Fullspäckad helg
Den mesta av tiden blev det shopping - tills vi stupade. Sedan hann vi även äta gott på restaurang och ett besök på Fotografiska. Jag tyckte mycket om Helena Blomqvists bilder som alla väckte känslor och funderingar.
I går hade samfälligheten städdag så vi skickade iväg svärmor och svägerska till ett köpcentrum i närheten av oss. Det är alltid så trevligt att umgås med våra goda grannar och lite fick vi gjort på de gemensamma ytorna.
Vår familj ska växa
Vi väntar tillökning i familjen. Jag är gravid i vecka 22+4.
Vi är mycket glada och lyckliga över detta. De flesta av er vet redan detta, men nu är det officiellt även här.
Jag har under graviditetens gång och dessförinnan skrivit inlägg som jag inte publicerat. De kommer nu i en tät följd. Lättast är det nog att gå till kategorin "Graviditet/Barn/Föräldraskap". De nyaste inläggen kommer högst upp så om man vill läsa dem i "rätt" ordning så bör man scrolla ner till botten och bläddra tillbaka en sida.
Graviddrömmar
Jag har under en längre tid drömt mycket varje natt. Det har varit konstiga drömmar, ganska ofta har jag varit stressad i drömmarna och jag har vaknat med ont i käkarna eftersom jag har bitit ihop dem under natten.
När jag har pratat med andra gravida har jag förstått att det är vanligt att man drömmer konstiga drömmar. Mina drömmar har dock aldrig haft med barn att göra, vilket nog hade varit det mest naturliga. Det beror nog på att jag är tvungen att lägga tankarna på annat som tyvärr gör att jag inte mår bra.
På sätt och vis är jag glad att jag slipper otäcka drömmar om barnet, som att man skulle tappa bort det eller missa hela dess uppväxt. Det bryuder väl att jag inte hunnit börja stressa upp eller oroa mig för barnet än, men den dagen kommer säkert också...
Halvvägs i graviditeten
Nytt intresse, igen
När vi var på stan och Skansen i helgen märkte vi hur mycket vi tittade på barnvagnar. Vi tyckte att vi såg barnvagnar överallt. Bugaboo Camelion dominerade, men vi såg även många Brio Go. Det är så lustigt att man kan få ett nytt intresse så snabbt och att man sedan ser detta överallt.
Graviditeter i bekantskapskretsen
Jag trodde att ingen i min bekantskapskrets skulle ha barn, men nu visar det sig att fem personer väntar barn. De är mer eller mindre bekanta så en del av dem kommer jag inte att ha någon kontakt med medan jag kommer att ha kontakt med andra varje vecka.
I min närmaste vänkrets är det däremot ingen som väntar barn, tyvärr.
Mammakläder
Nu är jag i vecka 16+1 och jag kan nog helt ärligt säga att det syns att jag är gravid; inte bara för mig utan för alla när jag inte har ytterkläder på mig. Men jag skulle inte rekommendera någon att gå fram till en kvinna med min bula för att fråga om hon är gravid.
Jag har sedan en månad inte några byxor som passar längre. När jag har tittat i butik och på nätet är det svårt att köpa mammabyxor som inte är mammajeans. Så jag fortsätter min jakt.
Jag har beställt en hel del mammakläder på nätet, men även inhandlat ett fåtal plagg i butik. Däremot har jag inte riktigt börjat använda dem än, men det är nog bara en tidsfråga.
Jag har även köpt "vanliga" plagg i lite större storlekar som jag tror kan passa ett tag och som jag förhoppningvis även kan använda efter förlossningen.
Simning
2012-03-09
Eftersom vi planerade en graviditet köpte jag inte kort på Friskis & svettis vid denna terminsstart. Man ska undvika hopp som det finns många av på medelpassen och tyvärr är baspassen, som är utan hopp, på dåliga tider för mig.
Så strax efter årsskiftet köpte jag ett simkort och sedan dess har jag simmat en halvtimme varje tisdag och fredag morgon.
I början tyckte jag att det var ganska jobbigt och fick ta upp till tre pauser under halvtimmen. Därefter gick jag ner till två pauser och i morse behövdes endast en paus. Jag märkte i början att jag snabbt blev andfådd, men nu blir jag inte lika andfådd. Jag simmar ganska långsamt och vet inte hur långt jag simmar under dessa 30 minuter. Det är inte heller det som är det viktiga utan att jag rör på mig under denna tid.
Sedan jag började simma jar jag blivit svagare i musklerna. Det märktes inte minst när vi var och bowlade för två veckor sedan då jag tyckte att åttakilosklotet var lite för tungt. Friskis-passen höll igång musklerna bättre än vad simningen gör.
När det blir lite varmare ute hoppas jag kunnde promenera från Slussen till jobbet de morgnar som jag inte simmar. Det är en promenad på cirka 15-20 minuter beroende på hur fort man vill gå.
Barnvagn
Idag åkte vi tillbaka till barnbutiken för att titta närmare på Brio Go. Nu hade vi läst på mer på internet med recensioner och jämförelser av främst Brio Go och Bugaboo Camelion.
Det första vi fick veta var att de under drygt två veckor har ett erbjudande; om man köper Brio Go med ligg- och sittdel ingår babyskydd, bas och adapter.
Vi fick en visning av vagnen. Jag tyckte om att bebisen kommer högre upp i Brio Gos liggdel så att man slipper böja sig så långt ner varje gång man ska lyfta upp och ner bebisen. Dessutom är varukorgen mer lättillgänglig. Jag tycker dessutom att det är en fördel att Brio Gos framhjul är lite större. På Bugaboo Camelion kan man ju byta till snöhjul, vilket är en fördel, men då tillkommer självklart en extra kostnad för dem.
Därefter provkörde vi både Bugaboo Camelion och Brio Go. Jag tyckte att båda kändes stabila och var lättkörda. Däremot var det ganska stor skillnad på handtaget på dem eftersom Brio Gos handtag är ergonomiskt utformat. Jag kan tänka mig att det är stor skillnad om man kör vagnen mycket.
Vi bestämde oss för att köpa Brio Go. Jag trodde inte att vi skulle bli så mycket klokare av att fundera ytterligare två veckor. Vi beställde en beige liggdel, olivgrön sittdel och marinblått babyskydd: ganska könsneutrala färger. Cirka en månad före beräknad förlossning, dvs. 27 juli, ska den levereras.
Matvanor under graviditeten
Matvanorna har helt klart förändrats med graviditeten.
Lunch- och middagsportionerna är mindre nu, det vill säga normalstora. Förr i tiden var mina portioner jättestora; alla reagerade över mina portioner och min kropp.
Numer äter jag:
- frukost som är densamma som förr: en liten macka med mjuk- eller hårdost samt filmjölk (med russin)
- mellanmål: frukt (t.ex. ett halvt äpple eller en halv banan)
- lunch: matlåda på föregående dags middag
- mellanmål: knäckebröd med leverpastej samt frukt (den andra halvan av förmiddagens mellanmål)
- middag: något som vi bestämt att vi ska äta innan vi storhandlar
- ev. mellanmål: frukt eller något annat beroende på hur hungrig jag käönner mig
Totalt sett äter jag nog ungefär lika mycket som tidigare, men det är nu uppdelat i mindre portioner per mål.
Nedräkning till andra ultraljudet
Nu är det knappt två månader kvar till ultraljudet. Både A och jag längtar till det. Det blir nog mer verkligt efter ultraljudet.
Jag skulle vilja höra att allt ser bra ut och det vore även roligt om läkaren kan sa om det är en pojke eller flicka. Frågan är kanske hur jag reagerar om allt inte ser bra ut...
Oro över vikten
2012-02-27
Jag tycker att min vikt inte ökat på ett tag och blir orolig överatt bebisen i magen inte växer. Vikten på vågens display pendlar, men den tycks inte öka nämvärt. Hur vet man att bebisen växer och mår bra där inne?
Magen putar ut, men jag tycker att inte att den heller ökar i storlek.
Samtidigt har jag lite svårt att acceptera min nya kropp: de lite större brösten, den lite större magen och kläder som inte passar och än en större rumpa än tidigare.
Magen växer...ibland
Under tre veckors tid har jag nu kunnat ana att min mage är annorlunda. I början kunde jag bara känna skillnaden när jag ätit mig riktigt mätt, men nu märker jag det nästan hela tiden, men mer när jag har ätit.
Mamma får veta
I går kväll berättade jag för mamma om graviditeten. Eller det var snarast så att hon berättade att vi ikväll, för att fira det kinesiska nyåret, ska äta bland annat ostron. Då sa jag att jag inte kan äta ostron ikväll. Hon frågade varför och sen om det är för att jag väntar barn. Ja, det var ju lätt. Varför skulle jag annars tacka nej till ostron?
Som förväntat kom hon med en hel del förmaningar: att jag inte ska röka eller dricka och inte äta rå mat, att jag ska vara försiktig nu när det är halt ute. Hon frågade dessutom om vi verkligen ska åka skidor. Den frågan var ju väntad och det var därför vi hade tänkt berätta efter Sälen, men jag misstänkte att det inte skulle gå att vänta tills dess. Jag förmodade dessutom att det skulle serveras ostron ikväll så jag var förberedd.
Det kommer att bli annat gott som jag kan äta också, hummer, fisk och abalone. Dessutom kommer vi få nöjet att berätta det för pappa och syster, antar jag.
Jag kom att tänka på att det är drakens år i år, så vårt barn kommer att vara född i drakens år. Vilken tur vi har. Det anses ju bringa lycka att vara född i drakens år. Det är sådant som jag inte alls tänkte på och inte spelar det så stor roll heller. Vi hade ju försökt skaffa barn i vilket fall som helst.
Första ultraljudet
I morse var A och jag på första ultraljudet. Det var för att bestämma hur långt gången jag är.
Doktorn, som i vanliga fall jobbar på Mamma mia, var jättetrevlig. Eftersom det fortfarande var så tidigt i graviditeten kunde vi inte göra "vanligt" ultraljud utan fick göra det vaginalt.
Doktorn meddelade att min livmoder ligger långt bak. När hon hittade fostret vände hon skärmen mot oss och vi fick se en diffus figur och ett litet hjärta om flimrade.
Det kändes så otroligt att det hände mig. Man är ju van vid att se det på TV/film och då rör det alltid någon annan, men denna gång var det min bebis som var på bilden.
Doktorn kom fram till att jag är i vecka 9 (8+1) och beräknade förlossningen till 27 augusti. Allt annat såg normalt ut och det var en stor lättnad att höra.
Jag är så otroligt lycklig och det blir svårt att sluta le för mig själv. Även A verkade glad och hade svårt att ta in att det var vår bebis där.
Berätta!
2012-01-13
Vi ser verkligen fram emot att få berätta om graviditeten för familj, släkt och vänner. Det kommer att bli första barnbarnet för både A:s och mina föräldrar, och jag kommer att bli första mamman i min umgängeskrets.
Allra mest ser jag fram emot att få berätta för svärmor som tidigare har frågat en del om barnbarn, men sedan antagligen gav upp. Vi tror båda att hon kommer att bli jätteglad.
Jag ser även fram emot att berätta för syster, men där är känslan mer skräckblandad. Kommer hon att tycka att det är "fel"? Men jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer att älska och skämma bort sitt systerbarn. Jag hoppas och tror att de kommer att få fin kontakt. Som tur är älskar syster barn.
Jag tror att mina föräldrar helt enkelt kommer att acceptera faktum. Kanske kommer de att tycka att det är för tidigt, men båda älskar barn så när barnet väl är här kommer de att smälta. Förväntar mig även en hel del förmaningar från mamma.
Jag undrar lite över hur vänner kommer att reagera. Antagligen kommer de att bli glada för vår skull, men samtidigt kommer jag att bli utanför eftersom jag kommer att ha barn.
Den enda jag har berättat för är en kollega eftersom hon är gravid nu. Hon kan komma med tips och har förståelse för hur jag fungerar just nu.
Graviditetsförvirring?
Kan man bli förvirrad på grund av graviditet?
I morse var jag hos tandläkaren kl. 8. När en tandsköterska frågade vilken tandläkare jag skulle träffa visade det sig att jag skulle ha kommit i morgon. Jag hade skrivit in tiden rätt i kalendern, men på något sätt fått för mig att besöket var i dag.
Jag kan inte skylla på trötthet, trots att jag var vaken säkert två timmar i natt innan jag kunde somna om, för jag tänkte redan igår på besöket eftersom jag ställde in väckarklockan och då var jag inte så trött.
Det hemskaste som kan hända...
...skulle vara att få missfall. En del missfall är ju inte något som man märker av, men när man är längre gången så vet man helt enkelt vad som hänt. Det känns som att jag skulle ta ett sådant missfall mycket hårt så jag hoppas att jag slipper genomgå det.
Första graviditetstestet
Igår kväll gjorde jag det första graviditetstestet. Det var negativt.
Egentligen var det ingen av A och jag som trodde att det skulle vara positivt, men jag behövde få det bekräftat. Jag hade en bit blåmögelost i kylen som lockade mig. Jag vågade inte äta av den innan jag gjort ett test. Dessutom vet jag nu hur jag kan förhålla mig till alkohol i jul och kanske även nyår.
Ta inte min mat...!
2011-12-16
Det jag ser framför mig som det blir svårast under en graviditet är faktiskt maten. Sen att det med högsta sannolikhet inte kommer att bli så är en annan sak.
Jag äter ju ofta olika mögelostar och har svårt att se hur jag ska klara mig utan det. Det är ju ost som jag nästan alltid äter när jag behöver mätta mig lite, men inte alltför mycket. Jag gissar att jag kommer få hitta något annat att byta ut det med.
Dessutom tycker jag om rå mat som sushi, vilket man ju kan äta en del av, och inte helt genomstekt kött som man helst inte ska äta.
Jag tycker ju om att prova ny mat och äta precis vad jag vill, men framöver får jag tänka mig för innan jag stoppar in mat i munnen.
Sista pillret
Idag tog jag sista p-pillret på kartan och jag kommer inte att börja på nästa karta. Jag har längtat efter denna dag i nästan ett halvår.
Nu blev det inte så eftersom varken A eller jag kände oss riktigt redo. Dessutom tyckte jag inte att det riktigt passade i tiden på grund av mitt jobb, inte för att det egentligen ska spela så stor roll.
Någon månad efter att vi fattade det beslutet ångrade jag mig och sedan dess har jag längtat till denna dag. Min dröm har länge varit att få barn vid 28 år och för att eventuellt kunna klara av det hade jag varit tvungen att sluta med pillrena för senast ett halvår sedan.
Jag vet inte när jag kommer att publicera detta inlägg. Det kan dröja tre månader, sex månader eller ett år beroende på hur det går.
Årets första morgonpromenad
I morse promenerade jag från Slussen till jobbet för första gången för i år och för första gången på länge.
Jag klarar inte på långa vägar av min vanliga gångtakt. I vanliga fall tillryggalägger jag sträckan på 15-20 min, men i dag tog det närmare 25-30 min och ändå var jag lite slut efter strapatsen. Det kändes dock skönt att röra lite på sig.
Jag hoppas att jag kan promenera de dagar som jag inte simmar på morgnarna, men jag kommer inte vara så ihärdig att jag göra det när det inte är fint väder. Så vi får se när nästa gång blir av.
Nästan ingen odör kvar
Nu har jag sedan en tid tillbaka använt Rexona Maximum protection efter kvällsduscharna och kompletterat med Rexona Clear aqua roll-on på morgarna. Rexona Maximum protection ska vara effektiv mot svettningar i upp till 48 timmar. Det är en kräm som man ska applicera på kvällarna innan man lägger sig - den blir tydligen mest effektiv då.
När jag har använt den har den fungerat bra och effektivt, men eftersom jag även duschar på morgnar använder jag den inte alltid eftersom jag är rädd att det ska fastna på kläderna så då använder jag Rexona Clear aqua roll-on som jag märker är inte lika bra.
Helg med miljöombyte
Efter en arbetsdag med stillasittande och mycket stress kändes färden lång och ganska jobbig. Dessutom var halva resan, till Jönköping, stressig eftersom vi ville hinna fram innan Ikea stängde, kl. 20. Stolarna till utebordet fanns på lager där. Kl. 19.40 var vi äntligen framme och fick tag i våra stolar. Så nu har vi komplett möblemang till uteplatsen på baksidan av huset.
Sedan återstod andra halva resan till Malmö. Strax före kl. 00 släppte vi av mamma utanför morbrors hus och 20 minuter senare var även vi framme.
Under dagen har vi handlat, spelat spel och grillat (för första gången i år). Det kändes som en riktig semesterdag och jag ser fram emot ledigheten i sommar; en härlig helg med försmak av sommaren!
Kur mot torra händer
Vanlig handkräm hjälpte inte mot torrheten på händerna så jag testade att utöver att använda min vanliga handkräm (Depend handkräm dag/natt) som vanligt, dvs. på morgnar och kvällar, dessutom massera in Helosan noggrant över hela händerna och alla fingrarna. Detta hjälpte, men man blev ganska så kladdig. Men man behövde bara upprepa detta två-tre gånger så blev huden ganska normal igen.
Men nu är det dags att plocka fram fuktkrämen med solskyddsfaktor om ni inte redan gjort det:-)
Första bebiskläderna
I går köpte jag bebiskläder för första gången. Jag har hittills inte tillåtit mig att titta alltför mycket på bebis- och barnsaker, än mindre köpa något. Och skulle jag titta eller köpa något så är kravet att det är användbart och att det är något som vi sannolikt inte kommer att få i present.
I går tillät jag mig att gå in i en barnklädesbutik eftersom det var rea. Jag köpte två bodys för 90 kr, en i storlek 50 och den andra i 56. Den ena är till och med i ekologisk bomull. Jag tyckte att det var prisvärt och ett berättigat köp.
Hittills har vi köpt några saker till barnet i alla fall:
Det första vi köpte var bilen. Den är ju inte till barnet, men vi köpte den på grund av att vi ska få barn och vill ha en säkrare bil som inte var så gammal som vår förra.
Vi har redan köpt barnvagn trots att vi bara skulle titta och prova. Vi kunde inte avstå från ett bra erbjudande och jag tror att vi kommer att bli nöjda med den.
Förra helgen köpte vi en avtagbar väggdekoration till barnrummet. Det är ett träd med några olia djur och blommor i olika färger. Jag gärna vill ha en ganska neutral tapet, men samtidigt vore det såklart roligt med färg i barnrummet så jag tycker att väggdekorationen är en bra lösning. Sen får vi lägga till mer färg med textilier och annan inredning.
Så blev det två bodys. Jag försöker att köpa inte alltför könsrelaterade saker, men upptäcker att det är svårt.
You win some you lose some
En del saker var skönt att bli av med, t.ex. brandsläckare (vi hade redan två), gräsklippare (samfälligheten äger en gemensam gräsklippare) och vattenslang (vi har en egen nu). Andra saker har vi haft stor nytta av, men behöver inte använda så mycket längre, t.ex. grensax, yxa ocg arbetsbänk. Några saker kommer vi att sakna t.ex. utemöblerna eftersom vi inte har några egna än.
I helgen inhandlades dock ett utebord på Ikea. Nu återstår endast stolarna. Andra saker som vi behöver komplettera med är nog en bra grensax. Resten får vi se hur behovet ser ut framöver.
Magen
Magen verkar ha exploderat den senaste dryga veckan. Dessförinnan tyckte jag att det inte hände något, men helt plötsligt är det inte längre möjligt att dölja graviditeten. Snart blir det nog en snygg bula som syns tydligt.
Färdigrenoverat kök
Vi blev färdiga med köket förra helgen när A fäste ytterligare en ljuslist bredvid den han fäst tidigare. Tyvärr har den nya ljuslisten ett något vitare/kallare ljus än den tidigare inhandlade listen, trots att det stod samma sak på förpackningen. I och med det är det osäkert vad vi får om vi skulle byta så det får vara så tills vidare.
Före
Före renovering och halvvägs i renoveringen.
Efter
Färdigrenoverat kök.
Det enda som nu återstår är att hitta gardin och gardinstång.
Hej andra blivande mammor!
I morse fick jag för första gången träffa andra blivande mammor på vecka 20-gruppsinformationen.
Vi var en liten grupp på fem gravida kvinnor mellan 22 och 33 års ålder från olika delar av Nacka. Jag var minst gången med mina 20+2. De andra var fram till vecka 28.
Den mesta av informationen i sig på mötet var inte jättegivande. Kanske berodde det på att den barnmorska som brukar håll i dessa möten var sjuk så att en annan barnmorska fick hoppa in.
Årets tredje på Fotografiska
I söndags besökte vi återigen museet, för tredje gången i år. Nu var vi främst intresserade av de tre utställningarna med foton av Steve Schapiro, André Kertész och Marcus Bleasdale.
I Steve Shapiros utställning Heroes finns fotografier på många artister och kända personer från 1960-talet, t.ex. Andy Warhol, (en då okänd) Muhammed Ali och Martin Luther King. Fotografierna i samband med mordet på King är kusliga. Han fotograferade även under inspelningarna av bland annat de klassiska Gudfadern-filmerna och Taxi Driver.
Jag föll för André Kertész svartvita fotografier från 20- och 30-talens Paris, My France. De flesta av motiven är från Paris, men en del är porträtt på hustrun och konstnärsvänner. Han använde sig ofta av skuggor i fotografierna. Mina favoritfotografier var Hos Mondrian och även ett fotografi med Eiffeltornet i bakgrunden.
Marcus Bleasdales utställning Stolen Children. Soldiers of the Lord's Resistance Army. var den mest omtalade av utställningarna och förmodligen även den som berörde mest. Fotografierna var mestadels porträtt av före detta barnsoldater som rymt från Herrens Motståndsarmé (The Lord’s Resistance Army, LRA) och dess ledare, Joseph Kony.
Döda för nöje på film
Igår gick vi på bio och såg Hunger games. Det fanns inte så många "biofilmer" som vi kände för, så det blev denna som vi antagligen hade sett ändå.
Filmen är baserad på boken (som jag inte har läst) med samma namn och jag tycker att det verkade vara en bra skildring av den. Skådespelarna agerade bra och trovärdigt, och det hände saker i den hela tiden.
Science fiction är inte riktigt min typ av litteratur/filmgenre, men det brukar gå ganska bra med filmer. Jag hade läst en del recensionen om filmen och var införstådd med handlingen, även om jag tyckte att det lät lite för konstigt. Trots det reagerade jag starkt på filmen, vilket jag inte var beredd på. Först förstod jag inte varför tårarna rann när filmen var slut, men sen insåg jag varför jag kände mig så illa till mods under filmen. Jag hade mycket svårt för dödandet så till den grad att jag kände mig illamående.
I väntans påsktider
Tyvärr har väderprognoserna förutspått kyla, snö och regn. Så det blir inomhusaktiviteter vi får planera. Dessutom kommer vi med största sannolikhet inte kunna köra bilen eftersom det är sommardäck på den. Vi har båda SL-kort så vi kommer att kunna ta oss runt med den kommunala trafiken i alla fall. Gissningsvis blir det främst resor till stan.
Vi har tänkt gå på Fotografiska, gå på bio och eventuellt besöka något annat museum. Den som vill hänga på får gärna höra av sig:-)
Besök på Skansen
I helgen följde vi med kusiner som skulle besöka Skansen och främst Lill-Skansen som återöppnats efter att ha gjorts om från grunden.
Kusinerna blev besvikna på att hela konceptet gjorts om. Jag hade själv trott att barnen skulle få möjlighet att träffa och klappa djuren. Kanske det var i samband med de "lektioner" som hålls i en sal som byggts upp?
Jag tycker däremot att Lill-Skansen nu har anpassats främst för barns lek. Det var tunnlar och så krypin nästan överallt. Utöver det kunde man självklart titta på en del olika djur.
Efteråt tog vi ett varv förbi de nordiska djuren för att visa dem för den besökande kusinen från England. Vi fick se älg, björn, räv, ren lodjur och varg. Tyvärr var vädret inte alls bra. Det var kallt, blåste och snöade så det var inte särskilt trevligt att vara utomhus.
Så efter den lilla rundan utomhus var det dags att värma sig. Vi gick in på kaféet vid Sollidenscenen, men utbudet av fikabröd och kakor var så skralt att vi bestämde oss för att gå till serveringen i Tobaks- och tändsticksmuseet vid huvudingången. Innan vi lämnade kaféet sprang vi på en annan kusin som varit på Lill-Skansen med sin son som hade älskat det.
Det blev välbehovlig vila och värme inne på kaféet på Tobaks- och tändsticksmuseet. Serveringen av varma drycker var alldeles för långsam, men kakorna som vi beställde var alla goda.
En liten flicka!
Idag var vi på det "riktiga" ultraljudet. Undersökningen tog cirka en halvtimme.
Jag blev så lycklig när vi fick se den lilla bebisen på skärmen och ännu lyckligare när barnmorskan på slutet sammanfattade att bebisen såg fin ut och att allt var bra. Jag hade kunnat stanna i undersökningsrummet hela eftermiddagen och tittat på bebisen i magen.
Barnmorskan berättade att hjärtat såg fint ut. Vi kunde till och med se de olika kammarna i hjärtat. Även njurarna och magsäcken såg bra ut. Man kunde se ryggraden, båda händerna och båda fötterna. Vi fick se ansiktet i profil. Hon berättade att moderkakan låg mot min rygg, vilket är normalt. Det finns mycket fostervatten. Hon kunde se att hjärnan var normal.
Hon berättade även att det troligtvis är en flicka. Jag blev lite chockad eftersom jag varit inställd på att det är en pojke. Nu känns det inte längre som det spelar någon roll. Jag ville bara höra att barnet såg bra och normalt ut.