Ett, två, tre, fyra...

Idag räknade B till tio på kantonesiska själv för första gången! Jag kände mig så otroligt stolt. (Jag tror inte att hon är ett blivande geni för det.)
 
Jag räknar alltid högt och på kantonesiska när jag är med henne, till exempel när jag gjorde hennes välling, i hopp om att något ska fastna. Nu visade det sig ju att det lönar sig att prata mycket kinesiska med henne, trots att det innebär lite "besvär" för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0