The Way the Cookie Crumbles...

Sedan förra veckan dricker AA välling på kvällen innan A lägger henne. Jag har hållit mig undan för att inte hon ska bli påmind om amning.

Igår var första kvällen som jag var i samma rum när AA drack sin välling. Helt plötsligt kändes hon så stor: hon höll vällingflaskan själv.

AA var helt fokuserad på sin välling och liksom tidigare kvällar drack hon upp den utan problem. Det verkar som om hon är väldigt förtjust i vällingen nu.

Att AA dricker välling innan hon somnar tar dock inte bort hennes behov av närhet om nätterna. Hon vill ändå ligga vid bröstet. Men natten till i måndags sov jag hos B andra halvan av natten och då vaknade AA ungefär en gång i halvtimmen.

Jag antar att det snart är dags att vänja av AA vid bröstet, men det verkar svårt när AA inte vill ta napp.

Fram tills denna vecka har jag utan (större) problem kunnat ”smita” iväg från AA på morgnarna. Denna vecka har hon dock vaknat varje morgon. Vare sig hon har suttit fast i bröstet eller inte så har hon vaknat när jag stigit upp.

Dessutom har B vaknat när A stigit upp från hennes säng för att ta AA på morgnarna. Så det har blivit tidiga morgnar (kl. 6.30-7) för alla tre denna vecka.

Jag hoppas att AA kan sova vidare när jag stigit upp nästa vecka, eller i alla fall när detta utvecklingssprång är över.

Natten till idag sov B utan blöja för första gången.

Redan för nästan ett år sedan hände det att hon ibland vaknade med torr blöja. Framåt sommaren kunde nattblöjan vara torr flera morgnar i sträck. Och efter sommaren har blöjan oftast varit torr på morgnarna.

Vi diskuterade, vid några tillfällen, om eventuell avveckling av nattblöjan, men det var både resor och bakslag som gjorde att vi avstod. Därefter har vi nog, helt enkelt, glömt och kanske även blivit för bekväma att göra något åt saken.

Redan i förrgår kväll frågade B om hon skulle sova utan blöja, men då hade hon druckit mycket på kvällen så vi vågade inte. Hon drack sedan mer under natten, men vaknade ändå med torr blöja.

Igår kväll tänkte vi att vi skulle låta henne sova utan blöja. B upprepade frågan från i förrgår kväll, då gick vi såklart med på det. Och i morse vaknade hon med torr blöja.

Vi sätter ofta på B blöja före längre resor, till exempel med bil, om vi inte skulle hitta någon toalett, eller om hon inte skulle kunna kissa på flygplanstoaletterna. Blöjan har dock alltid varit torr efter dessa resor.

Det vore väldigt skönt om B var helt blöjfri och det verkar som om hon själv är redo för det (och har kanske varit ett tag). Att det sedan kommer bakslag är antagligen naturligt.

AA har fått sin tredje tand. Men det är inte någon av framtänderna i övre käken som kommit utan hörntanden på vänster i övre käken.

Hon har varit på dåligt humör de senaste dagarna. Jag vet inte om det beror på tänderna, magen eller att hon är i ett språng.

Tyvärr har AA blivit magsjuk, men det är tur att det är ganska lindrigt.

 

Det började med att barnens kusin blev dålig när vi var i Sälen. Natten därpå kräktes även hans kusin och på morgonen var det dags att bege sig hemåt i bil i många, många timmar. Vi hörde att hemresan gick bra, trots allt.

AA kräktes andra natten efter att vi kommit hem. Det var en kaskadkräkning så hela jag blev nedkräkt. Sedan berättade A att hon även hade kräkts på morgon. Därefter har hon endast varit dålig i magen.

Hon har tyvärr varit svår med både gröt och mat, och har inte ätit mycket. A har fått ge henne bröstmjölk som jag turligt nog hade pumpat ut och fryst in strax efter att jag började jobba. Igår kväll drack hon i alla fall välling med god aptit.
Hon har sovit ganska mycket och ibland väldigt bra (dvs. inte oroligt) under de senaste dagarna.

Humöret har svängt: vissa dagar har hon varit en glad solstråle, medan hon varit kinkig andra dagar.

Jag hoppas att hon blir bra snart och att hon äter ordentligt igen.

Vi hade en riktigt härlig skidresa till Sälen. Vi bodde i ett stort hus, hade trevligt sällskap och fick åka skidor.

B gick på skidskola på förmiddagarna och fick åka skidor för första gången. På eftermiddagarna var det pulkaåkning eller lek i stugan med lekkamrater.

A åkte samtidigt som B var på skidskola och ett par dagar även sent på eftermiddagen. Jag åkte efter lunch och tog hand om AA på förmiddagarna.

 

AA fick kanske inte så stor behållning av resan, men en del underhållning av barnen. Tyvärr dröjer det troligtvis ytterligare tre år innan hon får åka, men nästa gång blir det pulkaåkning i alla fall.

Vi fick mestadels fint väder, men framåt slutet av veckan blev det både snö och blåst så då vågade jag inte åka i de svårare backarna. Jag ångrar att jag inte utmanade mig mer i början av veckan.

Sedan bilfärderna i Karlskrona har AA varit mycket mer nöjd i bilen.

 

Är hon vaken kan hon vara nöjd uppåt 20-30 minuter i alla fall. Men bilen får inte stanna, då blir hon missnöjd och börjar skrika.

 

Oftast blir hon sömnig och somnar. Hon kan då sova uppåt två timmar, utan att vakna.

 

Detta har självklart underlättat vår skidresa till Sälen som till och med har känts smidig.

Nu för tiden ammar jag AA under nätterna och ungefär varannan eftermiddag.

 

Med B gjorde jag tvärtom. Då slutade jag först på nätterna eftersom det störde min sömn för mycket. Vi började ge B gröt på kvällarna (senare gav vi välling) och hon slutade då själv amma på nätterna.

 

Trots att vi ger AA gröt på kvällarna strax före läggning vill hon ändå ha bröstet om nätterna. Jag låter henne amma eftersom hon då somnar om fort och det inte stör mig alltför mycket.

 

Det känns som brösten inte producerar så mycket mjölk längre. Så jag antar att AA inte ammar för mat-/näringsintag utan närhet eller liknande.

 

Jag tror inte att AA kommer att sluta amma frivilligt. Så jag vet inte hur vi ska avsluta amningen. Kanske blir det i mars då hon kommer vara borta från mig fyra nätter?

De första dagarna när jag hade börjat jobba vaknade AA alltid inom en kvart efter att jag hade gått upp. Men ett par av de senaste morgnarna har hon sovit fram till att jag gått ut genom ytterdörren.

 

Jag hoppas att detta innebär att hon långsamt vänjer sig vid att sova ensam.

Igår kunde vi för första gången sedan AA föddes ligga i sängen med en sovande bebis mellan oss. Utan att jag ammar!

Hon sov ganska bra dessutom. Vi kunde titta på något program på iPaden.

Så mysigt! Och precis så jag föreställde mig att det är när man har en bebis(?). Men inte kunde jag ana att det skulle dröja över sju månader!

Denna vecka har det inte alls känts lika jobbigt att jobba. Kanske för att AA börjat vänja sig vid A och att A endast har ett barn att ta hand om hemma.

 

AA blir fortfarande väldigt glad när jag kommer hem på eftermiddagarna. Förra veckan verkade hon mycket mer uppriven (samtidigt som hon var glad och lättad att se mig) och det gjorde ont i mig.

 

Även B blir glad att se mig nu för tiden. Eftersom hon har varit pappig så länge var det länge sedan jag fick uppleva det.

Sedan vi kom hem från jul- och nyårsfirande i Karlskrona har AA inte kunnat sova själv längre perioder, inte ens i vagnen. Hon vaknar alltid efter en stund, ofta trettio minuter, ibland eget ännu kortare tid.

Däremot har A lyckats somna henne i spjälsängen med tassa-metoden. Hon har alltså några gånger för första gången någonsin sovit där.

Själv har jag svårt att ens bära henne då hon alltid börjar suga på min nacke.

A brukar sova AA om kvällarna och sedan när han går för att göra sig i ordning lägger jag henne vid mitt bröst. Ett par gånger har hon sovit vidare utan bröstet.

Redan innan jag började jobba hade jag dragit ner på amningen till endast kvälls-/nattamning samt efter mellanmål på eftermiddagen. På eftermiddagen ammade jag främst för att AA ofta hade en gnällig period då och blev på mycket bättre humör efter att jag ammat.

Nu när jag börjat jobba ammar jag på eftermiddagen bara om AA är gnällig.

 

Jag tänkte sluta med amningen efter skidresan. Jag förmodar att amningen kan vara en trygghet för AA under resan och eftersom det fungerar så bra för henne att somna om på nätterna.

 

Jag är glad att amningen har fungerat bra så här länge. Mitt mål var att amma fram till och med resan i höstas, då AA var drygt fem månader.

 

Aldrig hade jag en tanke på att det kunde vara svårt att avveckla amningen eftersom det gick så smidigt med B. (Bortsett från att jag själv hade så ont av amningen.) Jag vet inte alls hur vi ska avveckla nattamningen; AA kommer nog vakna ofta när vi tar bort den.

Jag har märkt att B nu undersöker hur man konjugerar (böjer) verb. Ibland blir det fel, ibland blir det rätt.

 

Hon kan prova sig fram genom att använda olika påhittade, men logiska "böjningar" på verbet. Hon upprepar då meningen med en annan böjning, till exempel "jag springde..." och direkt därefter "jag springade...".

Jag tror att vi har haft lite för bråttom fram med AA eftersom jag skulle börja jobba redan nu.

 

Vi har tagit nästa steg när något fungerat och innan rutinen etablerats. Till exempel tänkte vi att jag skulle ge vällingen i sängen kvällen efter att hon accepterat välling i flaska. Redan när A lade ner AA i sängen kände jag att det var fel och mycket riktigt förväntade sig AA bröstet.

 

Dessutom har vi nog ändrat för många saker samtidigt. Det var tänkt att jag skulle ta B på nätterna så att AA inte skulle amma, B inte störa AA och jag lättare(?) kunna smyga upp. I samma veva är jag borta från henne på dagarna. Det är nog för mycket tid borta från sin mamma för AA på en och samma gång.

Det känns verkligen jobbigt att gå till jobbet imorgon. Dels kommer jag behöva gå upp tidigt och vara trött, dels känner jag inte alls för att jobba och göra något för någon annans skull än mina barns. Det är som om jag är i en slags "mamma-mood" fortfarande och inte kan tänka på något annat än min familj.

 

Det blir första gången som jag kommer att vara ifrån AA mer än bara ett par timmar. Jag vet att jag kommer att sakna henne oerhört mycket - det kommer att bli som att förlora en kroppsdel. Jag undrar hur AA klarar av att vara utan mig. Överleva gör hon ju eftersom hon äter barnmat, men känslomässigt?

AA har börjat sova mycket bättre på nätterna. Hon släpper bröstet ibland och kan sova bra med bara en tung hand på bröstet. Hon är inte heller lika känslig för ljud.

I stället sover hon mycket sämre på dagarna. Hon vaknar alltid efter en sömncykel. Och efter att ha sovit ute i vagn tre dagar vågar vi inte låta henne göra det längre eftersom hennes hud verkar ta skada av kylan.

A har nu börjat använda sig av tassa-metoden. Man låter barnet bli trött i famnen och lägger ner det precis innan det ska somna. Om barnet då vaknar till lägger man en hand på bröstet. Om barnet skulle vara alldeles för upprört får man ta upp det igen och börja om från början.

Det har gått jättebra, mycket bättre än jag trodde det skulle göra. AA vaknar fortfarande efter en sömncykel, men då somnar A om henne igen med tassa-metoden.

Det fungerar även på kvällarna, men när vi lagt oss har hon vaknat och då har jag somnar om henne vid bröstet.