The Way the Cookie Crumbles...

I fredags fick jag ett infall att känna efter om någon av AA:s tänder kommit upp än. Det hade ju varit på gång ett tag, men det är svårt att se. Mycket riktigt kände jag en liten tagg som kommit upp ur tandköttet. Det är den nedre västra tanden som är först fram.

Under hela tiden i Karlskrona kunde nästan ingen annan bära AA än jag. Hon var hos A under mer eller mindre protester, kunde vara nöjd någon minut hos farmor och var intresserad hos gammelfarfar några minuter.

Det gick bra om hon inte såg mig eller om man avledde hennes uppmärksamhet mot något intressant föremål.

 

Däremot kunde mormor, så fort vi kommit tillbaka till Stockholm, bära henne. AA känner antagligen igen henne, men innan vi åkte var hon inte jättenöjd hos mormor heller.

 

Jag hoppas att hon snart knyter an till A på samma sätt. Det måste hon väl eftersom jag inte kommer vara med henne då.

Vid tolvslaget till det nya året låg hela familjen i sängen hos svärmor.

A hade lagt sig för en liten stund sedan och jag hade just somnat.

B sov hårt och reagerade inte ens på de dunder och smällar som grannen skapade. AA rörde sig lite, men sov faktiskt vidare trots att hon inte låg vid bröstet. Det räckte att hålla en hand på henne.

 

Festligare nyårsfirande får det bli om några år.

Vi åt i alla fall god trerätters nyårsmiddag med svärmor och hennes sambo, hans son med familj. B åt tyvärr rätt dåligt och missade den sena efterrätten, men AA satt ganska länge i barnstolen.

Tack och lov har det varit väldigt lite nederbörd under julen så jag har kunnat somna AA i vagnen på dagarna. Det är dessutom väldigt lätt att somna henne i vagnen. 
Vi låter henne vara vaken uppåt två timmar mellan sovningarna.

 

Hon har för det mesta sovit bra i vagnen, som längst tre timmar. Men ett par dagar sov hon bara fyrtio minuter åt gången.

 

Däremot har hon varit svår vissa nätter. Ibland har hon velat vara vid bröstet hela tiden. Ibland har hon inte alls velat ha bröstet och då har jag varit tvungen att somna henne i famnen. Men då har jag inte kunnat lägga ner henne utan att hon vaknat och när jag lagt eller satt mig ner i sängen har hon vaknat efter en stund.

AA äter av barnmatsburkar, men nu är det jag som måste mata henne medan jag bär henne på ena armen.

 

Vi erbjuder alltid gröt till frukost, barnmat till lunch, frukt till mellanmål, barnmat till middag och gröt till kvällsmål. Grötmålen kan vara svåra att få i henne, liksom maten ibland. Däremot äter hon gärna frukt.

 

Det märks tydligt att hon tycker om vissa barnmatssmaker, medan andra ratas helt. Till exempel tycker hon mycket om kalops och vill inte alls ha kalkon. B var inte alls noga med det när hon var liten.

 

Jag erbjuder oftast bröstet efter AA har ätit och hon vill alltid ha. På nätterna klarar hon sig mycket bättre och behöver inte sitta fast vid bröstet om hon ätit gröt.

 

Det märks att hon får i sig mer nu eftersom hon äntligen har fått LITE bebishull.

Nu när AA kan sova i vagnen om dagarna återstår det att jobba på att få drägliga kvällar med henne.

 

Just nu kan hon somna i famnen vid 19-tiden. Det optimala hade varit om man hade kunnat lägga ner henne så och att hon sovit för natten. Men eftersom man varken kan lägga ner henne eller hon kan sova utan mig blir detta en tuff nöt att knäcka.

 

Nu blir det i stället att hon vaknar efter ungefär en halvtimme och sedan har ytterligare en tröttperiod före 22-tiden. Trots det kan det vara svårt att somna henne då, både i famnen och vid bröstet.

 

Jag undrar om det krävs att man lägger sig samtidigt med henne redan kl. 19...

Vi tycker att B sover mer oroligt om nätterna. Hon pratar en del i sömnen, gnisslar tänder ibland och behöver verkligen sällskap för att sova bra.

 

Det har hänt att hon vaknar till, så tidigt som, när vi lägger oss eller strax efter.

 

Annars brukar hon komma in till oss tjugo över tolv och sedan sover A hos henne fram tills han går upp. Oftast vaknar B strax efter att A gått ut genom ytterdörren.

AA kräks inte längre. Det var ungefär i samband med resan som hon slutade. Och tur var väl det. Vi fick inte med oss några trasor, de som vi jämt gick omkring med tidigare eftersom hon kräktes när som helst och var som helst.

Vi har äntligen förstått hur AA vill äta. Jag får nästan inte mata henne med annat än frukt. Däremot går det bra om någon annan, A eller mormor, matar grönsaker.

 

Hon äter det mesta: barnmatsburkar (med puréade grönsaker), kokade och mosade färska grönsaker, gröt, frukt. Dock kan hon vara lite kinkig med gröt, men det kanske beror på att det oftast är dagens första eller sista mål. Och hon vill fortfarande inte ha välling.

 

När A går på julledighet kommer AA förmodligen att få äta oftare och mer regelbundet. Då finns det hopp om att AA snart kommer ha mat som huvudföda.

 

Vi tycker redan att det syns att AA har fått lite mer hull. Jag hoppas att det stämmer. Imorgon får vi veta sanningen på BVC.

Denna vecka har AA sovit i vagnen två gånger om dagen. Sista sovningen om dagen vid middagstid har varit i någons famn.

 

Veckans första dagar fick jag ingen användning av den nya taktiken. AA sov så pass djupt att jag kunde låta vagnen så tills hon vaknade. Som längst sov hon två och en halv timme utan att jag behövde ut för att rulla vagnen igen!

 

Men de senaste dagarna har jag behövt köra vagnen mellan hennes sömncykler. Man ser på hennes ögon att hon inte sover så djupt eftersom de inte är helt slutna utan det är en liten springa mellan ögonlocken.

 

Jag tycker mig ana att denna mer oroliga sömn sammanfaller med nätter då även nattsömnen är sämre. De senaste nätterna har jag behövt byta sida på AA några gånger varje natt eftersom hon är missnöjd med att ligga vid samma bröst.

Men i början av veckan fick jag sova utan att ha något bröst i AA:s mun. AA släppte själv bröstet och jag kunde vända mig från henne.

 

Kanske är det så att ALL sömn, dag som natt, är mer orolig i perioder?

Man kan ju, med rätta, tycka att väldigt mycket fokus hamnar på AA. En stor del av tankeverksamheten läggs på henne eftersom hon är liten, hjälplös och inte förstår.

 

B har fått bli stor och mogna mycket på kort tid. Tankarna kretsar mest kring praktiska saker när det gäller henne.

Just nu är det mycket förberedelser för jul. Jag vill så gärna se B glad och att hon ska få fina minnen, men innerst inne vet jag att det inte krävs så mycket för det.

Om knappt en månad är föräldraledigheten slut och jag börjar jobba igen.

Tidigare har det känts okej, men då satt AA i princip fast hos mig dygnet runt. Jag såg fram emot att få vara en egen person - en enda kropp. Jag tyckte det skulle bli roligt att få prata med vuxna och komma utanför huset.

Självklart insåg jag att jag kommer att sakna AA och att det innebär mycket mindre tid med båda barnen.

På senare tid har dem annalkande jobbstarten känts mycket jobbigare. Det beror nog på att AA har kunnat sova i vagnen och jag har fått någon eller några timmar då jag sluppit bära på henne.

Nu vill jag inte alls börja jobba igen! Varför ska A ta över föräldraledigheten när det börjar bli lättare? Jag ser redan fram emot nästa sommar/höst då jag är hemma med AA igen.

Igår satt AA utan stöd för första gången. Hon är fortfarande lite vinglig, men hon sitter upprätt i alla fall. Tidigare har hon sett ut som en fällkniv.

I helgen hade vi vår första dag utan att byta bajsblöja på AA på över en månad! Nu kan vi äntligen glömma att vi vaccinerat henne mot rotavirus.

 

Man ser i blöjan att hon har börjat äta och hon pruttar väldigt mycket nuförtiden.

Den nya taktiken innebär att somna AA i vagnen, gå hem för att få något gjort och därefter promenera med vagnen igen i slutet av AA:s sömncykel.

 

AA:s sömncykler verkar vara ungefär 50 minuter långa, så jag går ut efter 45-50 minuter och promenerar tills hon verkar sova hårt. Ofta glipar hon lite på ögonen när hon sover mindre hårt.

 

Första gången jag använde mig av denna taktik sov hon nästan tre timmar. Idag sov hon endast 1,5 h. Jag vet inte om hon vaknade av den hårda vinden, oväsen, vanliga omgivningsljud eller något annat, men jag kunde tyvärr inte utnyttja taktiken fullt ut då jag promenerade länge för att undvika A:s och B:s hemkomst från veckohandlingen.

 

Jag har även testat denna taktik en eftermiddag, men då vaknade hon efter en timme trots att jag promenerade med vagnen.

 

Jag fortsätter med denna taktik ytterligare några gånger innan jag utvärderar resultatet. Att sova i vagnen passar ju bäst de dagar då det inte regnar, men jag är glad att jag slipper bära så mycket.

Jag vet inte om det är den långvariga sömnbristen som börjar ge sig till känna eller om det beror på de senaste nätternas krångel, men de senaste morgnarna har jag känt mig väldigt trött och haft lite svårare att stiga upp.

 

Ofta längtar jag till helgen just för möjligheten att kunna sova länge (eller längre i alla fall). När A går upp kl. 6 på vardagarna försöker jag ta mig upp så fort han gått ut genom ytterdörren eftersom jag måste ta hand om B som kan vakna när som helst, men det är inte alltid jag lyckas komma ifrån AA. Då lägger sig B i vår säng och "väntar" på att jag ska lyckas komma loss eller så går vi upp alla tre.

 

På helgerna tar A hand om B och jag kan stanna i sängen så länge som AA tillåter. Ofta blir det ändå att jag smiter upp från henne före kl. 8, men då brukar jag i alla fall känna mig utsövd.

 

I fredags var A ledig så jag fick hela tre sovmorgnar, vilket gjorde att jag vande mig och fick lite semesterkänsla. Så i måndags längtade jag ännu mer till helg.

Ända sedan AA föddes har jag varit tacksam för att hon sovit under nätterna. När hon nu har krånglat några nätter har det nästan känts tröstlöst.

 

Det började i helgen med att hon inte accepterade bröstet. Varje natt vaknar jag några (på senare tid inte mer än ett par) gånger för att flyta henne till det andra bröstet. När hon nu i helgen i stället gallskrek fanns det inte mycket att göra utom att bära och gunga henne.

 

I slutändan accepterade hon ändå bröstet. Detta hände några gånger per natt de första nätterna, men har nu gått över. Däremot behöver jag byta bröst flera gånger per natt igen.

 

Det kanske berodde på förkylning, men hon har bara hostat någon enstaka gång, varit väldigt lite snorig och täppt i näsan. Jag hoppas i alla fall att det bara var tillfälligt.

Jag vet att AA på inget sätt är eller har visat tendenser till att vara sen i utvecklingen, ändå känner jag en viss oro. Jag antar att det beror på att jag jämför med B och att jag gissade att AA skulle vara tidig eftersom hon gärna vill vara med och se vad som händer.

 

B var inte tidig, utan någonstans mellan tidig och medel. Jag kände aldrig någon oro eftersom hon aldrig var sist att bemästra en färdighet (och inte heller först).

 

AA har ännu inte vänt sig från rygg till mage, men det är inte alla bebisar som gör det eftersom det kan saknas vilja eller motivation.

 

AA kan inte heller sitta utan stöd än, men det är först vid åtta månaders ålder man bör kunna det. Däremot tycker jag att hon bör vara motiverad att klara av det eftersom hon alltid är nyfiken och vill se vad som händer.

 

B satt vid fyra-fem månader och var även nöjd i barnstolen. AA föredrar ofta att bli buren framför att sitta i barnstolen.

 

Jag tror och hoppas att AA kan sitta själv snart. Jag gissar att hon skulle vara mer nöjd då.

Ibland känns det så hopplöst eftersom tiden inte räcker till. AA sover fortfarande en hel del på dagarna och hade hon kunnat sova själv hade jag kunnat förbereda middag, äta lunch utan att roa henne, förbereda hennes mat utan att hon behövt vänta, städa, tvätta, få egentid... I stället får jag bära på henne många gånger.

 

Lite tid har jag lyckats hitta genom att somna henne i vagnen. Först får jag tjugo minuter och efter ytterligare en timmes promenad får jag en hel timme till förfogande.

 

Jag har inte vågat prova det en regnig dag än. Jag är så tacksam över att AA äntligen accepterar vagnen att jag inte vågar prova vad hon tycker om regnskyddet. Det är heller inte särskilt roligt att behöva gå en hel timme i regn.

 

Däremot har jag behövt klä på mig en hel del nu och AA har både fleeceoverall, åkpåse i fleece och ett duntäcke. Det är främst hennes (och även mina) händer och fötter som kan bli kalla.