The Way the Cookie Crumbles...

En en lång (tio veckor) semester/föräldraledighet tillsammans börjar närma sig slutet. Om dryga veckan börjar vardagen igen då A börjar jobba och B börjar på förskolan igen.

 

Jag har svårt att föreställa mig hur jag ensam kommer att klara av att servera frukost till två barn och få iväg B till förskolan. Frukostarna kan bli bråkiga och stökiga nu, och då är vi två vuxna.

 

Jag har även svårt att föreställa mig hur dagarna med AA kommer att bli. Hon har tidigare varit lite svår att komma iväg med då hennes sömn är lättstörd.

 

Jag antar att allt kommer att lösa sig på något sätt - det måste det göra. Men jag får väl känna mig fram och ser vad som funkar.

Det är ofta vi behöver medla mellan barnen eller avleda deras uppmärksamhet. Ofta är det B som högljutt initerar bråk medan AA kan gå fram och "slå till" B (om man kan kalla det 'slå' eftersom hon är så liten och hennes slag knappt känns).

Det är mest B som vill ha just den sak som AA leker med. Efter många tillsägelser försöker B nu byta till sig den eftertraktade leksaken genom att visa upp en alternativ sak och samtidigt rycka det hon vill ha ur händerna på AA. Har AA för tillfället lagt ifrån sig leksaken som B tar kan hon ibland acceptera att bli av med det hon lekt med.
Det händer ganska ofta att B rycker något som hon nyss slutat leka med ur händerna på AA som då blir rasande.

Båda kan bli svartsjuka när A eller jag sitter med ena systern i knät eller ägnar uppmärksamhet åt en av dem.

Många bråk beror dock på olyckor: att B går in i, stöter till eller slår till AA för att hon inte ser sig för eller är oförsiktig.

Med tanke på att jag tycker att "grälen" med B är hemska redan nu bävar jag för hur jag kommer känna när hon är i tonåren.

Vad jag vet hade jag själv inga sådana gräl med mina föräldrar, men jag har fått höra en del från andra som upplevt som dessa som tonåringar.

Och det skämtas ju en hel del om tjejer i den åldern. Jag hoppas att det inte blir så hemskt som många antytt.

Idag fick AA sin första portion av icke-barnmat. Hon har länge tittat åt och varit intresserad av vår mat. Vi gissade att AA skulle börja med vanlig mat tidigare än B.

Sedan någon månad tillbaka har hon "förstått" att den smakar bra (bättre än hennes egen mat?) och velat ha av den. Vi har försökt distrahera henne med smörgåsrån och puffat majs för barn, men ofta slutade det med att hon fick lite smakbitar.

Så ikväll fick hon sin första portion "riktig" spaghetti med köttfärssås. (Antagligen smakade det annorlunda mot de många varianter på burk som hon ätit.) I början var hon otålig och ville efter varje sked ha mer innan hon hunnit svälja. Men hon verkade mycket nöjd över natten. Och fram till sista skeden gapade hon stort varje gång.

Det var varit smidigt med barnmatsburkar eftersom AA oftast ätit något tidigare än oss andra. Men det är nog mycket mer ekonomiskt att låta henne äta av vår mat. Redan ikväll veckohandlade vi utan att köpa barnmat och prisskillnaden var markant.

Egentligen är det ju smidigt att AA äter av vår mat. Det enda viktiga är att se till att maten verkligen är färdig i tid.

I fredags när vi hade besök av ett barn utan föräldrar hände att han behövde gå på toaletten. Eftersom det inte fanns någon annan vuxen till hands var jag den som fick hjälpa honom.

 

För första gången fick jag torka ett annat barn. Det kändes väldigt konstigt för mig, men efter att ha funderat lite insåg jag att han antagligen inte kände samma sak. För honom (och alla andra barn) är nog alla vuxna potentiella rumptorkare.

 

Om jag räknar alla vuxna, utöver oss föräldrar, som torkat B så är vi säkert uppe i ett tiotal. Mormor, morfar, farmor, moster, fyra-sex pedagoger.

 

Jag får helt enkelt acceptera att jag kan behöva torka andras barn precis som mina barn kan behöva torkas av andra vuxna.

Idag kom pojken som B är så förtjust i för att leka. Det var första gången B hade besök av en kompis vars förälder/-rar inte stannade kvar.

 

Jag var med dem hela tiden när de var inomhus. De lekte väldigt bra tillsammans, främst eftersom han var så snäll mot B. Det var snarast B som hoppade på honom. Han hade dock varit lite orolig för att B skulle vilja leka med dockor.

 

Jag vet inte om B är redo för att leka hemma hos en kompis utan oss föräldrar. Det jag är mest orolig över är hur hon skulle sköta sig. Hon är ju lite vild av sig. Dessutom undrar jag hur middagen skulle gå. Men det är kanske bättre när vi föräldrar inte är närvarande.

När B började på sin nya avdelning på förskolan gick det redan en pojke som i höst börjar förskoleklass (det vill säga två år äldre än B). När pojken och B fick veta att de båda pratar kinesiska började de leka mycket tillsammans. De höll ofta varandras händer när de lekte på gården.

B har under sommaren pratat en hel del om pojken, berättat att hon ska gifta sig med honom när hon blir stor och frågat om han gör komma hem till oss för att leka.

Jag har förstått att hon tycker mycket om pojken, men att hon haft något som kan liknas vid romantiska känslor var jag osäker på. Fram tills igår, då berättade B förtjust att pojken kunde lyfta henne.

Vi har nu bjudit hem pojken för att leka. Det verkar som om pojken även tycker om B. Jag hoppas att de båda tycker att det blir roligt att leka med varandra. I bästa fall kan de öva kinesiska med varandra.

Inom loppet av tio dagar har vi haft barnvakt två gånger. För B är det inga konstigheter, men för AA var det första gångerna vi lämnade henne mer än ett par timmar.

 

Förra fredagen fick mormor och morfar passa barnen under en förmiddag. AA grät och skrek otröstligt när vi gick, men hade snart lugnat sig.

Sedan hade hon varit klängig och velat vara i famnen mesta delen av tiden. Och hon hade verkat trött så mormor fick hålla henne vaken, men sedan när det vart dags att sova middag hade hon piggnat till.

Så då fick hon vinka hej då till B som skulle åka till en lekpark i stan med morfar. AA hade trott att hon skulle få följa med och väntat på att bli upplyft i vagnen (som hon annars helst slipper sitta i), men blivit ledsen igen när de gick utan henne.

Mormor kunde sedan somna henne i alla fall. När hon sedan vaknade till under middagssovningen hade hon skrattat till när hon såg att det var jag som kom in och hon höll om mig hårt när hon somnade om.

 

Nu i helgen lämnade vi barnen två dagar. Mormor och morfar fick sova här en natt.

Denna gång verkade hon inte lika otröstlig när vi gick, även om hon grät. Men det har gått över fort.

Det hade gått bra att passa barnen, så mormor verkade kunna tänka sig att passa barnen igen.

 

Jag tror att det är mycket lättare att ha barnvakt för AA när B är med. Och jag kan tänka mig att det är bra övning för AA att vara ifrån oss ibland.

 

Och det är såklart bra att det går bra. Då kan A och jag unna oss lite partid då och då utan att ha alltför dåligt samvete.

Ibland händer det att B förvånar mig med att prata om händelser som jag tror att hon inte minns. Det kan vara något som hänt för över två år sedan.

 

Eftersom det är händelser som jag själv inte kommer ihåg så måste det betyda att B har en egen minnesbild. Jag kan ju inte ha berättat det för henne.

 

Att jag inte kommer ihåg förrän hon pratar om det beror förmodligen på att min hjärna kategoriserar det som en alldaglig och oviktig händelse. Men för B kan det ju ha varit en viktig händelse, eller så minns hon "allt" eftersom hennes hjärna inte har börjat klassificera och sortera bort saker än.

Jag inser att AA är mer som den bebis jag förväntade och var beredd att få när B föddes. Då blev jag förvånad när bebisen var så mycket lättare att ta hand om och umgås med.

 

När AA föddes kunde jag inte frammana någon annan bild av en bebis än B som liten. Därför blev jag förvånad även denna gång, men nu eftersom bebisen var så mycket mer krävande och bestämd.

 

Jag tycker att AA blivit lite lättare att förstå och ta hand om, men hon är fortfarande mer krävande än B någonsin var. Kanske blir det bättre när AA blir lite äldre och att vi då tycker att hon är mycket lättare än B.

I förra veckan fick B sova i tält för första gången. A slog upp tältet på baksidan av huset och på dagen lekte både B och AA därinne.

 

På kvällen nattade A som om det var en vanlig kväll, men i tältet. B tyckte det var spännande och hade lite svårt att somna. När hon väl somnat gick A därifrån och lade sig att sova i tältet först senare.

 

Resten av natten sov B lika bra som en vanlig natt. Hon hade inte märkt av att det var något kylig eller att Cookie kommit in i tältet.

 

Jag tror att B gärna tältar fler gånger.

Det är oftast otroligt svårt att byta blöja på AA. Hon skriker, vrider och vänder på sig och låter inte oss torka rent.

Sedan ett par månader använder vi byxblöjor på henne dagtid, vilket har minskat antalet liggande blöjbyten. Men hon är fortfarande väldigt missnöjd många gånger.

Det hade varit bra om AA använde potta så att blöjbytena har varit ännu färre, men hon förstår inte alls var hon ska göra på den. Amningen vill hon bara resa sig eller så vill hon stoppa ner handen, eller det hon har i handen, i pottan.

Det hade alltså varit bra om vi kommit igång med potträningen tidigt, innan AA lärt sig ställa sig upp. Liksom vi gjorde med B. Men tyvärr började A inte med pottan, kanske på grund av både tidsbrist och B:s störande närvaro.

Nu är det för sent med potträning. Vi får vänta. Jag har läst att barn är som mest mottagliga för potträning 18-24 månader gamla. Så nästa gång A är föräldraledig, i vår, måste han ta tag i detta.

Efter att ha haft barn i nästan fyra år har jag för första gången fått uppleva att en av dem haft feber.

 

AA har varit lite snorig några dagar och igår kändes hon väldigt varm. När jag tog termometern på henne hade hon 37,7 grader.

 

Otur att när någon av barnen får feber så är det mitt i varma sommarvärmen. AA har redan flera nätter sovit utan pyjamas och endast i blöja.

 

Jag tyckte så synd om henne eftersom det var svårt att svalka henne. Dessutom blev hon ännu varmare eftersom hon ville vara i famnen nästan hela tiden. Det var varmt för oss också.

 

Idag har hon inte haft feber, men inte varit så pigg och på lite dåligt humör. Men nu på kvällen har hon blivit varmare igen.

AA har sovit i gästsängen ett par månader nu. Vi tog bort sängbenen så nu står resårbotten på golvet och vi har haft en spjälsängsmadrass bredvid. Den har hittills inte behövts utom i torsdags (den enda natt vi hade tagit bort den eftersom vi behöver den till B).

AA rör sig så mycket mer i sömnen än B. När hon skrikit om kvällarna och vi tittat till henne har hon ibland legat på kanten, med fötterna vid kuddarna eller krupit ner ända till fotändan av sängen.

Det hade varit väldigt bra om hon hade kunnat sova i spjälsäng eftersom hon är så rörlig, men hon accepterade aldrig den. Dessutom är det ganska lätt att somna om henne genom att bara ligga bredvid henne eftersom hon gillar att klämma och känna på en.

Sedan jag gick på semester/föräldraledighet har AA blivit mycket mindre mammig. Jag tycker mig till och med se tillfällen då hon föredrar A framför mig.

 

Men de senaste dagarna har hon varit ganska snuvig och då har hon varit mammig igen. Det brukar vara vanligt vid sjukdom, men vi har aldrig märkt det på B.

 

Jag hoppas i alla fall att AA inte blir alltför pappig för då skulle båda barnen föredra A framför mig och det skulle jag tycka var jobbigt. Antagligen skulle A också tycka det.

B och AA har börjat interagera mer. De både leker mer tillsammans och bråkar mer.

 

De kan busa tillsammans, men man måste ha dem under uppsikt. Helt plötsligt utan förvarning kan olyckor ske, särskilt eftersom B är så mycket större än AA. Omedvetet kan B ha använt för mycket kraft eller gjort så AA tappat balansen.

 

De "bråkar" även mer. B rycker gärna saker från AA, men det händer även att AA går fram för att slå till eller nypa i B, dock saknar hon ju kraft. Ofta skäller B på AA utan, för oss synbar, anledning.

 

Vi försöker att få dem att leka tillsammans utan konflikter, men måste ofta säga till B och föreslå lösningar som båda accepterar. Jag hoppas att de kan leka mer tillsammans, utan så många konflikter och utan vår ständiga närvaro.

AA kan sedan några dagar gå baklänges. Hon är jätteglad när hon gör det, kanske eftersom vi hejar på när hon gör det.

 

Hon tar gärna tag i B:s dockvagn och backar.

AA säger några ord nu för tiden, men för utomstående är de troligtvis omöjliga att förstå.

 

Ofta utesluter eller sluddrar hon på antingen första stavelsen eller första konsonanten. Så "lampa" blir "mpa" och "docka" bli "ocka".

 

De flesta orden är på svenska, men jag hoppas att hon ska prata mer kinesiska efter att jag varit hemma med henne i höst.

 

Hon ljudar även en del, men det är svårt att förstå vad hon vill och ibland tycks ljuden faktiskt inte ha någon innebörd.

Jag tycker att B har blivit ännu lite svårare den senaste tiden. Jag tror att det har eskalerat något sedan hennes sommarlov började midsommarveckan.

 

Sedan ganska länge kan hon låta bli att göra som hon blir tillsagd trots att man varnar om konsekvenser, se inlägget Trots med konsekvenser?. 

 

Nu för tiden har hon dessutom börjat med att fortsätta en oönskad handling trots att man säger "stopp" eller "nej". Det gör mig vansinnig.

Dessutom känner jag mig handfallen då jag inte vet hur jag ska agera. Att resonera med henne i stunden är inget alternativ då det handlar om att avbryta handlingen omedelbart för att ingen fysisk skada ska ske. Jag vill inte heller bestraffa henne efteråt så oftast leder det till att jag lite för hårdhänt avbryter hennes handling och skäller på henne efteråt samtidigt som jag har skuldkänslor...

 

Lösningen är kanske att prata med henne vid ett annat tillfälle...

Ända sedan AA började gå har vi tyckt att hon varit mer nöjd. Denna färdighet har sammanfallit med att ett av utvecklingssprången tagit slut. Så vi vet egentligen inte vilket som har haft mest inverkan på hennes humör.

 

Hon har nöjt promenerat omkring i sommarstugan och på tomten. Hon har gärna gått fram och tillbaka i flera vändor.

 

Och nu har hon slutat ha handen i munnen hela tiden, vilket hon har haft nästan konstant de senaste två veckorna. Det vill säga när hon inte haft napp i munnen. Så missnöjet den senaste tiden kan ju även ha berott på att nya tänder är på väg upp.