The Way the Cookie Crumbles...

De senaste dagarna har jag märkt att AA har svårt med kontakten med andra barn. Hon skriker så fort de rör vid henne eller något hon leker med. Jag tror att det i alla fall delvis beror på att B inte är så snäll, utan tar saker från henne och för att förekomma henne.

 

Dessutom har AA blivit mer klängig, men det kan ju bero på att hon nyligen varit sjuk. Varje gång A kommer hem låter det som om AA bryter ihop, men egentligen tror jag att hon vill fånga hans uppmärksamhet innan B gör det.

 

Jag tror att det är ännu viktigare att jag går till öppna förskolan med AA framöver. Där kan hon själv välja att lämna min sida när hon är mogen och öva att vara med andra barn, även om hon inte leker med dem.

Än så länge talar AA mest kantonesiska och jag försöker att bara prata det med henne. Jag är väl medveten om att det efter årsskiftet, när A går på föräldraledighet, kommer att bli uteslutande svenska.

 

B talar i princip bara svenska och knappt någon kantonesiska längre, men förstår det jag säger.

 

B kan, på svenska, fråga AA var mamma, pappa, storasyster respektive AA är. AA pekar då på personerna i tur och ordning och upprepar, men på kantonesiska.

 

Jag gissar att även AA någon månad in i nästa år kommer att tala svenska.

Det var väntat att första sjukdomen, utöver förkylning, skulle drabba AA. B har fortfarande aldrig varit sjuk.

Det började natten till i förrgår, då AA kräktes fem-sex gånger. Till slut hade hon ingenting kvar i magen, ändå försökte kroppen få henne att kasta upp.

Morgonen därpå tycktes allt vara som vanligt: AA var sitt vanliga glada jag och hon åt som vanligt en halv skiva fullkornsbröd, några rågfras och drack mjölk. Under förberedelserna för att bege oss till förskolan kräktes AA upp hela frukosten.

På väg till förskolan ringde jag Vårdguiden och fick veta att mjölkprodukter, fullkorn och fibrer retar upp maten. Så jag skulle ge vitt bröd, kokad mat, blåbärs- eller nyponsoppa samt vätska.

Till förmiddagsmellis tog hon några munsbitar vitt bröd. Så fort AA såg att jag förberedde lunch gav hon mig nappen, men hon åt inte mer än några skedar ris med kyckling. Däremot drack hon av vätskeersättningen och lite blåbärssoppa. Någon middag var det inte tal om, men hon drack en deciliter majsvälling innan hon somnade.

Natten till igår kräktes hon igen, men bara en gång. Vid frukosten skrek hon konstant i tjugo minuter, men drack sedan en deciliter majsvälling som frukost.

Nytt samtal till Vårdguiden som rådde att fortsätta med mat mild mot magen samt vätska. Om allmäntillståndet förändrades kunde det vara bra att träffa en läkare. Samtidigt åt AA en halv skiva vitt bröd.

Vid lunch ville AA inte ha sin mat, men verkade däremot intresserad av min mat som jag glatt gav henne. Sedan visade sig att hon hade sparat den mesta av maten i munnen.

Under eftermiddagen/kvällen fick hon diarré. Det blev ingen middag igår heller, men en och en halv deciliter välling när hon låg sängen.

I morse var första gången på länge som AA verkade ha någon aptit. Hon ropade på bröd innan jag hade bytt pyjamasen och blöjan. Samtidigt vågade jag inte ge henne för mycket mat på en gång. Hon åt en halv skiva vitt formbröd, ett ägg och en hel dos av vätskeersättning.

Till lunch åt hon några munsbitar kokad potatis och kyckling. Under dagen har hon druckit nästan två doser vätskeersättning. Jag hoppas att vi snart kan återgå till det normala, men vi stressar inte.

Jag har tyckt att B kan vara lite svår med maten ibland, men efter att ha haft besök av en kompis med en son som är jämnårig med B och hennes egna kloka insikter är jag av en annan åsikt nu.

 

Visst är det tråkigt när B säger att hon inte tycker om maten som serveras redan innan hon hunnit smaka av den och att hon rutinmässigt tackar nej till sås. Men det är inte alls omöjligt att få henne att smaka av maten och vissa gånger kan hon till och med ändra åsikt.

 

En annan sak hon gör rutinmässigt är att be om soja om det serveras ris. Men när hon väl smakat av maten är det inte alltid sojan behövs.

 

B har även insett att smaken kan förändras: att saker hon inte tyckt om tidigare kan hon tycka om nu eller att saker hon inte tycker om nu kan hon tycka om när hon blivit äldre.

I samband med min kompis besök ville B smaka havregrynsgröt som hon även åt i början av året och då inte tyckte om. Hon tyckte inte om det nu heller, men hon sa att hon kanske skulle tycka om det när hon är fem år. Så klok!

AA klarar av att åka rutschkana själv nu, i alla fall en liten som finns på öppna förskolan som vi går till varje vecka.

 

Hon klarade av det redan för två veckor sedan, men den sista gången missade hon och föll baklänges. Det var tur att jag var beredd och kunde ta emot henne.

 

Men igår åkte hon själv varje gång. Jag var ändå beredd att ta emot henne varje gång.

 

Däremot ramlade hon när hon klättrade upp till rutschkanan eftersom hon inte var riktigt uppmärksam.

Även AA vaknar tidigare än vanligt om morgnarna, klockan sex. Och hon kan vara svår att somna om, särskilt för mig som är trött vid den tiden och inte hinner somna om henne innan hon vaknar till på riktigt.

 

Den senaste veckan har AA haft en del stökiga nätter med magont och nattskräcksliknande symtom. Det har varit både tårar och skrik. Så vi föräldrar har inte fått mycket sömn.

 

Eftersom AA verkade vara vaken är det inte nattskräck, men andra kännetecken stämmer: skrik och avvisande mot tröst. Dessutom tog det ganska lång stund för henne att somna om.

 

De senaste nätterna har varit lugnare och vi hoppas att både magont och nattskräcksliknande tillstånd håller sig borta.

B har den senaste tiden gått över till vår säng först vid femtiden på morgonen. Det positiva är att hon klarar av att sova i sin egen säng så stor del av natten. Det negativa är att hon inte somnar om när hon ligger i vår säng.

 

De tidiga morgnarna gör att hon är väldigt trött och gnällig på seneftermiddagen. Däremot somnat hon snabbt på kvällen. Vi lägger henne samma tid hon vanligt eftersom vi inte vill ändra rutinerna och hoppas hon ska sova längre om morgnarna.

Förra helgen, när fick B försenade födelsedagspresenter, fick även AA en present. Hon lyckades öppna den genom att pilla och riva loss små, små bitar av presentpappret.

 

Vad jag kan minnas öppnade B sina presenter först vid sitt tvåårskalas, och då med ganska mycket stöd från oss. I och för sig är det ganska troligt att hon inte hade fått några inslagna paket sedan jul, vilket inföll åtta månader tidigare. Men den julen var B nästan exakt lika gammal som AA var förra helgen.

 

 

Kanske är det för att AA har iakttagit när B öppnat presenter som hon kan öppna dem eller så var det kanske en färdighet som hon har lätt för.

AA gick på tå för första gången igår. Jag har aldrig märkt att hon försökt gå på tå eller har haft intresse för det och blev därför lite förvånad. Dessutom gick hon väldigt stadigt.

Det var bara drygt en månad sedan B fyllde fyra år. Då mätte vi henne och markerade hennes längd på dörrfodret i tvättstugan.

 

Varje år gör vi markeringar för barnens längd på listen. Till exempel syns det tydligt att AA var fem centimeter kortare än B vid ett års ålder.

 

Förra veckan ville B mäta sig igen och ställde sig därför intill listen när vi bytte blöja på AA. Jag blev väldigt förvånad när hon överträffade markeringen med 2-3 centimeter.

 

Antingen mätte vi fel på B:s födelsedag, vilket jag inte tror eftersom vi var så noggranna, eller mer troligt så är/har haft B i en intensiv tillväxtperiod.