The Way the Cookie Crumbles...

På drygt en vecka har jag läst ännu en bok, En del av mitt hjärta lämnar jag kvar av Diana Janse. Att jag läste ut den så fort beror nog både på att den inte är så lång och på att den handlar om en annan verkligheten som inte är min verklighet (tack och lov).

 

Boken gavs ut när jag jobbade på Regeringskansliet, dvs. över två år sedan, och det var också därför jag fick höra talas om den. Jag var mycket mer uppdaterad om de internationella situationerna och politik då, så mycket som är möjligt utan högre utbildning i ämnet. Det var nog därför som jag tyckte att boken verkade intressant och lockande. I boken berättar författaren kulturella och politiska observationer, skillnader och insikter under sin tid stationerad i Kabul, Afghanistan, utsänd av UD.

 

Afghanistan var ett land som jag läste och intresserade mig för på den tiden. Nu läste jag boken i ett helt annat sammanhang: med ett helt annat jobb däremellan, föräldraledig och med ett spädbarn i närheten, men då som nu i ett fint renoverat hus. Jag kände mig nog mycket mer främmande för det jag läste än vad jag hade gjort då. Den genomgående känslan som jag kände var tacksamhet att bo i ett land som Sverige. Jag undrar om jag hade haft andra reflektioner och fått andra insikter om jag hade läst boken tidigare.