The Way the Cookie Crumbles...

B kan resa sig, men hon saknar balans att stå med stöd. Med hjälp av låga saker, till exempel första trappsteget eller mitt ben när jag sitter på golvet, kan hon resa sig så att hon står med båda fötterna i golvet och med böjd rygg. Sedan får man hjälpa henne för att stå upprätt.

 

Hon försöker fortfarande ta tag i högre saker, som soffbordet och soffan, för att resa sig, men det lyckas hon inte med än.

Igår provade jag att ge B en barnmatsburk märkt med åtta månader. Jag tänkte inte på det och trodde väl att hon skulle äta som vanligt.

 

Av de tre A handlat i måndags valde Hipp-burken, grönsaks- och kycklingrisotto. Hipps barnmat för sexmånaders har en konsistens som mjuk puré så jag antog att deras åttamånadersburkar är mest lik den tidigare maten. Konsistensen var något stabbigare än sexmånadersburkarna, men inte mer än Sempers sexmånadersburkar, och det fanns pyttesmå bitar liknande dem i Sempers sexmånadersburkar. Det var dock fler bitar. Jag trodde att B skulle äta.

 

Efter två skedar började B kinka, men jag trugade lite och fick i henne några skedar till. Sedan gapade hon inte mer och jag insåg att hon kanske inte var van vid åttamånadersmaten än. Jag testade en av bitarna i maten och tyckte att den var något fastare än de bitar hon tidigare ätit. Det var tur att jag  tidigare hade tänkt så långt och därför ställt undan en sexmånadersburk.

Nu har jag slutat tappa så mycket hår. Jag slipper plocka bort långa hårstrån från sängen, Bianca och spjälsängen varje morgon. Och golvbrunnen är inte full av hår efter varje hårtvätt.

Idag var vi på BVC för B:s åttamånaderskontroll. För säkerhets skull ringde jag i förmiddags för att fråga om vi kunde komma trots att B är förkyld.

 

Det hon behövde klara av idag var att sitta och det gör hon ju så stadigt. B visade även upp sina andra färdigheter: att sätta sig upp och kräla. BVC-sköterskan berömde henne och meddelade även att hon skulle kryssa för rutorna för "samspelar fint med förälder" och "greppar och för mot munnen".

 

BVC-sköterskan frågade även om jag har lagt märke till om B skelar, vilket jag inte har. När jag på kvällen berättade för A sa han däremot att han sett henne skela lite grann några gånger.

 

Som vanligt vägdes och mättes B. Hon väger nu 7 390 g, är 69 cm lång och har ett huvudomfång på 43,5. För vikten ligger hon på en kurva nedanför medelkurvan och för längden ligger hon på medelkurvan.

 

Nästa gång blir tiomånaders läkarkontroll mitt i sommaren.

I helgen sänkte vi spjälsängens botten till det lägsta läget. (Den har bara två lägen.)

 

Vi passade samtidigt på att flytta bort spjälsängen från vår säng så att den står i hörnet där fåtöljen tidigare stod. Fåtöljen står nu vid sängens fotände. Jag tror att både B och vi störs mindre av varandras rörelser när sängarna inte står intill varandra.

 

Och vi får sova med huvudena i sängens huvudända igen. Konstigt nog så känns det otroligt vuxet.

I helgen var svärmor på besök. Det var fyra månader sedan hon träffade B. Att vi vuxna inte ses så ofta är naturligt eftersom man jobbar, men under fyra månader hinner ett litet barn växa mycket, lära sig många nya saker och glömma bort ansikten. Det gick dock jättebra att leka, umgås och bli buren av farmor. Konstigt eftersom B är så känslig för obekanta människor annars, men skönt och jätteroligt så klart.

 

I lördags när svärmor tog en promenad med B hann A och jag göra tomten redo för vår och sommar. Vi sopade altanerna och ställde ut utemöbler och grill. A staplade den överblivna veden och plockade i ordning i garaget medan jag rensade i rabatter och buskar.

 

På kvällen bjöd  svärmor mig på jmusikalen, Jesus Christ Superstar. Det var roligt att få göra något annorlunda och jag hade aldrig gått för att se den annars. Det var en jättebra föreställning och ensemblen var så duktiga. Kulturaptiten är kanske mättad en lite stund.

Det var nästan som om A varit borta en vanlig arbetsdag när han kom hem i fredags eftermiddag. Det gick bra att vara i hans famn och det dröjde inte länge förrän hon log mot honom.

 

A kunde ensam lägga henne på kvällen. Det verkar inte som att B har märkt eller brydde sig om att A varit borta fem dagar.

Det är konstigt att jag inte är tröttare än så här trots att jag blivit väckt många gånger varje natt. Jag tror att det beror på att man helt enkelt inte har något val. När A är hemma igen kommer nog tröttheten att komma över mig.

 

Utmattning och avsaknad av avlastning kände jag först igår kväll när B varit förkyld hela dagen och missnöjd en längre stund. Jag har saknat att ha vuxensällskap, men B har fått höra mycket kinesiska i alla fall.

 

 

Under de dagar som A varit borta har jag inte slagit på teven en enda gång. Däremot har jag tittat på SVT Play på iPaden, främst Rapport som jag missar när jag lägger B.

 

Jag saknar verkligen A nu. Han ger mig så mycket energi genom kärlek, glädje och lycka. Det ska bli så skönt att ha honom hemma igen snart.

 

Skrivet kl. 12.46

I natt väckte B mig varje timme utom kl 4 då jag fick sova hela 2,5 timmar i sträck. Hon gnydde, hostade och grät i sömnen, men hon vaknade bara till en gång kl. 7. Eftersom jag inte kunde somna om henne då bytte jag hennes blöja och lade henne i vår säng där hon sov gott till kl. 9.

 

Fram till mitt på eftermiddagen, då mamma åkte hem, märktes det inte på hennes humör att hon är förkyld. Kanske det beror på att B blev road och lekt med nästan hela tiden. De tydligaste tecknen på förkylningen är den konstant rinnande näsan (som hon inte vill få torkad), den gräsliga hostan och hennes korta sovstunder.

 

Efter eftermiddagsluren, som bara var trettio minuter, verkade hon riktigt missnöjd under cirka 1,5 timmar. Hon ville inte äta mer än en fjärdedel banan. Vanligtvis tycker hon mycket om banan och äter lätt upp en hel. Jag fick inte sätta ner henne någonstans och när jag hade henne i famnen fick jag inte gå in i sovrummet, köket och vardagsrummet.

 

Sedan blev hon nöjd och hon fick gröt med äpple. Efteråt kunde jag till och med äta middag i lugn och ro medan hon roade sig med en kokt broccolibukett.

 

Läggningen blev lite annorlunda än i vanliga fall. B ville inte dricka upp vällingen eftersom hon hade så svårt att dricka ur nappflaskan med snorig näsa. (I vanliga fall gråter hon när hon druckit upp den.) Hon hade dessutom svårt att suga på nappen när hon är tvungen att andas genom munnen så jag tog ut nappen så fort hon somnat till.

 

Jag visste inte att man kan må så dåligtav  att se sitt barn sjukt. Nu har hon inte ens något allvarligt utan en vanlig förkylning. Tänk då hur det blir när det är något ännu jobbigare...

Den sista snön på tomten smälte bort igår. I rabatten på framsidan stod flera vårlökar redan och väntade på tillfället att titta fram.

 

Så i morse när jag vaknade tyckte jag att några tulpaner såg korta och konstiga ut. När jag sedan gick ut bekräftades det jag hade befarat: något hade ätit upp knopparna. Jag misstänker rådjur trots att det var länge sedan jag såg något.

 

Vi hade ju inte kunnat sätta upp skydd för blommorna tidigare eftersom snön då var i vägen och nu när jag är ensam finns det massa andra saker som prioriteras här hemma när B sover.

 

Jag blev så ledsen eftersom jag hade sett fram emot att få se de fina tulpanerna blomma i år igen. Vi får väl försöka njuta av de tulpaner som rådjuret lämnade kvar. Liljorna rörde det inte heller.

B har blivit sjuk för första gången. Givetvis handlar det om en förkylning... Jag är tacksam att den kommer nu när hon har blivit lite större (och starkare), men det är otur att jag är ensam hemma med henne.

 

Det tog lång tid att somna henne ikväll. Först var hon pigg, men sedan lyckades hon inte mer än somna till och rosslade och snörvlade i sömnen. Även när hon somnat hostar hon.

 

Jag har satt böcker under benen på spjälsängens huvudände för att underlätta andningen för B och förväntar mig en jobbig natt... Och ser ännu mer fram mot att A kommer hem!

Jag är glad att B inte vaknar så tidigt på morgnarna. Hon brukar vakna runt kl. 8, plus minus 30 minuter. Det har hänt att hon vaknat kl. 6.45, men det är ovanligt att hon vaknar så tidigt. Jag blir alltid så tacksam mot B när jag får höra om barn som vaknar kl. 5 eller 6, vilket inte alls är särskilt ovanligt.

 

Efter två timmar uppe med ombyte, frukost och lek är det dags att sova igen. Om B har vaknat tidigt försöker vi hålla henne vaken lite längre för att de senare vakenperioderna inte ska riskera att bli  för långa. Hon brukar sova ungefär en timme. Som kortast har hon sovit 20 minuter och som längst drygt två timmar.

 

När hon vaknar blir det lunch, och om vi inte har annat inbokat, ännu mer lek och eventuellt sångstund. Efter tre timmar brukar jag lägga henne igen eller gå på promenad med henne så att hon kan sova i vagnen. Hon brukar sova ytterligare en timme.

 

När hon vaknat får hon banan och vi leker ytterligare en stund. Efter ett par timmar får hon gröt med äpple eller päron och sen brukar jag laga middag till oss vuxna. Efter att vi ätit middag brukar A leka med B.

 

Sen är det dags för läggning runt kl. 20. Då byter vi till pyjamas, torkar av och smörjer henne. Därefter får hon välling i A:s famn och sedan lägger han henne. Hon brukar somna ganska fort.

Idag reste sig B för första gången själv mot ett stöd. Vi var några mammor som åt lunch på ett kafé och B var med mig i den djupa soffan. Framför henne hade vi ställt en stol så att hon inte skulle falla ner mellan soffan och bordet. B reste sig genom att ta tag i stolens ryggstöd och sedan dra sig upp.

 

Det gäller att följa B hemma nu eftersom hon ofta försökt dra sig upp med hjälp av soffbordet. Jag är så rädd att hon ska slå i hakan eller munnen i glasskivan.

 

När A kommer hem på fredag är det dags att sänka spälsängens botten. Jag ville inte göra det innan A åkte eftersom det kommer ta längre tid för mig att hitta nappar och därmed somna om B när hon ligger så långt ned.

 

Det känns som B lär sig nya saker hela tiden nu. Det är knappt så jag hinner med...

Idag åkte A till Tyskland för en kurs för jobbet. Kursen är fyra dagar, men han blir borta fem dagar inklusive resorna.

 

Jag har tyckt att det kändes jobbigt att han skulle vara borta eftersom B kräver mer uppmärksamhet och energi av mig nu. Men just nu känns det ganska bra. Kanske för att mamma är hemma och inte jobbar denna gång. Vi får se hur det känns när A kommer tillbaka.

B har inte tyckt om någon mat som jag lagat till henne (bortsett från kokt ägg, äggröra och färdiggröt med riven frukt) fram tills idag.

 

Det första jag tillagade var blomkålspuré som inte alls gick hem. För några veckor sedan gjorde jag kyckling med vitlök och basilika och i påskas lagade jag både köttfärssås och frikadeller. Vi hade provat att ge B av både kycklingen och köttärssåsen. Till en början verkade det som hon tyckte om maträtterna, men efter några tuggor ville hon inte ha mer.

 

Idag provade vi att ge B mosade frikadeller med sås och potatis. För första gången åt hon upp hela portionen. Jag blev jätteglad. Inte för att jag kommer laga så mycket mat till henne än, för jag kommer fortsätta att främst ge burkmat. Däremot var jag lite orolig för att hon i framtiden inte skulle vilja äta samma mat som oss. Nu känns det som det finns hopp att hon kommer äta mat som vi lagar.

Den senaste veckan har B även börjat ta sig fram på golvet. Under några veckors tid har hon kunnat ta sig fram på oglatta underlag som mattan, soffan och sängen.

 

Jag blev förvånad när B för någon vecka sedan förflyttade sig på golvet. Tidigare hade hon nog haft fel teknik eftersom golvet är mer halt än de andra underlagen.

 

Hon kryper inte fram utan krälar. Hon brukar sällan stå på alla fyra och nu när hon kan ta sig fram utan det tror jag att hon kanske inte kommer krypa alls utan ge sig på att lära gå som nästa sätt att förflytta sig.

 

B börjar redan ta tag i saker för att ställa sig upp. Jag tror att hon skulle kunna klara av det i spjälsängen. Där har hon tagit sig upp så hon står på knäna.

 

Det är roligt att se hur roligt B tycker att det är att ta sig fram till saker. Både A och jag märker att hon verkar ha fått bättre självförtroende. Det går inte alltför fort än, men vi måste vara på vår vakt och även börja barnsäkra.

Igår kväll meddelade vi ett av de företag som offerterat på renovering av vårt badrum att vi accepterar deras offert. Jag tycker att det känns bra. Det verkar vara ett bra företag och de kunde göra renoveringen på kortast tid (eftersom de gör allt själva utan underentreprenad).

 

Det som ändå känns jobbigt är att det kommer påverka vårt liv och vår vardag under ungefär tre veckor. Det kommer vara folk i huset jämt. Det kommer bullra. Det kommer vara smutsigt och stökigt. Jag ser fram emot den dag då badrummet står helt färdigt!

På sistone har jag börjat sakna livet före B. Jag saknar enkelheten, spontaniteten och flexibiliteten. Jag saknar att umgås med A, äta middag på restaurang och göra det vi känner för.

 

Kan det vara så att jag inte var redo att skaffa barn? Jag har fram till nu känt mig redo för uppgiften som mamma och tyckt att jag klarat av det bra.

 

Jag tror och hoppas att känslorna beror på:

- trötthet, (Vissa nätter kan det bli en längre vakenperiod eller flera uppvaknanden.)

- uttråkning (Jag saknar det sociala livet.) och

- utmattning. (Jag får för lite egentid, bland annat för att jag måste passa så att Cookie inte väcker B.)

Dessa i kombination kan nog göra att jag saknar livet utan barn.

 

Självklart var livet enklare innan B kom, men det räcker att jag får ett litet leende från B och jag inser all glädje och lycka som hon ger mig varje dag. All mysig tid som vi har tillsammans är värd så mycket mer än det liv jag ibland saknar.

Jag hade tänkt städa och göra barnmat på långfredagen för att sedan kunna njuta av ett rent hus och göra vad jag kände för de andra påskdagarna. Det blev inte som jag hade tänkt mig.

 

Eftersom vi var sjuka i fredags orkade jag knappt göra någonting. Det enda jag orkade var att diska av alla B:s leksaker. (Tur att hon inte har inte så många än.)

 

I förrgår, efter min shoppingrunda, var A tvungen att göra ett oplanerat ärende så då tog jag hand om B och hann inte med något annat.

 

Igår morse hann jag laga den ena barnmatsrätten, köttfärssås. (Sedan tog vi en promenad.) På eftermiddagen fick A ett akut jobbärende att ta hand om. Det tog flera timmar, så det var först på kvällen jag kunde göra den andra barnmatsrätten, frikadeller. Eftersom mina planer såg annorlunda ut hade jag tinat köttfärs till i fredags så ville jag tillaga den så snart som möjligt. Tyvärr hade vi inte tillräckligt med mjölk kunde jag inte göra såsen till frikadellerna.

 

Idag har jag hunnit städa. Snart ska vi handla så jag kan göra såsen. Och så fort jag gjort den får jag njuta av de få timmar som återstår av påsken...