En vecka utan störd nattsömn
Under en veckas semester på Cypern har A och jag fått sova oavbrutet fram till morgonen. B och AA har delat rum.
Däremot blev det ganska tidiga morgnar för dem då de, de första morgnarna, har väckt varandra och övriga dagar väckts av varandra. Eftersom teven inte fungerade som hemma behövde de tyvärr väcka oss varje morgon.
Vi lämnade tänt i badrummet så att B kunde gå upp och kissa utan att behöva tända. Sedan kunde hon gå tillbaka till sin säng och somna om. Även AA kunde somna om mitt i natten utan oss.
Vi föreslog att de ska dela sovrum även hemma, men det vill de inte. Tyvärr ser det alltså ut som vi får fortsätta med störd nattsömn.
Ettans första utvecklingssamtal
I måndags var jag på utvecklingssamtal med B. Det var tänkt att B skulle leda samtalet, men hon verkade tycka att det var så jobbigt att hon höll på att krypa upp i min famn. Varken läraren eller fritidspedagogen kände igen henne. Eftersom hon reagerade på det sättet antar jag att det blir en bra övning för henne att återkommande få öva på detta.
Personalen berättade att allt gick bra på lektionerna: att B ber om hjälp och frågar när hon inte kan, att hon samarbetar bra med sin bänkkamrat (en pojke som även gick i hennes förskoleklass), att hon gör det man ska och även hinner med det under lektionstid.
Jag bad läraren att hjälpa B att välja lagom svåra böcker i läxa eftersom hon ett par gånger kommit hem med böcker som hon tycker är för lätta, men som hon själv valt. Läraren skrev ned detta så förhoppningsvis kommer B tycka att läxan är mer givande framöver.
Jag fick även veta att B vill lära sig att skriva med små bokstäver och att hemspråksundervisningen äger rum på lunchrasten så hon missar inget av ordinarie lektionstid.
På rasterna brukar hon leka med en grupp flickor som gärna leker hinderbana och de brukar leka bra tillsammans.
Mer aktiviteter
Till skillnad från sin syster tycker B mycket om att gå på olika aktiviteter (och även när det händer saker). Hon vill gärna lära sig nya saker, testa nya aktiviteter och fortsätta de hon påbörjat.
För ett par veckor sedan fick hon testa på Shorinji kempo - en kampsport som hennes moster utövar. Fastän det var B:s första gång och de andra barnen utövat sporten mycket längre tyckte hon att det var roligt och ville fortsätta gå. Dock krockar tiden med hennes skridskoskola som började i helgen.
Det finns nog ingen aktivitet som vi föreslagit eller som hon testat på som hon inte vill gå på; dans, bamsegympa, simskola, skridskoskola, fotboll, Shorinji kempo. Dessutom finns det många nya aktiviteter som hon vill gå på; piano, gymnastik, ridning. Tyvärr finns det varken tid eller (föräldrars) ork för ytterligare aktiviteter just nu.
För tillfället går hon på fotboll och skridskoskola samt simskola halva terminerna (bortsett från denna termin då simhallen renoveras). Fotbollen och skridskoskolan går omlott över året så det är perfekt.
Jag tänker att hon skulle kunna få pianolektioner nästa läsår och att hon kan börja en ny aktivitet när hon lärt sig simma ordentligt.
Utvecklingssamtal med lite info
AA hade utvecklingssamtal förra veckan. A gick på det och vad jag förstår diskuterades eller framkom inget nytt.
De hade spelat ett spel som AA tycker om och är duktig på, Vildkatten. Detta spel tyckte hon om redan tidigare.
Pedagogen sagt att AA kan få gå till parallellavdelningen där hennes bästa kompis går och hon komma till AA:s avdelning om de vill leka med varandra. Eftersom vi känner föräldrarna leker de (och B med storasystern) även utanför förskoletid ibland.
Lite pessimism mot aktiviteter
Denna termin har vi gjort ett nytt försök med barndans för AA. Eftersom en förälder deltar i lektionen är det ingen risk att hon gråtandes vill lämna salen. Däremot säger hon både före och efter lektionen att hon inte vill gå på dansen. Men under lektionen skrattar hon högt, springer runt för glatta livet och verkar ha jättekul.
Eftersom hon säger att hon inte vill gå på barndans har vi frågat om hon vill gå på bamsegympa nästa termin. Det vill hon gärna och just nu ser hon fram emot det väldigt mycket.
Jag undrar om hon, när hon väl börjat på bamsegympa, liksom nu kommer att säga att hon inte vill gå. Och även på nästa aktivitet, och nästa, och nästa...
Det enda hon alltid tycker är roligt är att vara hemma och leka, läsa, gosa. Till och med spännande utflykter (Astrid Lindgrens värld, Kolmården eller främst andra utflyktsmål som hon inte känner till) kan ibland vara jobbiga. Hon är antagligen hemmakär helt enkelt.
Lek tillsammans
Sedan slutet av sommarledigheten leker barnen mycket bättre tillsammans. Långa stunder kan de leka ensamma utan någon vuxens inblandning på någon av deras rum.
För oss innebär det att de bråkar mer sällan. Nu för tiden uppstår bråken oftast när någon av dem är trötta eller att de vill olika saker.
De busar gärna tillsammans och man hör hur hjärtligt de skrattar. Jag blir lycklig av att höra dem ha så roligt och ha utbyte av varandra. Denna fas har jag längtat till.
Nästan hemspråk eller?
Igår hade B sin första hemspråkslektion. Vi hade inte fått någon information om det och det var svårt att förstå vad B hade varit med om trots att hon gjorde sitt bästa för att förklara. Hon hade inte ens uppfattat att det var en lektion av något slag.
Av materialet att döma handlade det om mandarin och inte kantonesiska. Det finns få, om några, lärare i kantonesiska. Jag är rädd att inblandning av ytterligare ett språk ska förvirra B.
Alternativen är antingen mandarin eller ingen hemspråksundervisning alls. Jag har svårt att göra detta val. När jag frågade B svarade hon att hon gärna lär sig mandarin. Jag hoppas att hon inte svarade så för att hon tror att jag vill det.
Hemspråksläraren hade i alla fall varit snäll och skrivit upp sitt telefonnummer och sagt till B att jag skulle/kunde ringa upp. Att kommunicera med hemspråksläraren på svenska var svårt och missförstånd uppstod gång på gång. Men mycket riktigt handlade det om mandarin och hon sa att B hade förstått och kunnat prata lite. Själv gissar jag att det är från teve.
Detta är ett ganska ångestladdat väl. Jag önskar att jag visste vad som är bäst för B.
Tredje tanden
I fredags tappade B sin tredje tand. Hon tappade den när hon lekte utomhus på skolan.
Det är drygt nio månader efter att hon tappade den andra tanden. Hon har återigen en glugg när hon ler och skrattar - så söt! Det är vänster framtand som hon tappat och den nya tanden skymtar redan fram i tandköttet.
Hon har bestämt sig för att spara tanden tills hon tappat nästa tand så att hon kan lämna två tänder samtidigt till tandfen (som hon inte tror på). Hon hoppas då kunna få en högre valör på sedeln(!).
Ny termin - nya grupper
Skol- och förskolestart efter sommarlovet har gått förvånansvärt bra. Båda barnen har börjat i halvnya grupper.
AA har, tillsammans med fyra andra barn födda samma år från hennes förra avdelning, fått byta till en avdelning för äldre barn (de äldsta på förskolan). De kompisar som hon helst lekte med, båda ett år äldre än henne, bytte tyvärr till en annan avdelning. AA verkar dock trivas på förskolan, men frågar man vilka hon leker med nämns de två tidigare kompisarnas namn. Jag är väldigt glad och tacksam över att hon fortfarande kan leka med dem när de är på gården.
B har börjat i en ny klass som var en blandning av hennes förra klass (förskoleklass) och en parallellklass. Hennes klass och parallellklassen samarbetade och umgicks mycket på fritids under förra läsåret så hon kände till alla barnen även i den klassen. Inte heller B har nämnt någon särskild kompis i den nya klassen ännu. Men hon verkar trivas i alla fall.
Dessutom började B på simfritids. Ungefär hälften av barnen i hennes årskurs gick på samma förskola som henne, några gick i hennes förskoleklass och även den andra känner hon till sedan tidigare. Hon verkar trivas och ha väldigt roligt efter skolan.
7-årskalas
Igår hade vi sjuårskalas för B. Vi hade bjudit in alla tjejer i klassen och av de fjorton kom hälften.
Vi började med disco som sedan blev till dansstopp. Några var mer intresserade av att se vad vårt hem hade att erbjuda i form av lek och begav sig för att utforska huset. De är så pass stora nu att de "klarar sig själva". De lekte längre stunder, allihop eller i mindre grupper, på B:s rum och på vinden.
Sedan blev det snurra flaskan med presentöppning. Att samla presentsnören blev en grej för de andra under leken.
Därefter serverade vi tårta. Några av barnen ville inte ha tårta. A tog då fram den gigantiska sega råtta som vi hade tänkt ha som överraskning efteråt. Det var en kladdig historia, men de flesta tyckte det var gott. Efteråt blev det utdelning av våtservetter.
Innan skattjakten blev det fri lek, men sedan var vi tvungna att dra igång jakten eftersom det såg ut att bli regn. De letade febrilt efter ledtrådarna och alla var involverade.
B var nöjd med sitt kalas och alla verkade ha haft roligt. Och vi är färdiga med kalas för många månader framöver!
Ny fröken
I torsdags träffade jag B:s lärare för första gången då det var föräldramöte. Vi fick utförlig information om ämnet svenska: de specifika målen och vad vi som föräldrar kan göra. Däremot saknades helt motsvarande information om matte. Det kanske är svenska som är ämnet i huvudfokus i årskurs ett.
Idrottsläraren redogjorde kortfattat om vikten av att delta på lektionerna, vad barnen behöver ta med sig samt de viktigaste datumen att hålla reda på under höstterminen. De andra ämnena som de kommer att ha är engelska, SO, NO, bild och elevens val.
Tyvärr fick jag inte en positiv uppfattning om klassens lärare. Hon var ibland otydlig med innehållet som hon framförde och det förstärktes av att hon ofta inte avslutade sina meningar. Jag hoppas innerligt att hon är tydlig och pedagogisk när hon pratar med barnen. Och jag hoppas att jag kommer att revidera bilden av henne vid utvecklingssamtalet senare i höst.
B 7 år!
Jag förstår inte hur tiden gått så fort. Sju år sedan B föddes - sju år sedan jag blev förälder.
Idag fyller vår stora tjej sju år. Vi firade som om gårdagen var hennes födelsedag för att slippa stressa en måndagsmorgon. B gick med på det. Det var nog skönt för henne att slippa vänta ytterligare en dag.
Det blev sång och presenter på morgonen. Sedan kunde hon hela förmiddagen bygga med Lego som hon fått i present. På eftermiddagen kom mormor, morfar och moster med familj. Det blev pannkakstårta och nudlar (pad thai) som hon önskat.
Utöver att önska sig i princip alla leksaker i hela världen önskar hon sig pengar för att kunna köpa sin egen iPad. Jag tror att B är tillräckligt disciplinerad för att lyckas.
Samtidigt som jag förväntar mig att hon ska "vara en stor tjej" tycker jag att det är så viktigt och vill verkligen att hon får vara barn. Jag måste bli bättre på att påminna mig om detta.
Oroliga nätter
Jag undrar om AA är orolig utan att antingen själv veta om det eller kunna uttrycka det eftersom hon den senaste tiden gråtit på nätterna.
Det började några nätter för förskolestarten. Kan det ha något med det att göra? Innan dess sov hon ganska bra. När hon vaknade mitt i natten, gissningsvis kring kl. 00-01, ropade hon efter oss väldigt sakligt utan att vara ledsen.
På senare tid har hon vaknat redan kl. 23 och gråtit. Hon har låtit väldigt ledsen, men när jag frågat om det minns hon inte eller säger att hon inte vill berätta. För A har hon berättat att hon drömmer mardrömmar om lavafloder och mark som öppnar upp sig.
Första dagen för barnen
Igår var första dagen för B i skolan, så säger A och jag eftersom vi räknar första klass som skola och inte förskoleklass. Men enligt B har hon redan gått i skolan ett år förstås. Skoldagen började med uppträdande på skolgården innan de gick in till klassrummet.
När jag på eftermiddagen/kvällen frågade B svarade hon "bra" på alla mina hur-frågor och "ja" på alla "var det roligt"-frågor. Jag får välj vara nöjd att hon svarade på alla mina frågor.
Det var även första dagen för B på sitt nya fritids. Där fick jag en utförligare rapport från fritidspersonalen. Hon har funnit sig till rätta direkt i den stora gruppen. De hade gått till en sjö badat och grillat hamburgare och marshmallows. B var väldigt glad och nöjd när jag hämtade henne på fotbollsplanen bredvid AA:s förskola. Det enda hon klagade på var att jag hämtade henne för tidigt.
För AA var det första dagen på storbarnsavdelningen. Hon kommer att vara på denna avdelning tills hon slutar på förskolan. Pedagogen berättade att allt hade gått bra och att det första AA hade velat göra var att gå runt och titta på avdelningen. AA berättade att hon inte saknade sina kompisar från den tidigare avdelningen eftersom hon fick träffa dem ute på gården.
Skönt att terminen börjat bra, men jag är beredd på att det kan komma bakslag.
Första biobesöket
Igår gick AA på bio för första gången. Det var en födelsedagspresent från en dagiskompis, den som AA skulle säga är hennes bästa kompis. Tillsammans med kompisen, hennes pappa och mig tog vi bussen in till stan.
Eftersom föreställningen gick sådan tid var vi först tvungna att äta lunch innan vi gick till biografen. Sedan fick de välja snacks. AA hade bestämt sig för godis medan kompisen bestämt sig för popcorn, men till slut valde båda lösgodis.
Föreställningen som vi såg var Bamse och dunderklockorna. Som vanligt när vi tittar på film började AA krokna efter två tredjedelar. Då låg hon mot min arm ibland, men hon satt kvar i sin stol under hela föreställningen.
Efteråt verkade hon nöjd med både filmen och upplevelsen. Och jag var glad att hon under filmen inte hade stört andra besökare genom att prata eller resa sig från stolen.
AA sov i sin säng hela nätterna
Under någon vecka i somras sov AA själv hela nätterna i sitt eget rum. Det var väldigt skönt att bara behöva "ta hand om" ett barn under nätterna. Det betydde att vi varannan natt inte behöver bry oss om något av barnen.
När vi frågade AA så menade hon att hon vaknade under nätterna, men kunde somna om själv. Jag fick intrycket att hon sov väldigt bra dessa nätter och att hon var ordentligt utvilad när hon vaknade av sig själv på morgnarna.
Tyvärr höll denna nya vana inte i sig. Nu är vi tillbaka där vi var förut: B går upp för att gå på toaletten sedan lägger hon sig i vår säng och AA ropar på oss så en av oss går över till hennes säng.
Spelmani
I sommar har B lärt sig spela Vändtia och kinaschack. Jag tycker det är så roligt att kunna spela många olika spel med henne.
Just kortspel och Uno har det blivit många gånger i sommar eftersom det är så lätt att ta med sig. Det går fort att komma igång och behöver inte ta så lång tid. Det är ett väldigt bra tidsfördriv för rastlösa barn (och vuxna).
Dessutom har AA lärt sig spela Svarte Petter även om hon inte riktigt kan hantera mer än några kort i handen. (Hon har fått ta över B:s äggkartong.) Så det kan hela familjen spela tillsammans.
Jag längtar tills det är fler och mer avancerade spel hela familjen kan spela tillsammans.
Första skolavslutningen
Igår var vi på B:s första skolavslutning. Tyvärr regnade det så mycket att framträdandet utomhus fick ställas in.
Men läraren sa några väl valda ord i klassrummet och berättade vad varje elev sagt varit bäst under läsåret. Sedan sjöng B:s klass för sina föräldrar, syskon och andra släktingar som kommit för att fira in sommarlovet. Därefter delades det ut diplom och medaljer till barnen i klassen innan det var dags för fika.
B var nöjd med sin skolavslutning. På morgonen berättade hon om nervositeten inför framträdandet på en stor scen framför alla människor. Nu slapp hon genomföra det.
Nu återstår ett par dagar på fritids innan sommarlovet börjar på riktigt.
Riktig blyghet?
Jag har alltid haft en bild av att båda våra barn är blyga, men den bilden stämmer endast delvis.
B har fått höra att hon är blyg och spelar på denna egenskap genom att, vad hon tror, förstärka den. Hon gömmer sig bakom oss eller springer iväg, och i stället blir det en lek där hon blir alldeles för uppspelt och inte alls uppfattas som blyg, men kanske underlig.
AA är faktiskt blyg, inte alltid, men i vissa situationer. Ibland har hon verkligen förvånat mig. Till exempel har hon inför helt främmande människor stegat fram till för henne halvbekanta för att räcka över presenter.
B har i dessa situationer reagerat som tidigare beskrivet, men när hon sett sin syster så kavat har hon också hängt på.
De drar verkligen med varandra, vare sig det är gott uppförande eller besvärligt bus.
Simskola med lite resultat
Idag var sista simlektionen för halvterminen för B. I teorin kan hon rörelserna, men när hon ska tillämpa kunskaperna i praktiken dominerar osäkerheten och rädslan. Jag antar att det är sunt, men också tyder på att hon behöver mer vattenvana.
Denna termin har B:s simning inte utvecklats så mycket, däremot har hon fått tid och stöd i simbassängen.
I sommar kommer hon återigen gå en veckas intensiv simskola. Jag hoppas och tror att hennes simning kommer utvecklas mer då.
Och i höst kommer hon förhoppningsvis få mycket tid i simhallen med simfritids.
