AA:s första tandläkarbesök
Idag besökte AA tandläkaren för första gången. B följde också med eftersom hon var hemma från skolan då hon är förkyld.
AA satte sig i tandläkarstolen utan att protestera. Av tandläkaren fick hon beröm både för sina fina tänder och för att hon var så duktig och gapade stort. Sedan valde AA en rosa tandborste och en liten figur som föreställer en apa.
Jag var faktiskt lite orolig för att AA inte skulle vara samarbetsvillig och inte vilja gapa. Och att B skulle distrahera AA för mycket. Trots att B var nyfiken och kanske lite distraherande så underlättade hon även att få AA samarbetsvillig.
Vi fick veta att AA har lite överbett som tandläkaren vill hålla lite koll på i framtiden, men att det annars såg bra ut.
Ny aktivitet för B
B var på sin första skridskoskolelektion i söndags. Hon går på en teamåkningsklubb eftersom det var bättre tider där än på hockeyklubben.
Det är två grupper på olika nivåer som åker samtidigt, men håller till på olika delar av isen. Det var ett bra upplägg eftersom lärarna skickade elever över till den andra gruppen om de tyckte att de kunde ett visst moment eller behövde lära sig mer.
Jag hade anmält B till nybörjargruppen, men de flesta av barnen i gruppen verkade stå på isen för första gången. B har ju åkt lite grann med A några säsonger så hon klarade av de flesta momenten i sin grupp.
Hon tyckte att det var okej och gjorde som läraren sa, men verkar uppskatta fotbollen mer. Hon har redan meddelat att hon vill fortsätta med fotbollen nästa säsong.
Min enda förhoppning är att hon ska lära sig åka skridskor utan svårigheter. Om hon därefter bestämmer sig för att fortsätta i samma klubb, börja i hockeyklubben eller inte gå i någondera spelar inte någon roll.
Utvecklingssamtal för AA
Igår var jag på utvecklingssamtal för AA. Pedagogen påpekade att det är många förändringar som skett denna termin, både med barngruppen - några barn har flyttat från avdelningen medan andra tillkommit - och med en ny pedagog från en annan avdelning. Dessutom går inte B kvar på förskolan.
AA har gått från att iaktta de andra barnens lek till att försiktigt "smyga sig" in i den. Trots att hon hemma mest pratar om en kompis leker hon med flera olika kompisar på förskolan.
Hon tycker om att rita, vilket vi redan visste. Jag fick även veta att AA tycker om att bygga, det är något som hon inte gör så mycket av hemma - kanske för att det är B:s grej där.
Även på förskolan måste de truga/locka henne för att få henne att dricka. Men jag gissar att det till stor del är förskolan förtjänst att AA inte har så mycket problem med förstoppning längre.
Pedagogen berättade att hon känner till rutinerna väl på avdelningen, att hon tycker om samlingarna och sångstunderna och att hon gärna är för sig själv ibland. Pedagogen påpekade även att hon är bestämd, att hon ibland säger att det inte finns något att göra och att AA gärna berättar att hon kan själv. Enda undantaget var när de övade på kullerbyttor, då AA hade sagt att hon "aldrig kommer att lära sig", vilket var ovanligt för henne. Men det stämmer tydligen inte eftersom hon i princip redan kan, men bara behöver den lilla extra hjälpen i början.
Dans utan föräldrar
AA sa i våras att hon också ville gå på gympa (som sin storasyster). Vi tyckte att hon är lite för liten för det och kom överens om att hon skulle börja på dans i stället. Sedan dess har hon "påmint" oss om detta.
När det sedan blev dags att anmäla henne upptäckte jag att de inte längre har den dans då föräldrarna får vara med. Därför anmälde jag henne till en kurs utan föräldrar och har under hela sommaren försökt påminna och peppa henne inför detta.
När dansen började fick dock föräldrarna vara inne i salen vid första tillfället. Det gick jätte bra: AA gjorde precis som läktaren sa och verkade ha roligt.
Vid andra tillfället skulle föräldrarna stanna utanför. AA fick motvilligt in i salen, men kom snart ut storgråtande. Jag försökte peppa henne att gå in igen, men lyckades inte. Till slut gick vi in tillsammans. Under hela lektionen höll hon tittade hon på mig.
I lördags var det dags igen. Vi peppade henne, men AA var motvillig till att gå till dansen överhuvudtaget. De lyckades komma iväg och när sedan A lockade med en belöning gick hon in i salen utan honom.
På lördags är det dags igen. Vi får se hur det går. Jag tror B ville ha med oss föräldrar in i salen under tre terminer...
Jobbiga lämningar avlöser varandra
Efter knappt två veckor med smidiga lämningar för B kom ett tillfälligt bakslag när hon höll fast vid oss när vi lämnade henne på skolan. Hon var lite nedstämd, men inte jätteledsen. Men det gick över efter ungefär en vecka.
Nu har det i stället blivit AA:s tur att vara ledsen vid lämning. Hon gråter högt när det är dags att säga hej då, men vi har förstått att det går över ganska fort när vi gått därifrån. Det är dock svårt att inte bli berörd bör namn sett sitt barn så ledset. Jag hoppas att detta är en fas som gått över snart, men är inte så säker på det.
Inte snabbare ekorrhjul, men större?
Om jag tyckte att ekorrhjulet var utmattande förr är det ingenting mot vad jag känner nu och värre kommer det antagligen att bli (när AA började skolan).
Utöver logistiken kring lämningar och hämtningar är det middagslagning, aktiviteter, lappar (blanketter), läxor, gympakläder, möten... Och då har vi ännu bara ett barn i skolan. Min förhoppning är att B kan ta större ansvar när det är dags för AA att börja i förskoleklass.
A och jag får kommunicera en hel del kring detta för att få allt att funka smidigt och så att inget glöms bort. Vardagligt och avtändande, men livsviktigt för att jag ska klara av stressen.
Det finns inget alternativ än att klara av det, men lite mer glädje än att få allt att funka i vardagen vore trevligt.
Liten vill ha längre kvällar?
Tidigare har AA endast ett fåtal gånger påstått att hon inte är trött vid nattning. Men sedan hon började förskolan igen efter sommaren, och inte sover middag om dagarna, har hon flera gånger fått utbrott och sagt att hon inte varit trött. Egentligen har hon varit övertrött. När vi ändå lagt henne har hon somnat jättefort.
Dessa utbrott är jobbiga och utmattande, men kommer bara de dagar som hon vaknar tidigt på morgonen. Vi vill inte låta henne sova middag eftersom vi är oroliga för att det ska bli långa läggningar.
Härom kvällen försökte hon till och med få vara uppe längre genom att säga att hon skulle somna själv. Eller så ville hon bara få spela på iPaden som storasyster gör en kort stund för läggning.