The Way the Cookie Crumbles...

Vi bestämde oss för att inte grundmåla ytterligare en gång nu utan börja bygga väggarna först. Därefter grundmålar vi dem och ser hur mycket färg som blir över.

 

Igår kväll hann vi börja såga till reglar som vi ska skruva fast i golv och vägg.

 

Och nu den utlovade bilden på en vit vind:

 

Igår var jag på det andra barnmorskebesöket och fick träffa "min barnmorska" för första gången. (Vid förra besöket var hon upptagen med annat så jag fick träffa en annan barnmorska.) Jag tycker att barnmorskan verkar trevlig och bra.

Vi vägde mig och mätte blodtryck, hb, blodsockernivå och s/f-mått. Hon tyckte nog att jag var lite lätt och liten, och menade att det inte är så konstigt om jag bara går upp 6-8 kg under graviditeten. "Eh, nej ", sa jag och berättade att jag gick upp tolv kilo under förra graviditeten. Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tyckte att hon såg lite lättad ut.

 

Hon lyssnade även på bebisens hjärta genom en tratt. Jag tycker att det är lite tråkigt att de inte använder doppler för då hade ju även jag fått höra hjärtslagen.

De flesta värden såg bra ut. Dock låg blodsockernivån på 9,7 och är den över 9,0 får man göra en glukosbelastning. Barnmorskan skickade en remiss så att jag ska få göra testet snart.

Jag hoppas verkligen inte att det visar att jag har graviditetsdiabetes. Inte för att jag riktigt vet vad det innebär. Men jag är lite orolig, dels för att synen är påverkad och för att jag ofta känner av ett sockersug.

Idag fick jag se bebisen i magen för första gången. Det var lika känslosamt som när vi såg B i magen andra gången. (Första gången vi såg henne på ultraljud var i vecka 8 så hon var inte så lik en bebis då.) Det känns så mycket mer verkligt när man får se att det är en bebis i magen och att få se bebisens ansiktsprofil är så fantastiskt.

Tyvärr kunde inte A vara med denna gång eftersom jag fick beskedet med så kort varsel. Jag ringde ultraljudsmottagningen och fick veta att kallelse skickats samma dag för undersökning tre dagar senare. Dessutom passade inte den tilldelade tiden så jag tidigarelade undersökningen till efterföljande dag.

Vid nästa undersökning kommer A att kunna vara med. Då är det rutinultraljud vi ska gå på.

Dagens undersökning var kub-analys, undersökning av risk för att få barn med Downs syndrom. Blodprovet togs redan vid barnmorskebesöket och idag var det alltså dags för ultraljudsundersökning. Utöver att mäta nackspalten tittade barnmorskan på hjärtat, hjärnan, lungor, magsäck, armar och ben. Allt såg bra ut. Det kändes även bra att kunna ge A det lugnande beskedet att det bara är en bebis i magen eftersom han (igen) har varit orolig för att det ska vara tvillingar.

Vid förra graviditeten valde vi att inte göra kub-analys eftersom vi tyckte att risken kändes så liten. Denna gång känner jag mig äldre, men framförallt mer orolig över att inte få ett friskt barn. Så det kändes skönt att veta att risken för Downs syndrom inte är förhöjd utan 1:2368. Det är först när det är under 1:200 som risken är förhöjd.

Det känns äntligen som vi börjar komma framåt med vinden och snart kan lämna spackel och damm bakom oss. Lite små slipningar återstår på vinden och hela den takbjälke som vi gipsat mellan våningsplanen. Sedan kan vi börja måla!

 

Idag räknade B till tio på kantonesiska själv för första gången! Jag kände mig så otroligt stolt. (Jag tror inte att hon är ett blivande geni för det.)

 

Jag räknar alltid högt och på kantonesiska när jag är med henne, till exempel när jag gjorde hennes välling, i hopp om att något ska fastna. Nu visade det sig ju att det lönar sig att prata mycket kinesiska med henne, trots att det innebär lite "besvär" för mig.

I helgen började jag att ta blutsaft. Det är något jag tänkt på ett par veckor, men både glömt och inte hunnit inhandla.

Jag tycker redan att jag känner mig mindre trött än jag varit den senaste tiden. Sedan vet jag inte om det beror på blutsaft en eller att jag fått sova ut en morgon (eftersom B sov hos mormor och morfar).

Det känns lite som en befrielse att slippa vara trött JÄMT, till och med när jag nyss vaknat. Jag har längtat efter denna dag.

Idag var jag på första besöket hos barnmorskan. Min ordinarie barnmorska var upptagen på annat håll så jag fick träffa en annan.

 

Det togs en hel del blodprover, samma som vid förra graviditeten, men även ytterligare några eftersom jag denna gång vill göra kub-analys samt deltar i en studie på hur stress under graviditet påverkar risk för astma hos barnet. Urinen testades även för förekomst av protein.

Jag upplever redan att jag ofta är större om magen, men främst när jag ätit. Dessutom orkar jag inte äta så stora portioner längre. Jag äter väldigt små portioner för att vara jag och är törstig väldigt ofta, så det blir mycket vatten.

Just nu är jag mycket mer intresserad av inredning än vanligt. Samma sak hände under förra graviditeten. A brukar säga att jag "boar" in mig inför barnets ankomst.

 

Främst vill jag inreda B:s nya rum, som vi inte ens börjat göra om. Jag vill ge henne en sänghimmel, kanske för att jag själv önskade mig det när jag var liten, men jag tror även att B skulle uppskatta det. Funderar mycket på färgsättning, dekorationer och möbler.

 

Även köket upptar en del tankeverksamhet. Jag har just funnit dess accentfärg, eller snarare -metall, eftersom det är mässing. Vi fick en väggklocka med guldfärgad kant från syster i julklapp. Och nu funderar jag ut matchande mässingprodukter att införskaffa, till exempel skål och kruka från Skultuna. Jag önskar mig även en mässinglampa från Gubi, men A har motsatt sig den, tyvärr.

 

Självklart, blir det även en hel del funderingar på vinden. Eftersom jag vill kopiera vårt nuvarande sovrums färgsättning är det inte så mycket att fundera på.

 

Och så lite nya möbler eller dekorationer till vardagsrum och bebisens (B:s nuvarande) rum. Mest funderingar, och får idéer och inspiration från tidningar.

 

Det är svårt att säga hur mycket av allt detta som blir verklighet.

Äntligen har jag märkt av en del positiva bieffekter av graviditeten. Annars tycker jag det mesta blivit svårare och tyngre.

 

Jag har börjat tappa mindre hår, men fortfarande en del. Det märks framförallt när jag hanterar håret, till exempel tvättar, sätter upp det eller tar ur en tofs.

 

En annan sak som jag märkt av är att jag inte fryser lika ofta, och inte heller blir varm lika ofta. Jag antar att kroppstemperaturen inte pendlar mellan lika stora spann som tidigare.

I helgen var vi bortbjudna hem till A:s lillebror. B är inte bekant med sin farbrors mamma och hennes sambo och var därför ganska blyg. Även B:s gammelfarmor som vi träffar några gånger per år var där.

 

B lekte väldigt bra med sin farbror och A. Hon verkade trivas och uppskatta tillvaron.

 

När det bjöds på tårta släppte hon allt hon hade för händerna och kom rusande. Väl vid bordet att hon tyst och tittade länge efter tårtan medan hon "väntade" på att få en tårtbit. När hon fått den upplagd åt hon metodiskt och tyst upp den. Sedan tittade hon efter tårtan igen tills hon fick ytterligare en liten bit som hon åt upp lika metodiskt.

 

Under nästan hela tiden vid bordet var B tyst. Även om blygheten uppfattades så upplevdes hon även som väluppfostrad. Jag tror inte riktigt på att en 2,5-åring kan vara väluppfostrad; de gör trots allt lite som de själva vill och det som faller dem in. Och lite tråkigt är det att tysthet och blyghet är väluppfostran.

Jag har lite skuldkänslor över att jag inte lägger lika mycket tankeverksamhet på bebisen i magen som när B låg i magen. De mesta tankarna läggs på vardagen, jobbet, B och vinden. Därefter hinns det inte så mycket.

 

Nästa vecka är det dags för besök hos barnmorskan. Det ser jag fram emot och hoppas att det blir mer verkligt för mig då.

Jag har tappat mycket hår den senaste månaden. Dessutom har jag haft ganska långt hår vilket gjort att det ser väldigt mycket ut.

Förra helgen klippte jag bort en hel del av hårets längd. Sedan dess känns huvudet lättare och det ser i alla fall ut som jag inte tappat lika mycket hår.

Jag längtar tills jag slutar tappa hår som jag gjorde när jag var gravid med B. Det var så skönt att slippa se mina långa hårstrån överallt. Jag hoppas att den tiden också kommer.

Igår kväll fick B och jag en helkväll för oss själva. Eftersom B fortfarande är ganska pappig var det otroligt mysigt att vara med henne på egen hand, men jag erkänner att jag var lite orolig när jag hämtade henne från förskolan.

 

Vi lagade middag tillsammans och sen badade jag B. Inget gnäll, tjat om napp eller krångel alls.

 

Att hon oftast är nöjd och lätt att ha att göra med har jag alltid tyckt, men gårdagskvällen visade verkligen vilken otroligt behaglig liten människa och mysigt sällskap hon är.

Känner mig inte särskilt älskvärd just nu: trött, gnällig, jobbig, orolig och dessutom konfliktsökande(?) och uppmärksamhetstörstande.

Jag "känner" att A lämnar mig vilken sekund som helst. Det är inte alls som första graviditeten som var härlig, spännande och något nytt gemensamt. Detta är old news, jag är old news och det finns varken tid för vila och avkoppling eller partid och romantik.

Mest av allt vill jag bara sova.