Slut på pappigheten?

Igår var första kvällen på månader som jag fick natta B utan att hon tjatade eller frågade efter sin pappa (när han var hemma. Det har gått bra när A inte varit hemma.). Hon sa till och med hej då till honom när vi gick upp på övervåningen för att lägga oss.
 
Jag kände mig lycklig över att duga till för henne och hoppas att det betyder att pappigheten gått över helt.
 
Det är nog skönt även för A att slippa behöva natta B varje kväll för då får han åtminstone en halvtimme-timmes egentid varannan kväll. För fick han ju ingen alls.

Buktryck

Barnet i magen trycker ju ofta ner magen så att det känns som den belastas oerhört tungt.
 
Igår tryckte det mycket värre än vanligt. Det kom smärtsamma tryck då och då under hela dagen; jag fick i ofta stanna för att parera smärtan och hämta andan.
De första gångerna var jag tvungen att försäkra mig om att det inte var sammandragningar genom att känna på den övre delen av livmodern som fortfarande var mjuk.

En hemkommen pappa och make

Det kändes främmande strax innan A skulle komma hem, men nu när han är hemma känns det som vanligt igen. B blev givetvis överlycklig när A kom hem, men hon verkar också tycka allt är som vanligt nu.
 
Jag tycker mig märka att pappigheten gått över helt. Vi duger lika bra för det mesta. Givetvis vill hon att pappa ska natta henne, men det var ändå inga massiva protester när det var jag som lade henne igår kväll.

Gnisslande gissel

B har börjat gnissla tänder i sömnen igen. För någon månad sedan gnisslande hon tänder varje natt och vi kunde höra det ändå in till vårt sovrum.

A läste lite om detta på nätet där det stod att det är vanligt för barn och att det går över. Och det gjorde det.

Men nu är det tillbaka igen, inte i samma omfattning, än i alla fall. Jag tycker att det låter hemskt.

Jag undrar om det kan bero på nya tänder som är på väg. B har fått 17 av 20 tänder så hon har ännu inte fått tre av de innersta tänderna.

Dag 10 - Egentid

Idag fick jag lite härlig egentid och kunde äta middag i lugn och ro.

Ikväll är det varit föräldramöte. För att inte göra B ledsen genom att behöva gå ifrån henne efter att ha varit hemma bara någon timme fick jag hjälp med hämtningen av mina föräldrar. De lagade även middag till henne.

Så jag kunde shoppa lite efter jobbet och äta en tidig middag innan jag begav mig till förskolan. Det var ett tag sedan jag fick vara för mig själv och inte behövde tänka på B eller planera för kvällen/följande dag.

Snart är A hemma igen och det känns som allt kommer vara lättare då. Jag trivs verkligen att ha någon att dela vardagen med.

Dag 8 - Nedräkning

En arbetsvecka kvar innan A kommer hem. Det känns lätt på något sätt trots att förra veckan var stressig och påfrestande. Det beror nog på att tiden ändå gick så fort.

Denna vecka får jag dessutom hjälp med hämtning av B tre eftermiddagar. Det är möjligt att det är lättare när man har något att se fram emot.

Samtidigt är det nedräkning till föräldraledigheten: sju och en halv arbetsdag kvar!

Dag 5 - En vecka kvar

Äntligen helg! Veckan har gått fort, men det hade räckt om hade A varit borta en arbetsvecka och kommit hem ikväll.
 
Jag önskar helgen blir skönare när jag slipper vardagsstressen och kanske får sova lite mer. Det är främst stressen som tär på mig och gör att det blir konflikter med B.

Oorolig barnmorska

Igår var jag hos barnmorskan igen. Tre veckor går snabbt.
 
Denna gång verkade hon mindre orolig över mina värden och mått. Jag följer mig egen kurva.
 
Blodtrycket var lågt som vanligt 95/55. Blodsockernivån var 4,7. S/f-måttet hade ökat till 29 och bebisens hjärtljud låg på 148. Jag fick veta att allt mellan 120 och 160 är bra.
 
Sedan kände barnmorskan hur bebisen låg, men var inte riktig säker så hon hämtade ett flyttbart ultraljud. Vi såg att bebisen (just då) låg med huvudet ner mot mitt ena ben och ryggen längs andra sidan av magen. Det kallas tydligen snedställning och är vanligt för omföderskor. Det är inte heller säkert att bebisen fixerar sig denna gång. Tyvärr kunde hon inte titta efter barnets kön.
 
Nästa besök blir om ytterligare tre veckor. Då jobbar jag inte längre:-)

Dag 1 utan make

Tidigt i morse begav sig A på en tvåveckorskurs. Tyvärr blev det inte mycket sömn efter det; först blev jag väckt av Cookie och en kort stund senare av B.

Vissa morgnar går hur smidigt som helst; B stiger upp utan alltför lång övertalning, hon samarbetar och det mesta går som det ska. I morse var INTE en sådan morgon. Hon Till råga på allt började jag blöda näsblod just när vi skulle kliva ur genom ytterdörren.
Det enda jag var nöjd över var att ha lyckats förklara att B inte skulle få titta på youtube på mobiltelefonen, vilket hon verkade acceptera. Oftast tar frukosten mycket längre tid annars eftersom B äter långsammare.

Jag inställd på trötthet, kompromisser, bråk och stress. Därutöver hoppas jag på någon smidig morgon, några mysstunder med B och att tiden går fort. Jag saknar redan A.

Mer uppluckring...

...men av en annan typ. Nämligen av bäckenet.
 
Jag har ju de senaste par veckorna känt mig stel när jag suttit länge och rest mig upp.
Den senaste veckan har jag även känt av det ännu mer när jag vaknat. De första minuterna som jag börjar röra på mig är ganska smärtsamma. Det är främst när jag rör benen och ibland även i ländryggen.
 
Gårdagens smärta, efter lite trädgårdsarbete, var nästan olidlig. Hur lite jag än rörde mig så gjorde det ont. Tack och lov gick det över.
 
Jag har även upptäckt att det är dags att byta säng med A. Han har tagit B de senaste nätterna och då har jag hasat mig över till hans del av sängen. Då har jag inte haft ont när jag gått upp på morgnarna.

Uppluckrar och cementerar könsroller

Häromkvällen var det A som sydde ihop B:s favoritkanin som haft ett litet hål i en söm en längre tid. Under tiden pysslade jag med lite allt möjligt: hushållssysslor, surfade och shoppade på nätet...
Nästföljande kväll bytte A vinterdäcken medan jag lekte med B på tomten.
 
Vi kan nog inte påstå att vi är helt jämställda i detta hushåll, men man kan inte heller påstå att någon av oss gör de typiska sysslorna för respektive kön. Visst, det är A som i huvudsak har ansvar för underhåll av hus, bil och gräsmatta medan det främst är jag som tar hand om hushåll och växter. Vi tar i alla fall båda lika mycket ansvar för B.
 
Det händer såklart att även jag tar på mig någon icke-typisk kvinnosyssla, men tyvärr inte så ofta. A brukar alltid exemplifiera med att jag kapade brädor, men samtidigt stod A på en arbetsställning och hamrade.
 
Vi har inte lagt upp det på detta sätt utan det har på något sätt fallit sig naturligt. Och vad jag vet fungerar det bra.

Påskresa till Karlskrona

Under påsken körde vi fram och tillbaka till Karlskrona. B såg fram emot att träffa sin farmor, hennes sambo och deras hund. Varje gång vi stannade till på vägen ner frågade hon efter dem.
Bilresan gick förvånansvärt bra. Hon pratade nästan under hela resan så jag var alldeles hes av att prata med och svara på hennes frågor. Hon sov i alla fall en och en halv timme, då även jag passade på att sova.
Tyvärr blev det ett kräkstopp strax före Kalmar, men det gick bra. B har blivit åksjuk de senaste gångerna vi åkt bil.

B älskade att besöka sin farmor och fick full uppmärksamhet från fem vuxna den mesta delen av tiden, en hund att säga till och en katt att klappa. Det blev givetvis även besök hos B:s gammelfarfar, -farmor och -faster. Däremot var hon inte lika förtjust i sin gammelfasters hund som inte är lika van vid barn. Det blev även besök hos ett par av A:s barndomsvänner. Det var så härligt att se hur B stortrivdes med mycket folk kring sig och kunde leka med alla.

Liksom på ditvägen frågade B om mormor, dit vi skulle för att hämta Cookie, varje gång vi stannade till.

Beskrivning av B

Efter att ha varit på besök hos B:s farmor några dagar i påsk tycker jag mig se att vår tjej är öppen, glad, sprallig, nyfiken och lekfull. Hon är inte särskilt blyg och har lätt för att leka med nya människor så länge de gärna busar med henne.
 
Det går att resonera med henne vid behov och hon lyssnar till vad vi föräldrar säger.
 
Hon undersöker gärna nya saker, men tycker det är genant när (hon tror att) sakerna går sönder. Hon tycker även att det är genant att göra bort sig, vilket hon inte gör i de vuxnas ögon.
 
Hon är inte hundrädd och är faktiskt rätt duktig på att hantera djur.

Räcke nästan på plats

Det tog oss endast en kväll att fästa räckespinnarna längs ena sidan av trapphålet. Vi lyckades komma fram till ett bra arbetssätt som visade sig vara effektivt och ge bra resultat.
 
Resten av veckans kvällar har vi inte hunnit mer än att beställa spaljépinnar som saknas samt överliggare (eftersom den som ingick var för kort).
 
Det som återstår i väntan på mattan är att spackla golvet längs trapphålet där vi satt upp räckespinnar samt få hålet i bjälklaget fint runt om och undertill.

RSS 2.0