The Way the Cookie Crumbles...

AA gick på tå för första gången igår. Jag har aldrig märkt att hon försökt gå på tå eller har haft intresse för det och blev därför lite förvånad. Dessutom gick hon väldigt stadigt.

Det var bara drygt en månad sedan B fyllde fyra år. Då mätte vi henne och markerade hennes längd på dörrfodret i tvättstugan.

 

Varje år gör vi markeringar för barnens längd på listen. Till exempel syns det tydligt att AA var fem centimeter kortare än B vid ett års ålder.

 

Förra veckan ville B mäta sig igen och ställde sig därför intill listen när vi bytte blöja på AA. Jag blev väldigt förvånad när hon överträffade markeringen med 2-3 centimeter.

 

Antingen mätte vi fel på B:s födelsedag, vilket jag inte tror eftersom vi var så noggranna, eller mer troligt så är/har haft B i en intensiv tillväxtperiod.

Flera gånger i veckan känner jag sådan stor tacksamhet för att AA har möjlighet att vara hemma med oss fram tills hon är över två år.

 

Jag förstår att det finns familjer som inte har något annat val än att låta barnen börja på förskola/dagmamma vid ett års ålder. Däremot tycker jag att man ska undvika det om man har möjlighet.

Sedan finns det undantag förstås. Några barn kräver redan vid ett års ålder mycket stimulans och umgänge med andra barn.

 

Att låta AA börja på förskolan redan vid ett års ålder, det vill säga för nästan tre månader sedan, hade känts förfärligt. Hon verkar inte redo för förskola på ett bra tag.

 

Däremot hoppas jag att hon är redo när det väl är dags om knappt ett år. Vi förbereder henne genom att ta med henne till öppna förskolor för att träffa andra barn och vuxna.

Idag märkte jag för första gången att AA vågade lämna min sida på öppna förskolan.

 

Hon gick iväg på egna upptäcktsfärder, även om det inte var långt från mig så var det ändå en tydlig skillnad. Dessutom skyggade hon inte för personalen som skapade kontakt med henne.

 

Tidigare har hon inte lämnat min sida längre än en-två meter och hände det att jag gick ifrån henne så hördes det högt och tydligt.

Även A säger att hon inte gick längre än en meter ifrån honom när hon var på öppna förskolan med honom i våras.

B läste sitt första ord för några kvällar sedan.

 

Det var när A läste för B vid läggdags som hon lyckades bokstavera sig fram till "Moa" i Moa går till tandläkaren.

 

Hon försöker även läsa andra ord som hon ser, men har hittills inte lyckats läsa något annat. Jag tror att det blir lättare när hon kan ljuda bokstäverna, vilket hon inte lärt sig än.

Från att, för ett år sedan, ha bytt uppåt sju stinkande blöjor per dag, är vi nu nere på en blöja varannan dag. Under sommaren har det ofta varit ett byte per dag, men den senaste veckan har behovet glesats ut ytterligare lite.

 

Jag tycker att det är otroligt skönt att slippa byta blöja hela tiden. Dessutom började AA bli svår att hantera på skötbordet. Nuförtiden accepterar hon oftast att ligga på skötbordet eftersom det är så få gånger per dag.

 

De flesta kissblöjor byter jag med AA stående eftersom vi använt byxblöjor sedan flera månader tillbaka. Hon protesterar inte mot detta och hjälper oftast till genom att lyfta på fötterna.

AA har börjat dansa på ett nytt sätt: snurra runt. Tidigare dansade hon genom att vicka på kroppen.

 

Det är oerhört sött när hon dansar nu, men lite "farligt" då hon gärna snurrar tills hon blir yr, och ostadig och då lätt trillar omkull.

Det verkar som om AA äntligen accepterar att sitta i barnvagnen.

 

Sedan B började på förskolan efter sommaren har AA fått åka barnvagn två gånger varje dag - för att lämna och hämta B.

 

Igår vågade jag promenera till vår närmaste butik för att kompletteringshandla efter lämningen. Det gick jättebra: AA tittade nyfiket omkring sig och vi pratade. Inte långt hemifrån började hon visa tecken på att bli gnällig. Då fick hon nappen och hon höll ut ända hem trots att hon var trött.

 

Idag vågade jag åka iväg till ett köpcentrum och även där gick det jättebra trots att hon fick sitta i vagnen och vänta på bussen i tjugo minuter. Men sedan fick hon gå själv och bli lite buren i 45 minuter i butik och en bit på väg till busshållplatsen.

 

Jag hoppas att detta betyder att vi inte behöver bekymra oss om AA kommer acceptera vagnen när vi är iväg och att jag kan ta med henne till olika ställen under föräldraledigheten. Frågan nu är om hon kan sova (lika bra och länge) när hon är iväg i vagnen.

AA förstår väldigt mycket av vad jag säger till henne. Jag tycker det känns tidigt, men jag minns inte när B lärde sig.

 

AA förstår ofta substantivet som jag syftar på och upprepar nästan alltid de ord jag vill lära henne.

 

AA kan följa enkla instruktioner, som "sitt ner", "hämta skorna" och "torka händerna".

 

Jag försöker att tala bara kantonesiska med AA och uppmuntrar henne när hon säger något på kantonesiska. Säger hon något på svenska bekräftar jag henne, men säger därefter samma ord på kantonesiska.

I helgen har B och AA varit ifrån varandra nästan tre dagar, längst hittills. A och B åkte till Karlskrona medan jag var hemma med AA.

B saknade nog varken AA eller mig.
Men AA tyckte nog att B saknades. Hon tittade ofta på bilderna i fotoramen och kommenterade varje gång det var en bild på B eller henne själv med "storasyster".

Andra morgonen frågade AA efter B så fort hon vaknade. Fem morgnar i veckan brukar hon ju vakna med henne i sängen.

Dessutom var AA mer mammig än någonsin - jag kunde nästan inte göra något utan henne i famnen. När B är hemma brukar jag kunna lämna dem i vardagsrummet medan jag gör annat i köket. Nu kunde jag inte ens lämna rummet.

B har varit intresserad av bokstäver sedan i julas. Vi har uppmuntrat och hjälpt henne, men aldrig drivit det.

 

Hon känner igen de flesta bokstäver nu och har lärt sig dem genom att förknippa varje bokstav med en person vars namn börjar med samma bokstav.

 

Hennes intresse har fortsatt fram tills nu även om det aldrig varit överväldigande. Nu har de börjat titta på bokstäver i förskolan och troligtvis underlättar det att B redan känner till dem.

B sade innan förskolan och jobb började att hon inte ville gå till förskolan. Hon säger det fortfarande, men jag aldrig protesterat mot att gå dit.

 

Efter första dagen verkade hon lite trött men när vi kom hem var hon väldigt emotionell, vilket är ovanligt för henne. Hon berättade att hon saknade pappa och sin kompis (som har börjat i förskoleklass).

 

B verkar ganska ofta nedstämd när jag lämnar henne, men är alltid glad när jag hämtar henne, även om jag inte behövt lirka för att få henne att gå hem.

 

Det är viktigt för henne att vi föräldrar saknar henne under dagen när hon är ifrån oss. Det händer att hon frågar både (på morgonen) om vi kommer sakna henne och (på eftermiddagen) om vi saknat henne.

 

Jag hoppas hon snart finner sig till rätta på förskolan och trivs lika bra som på sin tidigare förskoleavdelning. (Under sommarlovet pratade hon mest om den nya kompisen annars pratade hon om den förra avdelningen.)

Det är alltid svårt att förutse hur AA:s sömn blir.

I tisdags efter lunch sov hon två timmar i sträck utan att jag behövde titta till henne. Igår var jag tvungen att somna om henne tre gånger innan jag fjärde gången lade mig bredvid henne.

Även på kvällarna kan det variera mellan att vi behöver springa till henne flera gånger innan vi lägger oss och att hon inte vaknar eller skriker en enda gång.

Detta gör att det blir svårt att få något gjort medan AA sover, särskilt efter lunch då jag oftast är ensam hemma med henne. På kvällarna kan A och jag turas om att somna om henne.

När hon sover vet vi nästan alltid.
Efter lunch sover hon 1,5-2 timmar. Hon brukar somna runt klockan tolv, ibland någon halvtimme tidigare om hon vaknat tidigt samma morgon.
På kvällen brukar hon somna klockan åtta och sova till klockan sju-åtta.

I morse var jag på BVC med barnen eftersom B skulle göra en fyraårskontroll. Jag var orolig för om vi skulle hinna dit, men vi kom till och med för tidigt så barnen kunde leka en stund i rutschkanan i väntrummet.

Kontrollen gick bra att genomföra trots att AA var med i rummet och hade lite ljud för sig - B blev inte distraherad. Hon fick rita en huvudfoting och skriva sitt namn, vilket gick bra med lite hjälp.

Därefter mättes (102 cm) och vägdes hon (15,3 kg). Hon följer din längdkurva, men avtar något från viktkurvan. Men vikten i förhållande till längden brukar minska något i denna ålder så sköterskan tyckte ändå att det var normalt. Dessutom tittar hon ju på hur föräldrarna det ut.

Sedan fick B balansera på en cirka tio centimeter bredd planka, vilket gick galant.

 

Sedan kontrollerade hon B:s syn som det inte var något fel på och hörseln som också var som den ska.

Den enda kommentaren under kontrollen var att B har lite svårt för "r"-ljud, men att det fanns en antydan till självkorrigering. Hon tyckte inte att det behövs remiss till logoped eftersom B både försökte rätta sig själv och inte har några andra talsvårigheter. Sköterskan frågade hur jag kände och jag höll med henne.

Nästa kontroll för B är om ett är och det är sista kontrollen hos BVC. Därefter är det skolhälsovården som gäller.

En eftermiddag häromveckan pussade AA alla mjukisdjur som hon fick tag i på munnen. Det såg otroligt sött ut.

 

Jag tyckte det var lite konstigt eftersom hon inte brukar pussas annars. (Dock brukar hon göra slängkyssar.) Och hon brukar visa mycket känslor.

 

Efter detta tillfälle har hon inte pussat mjukisdjuren eller någon annan igen.

Det känns som om varje barn har gjort mig mer och mer osocial, som om jag stänger in mig och mitt barn i en bubbla medan andras liv pågår utanför.

 

Med B hade jag verkligen möjlighet att göra det och gjorde det de flesta månaderna. Jag lämnade knappt huset.

 

Med efter dessa månader började jag våga mig utanför huset, träffa människor och så småningom ta oss iväg på långa utflykter. Det ska nog tilläggas att B vart nöjd med det mesta så det var lättare att vara iväg.

 

När AA föddes ville jag att B skulle påverkas så lite som möjligt av en nyfödd bebis. Hon skulle inte begränsas till att stanna hemma och eftersom även jag själv ville umgås med B följde jag med på utflykter, med mera. Nu i efterhand undrar jag om jag borde ha gjort annorlunda.

 

När AA kommit kunde jag helt enkelt inte isolera oss eftersom B skulle hämtas och lämnas på förskolan så jag var tvungen att lämna huset. Och på fredagarna var jag tvungen att ta oss hemifrån för att B skulle få stimulans och aktivitet.

 

Just nu vill jag på något sätt tillbaka till bebisbubblan, men den finns inte. AA har blivit stor och behöver även hon stimulans och aktivitet, till skillnad från en bebis. Jag tror helt enkelt att jag får samla mig och hoppa framåt i min egen utveckling för att ge det AA behöver.

Det har gått bra för AA att börja äta samma mat som oss. Hon har glatt ätit av det som erbjudits och har inte protesterar mot magen så hon verkar inte sakna barnmatsburkar.

 

Och hon är redan redo för nästa steg - äta själv, eftersom hon protesterade mot att bli matad för första gången häromdagen. Hon inte kan äta med bestick så det går bara med plockbar mat. När jag serverat annan mat har hon fått en sked med vilken hon kunnat röra runt i skålen med mat medan jag matar.

Hittills har det gått ganska bra även om det kan bli kladdigt.

 

På öppna förskolan idag gick det däremot jättebra att mata henne eftersom det fanns andra människor och barn som upptog hennes uppmärksamhet.

Första vardagen gick ganska bra.

 

Jag fick göra mig i ordning utan att avbrytas och därefter påbörjade B och jag frukost innan AA vaknade. Sedan var det tid över innan det var dags att bege oss till förskolan.

 

Det tog lite längre tid att komma hemifrån både på morgonen och när jag skulle hämta B på grund av regnet. Jag blev osäker på hur jag skulle klä barnen och mig själv och hur jag skulle transportera AA (bärsele på morgonen och vagn på eftermiddagen).

 

AA var lite gnällig på förmiddagen som därför kändes lång. Men jag fick i henne lunch utan protester.

 

Efter att ha sovit en timme fick jag göra AA sällskap och då sov hon ytterligare en timme. När hon vaknade var hon på mycket bättre humör.

 

B blev glad när jag kom för att hämta henne på förskolan. Men hon var trött eftersom hon hade vaknat varje gång A försökte sova upp för att åka till jobbet. Hon var gnällig hela eftermiddagen och även delar av kvällen.

 

AA blev mammig efter att ha varit med mig en hel dag och B blev pappig efter att ha varit på förskolan och därefter med mig.

Nu har vi firat B:s fyraårsdag i två dagar. Igår med middag och tårta med morföräldrar och farfar, och idag med kalas för kompisarna.

 

Igår fick hon öppna presenter nästan hela dagen. Hon väcktes med sång och presenter från oss; blinkande skor, leksakshusdjur i form av mus, jojo, Elsa-figur och vattenballonger. Musen var populärast och den har hon lekt mycket med.

Före lunch fick hon öppna farmors presenter (som vi tog med oss hem från Karlskrona redan i början av juli).

En stund efter lunch kom mormor med sin present och därefter morfar.

Efter sin önskemiddag (sushi) fick hon alla farfars (jättemånga) både inslagna och oinslagna presenter. Sedan blev det lek med faster och hennes bror.

 

Idag kom tre tjejkompisar från förskolan på kalas. De gick på skattjakt, åt tårta, lekte och fiskade fiskdamm. Det verkade som alla barnen var glada och nöjda.

 

Jag tror att B känner sig ordentligt firad, men hon ville gärna bli firad mer. Jag förklarade att det fick vänta tills hon fyller år nästa år.

I måndags åkte vi på vår första kryssning med barnen. Det blev en dygnskryssning till Åland.

 

B hade gärna stannat längre. Båda barnen var väldigt nöjda och det var knappt något gnäll alls.

 

B tyckte det var roligt trots att färjan inte var särskilt på anpassad för barn, till exempel saknades lekrum och barnaktiviteter. Hon fick upptäcka spelmaskiner och arkadspel i stället.

 

Vi delade på en fyrabäddshytt. B sov i en underslaf, men behövde A under natten, som fick klättra ner från sin överslaf medan AA och jag delade en underslaf. Vi hade bett om kantskydd, vilka underlättade för oss.

 

B hade svårt att somna och höll även AA vaken en stund, men sedan somnade AA. För B tog det ytterligare en ganska lång stund innan hon somnade.

 

B åt lite av varje av middagsbuffén, men älskade glassen på dessertbordet. AA åt av allt vi erbjöd henne och åt väldigt mycket. Båda barnen underhöll våra bordsgrannar och vice versa.

Mest nöjd var nog B med frukosten, då hon är fyra prinskorvar och två pannkakor. Men det gjorde ju att hon inte var särskilt hungrig vid lunch och i stället fick en varmkorv när vi klivit av båten.

 

En mycket lyckad kryssning för oss och jag gissar att vi kommer att göra det flyget gånger, kanske redan nästa sommar.