Träna som mamma till två

Efter över fem års uppehåll har jag börjat gå på träningspass denna månad.
 
Två dagar i veckan går jag upp en halvtimme tidigare än vanligt för att träna före jobbet. Det tog emot de första morgnarna, men nu känns det lite lättare.
 
Det är skönt att ha träningen avklarad. Då slipper jag göra eller få dåligt samvete för mina styrkeövningar hemma och får mer tid över till annat.
 
Jag tycker redan att jag har märkt skillnad i kroppen, till exempel bättre bålstabilitet och därmed något bättre hållning, dessutom lite bättre styrka i hela kroppen överlag. Konditionen har inte förbättrats något märkbart ännu.

Träning på G?

Några veckor innan vi åkte till Rhodos satte jag ihop ett enkelt träningsprogram baserat på träning efter förlossning i Stora boken om barn. Det tog ungefär femton minuter att genomföra hela programmet och jag kunde göra det hemma varje kväll.

Under resan smittade A mig (och B) med sin hemska förkylning så efter resan har jag inte kunnat genomföra programmet.

Jag hade en förhoppning om att göra programmet varje dag fram till och under sommaren. Jag försöker ta upp det igen nu, men det är svårt med både ork och motivation.

Sömnstrul...

...för mig.
 
Jag lyckades somna B i tid igår kväll så jag kunde göra det jag behövde få gjort och själv gå och lägga mig "i tid", före kl. 22. Men jag kunde inte somna - saknade väl A bredvid mig. Att jag har svårt att somna och sover oroligt beror nog även på att jag är ensam med B. Mitt undermedvetna vill nog försäkra sig om att jag vaknar när B behöver mig och låter mig sova först när B sover djupt.
 
B väckte mig en gång, men hon somnade om och jag lyckades somna om snabbt. (De två andra gångerna hon gnällde var jag vaken.) Cookie väckte också mig en gång, men då fick jag svårt att somna om Och låg vaken någon timme.
 
Jag tänker mig att jag ska lägga mig tidigt så att jag ska få sova ut och vara utvilad, men det är så mycket annat som gör att det inte blir så.

Höstens första förkylningar

Lagom till A åker bort har vi alla tre blivit ganska rejält förkylda. Denna gång var det jag som tog hem sjukdomen. Först smittade jag A och för några dagar sedan märkte vi att B var täppt i näsan.
 
Det är nästan omöjligt att inte smitta B nuförtiden. Jag smakar på hennes mat för att se att den inte är för varm, delar frukt med tänderna för att ge henne när vi inte är hemma och är nära henne hela dagarna.
 
Jag är inställd på att inte få gå till öppna förskolan på tre veckor. Och det är ju såklart tråkigt särskilt med tanke på att A inte kommer vara hemma. Jag kan bara hoppas på att förkylningarna går över fort och att de är lindriga.

I form ett år efter förlossning?

Det är lite tråkigt att det är först nu, när badsäsongen i princip är slut, som jag orkar ta tag i träningen. Och det på  inte särskilt avancerad nivå.

Jag har börjat köra igenom träningsprogrammet för efter förlossning som finns i Stora boken om barn varje dag. Det tar tio minuter så det ska bli intressant att se om jag märker någon skillnad.

Jag har länge haft dålig hälsning så fort jag inte tränar och efter förlossningen är inget undantag. Dessutom har jag de senaste månaderna tyckt att det varit tråkigt med en en så degig mage. Jag hoppas att det går att göra något åt den.


Andra förkylningen

B blev förkyld igen i mitten av förra veckan. Hon har sovit dåligt några nätter, men inte alls lika många som vid förra förkylningen. Däremot har hon ätit dåligt, vilket hon inte gjorde förra gången. Som orolig mamma ger jag henne efterrätt (yoghurt eller fruktpuré) när hon ratar maten. Det är väl bättre att hon får i sig något än att hon äter för lite eller inte alls?
 
Vi har ju varit bortresta i helgen. Vi var i Malmö knappt två dygn och ändå längtade jag hem. Det berodde nog på att B åt och sov sämre än hemma, förmodligen delvis på grund av förkylningen. Dessutom var det en tillställning med mycket folk, vilket B ofta har svårt för, och ännu värre är det när hon är nyvaken som hon var.
 
Idag har vi fått stanna hemma trots renoveringen, men det bullras och bankas i alla fall inte som i början av den. Jag hoppas att denna förkylning inte blir lika långdragen som den förra så att vi kan gå till öppna förskolan igen snart.

Friskt sovande

Sedan nästan tre veckor, lika länge som B har varit förkyld, har hon sovit dåligt om nätterna. Hon har vaknat/väckt oss varje timme, ibland oftare och ibland lite mer sällan, men hela familjen har fått dålig sömn om nätterna.
 
Före förkylningen sov B bra. Hon vaknade eller skrek till ett fåtal gånger varje natt och oftast räckte det att stoppa nappen i hennes mun.
 
Nu när förkylningen i princip släppt greppet sover hon bättre igen. Redan efter två nätter märkte jag hur mycket mer utvilad jag kände mig. B har de tre senaste nätterna vaknat vid 4-tiden och det har tagit cirka trettio minuter att somna om henne, men sedan har hon sovit till åttatiden. Det är jag nöjd med.
 
Jag är så glad över att vi har haft turen att få ett barn som sover relativt länge om morgnarna. Det är nästan så att jagskäms och inte vågar berätta för andra mammor hur bra jag har det.

Isoleringen bruten

Eftersom både B och jag varit förkylda har vi stannat hemma från öppna förskolan och även avbokat inbokade träffar med kompisar och före detta kollegor. Jag har känt mig isolerad och hungrat efter social samvaro. En del träffar blev av förra veckan och jag kände att jag mådde bättre och blev gladare.
 
Jag hoppas vi slipper "isolera" oss så länge nästa gång. B är nästan bra nu: hon hostar lite grann och det rinner lite lite ur näsan. Jag är däremot fortfarande förkyld eller om jag har fått en ny förkylning. Jag tror på det senare eftersom jag blev bättre innan jag blev sämre och fick lite annorlunda symptom då. Nu hoppas jag vi får vara friska ett tag.

Påsksjuka

Typiskt! När vi äntligen får en lite längre ledighet tillsammans börjar det med sjukdom. A har sett fram emot fyra dagars sammanhängande ledighet och jag har sett fram emot fyra dagars familjeumgänge.
 
Tyvärr har både A och jag känt oss sänkta idag. Vi är ändå tacksamma för att B verkar ha klarat sig. Jag hoppas att vi blir friska snart så att vi får umgås (i stället för att klara av dagen) och njuta av det fina vädret.

Ur form och utan motivation

Jag kan inte hitta någon motivation alls för att träna.

Det känns lite konstigt att lämna B till en främling för att träna dagtid (barnpassning) och på kvällarna är jag för trött och vill ta vara på de få minuters egentid som jag får.

Det är inte för att gå ner i vikt som jag vill träna, men jag behöver verkligen komma i form. Konditionen är dålig, musklerna orkar inte mycket och jag har dålig hållning. Trots det känner jag inte alls för att börja träna...

Amningsvikt

Min vikt pendlar över och under min minimimålvikt. Så här lite trodde jag inte att jag skulle väga igen.

Det kanske är som mamma säger: att det är svårt att väga mer när man har ett litet barn att ta hand om. Man får otillräcklig och osammanhängande sömn, man får inte äta när eller hur mycket man själv vill och dessutom ger man mat åt ytterligare en person när man ammar.

Trots att jag väger så lite kommer jag inte i några av mina gamla jeans. Kroppen har helt enkelt andra former än tidigare, det vill säga höfterna är bredare än förr trots att jag inte märker det annars.

Hypokondriker

Innan vi fick barn och jag blev gravid var jag sällan i kontakt med sjukvården. De få gånger det hände gällde det oftast rutinärenden, till exempel cellprovtagning.
 
Sedan blev jag gravid. Jag fick ringa barnmorskan för utslag, gå på extra ultraljudsundersökningar...
 
Sedan kom B och hon har bara varit hos oss fyra månader. Redan har jag ringt BVC-sköterskan ett par gånger och Vårdguiden flera gånger. Om allt från mjölkstockning till att stoppa blödning... Det lär bli många fler samtal i framtiden.

Jullov

Nu är det äntligen jullov! A har ledigt i två veckor. Jag ser fram emot att träffa släkten i Karlskrona, men även få njuta av de lugna familjedagarna hemma.

Nu hoppas jag bara att min förkylning går över snart så jag slipper ha ont i halsen och snora på julafton och på flyget. Hoppas även att B inte fått mer av förkylningen än hon verkar för tillfället.

Lite mindre, lite lättare

Jag har nu, drygt tre veckor efter förlossningen, gått ned åtta av de tio kilo som jag gick upp under graviditeten. Efter den första veckan kände jag stor besvikelse när jag bara hade gått ned fem kilo. B hade ju vägt 3,1 kg och moderkakan borde ha vägt ungefär ett kilo, så tillsammans drygt fyra kilo. Nu känner jag mig rätt nöjd med viktminskningen ändå.

Vi är oftast hemma nuförtiden och då kan jag driva runt i mysbyxor. Ibland behöver vi lämna huset dock. Jag har för dessa tillfällen hittat ett par mycket stretchiga jeans med låg midja i garderoben. De sitter inte jättebekvämt, men de fungerar de korta studierna utanför huset.

Jag kan ta på mig både förlovnings- och vigselringen igen, vilket var omöjligt veckan efter förlossningen. Dessutom kan jag själv ta av mig förlovningsringen som är lite större än vigselringen, men den sitter fortfarande lite för tight för att det ska vara bekvämt. Vigselringen kan jag knappt ta av mig (jag fick hjälp av A), men jag fick i alla fall återupptäcka hur vacker den är.

Kroppen efter graviditeten

Redan en vecka efter förlossningen kände jag att jag började få tillbaka min kropp, men då menar jag inte den kroppsform som jag hade innan jag blev gravid. Utan jag var så glad och tacksam att smärtan och ömheten hade börjat avta så pass mycket att jag inte tänkte på dem varannan minut längre.

Magen är fortfarande en sladdrig historia, men jag tänker inte göra något åt den förrän jag har varit på kontroll hos barnmorskan. Dessutom vill jag vänja mig vid mitt barn och livet som mamma innan jag börjar träna igen.

Annars tycker jag inte att man kan se alltför tydligt att jag nyss fött barn. Höfterna är väl bredare än vanligt, rumpan är mindre än under graviditeten, men större än tidigare och benen är relativt smala.

Brösten är naturligtvis stora och känns främmande. Jag ser det som att jag har fått dem till låns för att kunna ge mitt barn den mat hon behöver. Så den dag jag slutar amma får jag lämna bort dem igen.

Aj, aj, aj

Nu förstår jag att gravida kan bli trötta på sina graviditeter och kan känna och vilja att barnet kommer. Igår hade jag ont och ganska svårt att röra mig. Det var första gången graviditeten var så fysiskt smärtsam. Jag har fortfarande ont på insidan av högra låret och hade mycket ont i ryggslutet.

I natt har jag sovit på A:s sida av sängen. Den är medelmjuk och inte alls så mjuk som min sida. Jag märkte på en gång att jag inte sjönk lika djupt och har inte alls ont i ryggslutet idag.

Jag har annars haft turen att känna att jag skulle kunna klara av att gå två veckor över tiden. Dessutom vill jag ju ha ett höstbarn så att så mycket personal som möjligt kommit tillbaka från sina semestrar på förlossningsavdelningen.

Trött och tung

Jag vaknar tidigt, någon gång mellan kl. 4 och 5, nästan varje morgon. Ibland somnar jag om, ibland går jag upp för att kissa och somnar om, men ibland kan det dröja två timmar innan jag somnar om. Ändå vaknar nästa gång jag kl. 8.30 varje morgon. Då brukar jag känna mig väldigt trött, men försöker alltid ta mig upp ändå. Det brukar ta cirka 20 minuter.

Jag brukar även känna mig mycket trött en period på eftermiddagen. Igår eftermiddag hade jag tid att vila och fick en powernap med en trött Cookie i sängen. Trots det kände jag mig lika trött på kvällen, men det dröjde lite längre än vanligt innan jag somnade.

Ibland undrar jag hur jag med denna trötthet ska orka ta hand om ett barn. Jag inser då att jag verkligen måste följa barnet sovmönster för att få någon vila och sömn. Förhoppningsvis är jag inte heller lika trött när jag inte är gravid längre.

Kroppens tyngd börjar kännas av i benen nu. Det går långsamt att gå och det drar lite i insidan av låren. Jag har nog tur att det inte är en varmare sommar. Då hade jag förmodligen svullnat ännu mer och känt mig ännu tyngre. Jag undrar om tyngden bidrar till min trötthet.

Nu är det bara fem veckor kvar till beräknad förlossning. Jag har tur som inte känner av graviditetens påfrestningar förrän nu. Tänk om jag hade haft så här under en längre tid...
 
Magbild 2012-07-21

Första "riktiga" graviditetsbesvären

Jag har sedan en vecka tillbaka känt av bäckenbottenuppluckring (foglossning). Det kan hända tidigt eller sent i graviditeten, och vissa känner inte av det alls. Det är helt normalt och inte alls farligt; det är bäckenet som förbereder dig för förlossningen genom att töja ut sig.

Jag har haft ont i höger höftled och känt smärta vid de flesta benrörelser, främst när jag vänt mig i sängen, men även när jag nyst. Egentligen finns det inte så mycket man kan göra, men man ska undvika gå i trappor och backar och sitta ner när man tar på sig byxor, skor, osv. Det blir svårt för mig att undvika trappan i huset och dessutom är jag van att klä på mig ståendes på ett ben, men nu får jag helt enkelt tänka mig för.

Jag har försökt att fortsätta röra på mig, men det blev inte så mycket i förra veckan eftersom jag var så förkyld. Jag kände inte av något när jag simmade i måndags. Igår tog jag en långpromenad och jag hade visserligen ont under tiden, men efteråt hade jag lite mildare värk än tidigare. Och i förmiddags kände jag nästan inte av det alls. Däremot hade jag lite värk under simningen i eftermiddags.

Det känns lite tråkigt att få ont redan, eftersom det återstår tre månader av graviditeten. Samtidigt är jag glad att jag varken haft ont eller mått dåligt tidigare. Jag ska köpa ett bäckenbälte om jag får ondare eller om det fortsätter göra lika ont.

Hålla igång

Förra veckan simmade jag tre gånger, vilket var målet. De andra dagarna blev det promenader.

Denna vecka hade jag tänkt simma två gånger, men en förkylning förhindrar det. Däremot har jag promenerat; i måndags i form av en längre fönstershoppingrunda och igår till blomsterbutiken. Idag blev det ingen riktig promenad eftersom jag hade en del andra ärenden på dagordningen.

Förhoppningsvis kommer jag kunna simma igen och i så fall blir det att åka till simhallen tre gånger.

Simning

2012-03-09

Eftersom vi planerade en graviditet köpte jag inte kort på Friskis & svettis vid denna terminsstart. Man ska undvika hopp som det finns många av på medelpassen och tyvärr är baspassen, som är utan hopp, på dåliga tider för mig.

Så strax efter årsskiftet köpte jag ett simkort och sedan dess har jag simmat en halvtimme varje tisdag och fredag morgon.
I början tyckte jag att det var ganska jobbigt och fick ta upp till tre pauser under halvtimmen. Därefter gick jag ner till två pauser och i morse behövdes endast en paus. Jag märkte i början att jag snabbt blev andfådd, men nu blir jag inte lika andfådd. Jag simmar ganska långsamt och vet inte hur långt jag simmar under dessa 30 minuter. Det är inte heller det som är det viktiga utan att jag rör på mig under denna tid.

Sedan jag började simma jar jag blivit svagare i musklerna. Det märktes inte minst när vi var och bowlade för två veckor sedan då jag tyckte att åttakilosklotet var lite för tungt. Friskis-passen höll igång musklerna bättre än vad simningen gör.

När det blir lite varmare ute hoppas jag kunnde promenera från Slussen till jobbet de morgnar som jag inte simmar. Det är en promenad på cirka 15-20 minuter beroende på hur fort man vill gå.


Tidigare inlägg
RSS 2.0