The Way the Cookie Crumbles...

2012-04-25

I morse promenerade jag från Slussen till jobbet för första gången för i år och för första gången på länge.

Jag klarar inte på långa vägar av min vanliga gångtakt. I vanliga fall tillryggalägger jag sträckan på 15-20 min, men i dag tog det närmare 25-30 min och ändå var jag lite slut efter strapatsen. Det kändes dock skönt att röra lite på sig.

Jag hoppas att jag kan promenera de dagar som jag inte simmar på morgnarna, men jag kommer inte vara så ihärdig att jag göra det när det inte är fint väder. Så vi får se när nästa gång blir av.

2012-03-11

Den senaste veckan har jag känt mig oerhört trött. Trots att vi har lagt oss i tid, runt kl. 22, så har jag varit mycket trött när väckarklockan ringt. Tydligen smittar tröttheten av sig för A har också känt sig trött.

Häromkvällen lade vi oss tidigt, kl. 21.30, för att jag skulle få sova ut och förhoppningsvis vakna utvilad. Jag vaknade strax före väckarklockan ringde och kände mig faktiskt ganska utvilad.

Jag längtar till en helg med mycket sömn och att jag ska orka med dagarna.

I måndags var jag på terminens sista träningspass. I torsdags hann jag inte gå på passet på grund av jobbet.

Eftersom träningen framöver går enligt julschema blir det ingen morgonträning för mig mer detta år.

Jag har funderat på att variera träningen lite nästa år, men vi får se hur det blir med det då.

För en tid sedan tipsade en kollega mig om blutsaft som är ett järntillskott. Jag hade en väldigt trött period då jag var dödstrött på morgnarna och gäspade ofta under dagarna.

Egentligen borde jag nog ha testat blutsaft tidigare i mitt liv med tanke på att jag som ung ofta hade näsblod. Det kunde blöda under ganska lång tid så man kan ju undra hur mina järnvärden såg ut på den tiden.

Även A kände sig trött och var villig att testa.
Nu har vi tagit blutsaft i ett par eller några veckor. Jag har dock endast tagit något mer än barndosen. Tyvärr märker ingen av oss någon skillnad, men man kan ju också undra om vi hade varit ännu tröttare utan. Trötthetsperioden gick i alla fall över och nuförtiden är vi endast lika trötta som i normalfall.

Det har tagit fram tills nu att vänja sig vid smaken. A tycker att det smakar metalliskt medan jag tycker den har någon underlig eftersmak som påminner om lukten av kokt kött. Nuförtiden tycker jag inte att den har någon eftersmak och ägen A tycker att den smakar okej.

Igår efter jobbet gick jag på en klassisk helkroppsmassage på Centralbadet. Jag kunde utnyttja ett presentkort som jag fått från jobbet.  Det var första gången jag fick en professionell klassisk massage.

När jag var yngre fick jag vid några enstaka tillfällen kinesiska massage, men jag vet inte hur mycket den skiljer sig från klassisk massage.

Jag har varit öm i kroppen, särskilt i nacke och axlar, den senaste tiden så det kändes skönt att få massage och ompyssling under femtio minuter. Något som förvånade mig var att det var så skönt och avslappnande att få händerna masserade.

Jag kände mig som en lättare människa på vägen hem, men redan på kvällen efter en timmes tapetrivande hade jag ont i axlarna igen. Så massagen kändes lite bortslösad. Dessutom hade jag ganska ont i axlarna i morse efter att ha sovit på sidan i natt.

Jag ska definitivt unna mig massage framöver, men det lär ju inte vara så ofta trots att det kanske behövs.

Äntligen går träningen bra!

I måndags tog jag mig igenom passet utan att tycka att det var jobbigt och jag kunde verkligen ta i och ut rörelserna. Jag hoppas att de återstående passen denna höst kommer att kännas lika bra.

Jag har märkt att kroppens postiva förändring som påbörjades när jag började träna igen efter sommaren nu har gått tillbaka efter två veckor med endast ett pass varje vecka. Tänk att det går så fort. Att komma i forma tar tid, men att förlora den tar ingen tid alls.

Jag hoppas verkligen att jag ska kunna träna två pass i veckan fram tills vi åker så att jag kan visa upp mig på stranden utan att skämmas. Nu gäller det nog att anstränga sig och att hitta motivationen och disciplinen. på morgnarna.

Det här med träningen går tyvärr inget vidare. Rutinen sätter sig inte riktigt eftersom jag inte går regelbundet. De två senaste veckorna har jag endast gått på ett pass i veckan.

Förra veckan hade jag blåsor på fötterna. Så då ville jag inte träna på torsdagen eftersom det gjorde ont när jag kom åt dem.

Idag valde jag att inte träna eftersom jag känt mig så oerhört trött varje morgon denna vecka och dessutom haft halsont. Jag var lite orolig att jag skulle bli sjuk till helgen. Så jag gick till jobbet från Slussen, en liten promenad på nästan 25 minuter. Bättre än att inte röra på sig alls...
Men just nu känns det mycket bättre. Jag har inte ont i halsen längre och i morse var jag inte alls lika trött som övriga morgnar denna vecka.

Nästa vecka hoppas jag kunna gå på båda passen!

Trots att jag var trött i kroppen av gårdagens vedbärande kravlade jag mig upp ur sängen och gick till träningen i morse.
Jag kände att jag var tvungen för att i fortsättningen klara av rutinen som jag påbörjat så bra. Men det var det inte många andra som kände så; när passet började var vi tre deltagare och en ledare.
Som tur var dök ytterligare två deltagare upp några minuter in på passet.

Fem deltagare: så dålig uppslutning har det aldrig varit på något pass tidigare.

Man fick i alla fall mycket utrymme för att ta ut rörelserna, om man hade kunnat vill säga. Jag var så trött i kroppen att jag fick vila i vissa övningar.
Jag hoppas att det var tillfälligt och berodde på vedbärandet.

I helgen nådde jag min målvikt, eller snarast touchade eftersom det var på helt tom mage efter en natts sömn.

Jag insåg att det inte alls var min drömvikt eftersom magen i stort sett gick inåt och jag kände mig spenslig och klen. Så nu har jag satt en rimlig gräns som jag aldrig ska passera istället. Det borde väl vara hälsosamt?

Efter att jag började träna har jag känt mig mycket mer i form så fortsätter jag på det inslagna spåret borde jag hålla mig i form och kondition. Och dessutom nöjd med min kropp?!?

Jag har kommit fram till att jag under senare delen av sommaren har haft ganska mycket ångest över min kropp. Under sommaren har jag inte tränat, men nu känns det bra igen och jag tänkte nämna de saker som känns bäst.

1. Mest ångest har jag haft över min mage. Det har varit många valkar som jag har har varit orolig för, men nu med träningen känns det som den kanske till och med hinner bli fin till nästa beach-säsomg (det vill säga höstens resa).

2. En annan sak som snabbt försämras utan träning är min hållning. Jag måste träna ganska regelbundet för att ryggen ska orka. Efter två träningspass känns det redan som jag har bättre hållning.

3. Dessutom blir konditionen väldigt dålig utan träningen. Jag klarar knappt av att springa till bussen utan att flåsa som en stor hund. Min kondition tar lite längre tid att bygga upp så den får jag vänta på till hösten.

Idag har jag lite molande träningsvärk efter gårdagens träning. Det känns lite skönt faktiskt.
Och det är inte alls så smärtsamt och jobbigt som efter trädgårdsarbete.

Om några veckor hoppas jag att jag är på banan igen.

I torsdags var mitt träningspass inställt så i morse var jag på terminens andra träningspass. Det gick mycket bättre än för en vecka sedan.

Passet kändes fortfarande svårt, men denna gång kunde jag ta i lite mer och det blev rejält svettigt, men det var nog meningen. Efter några pass till kanske jag inte tycker att det är lika jobbigt.

Igår var jag på mitt första träningspass för hösten.
Det har tagit emot att se att första passet närmade sig. Det har varit ganska skönt att äta frukost hemma på morgonen innan jag går till jobbet. Jag hoppas att jag lyckas skapa samma träningsrutin som i våras då det kändes som det var en del av vardagen.

Självklart hade jag förväntat mig att passet skulle bli jobbigt, men att jag hade träningsvärk efter helgens trädgårdsarbete underlättade inte. Passet började bra; trots att låren stramade klarade jag av alla rörelser. Eftersom jag hade så mycket träningsvärk i benen hade jag tänkt ta det lite lugnare med dem och kompensera genom att ta i mer med armarna. I normala fall har jag rätt svaga armar och nu efter en sommar utan träning var det ännu mindre ork i dem så taktiken att kompensera med dem gick inte särskilt bra.

Tio minuter in på passet kände jag hur roligt det var att träna igen. Det var en oväntad känsla, men mot slutet av passet fanns den känslan inte kvar. Då var det ganska jobbigt då jag inte orkade så mycket varken med armar eller benen.

Efteråt kände jag mig nöjd ändå; att jag lyckats ta mig upp ur sängen för att träna och att jag tog mig igenom passet. Det var skönt att svettas lite också:-)

Jag upptäckte just att det inte kommer att bli någon träning för mig förrän i slutet av augusti. Det är först då som Friskis börjar med sitt höstschema.
Under sommaren har de ett enda morgonpass; 30 minuter tidigare än vanligt och en bit bort från jobbet.

Det blir att vänta med träningen och försöka hålla formen på egen hand. Tyvärr går det ju inte jättebra...

Imorse skulle jag ha gått på terminens sista träningspass, men sista träningspasse visade sig vara förra veckan eftersom jag valde bort träningen idag.

Det kändes som det var alldeles för mycket att göra på jobbet för att kunna gå och träna. I efterhand är jag oerhört glad över mitt val.

Tyvärr är jag inte särskilt nöjd med varken min prestation eller min utveckling under terminen. Får helt enkelt hoppas på att hösten blir bättre.

En undring poppade upp i huvudet under dagens träningspass.

Ger det mindre effekt att träna på morgonen än på eftermiddagen? För mig känns det som det göra det.

Nu när jag har bytt träningstid från sen eftermiddag till tidig morgon tycker jag att jag orkar mycket mindre än förr och känner mig kraftlös under träningspassen. Jag tycker inte heller att jag orkar mer och mer på passen allteftersom terminen går som jag gjorde förr.

Om träningen inte ger någon effekt känns det ju som bortkastad tid, men jag vill ju sluta med träningen, särskilt inte eftersom jag har ett, i princip, helt stillasittande jobb. Får tänka att det håller mig i form och att jag åtminstone inte får sämre kondition eller blir tjockare.

I helgen kom jag  fram till att jag hellre tränar armarna genom att bygga och bära plankor hemma än genom armhävningar på Friskis-passen.

Armmusklerna är några av min svagaste muskler. Som kvinna har man ju ofta mycket starkare ben än armar.

Jag skulle vilja ha snygga armar och armmuskler, men alltid när vi kommer till den delen av träningspassen känner jag mig så svag. Dessutom märker jag inte heller att jag blir starkare i armarna av övningarna så det känns ganska meningslöst.

Men när vi bygger hemma bär jag gärna saker och efteråt känner man sig skönt trött i armarna. Då märker jag även att armarna blir starkare, t.ex. när vi bytte panelen på fasaden i somras. Det blir lite mer byggande med trädäcket på framsidan snart så då får jag bära mer, haha.

Igår var jag på Svea vaccin för att ta spruta mot TBE/fästingburen encefalit. Vet inte om det var någon kampanj för jag fick 10 % rabatt.

Jag har alltid haft lite svårt för sprutor, men tittar jag bort så går det bra. Då brukar jag bara känna ett litet stick. Sprutan igår kändes lite mer och jag hade förväntat mig värk idag, men är bara ganska öm.

På Boo har det inte rapporterats in några fall av TBE från fästingbett, men på öarna utanför. Det kan ju hända att vi hamnar på någon av dem (på utflykt t.ex.) så då är det bra att ha tagit sprutan. Jag har dessutom plockat bort två fästingar (på samma dag) som kröp på Cookies päls så det finns säkert många av dem i närområdet.
Kan inte hitta att det finns vaccin för katter, endast medel som får fästingar att hålla sig borta, men de är inte 100 %-iga.