Avkoppling i småbarnsbubblan

Jag har ju faktiskt hunnit läsa en bok. För två veckor sedan läste jag ut Hundraåringen som klev ut genom mönstret och försvann av Jonas Jonasson. Jag påbörjade den efter att jag hade läst ut Tai-Pan, i oktober, men har egentligen inte läst den förrän i år.
 
Jag tyckte att boken hade lite snurrig handling, men den var underhållande. Dessutom var det en del historiska och vetenskapliga fakta som jag inte alls kände till.
 
Jag har märkt att jag kan hinna läsa lite per dag om jag inte ska iväg på längre ärenden. Dessutom har vi inte så mycket för oss på helgerna så då hinner jag också läsa lite. Det är rätt skön avkoppling i småbarnsbubblan och det går fort att lägga ifrån sig en bok om man behöver rikta uppmärksamheten mot B. Jag hoppas kunna fort sätta läsa lite, men är medveten om att andra projekt kommer kräva uppmärksamhet framöver.

Framför skötbordet...igen

Sedan B började äta annat än bröstmjölk har hennes toalettvanor förändrats drastiskt. Från att vi bytte bajsblöja med några dagars mellanrum till att göra det flera gånger per dag.

Det känns som vi jämt står framför skötbordet och torkar bajs. Och jag hade inte något emot det fram till för några dagar sedan. B vägrar nu nästan alltid ligga still på skötbordet och skulle hon ligga still så är det på mage. Både A och jag har lärt oss sätta på henne blöjan så, men man får kontrollera att blöjan sitter rätt. Det riktigt svåra är att torka av henne när hon snurrar runt och i princip krälar i väg.

Jag hoppas att detta är en fas som snart går över.


Halvvägs till året

Tänk att det nu gått sex månader sedan B föddes. Jag kan varken förstå att det gått sex månader sedan förlossningen eller att B nu är en bebis på sex månader.
 
Trots att förlossningen känns avlägsen känns det som om B inte alls varit hos oss lång tid. Hon har utvecklats till en egen liten person med egen vilja och personlighet. Hon kanske inte alltid får sin vilja igenom och hennes personlighet kanske inte alltid lyser igenom, men det kommer vi nog att bli varse med tiden.
 
Hon är långt ifrån det lilla nyfödda och behändiga paket som vi kom hem med från BB. Hon kan yttra ljud, le mot oss, protestera, förflytta sig något, slänga saker på golvet... Och ännu mer lär det bli.
 
Vid sex månader händer det mycket. Hon börjar förflytta sig mer, man börjar ge henne mat, det är snart dags att byta ut liggdelen i vagnen mot sittdel (vi väntar nog lite eftersom B fortfarande verkar nöjd i liggdelen).

Det var ingen som berättade att man får tinnitus...

...när man får barn.

B provar ljud och sin röst. Hon gör det gärna när man byter blöja och alltså står i tvättstugan. Det hon gör är att skrika så otroligt högt och så förfärligt gällt att vi fysiskt får ont i öronen. Hon tar i allt hon har. Jag förstår inte hur hon själv inte verkar bekymrad över sina öron.

Jag föredrar att byta blöja när hon ligger på skötbordet och suger på stortån...

Nya färdigheter

B har suttit ganska bra med stöd under några veckor nu, men idag hände det. Cookie stod i hallen och jag bar B som som vanligt var nyfiken på vad katten hade för sig och följde hans varje rörelse. Jag satte mig på huk så att vi skulle komma på samma nivå som Cookie. Sedan satte jag B på golvet så att hon skulle kunna röra vid honom. Det tog inte lång tid innan Cookie gick iväg och satte sig i barnvagnens varukorg och B satt kvar på golvet och tittade på honom. Jag märkte att hon inte tog stöd av mig och rörde mig några centimeter längre bort. Det visade dig att hon satt själv. Tyvärr vågade jag inte hämta kameran eftersom vi har hårt klinkergolv i hallen och inte ville att B skulle slå huvudet.

Och under kvällen sträckte hon armarna mot mig (och någon överhuvudtaget) för första gången. A bar på henne och när jag ställde mig framför henne log hon stort och sträckte ut armarna som om hon ville bli buren. Då kändes det lyckligt i hjärtat.

Kompisbarn

Var det själviskt av mig att vilja skaffa barn innan jag fyllde trettio och göra verklighet av det?

Jag har inga kompisar som nyligen fått barn som vi naturligt kan umgås med. B träffar i princip endast andra barn på öppna förskolan. Hade det varit bättre att vänta tills de man umgås med börjar skaffa barn? Det skulle ju kunna dröja innan de gör det. Då är dilemmat: skulle vi ha väntat?

Syskonkärlek

Det är roligt att se att B blir så glad av att se Cookie. Hon tittar efter honom när hon hör honom jama. Tyvärr har hon inte riktigt lärt sig hantera honom än. Hon förstår inte hur man klappar eller kliar en katt utan tar tag i hans päls, skinn eller svans när han är tillräckligt nära.

Trots det verkar Cookie förtjust i B. Han går fram till henne när hon leker på golvet, lägger sig i närheten av henne när hon sover och försöker trösta henne när hon skriker och gråter.

Det ska bli härligt att se dem med varandra när de lärt sig umgås.

Alla hjärtans brunch

Igår bjöd A mig på brunch på Riddersvik gård, där vi gifte oss för tre och ett halvt år sedan. Det var hans alla hjärtansdag-present till mig.

Mamma passade B så vi fick tre timmars vuxentid. Det var härligt att få umgås utan att samtidigt behöva ta hand om B. Det kändes otroligt värdefullt att få bara vara med varandra.

Utbudet på brunchbuffén var begränsat, men det gjorde inget för jag blev ändå så mätt att jag blev illamående. Det mesta var väldigt, väldigt gott.
Efteråt gick vi ned till vattnet innan vi tog oss tillbaka hem till mamma för att hämta B.

Mycket prat

B har börjat göra "prata" ofta igen. Hon har varit lite mer tyst en period. Jag tycker det låter som mer komplicerade ljud än när hon jollrat tidigare, men det låter fortfarande som världens vackraste språk och hon låter jättesött när hon pratar.

Nya goda smaker?

B har accepterat alla nya smaker som vi låtit henne prova, tills igår. Både barnmatsburkar, frukt och smaker av vuxenmat har hon tyckt varit okej. Hon hade alltid gapat för skeden och aldrig spottat ut mat. Hon har inte älskat någon mat som gröten. De enda gångerna hon blir ledsen när vi slutar ge henne mer.

Igår gjorde jag för första gången bebisanpassad mat, blomkålsmos. Jag valde en grönsak som jag själv tycker om, kokade den mjuk, mixade den och blandade med bröstmjölk och rapsolja. Hon grimaserade när hon A tog ut skeden ur munnen och för första gången svalde hon inte maten. Det kom ut igen, alltihop, även andra gången. Hon gapade snällt även då, men vi slutade ge henne då.

Jag funderar över vad det är hon inte tyckte om. Jag gissar att hon inte hade problem med konsistensen trots att purén inte var slät. Det har inte varit problem med konsistens tidigare. Det kan självklart ha varit att hon inte tycker om blomkål. Eller så tycker hon inte om anpassad hemlagad mat...

Typiskt att hon inte tycker om den mat som man ställer sig och gör till henne. I stället fick hon morots- och palsternackspuré på burk och det tyckte hon var gott. Jag fick en hel del blomkålspuré över som jag fryste in så vi gör ett nytt försök någon dag.

Onödig längtan?

Det är konstigt att jag redan längtar tills B blir äldre. Självklart njuter jag även av nuet med henne, men vissa saker ser jag fram emot. Som att hon inte ska dregla så mycket och sluta stoppa fingrarna i munnen, att hon ska förstå vad man säger, att hon ska krama mig... Sedan är det en annan sak att jag kanske varken slutar längta framåt eller tycker att det gör livet lättare.

Helg igen, tack!

Trots att vi haft lite av långhelg här är jag helt slut. A slutade tidigt i fredags så vi fick två och en halv dagars helg. Jag känner dock att jag behöver ytterligare en helg för att vila upp mig.

Under helgen har vi besökt en badrumsbutik två gånger, och fikat och ätit middag hos föräldrarna. Det var även en hel del som behövde göras hemma så jag har också dammsugit, städat badrummen och tvättat.

Jag försöker att göra hushållssysslorna själv för att A och B ska få tid att umgås. Det känns bra och jag har inget emot att jag göar de traditionella kvinnosysslorna, men man blir trött när det är mycket på en gång. Det är dock lättare att göra hushållssysslorna när A är hemma. Under B:s sovstunder får jag inte så mycket gjort.

Frånvarande moster

När vi var på öppna förskolan i tisdags kom en av barnens moster för att umgås med sin syster och systerson. Pojken blev jätteglad när han såg henne och varje gång hon fångade hans uppmärksamhet log han stort och soligt.

Jag kände ett styng av avundsjuka eftersom jag så gärna hade sett att B haft en sådan relation med sin moster. Syster bor ju i samma stad, men jobbar och har fullt upp på sin fritid. Hon har inte heller haft bil förrän nyligen och att ta sig från henne till oss kommunalt tar nästan en timme. Vi ses ändå ungefär två-tre gånger per månad, men syster bär sällan B eftersom hon är rädd att göra B ledsen. Dessutom har vi ofta mycket annat för oss när vi ses, men jag får till att de leker och får kvalitetstid när de ses.

B känner inte sin moster så väl än, men jag hoppas de får en närmare relation när hon blir lite äldre.

Gäst i gästsängen

Natten till igår var första gången A utnyttjade möjligheten att sova ostört i gästsängen. B och jag störde honom i alla fall inte, det är möjligt att Cookie gjorde det.

Vi lade oss kring 22-tiden, men B:s ögon var stora som pingisbollar och det verkade inte som hon skulle sova på ett tag. Så jag föreslog att A skulle lägga sig i gästsängen så han skulle få sova.

Igår kväll blev en repris av föregående kväll så nu har A sovit i gästsängen två nätter i sträck. Jag hoppas vi kan bryta vanan i kväll med ordentlig sömn under dagen.

B minns?

Igår var vi på BVC för att vaccinera B igen. Det var som om hon visste vad som skulle ske för hon blev ledsen så fort vi kom in på sköterskans rum. Det verkar konstigt att hon minns sprutorna hon fick när hon var tre månader. Dessutom har vi ju varit hos BVC ytterligare en gång efter det.

Vi började med att väga henne. Hon började som vanligt gråta när hon låg på den hårda vågen. Kanske var det därför hon blev ledsen när vi kom in på rummet. Att mäta hennes längd gick bättre än vanligt, men det kanske beror på att hon ofta sträcker på sig nu för tiden. 6 390 g, 65 cm och 41,4 cm i huvudomfång.

Sedan var det dags för sprutorna. B började gråta igen när sköterskan satte sig framför henne. Återigen verkade hon veta vad som var på gång. Hon blev ledsen efter första sprutan och sköterskan kunde inte fånga hennes uppmärksamhet för nästa spruta så hon fick sticka henne ändå. Sedan fick hon titta på såpbubblor och när A ställde sig med B framför tavlan för syntest så B kunde pilla på bokstäverna var det bra igen.

Jag är glad att det nu dröjer till nästa gång det blir dags för sprutor. Jag tyckte det kändes jobbigt denna gång.

Första klippet på länge

Idag lyckades jag få en klipptid efter BVC-besöket. Jag har nog inte riktigt tittat på mig själv i spegeln för jag kände inte igen det jag såg. Att jag är lite mörk under ögonen kan jag ju leva med, men det långa tunga håret gjorde att jag såg ännu tröttare och glåmigare ut.
 
Senast jag var hos frisören var i slutet av juli. Trots att jag klippte ganska kort då hade det ju såklart hunnit växa sig långt. Det känns så skönt att ha medellångt hår igen och jag ser lite, lite fräschare ut.

Nya leksaker

Trots att vi har fått så mycket saker till B saker till B köper vi en del till henne. Hon fick en bitring när vi trodde hon började få tänder, hon fick en extra skallra i julklapp, jag köper kläder på reor. Senast igår köpte vi en prasselbok och en hoppgunga.

Jag är generellt emot att A och jag köper leksaker till B och jag vill gärna tro att vi köper nödvändiga saker. Det är klart att hon klarar sig utan, men jag vill gärna tro att hon med hjälp av dessa saker utvecklas.

Vi provade hoppgungan idag. B var jätteglad, men förstod inte riktigt vad hon skulle göra. Vi gör nya försök framöver.

RSS 2.0