The Way the Cookie Crumbles...

Nu har jag äntligen hittat två set bikinin som jag behåller.

Jag beställde två set från Ellos och fick dem till jättebra priser eftersom det var halva priset på deras ordinarie priser som i vanliga fall redan är ganska låga. Det ena setet var inte lika fint som på deras hemsida så den returnerades. Den andra, en kakigrön, behöll jag.

Det andra setet, ett lila, beställde jag hos Scampi. Deras ordinarie priser är något för höga för mig, men de har en outlet där de säljer utgående färger/modeller till halva priset. Självklart finns inte alla storlekar i alla färger/modeller, men priserna är betydligt bättre. Även här beställde jag två set varav det ena setet returnerades.

Som ni märker föredrar jag att beställa på nätet eftersom jag tycker att det sparar en hel del tid.

Nu har jag något att han på mig till hösten solresa!

Vår tv har börjat flimra grönt ibland.

Eftersom det endast hände när vi tittade på de vanliga kanalerna och inte på text-tv provade vi några olika saker:
- Vi köpte en antennkabeln som vi bytte till när det flimrade. Det flimrade fortfarande grönt.
- Sedan kom Comhem och bytte vårt uttag och pillade även i samfällighetens antennskåp. Men det flimrade fortfarande grönt.

Häromkvällen tittade vi på film på vår DVD-spelare och då flimrade det grönt igen. Det är alltså tv:n det är fel på.
Åh nej, vår tv är inte ens fem år gammal och en ny tv-apparat är det sista jag vill lägga pengar på! Vi kommer inte ens vilja ha tv i framtiden utan projektor. Det känns oerhört onödigt att investera i något som man kommer byta ut så snart man kan.

A kom fram till att det är de analoga ingångarna som inte fungerar. För tv:n har hittills inte flimrat när vi kör Playstation. Så det blir kanske digital-tv i framtiden för att slippa köpa ny tv.

Men vi har bara tre digitala ingångar så vad ska vi välja att ansluta digitalt av tv-nätet, DVD-spelaren och Platstation?

Av någon anledning har det senaste årets festande blivit "hårdare".
Det är som om jag tar igen ungdomens alla fyllor som jag aldrig hade. Samtidigt är jag medveten om att ju äldre jag blir desto mer sannolikt är det att festandet närmar sig slutet. Så det gäller att passa på så länge jag kan;-)

I helgen firade A och jag att vi har varit gifta i två år. Egentligen är den dagen idag, men det blir svårt att göra en övernattning borta när vi jobbar.

Vi hade bokat ett weekendpaket med övernattning på Såstaholm.
När vi anlände var det ganska fint väder så efter incheckningen tog vi en promenad. Vi hade tänkt titta lite på runstenar vid Vallentunasjön, men det var alldeles för långt att gå så istället följde vi den utstakade rundan för tipspromenaden och fick se både hästar och tre runstenar.

Rummet på Såstaholm.

Efteråt tog vi lite fika som ingår i paketet. Det var riktigt varmt att sitta i solen på deras altan. Tyvärr såg fikat bättre ut än det smakade. Snittarna med ruccola och lufttorkad skinka samt frukten var goda. Däremot smakade varken muffinsen eller jordgubbsmoussen (?) inte alls bra. Muffinsen smakade kemiskt och moussen härsken.

Kakfat med fika som ingår i weekendpaketet.

Efter lite vila och uppfräschning var det dags för fyrarättersmiddag.
Vi fick varsitt glas champagne före förrätten som bestod av en supergod kantarelltoast. Till huvudrätt fick vi en perfekt halstrad gös med potatispuré och bitar av hummer. Till efterrätt fick vi först två ostar som inte riktigt föll mig i smaken och därefter en ljuvlig fläderglass med färska bär.

Därefter tog A kaffe och vi satte oss på altanen med utsikt över Vallentunasjön, men nu var det inte så varmt utomhus så jag satt mest och huttrade så vi gick in igen. Vi myste och pratade tills det var dags att lägga sig.

Utsikt mot Vallentunasjön från altanen.

Maten på Såstaholm var mycket bra. Däremot tyckte jag att aktiviteterna som fanns inte riktigt passade oss, men det var ändå en underbar helg som tyvärr kändes alldeles för kort.

Jag var övertygad om att jag hade en perfekt kropp. Det är vad älskade, fina make har sagt till mig.

Igår kom bikinina som jag hade beställt och såklart satt ingen av dem bra. Jag har helt enkelt för små bröst för att kunna få kuporna att tryckas ut så att det ser bra ut. Ändå beställde jag tre bikinin i två olika modeller.
Dags att ge upp bikinijakten för denna gång. Men jag lovar att det blir en nytt tillfälle.

Jag behåller däremot den lilla fina fuchsiafärgade klänningen som jag också beställde.

När vi flyttade in i huset sattes en hel del saker upp på vinden direkt, bl.a. mina pyssel- och minneslådor. Då tänkte jag att jag skulle gå igenom dem snart, så snart tillfälle skulle ges.

Har det blivit av? Nej, inte förrän igår när jag skulle fylla på lådorna passade jag på att rensa ur dem. Över ett år sedan de sattes upp. Och det var inte heller särskilt mycket som rensades ut.

Det känns skönt att ha det gjort och veta att jag inte behöver göra det på ett bra tag framöver.

Nu har jag fått tillbaka ytterligare knappt 200 bilder som jag skickade för framkallning. Det är lite mycket att ha två fotoalbum parallellt, men när jag är ikapp med husalbumet ska det förhoppningsvis kännas mer hanterbart.

Jag hann bara börja på husalbumet innan jag kände att jag saknade en hel del bilder. Nu ska jag försöka sätta in bilder så långt som vi faktiskt har kommit med huset.

Sedan blir det också lite sommarbilder som ska in i det "vanliga" fotoalbumet.

Jag har beställt tre bikini på postorder. Det var länge sedan jag köpte en bikini så jag har länge velat köpa en ny, men egentligen inte haft någon anledning eftersom vi inte åkt utomlands och jag inte badar särskilt mycket i Sverige.

Nu ser jag fram emot att få prova dem och hoppas att någon passar och är fin. Givetvis kommer jag inte att behålla alla tre utan en eller kanske två.

Det skulle sitta fint med en ny bikini till solsemestern!

Jag avskyr att börja jobba igen efter en längre ledighet. Under de sista semesterdagarna bävar jag för första arbetsdagen.
När jag sedan väl kommer till jobbet brukar det kännas lite mer hanterbart.

Jag är glad att jag har A, för annars hade jag inte klarat av det hemska faktumet. Det är tack vare honom som jag överlever.

Att det har känts extra jobbigt i år beror nog på att jag undermedvetet förväntar mig en höst lika jobbig som våren. Tack och lov kommer det nog inte bli så.

När jag till exempel läser Svinalängorna så gör det ont i mig. Det känns så oerhört jobbigt att barn far illa och jag känner mig så maktlös. Utsatta barn har fått mitt hjärta att brista.

För att döva samvetet har jag ända sedan studietiden haft ett fadderbarn i Etiopen genom SOS Barnbyar. Även A har haft ett fadderbarn, men i Sydsudan, genom samma organisation sedan han studerade.

Givetvis hoppas jag att de donerade pengarna gör nytta och att hjälporganisationerna gör allt de kan för nödställda och utsatta. Självklart tror jag det eftersom jag ger pengar till dem.
Sedan årsskifter ger vi även pengar till Läkare utan gränser varje månad.

Drygt 1 % av vår bruttoinkomst går till hjälporganisationer/välgörenhet. Jag tycker det känns bra och rätt att ge pengar eftersom vi har det bra ställt och på intet sätt är beroende av dessa summor.

Jag skulle även vilja ge pengar till Barnens rätt i samhället eftersom de gör ett så viktigt arbete och inte har möjlighet att ta emot alla samtal från barn. Jag tycker att det är en mycket viktig organisation som finns för barnen.

Men om jag fick välja skulle WWF bli nästa organisation som vi månatligen kommer ge pengar till. Jag tror att många djurarter är utrotningshotade på grund av människans handlingar. Trots att jag inte tror att pengarna kommer rädda någon art vill jag på något sätt kompensera för allt dumt människan gör och har gjort genom alla tider.

Allt detta gör jag eftersom jag inte tror på människans godhet och känner att jag borde göra något aktivt, men inte orkar.

I stamträdet heter han Zingo (eftersom det var uppfödarens Z-kull), men hemma är hans fullständiga namn Chocolate Chip Cookie och kallas bara Cookie.

A kallar honom även Kisen samt Vovven eftersom han ofta beter sig som en hund.

Och nu kommer alla mina namn på honom: Missen, Kissen, Gosen, Finisen, Kelisen, Spinnisen, Tröttisen, Snarkisen, Gubben, Lilla gubben, Vännen, Lilla vännen, Hjärtat, Hjärtevännen, Bebisen och nyaste namnet Skrutten.

A kallar jag vid namn, Älskling/-en eller Min älskade.

Idag cyklade vi till Nyckelviken och la oss vid en klippa. Äntligen blev det väder att sola. Tycker att vi har haft ganska otur med semestervädret annars; inte särskilt mycket sol och värme.

Det kändes så skönt att bara slappa och läsa en tidning. Jag somnade till och med en stund. Underbart!

Cykelturen gick rätt bra, men jag blev lite trött eftersom det är många upp- och nerförsbackar. Det gick förvånansvärt bra om man jämför med den korta, men ganska vingliga cykelturen innan vi åkte till Island. Då hade jag inte cyklat på över fyra och ett halvt år. Det var även första gången som jag cyklade på cykeln som jag fick i julklapp av A.

Igår kväll åt vi middag hemma hos föräldrarna. Jag passade på att ta hem bl.a. bröllopsklänningen som legat på deras vind sedan bröllopet för nästan två år sedan. Nu har vi ju egen vind med plats att förvara den.

När jag kom hem kände jag mig tvungen att prova klänningen. Jag kunde i och för sig inte tänka mig något annat än att den skulle passa. Men den var något trång kring byst och midja, dock gick dragkedjan att dra ända upp. Jag blev något chockad, trots att jag var medveten om att jag gått upp i vikt fick jag det nu svart på vitt.

Det är främst den senaste tiden som viktökningen varit markant. Kanske beror det på ett stillasittande jobb och mindre effektiv träning.

Jag har i alla fall äntligen definitivt bestämt mig för att gå ner något i vikt, ca. en femte- eller sjättedel av vad jag totalt gått upp. Vänligen protestera inte mot detta! A är inte heller särskilt stöttande utan säger att jag tidigare var för smal. Jag vill känna mig snygg och trivas i min kropp igen.

Jag kommer såklart inte sluta att äta eller börja träna som en tok. Utan jag ska minska portionerna något; just nu är de mer än normalstora, och träna lika mycket, men försöka ta i mer. Jag ska fortsätta med vardagsmotionen och försöka att alltid ta lunchpromenader.

För två månader sedan sa jag upp mig från det jobb som jag var tjänstledig från. Från och med idag (mitt under semestern) har jag tillsvidareanställning på mitt nuvarande jobb.

Jag förstår att man inte har följt, försökt eller orkat följa turerna; det har stundom varit för mycket även för mig. Men det kan ju vara intressant ändå. Det har varit många tankar och beslutet har gått fram och tillbaka.
Att jag till slut valde att stanna kvar beror främst på de omförhandlade arbetsvillkoren, men även arbetsuppgifterna och kollegorna.

Knappt en vecka av semestern har gått och redan har jag hunnit gråta tre gånger.

Tårar av ledsenhet
I måndags kväll såg vi filmen Water for Elephants. I en av nyckelscenerna slår en man en elefant upprepade gånger - mins tårar flödade. Jag har otroligt svårt för händelser där människor gör djur illa; ibland känns det till och med jobbigare än när vuxna gör barn illa. Tama djur litar ofta på människor och de förstår kanske inte alltid vad som är fel och kan inte försvara sig.

Glädjetårar
Igår såg vi en del av ett avsnitt av Extreme Home Makeover. Alltid när de visar den lyckliga familjen komma hem till sitt nya hus blir mina ögon blanka.

Tårar av maktlöshet
Det var extremt mycket att göra på jobbet förra veckan. Det var nästan så jag ville gråta, så jag såg fram emot att slippa stressen under semestern. Det är även något jag behöver för att återfinna harmonin och lyckan, men istället ersätts det med annan stress. Frustrationen, ilskan och besvikelsen fick mig att gråta.

Att vara gift med A kräver en hel del självständighet. Det var något som jag uppskattade under särbotiden, men som sambo och som gift tycker jag att det är svårare.

A har de senaste sex och en halv månaderna sedan vi kom hem från Japan varit borta från mig totalt drygt fyra veckor. Det blir 28 ensamma nätter! (En natt fick jag sällskap av syster.)

Folk i min närhet kan nog tycka att det är konstigt att vi är ifrån varandra så mycket, med det finns säkert andra som har det värre.
Jag tycker att det är rätt jobbigt periodvis, särskilt helger, och det är ganska tråkigt att börja semestern i ensamhet.
Men det är helt enkelt något man lär sig acceptera och leva med.

Man kan inte heller förvänta sig särskilt mycket romantik från A. Man kunde ju tro att det skulle finnas mer av det i vårt förhållande eftersom vi är ifrån var andra så mycket.

Jag tycker själv inte att jag är någon romantiker eller kräver särskilt mycket romantik. Däremot faller jag pladask för romantiska gester, men i vårt förhållande är det nog jag som står för dem mest.

A är i alla fall oerhört mån och känner stor omtanke om mig, även om han har svårt att visa det. 

...till semestern!

Tre arbetsdagar kvar och det ska jag väl stå ut med...? Sen får jag en fyra veckor lång välbehövlig semester. Jag ser fram emot att få göra utflykter i Nacka med A, göra museibesök med A, åka till Island med A och vila upp mig bredvid A.

En enda sak ska vi göra på huset: byta lite mer panel. Resten av tiden får vi göra vad vi vill.

Utöver Cookie och hans svarta kattkompis finns en orange katt i området. Jag har sett den svarta och orange katten jaga varandra, inte såsom när den svarta katten och Cookie jagar varandra för att de leker, utan det är på blodigt allvar. De "skriker" även på varandra.

Cookie är en kelgris och jag kan inte tänka mig att han slåss med andra katter. Jag är osäker på om han ens vet hur man gör.

Igår kväll när A öppnade ytterdörren såg han den orangea katten slå Cookie på baken och jag hörde hur Cookie gnällde. När A berättat vad han sett stack det till i hjärtat: "Hur vågar han slå min bebis?" Jag ropade efter Cookie, men ingen bebis kom och jag kunde ens höra hans bjällra.

Efter en stund dök han upp när jag råkade stå utanför ytterdörren. Efter närmare inspektion av min bebis visade det sig att han hade några små sår på örat. Hela hjärtat värkte!
Från och med nu ska jag sjasa iväg den orangea katten när jag ser den.

Den svarta katten är däremot jättefin mot Cookie. Igår morse satte vi ut Cookie i koppel, såsom vi brukar göra på morgnarna om han vill gå ut. Den svarta katten kom fram och de hälsade genom att nosa på varandra i ansiktena. Sedan undersökte han noga om han kunde få loss Cookie från kopplet, men till slut gav han upp.

I lördags hade syster och jag bjudit mamma till Zetas trädgård för att fira mors dag. Mors dag var egentligen igår, men eftersom pappa jobbar på söndagar hade vi bestämt lördag i stället.
Jag hade aldrig varit där tidigare utan bara hört talas om det.

När A och jag kom dit var det helt fullt på parkeringen, så vi fick ställa oss på en annan parkering en bit därifrån. Mamma och resten av familjen var sena pga. problem med bilen så A och jag hann titta på det mesta som vi var intresserade av innan de dök upp.
Vi köpte en fuchsia på stam, två dagliljor, en klematis och en pion. Fuchsian pryder nu vårt trädäck och klematisen är planterad vid spaljén medan dagliljorna och pionen planterades i rabatten på framsidan.

När resten av familjen anlände blev det fika på kaféet. Efteråt blev det en snabb titt bland frukträden och bärbuskarna innan A och jag lämnade familjen där för att åka vidare till Bauhaus. På kvällen skulle vi äta middag på Sakura så för att hinna var vi tvungna att bege oss.