I ett snapp!

Förra året fick jag Orly In a snap av syster. Det är ett snabbtorkande överlack.

Jag älskar det just för att det torkar så fort. Jag brukar alltid måla naglarna före Rapport så att lacket ska få 30 minuter på sig att torka. Eftersom jag inte kan sitta still och hela tiden måste göra något repar jag lacket på en gång annars.

In a snap torkar långt innan nyhetssändningen är över och jag kan göra andra saker så fort den är slut. (Det finns lack som man kan förstöra trots att man gett det 30 minuter att torka.) Lacket ger en hård yta som håller. Däremot skulle gärna se att den gav en mer glansig yta.


Orly In a snap.
(Gammal förpackning)


Färdigt trädäck

Vi hann bygga klart trädäcket igår. Det gick fort när A och jag hade varsin maskin att skruva med. Men eftersom den batteridrivna borrmaskin/skruvdragare som jag använde laddade ur ganska fort fick A under långa perioder skruva med slaggborrmaskunen ensam eftersom den är lite för tung för mig.

Jag hade trott att jag ville att trädäcket skulle vara mer än tre meter djupt (3x5 m är standard för en uteplats med bord för sex personer). När vi kommit till c:a tre meters djup tyckte jag att det räckte. Då får vi också lika djupt trädäck som grannen vars hus vårt sitter ihop med. Bredden på däcket var givet eftersom huset är ca. sex meter brett blev även däcket det. Då kan vi använda betongplinten som vi lämnade efter staketet för insynsskydd mot andra grannen.


Det färdiga trädäcket.


Nu återstår att skruva fast brädor på sidan av trädäcket, sätta upp insynsskyddet och att byta ut brädor på det vita planket mot grannen. Sedan är ute platsen klar!

Ett effektivt team

Trots att vi inte hann göra något mer än inhandla material i fredags hann vi långt med trädäcksbyggandet igår. Vi färdigställde underlaget som vi påbörjade arbetet med förra helgen. Vi gjorde hela grundstommen och A hann även skruva fast några brädor som kommer utgöra golvet.
Vi kommer nog lyckas färdigställa det mesta av trädäcket idag.

Vi har även satt våra första plantor i trädgården, en vinbärs- och en krusbärsbuske. Jag hoppas att rötterna lyckas få fäste och att vi kan få frukt (bär) om något år.
Vi fick båda buskarna från föräldrarnas kolonilott i fredags. Det bidraget är jag glad för eftersom jag nyss upptäckt hur dyrt det kan bli om man ska inhandla alla trädgårdens växter - och då ska vi inte ha särskilt mycket.


Bärbuskarna intill stenmuren, kursbär till vänster och vinbär till höger.


Skärtorsdag och redan stressad

Idag var det bara halv arbetsdag på jobbet, så jag var hemma redan klockan halv tre.
Jag började rensa ogräs och växter i den sista delen av jorden där trädäcket ska vara. När A kom hem tog han ner den sista delen av staketet som vi använt som insynsskydd. Sedan la han ut fler betongplattor som trädäcket ska stå på.

Trots att vi hann mycket mer än jag trott känner jag mig ändå stressad. Helgen har knappt börjat och ändå vill jag ha gjort mer. Det går inte ihop. Dessutom hade jag hoppats kunna vila lite och njuta av vädret, men det har vi strukit från planerna.

Imorgon ska vi köpa virke och annat som behövs till trädäcket och sedan grilla hos föräldrarna, så imorgon räknar jag inte med att få något gjort.

Fattig?

Jag har varit oerhört lyckligt lottad de senaste åren.

Jag har nästan aldrig behövt tänka på vår ekonomiska situation, utan alltid kunnat köpa det jag/vi vill ha och behöver. Självklart var det en hel del funderingar kring ekonomi inför och vid husköpet, men vi har kommit fram till att vår ekonomi tillåter oss att bo i huset samtidigt som vi både reser, renoverar och köper möbler.

Det är först nu som jag börjar känna mig osäker. Jag känner inte längre att jag/vi har råd till allt vi vill ha och behöver. Det vi vill eller behöver lägga pengar på framöver är kamin, värmepanna samt att renovera kök och ett badrum. Det handlar om kapitalvaror och dyra renoveringar.
Visst, alla utgifterna är inte helt nödvändiga just nu, men det vore samtidigt så otroligt skönt att bli klar med huset och kunna njuta lite.

Vi får se vad och hur mycket vi har råd med framöver...

Ur form

Även i måndags lyckades jag kravla mig upp ur sängen tidigt för att gå att träna.

Trots träningsvärk hade jag besätmt mig för att träna. I och med att träningspasset imorgon är inställt p.g.a. påsken och påskschemat blir nästa träning inte förrän nästa torsdag, så det var bra att jag kom iväg.

Det var ett ganska jobbigt pass eftersom mina ben värkte. Jag försökte kompensera genom att ta i mer från bålen och uppåt samtidigt som jag försökte ta det lugnare med konditionen och benstyrkan. Jag lyckades ta mig igenom, men är inte särskilt stolt över min prestation.

Det här med att komma i form till bröllopet i juni visar sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Jag hoppas att kroppen tycker att även trädgårdsarbete och trädäcksbyggande är träning.


Planare tomt

Vad jag hade längtat efter helgen! Och vilken tur att vi fick fint väder!

I flera veckors tid hade jag längtat efter att göra i ordning trädgården, men eftersom vi var upptagna så blev det inte av förrän i helgen. Det visade sig ta lite mer tid än jag trott.

Vi hann endast göra i ordning större delen av den yta på baksidan där det tidigare växt buskar. Vi fick slita upp många rötter, rensa stora mängder jord från glasbitar, krukskärvor, tegel, m.m. samt gräva upp stora stenblock. Eftersom vi vill ha mer gräsyta och en planare tomt fick vi flytta en hel del jord för att få marken någorlunda jämn. Buskarna växte i lite upphöjda rabatter med kantsten runtom och en annan del av tomten sluttade lite.

Kantstenen som förr utgjorde kanten till rabatterna där buskarna växte och alla stora (och mindre) stenar som vi grävde upp använde vi till att bygga en liten stenmur mot grannen. Gränsen syns tydligt, men är ganska liten.


Stenmur med två olika utseenden. Stocken till vänster fanns sedan tidigare som gräns.
(Bilden tagen vid ett senare tillfälle.)


Det märktes att kroppen fick slita. Redan efter lördagen värkte det i våra kroppar, så det blev lite lugnare tempo under söndagen. Vi fick även lite hjälp av mamma då.

Det vi inte hann göra i ordning är ena ytan på ena sidan av den befintliga uteplatsen. Där växte det tidigare en klätterros, men är nu ett stort hål. Vi kommer att bygga ett trädäck där som går ända fram till planket mot grannen. Jag hoppas vi hinner bygga det mesta av trädäcket i påsk.

På framsidan av tomten återstår att ta bort en buskros mitt på gräsmattan och att forma om rabatten framför det lilla trädäck som vi ska bygga.

 


Ingen träningsvärk

Igår morse tränade jag Det var tre veckor sedan senast.

Det var ännu svårare än vanligt att gå upp och jag kände mig som en zombie under bussfärden.

Jag hade förberett mig för ett tufft pass som jag skulle ha svårt att hänga med i. Men det gick ganska bra faktiskt. Jag hängde med bra från början till slut. Och så tog jag i extra mycket på magövningarna!

Jag hade även förväntat mig att jag skulle ha träningsvärk idag eftersom det var så länge sedan jag tränade. Men inte det heller.

Nu ska jag fortsätta på det inslagna spåret fram till semestern, hoppas jag.

Liten tanke om en liten

Jag har länge oroat mig för att jag inte känner någon längtan efter barn. Inte heller A har uttryck någon längtan, snarare tvärtom. Vi har glatt oss över vår frihet.

Men när A var borta nästan tre veckor i sträck kände jag ett litet sug. Det kändes som det hade varit okej med en liten och inte panikframkallande som det brukar göra. Det lustiga var att A hade känt samma sak.

Förr var frågan OM vi skulle skaffa barn.
Jag resonerade att man antagligen aldrig ångrar att man skaffar barn, däremot att man nog kan ångra att man inte gjorde det. Samtidigt har vi båda nog alltid trott att vi kommer skaffa barn en dag.

Nu är frågan NÄR vi ska skaffa barn.
Bekanta och ytligt bekanta meddelar en efter en att de är med barn, men inga av mina vänner har meddelat samma sak så det är inget som stressar oss.
Om vi inte på egen hand lyckas skaffa barn vill jag däremot inte genomgå IVF eller en adoptionsprocess. Det känns som båda processerna är jobbiga och kostar mycket tid och pengar. Dessutom är det nog väldigt psykiskt påfrestande.

Snart bruna ben

En annan sak som jag i förra veckan insåg inför bröllopet är att det äger rum tidigt på sommaren och att man inte har hunnit få någon färg än då.

För armarna och ansiktet är jag inte så orolig. Kanske kommer det att vara varmt någon helg innan dess och vi kan jobba i trädgården i bara kortärmat. Annars får armarna lätt färg, och de är inte helt bleka nu heller. Ansiktet har redan hunnit få lite färg för fräknarna syns redan tydligt.

Däremot är benen bleka (och håriga så det blir ingen bild här, haha). Benen är den kroppsdel som blir brun sist hos mig så där tänkte jag fuska. Jag har köpt Dove Summer glow beauty body lotion, för normal till mörk hud. Det är en hudkräm som gradvis bygger upp färgen. Jag vill inte ha solbrända ben, utan naturligt lite bruna ben. Det är därför jag inte är så förtjust i rena brun-utan-sol-produkter. Det ska bli intressant att se resultatet.


Dove Summer glox beauty body lotion


Tidigare har jag använt ACO Sunkissed body lotion, inför A:s pappas bröllop faktiskt. Jag tyckte att den gav minimal effekt. Benen blev lite brunare, men jag skulle önska att de kunde bli lite brunar denna gång.


ACO Sunkissed body lotion


Magen växer

Nu har jag inte tränat på över två veckor (skidåkningen ej inräknad) och jag insåg i förra veckan att magen börjar bli plufsig.

I början av juni ska vi gå på svågers bröllop så jag behöver verkligen ta tag i träningen nu för att hinna få fin mage och möjligen lite snyggare armar till dess. Jag känner verkligen inte för att gå på bröllopet och få frågor om jag är gravid!

På torsdag ska jag återuppta träningen igen och jag ska verkligen se till att träna två gånger varje vecka fram till sommaren om det går.

(O)trevlig resa!

Hade velat ha en lugn helg hemma med A, men man kan alltid få som man vill. Imorgon är det möhippa i Malmö för svågers blivande fru.

Jag stressade till Bromma flygplats efter jobbet. Jag hade glömt packa ner linsburk och linsvätska, så jag skulle köpa det på vägen också.

För att slippa köa till incheckningen ser jag till att vara en av de första passagerarna som går av bussen. När jag checkat in och inhandlat middag (en varmkorv) får jag höra att avgångstiden är framflyttad en timme och 45 min. En timme och 45 min! Jag hatar att vänta; de som jobbar med mig säger att jag är så effektiv och dessutom avskyr jag ineffektivitet.

Vad gör man? Köper en till korv och köar till säkerhetskontrollen. Fullsatt i terminalen som förra gången. Står i mina mindre bekväma skor och läser min medhavda Metro-tidning. "Han som sitter där ser ut att ha bekväma gympaskor. Varför kan inte han låta mig få sitta lite?" Någon person reser sig. "Kan jag sätta mig där tro? Jag väntar lite för att det inte ska se ut som jag passar på folk." Det går några framför mig. "Efter de har gått förbi sätter jag mig. Fan, någon hann före." Scenariot utsoelar sig en gång till. En kvart före boarding, någon reser sig. Snabbt som en iller sätter jag mig. "Vad skönt att få sitta lite, som jag gjort på jobbet större delen av dagen."

De två flyg som enligt tidtabell skulle ha gått efter mitt boardas. Vi andra står fortfarande och väntar. "Fan, vilken pissig dag!" Överstressig arbetsdag, trodde farmor gått bort eftersom kusinen i Hongkong via Facebook ber mig att be pappa ringa (man får ett särskilt tänk när man har släktingar utomlands) och nu detta. Hade velat komma fram i någorlunda tid så att man skulle kunna sova ut och vara pigg för morgondagen. Det får visst bli en annan gång.

Våren är nästan här

Solen strålar blir starkare och starkare. Det märks på mina läppar som varje vår blir lite känsligare på grund av solljuset, men jag klagar inte. Det finns bot.

Förra året kom jag ihåg att köpa ett läppcerat med solskyddsfaktor i tid så läpparna hann inte bli känsliga för jag hade redan börjat använda läppceratet. I år glömde jag naturligtvis bort det; hade inte ens en tanke på det.

Så nu innan läpparna vänjer sig vid läppcerat och sol får jag har känsliga läppar ett tag.
I år blev det panikinköp på första bästa Kicks. Det blev Nivea Sun protect som jag aldrig använt tidigare. Tidigare har jag köpt Labellos läppcerat med solkskydd som jag tyckt fungerat bra. Nivea Sun protect är lite torrare i konsistensen och gör läpparna ännu vitare än Labellos läppcerat med solskddsfaktor. Men det står jag ut med bara läpparna känns normala igen.


Nivea Sun Protect


...för vita läppar;-)


Pianot på plats

Igår morse flyttades pappas piano från föräldrarna hem till oss.

Flyttgubbarna var mycket effektiva. De kom till föräldrarna tio minuter före utsatt tidsspann och när de väl kom till oss tog det cirka tio minuter innan pianot var på plats.

Cookie blev mycket nyfiken på pianot och när de textade att pedalerna fungerade som de ska hade de öppnat toppluckan där det finns en kant där Cookie stod och jagade klaviaturen. Får se om han blir lika lycklig när han får höra mig spela...


Pianot på plats


Nästa vecka kommer en pianostämmare för att stämma pianot. Det har inte blivit gjort på säkert tio år, så det behövs nog.

Utläst efter drygt tre månader

Under skidresan i Sälen hade jag äntligen tid att läsa ut Jens Lapidus Aldrig fucka upp; drygt tre månader efter att jag påbörjade boken...

Jag tyckte att första boken, Snabba cash, var bättre eftersom den hade bättre flyt i både händelseförlopp och språk. Dessutom var Aldrig fucka upp lite för konspiratorisk för min smak.

Sälenresan

Vi lämnade huset halv sju i torsdags för att slippa köerna, men dem kom vi ändå inte undan. Köerna släppte efter dryga halvtimmen och resten av bilresan gick smidigt. Jag sov en del under färden; jag vet inte varför, men jag blir lätt sömnig i bilen.
När vi kom fram fick vi inte checka in på rummet än, så vi åt lunch och sedan hämtade ut mina förbokade skidor och testade backarna. Vi började i de gröna backarna och de klarade jag galant så vi gick vidare till de blå. På kvällen blev det pizza i anslutning till boendet.

I fredags stod vi redo några minuter efter att liftarna öppnade. Vi fortsatte att ta de blå backarna och tog även knappliften till granndalen för att att luncha och testa deras backar. Jag tyckte inte att det var så roligt så efter ett par åk begav vi oss tillbaka. Solen tittade fram och A åkte röda och svarta backar medan jag passade på att handla och vila. Jag hade ont i benen på grund av både pjäxorna och träningsvärken. På kvällen åt vi jättegod middag på Fjällsåsgården.

Två bilder från toppen och en bild från slutet av backen.


I lördags var det dimmigt nästan hela dagen. Vi gick ut tidigt och gjorde ett par åk, men beslöt oss för att invänta bättre väder. Det var rätt tung åkning eftersom snön var vattnig. Vi åt lunch och gjorde nya försök i backen. Denna gång i även i röda backar. Det kändes jättebra att jag kunde åka även i dem så att A fick lite "riktig" åkning.

Igår hade vi tänkt åka några timmar innan vi skulle bege oss hemåt. Men underlaget var dåligt eftersom det var skare. Jag hade velat öva lite mer i röda bakar, men det var inte alls roligt att åka så jag gav upp. A testade någon backe till, men även han gav upp. Så det blev tidig hemresa i stället.


Dimman som vi vaknade till igår var värre än lördagens dimma.


Vi hade en jätteskön skidresa till Sälen!
Jag lärde mig åka mycket bättre, vi fick sova ut, ta det lugnt och mysa med varandra.

RSS 2.0