade han mig och hjälpte mig att andas och ta mig igenom värkarna. Han torkade mina tårar när smärtan kändes oändlig. Han strök mig på huvudet när det kändes meningslöst och hopplöst. Jag kände i mitt hjärta att han skulle göra allt för mig. Även barnmorskorna var imponerade av A:s lugn, hans stöd och uppmuntran till mig.
Jag känner att A är helt rätt man att skaffa barn med. Och jag har blivit ännu mer övertygad nu under den första tiden med B hemma. A ställer verkligen upp med markservice, sömn och stöd.

Nu, efter förlossningen, känner jag mig ganska nöjd med min prestation eftersom jag förstår att det inte är så lätt att föda barn och att det är en intensiv upplevelse, för både den som gör jobbet och den som står bredvid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0