Trots redan?
Att puberteten kommer tidigare för barn idag har jag hört, men att trotsåldern börjar redan vid ettårsåldern visste jag inte.
Ibland känns det som om B redan är i trotsåldern. Det är mycket hon inte vill. Hon vill inte ligga stilla på skötbordet (normalt), inte äta (normalt), inte klä på sig eller ta på sig jackan (också normalt, tror jag), inte gå själv (...), inte göra som jag säger (tecken på trots?), inte vara snäll mot Cookie eller sin mamma (förståeligt).
Hon kan till och med lägga sig ner på golvet för att protestera!
Det hon vill är att dricka vatten (ibland), gå ut (utan jacka), gå omkring i bara blöjan, bli buren (alltför ofta), fortsätta göra det hon inte får göra (som att slå Cookie eller sin mamma).
Och värre blir det alltså... Skönt att man fortfarande får pussar av henne i alla fall.
Ibland känns det som om B redan är i trotsåldern. Det är mycket hon inte vill. Hon vill inte ligga stilla på skötbordet (normalt), inte äta (normalt), inte klä på sig eller ta på sig jackan (också normalt, tror jag), inte gå själv (...), inte göra som jag säger (tecken på trots?), inte vara snäll mot Cookie eller sin mamma (förståeligt).
Hon kan till och med lägga sig ner på golvet för att protestera!
Det hon vill är att dricka vatten (ibland), gå ut (utan jacka), gå omkring i bara blöjan, bli buren (alltför ofta), fortsätta göra det hon inte får göra (som att slå Cookie eller sin mamma).
Och värre blir det alltså... Skönt att man fortfarande får pussar av henne i alla fall.
Tidsbrist
Jag har i princip inte skrivit några inlägg sedan A kom hem från sin kurs i USA och det beror helt enkelt på tidsbrist. Trots att A är hemma hinner jag varken ta hand om hemmet eller trädgården, och allra minst mig själv.
När A var bortrest var föräldrarna gärna här på eftermiddagarna och då hann jag med lite hushållssysslor, men nu ränner de hem till sig innan A kommer hem för att A inte ska tycka att de jämt är här. Inte för att han gör det; han inser ju vilken avlastning de är för mig.
Och A innebär ingen egentligen avlastning för mig på den fronten. Han skulle givetvis ta tag i saker, men då måste jag säga till Innan det händer något. Själv har jag tusen saker att göra varje kväll. Jag förstår inte riktigt hur det blir så. Kanske tar jag på mig för mycket, men samtidigt undrar jag varför det aldrig tar slut...
Vi har nu sagt att vi ska ta varannan nattning. Kanske hinner jag få något gjort de kvällar jag inte lägger B.
Resevagn
I helgen beställde vi en "resebarnvagn". När vi reser med B vill vi ha en mindre och mer smidig vagn, men framförallt en vagn som vi är mindre rädda om än den vagn vi kör med varje dag.
Det blev en Carena travel lux som är väldigt lik den populära Chicco liteway. Det blev priset som avgjorde, 200 kr, men ytterligare 200 kr om man även vill ha en handtagsbåge eftersom den inte ingår i Chicco-vagnen.
Vagnarna har dubbla hjul bak och enkla låsbara hjul fram så de är lätta att styra och svänga. De fälls ihop på samma sätt. Båda vagnarna har delat handtag, varukorg och nästan fullt liggläge. Jag blev osäker på hur man justerar ryggstödet på Carena-vagnen, men på Chicco-vagnen gör man det med enkelt med en hand. Carena-vagnen har även en solkeps på sufletten.
Jag hoppas vi blir nöjda med vagnen och att den inte går sönder i bagagehanteringen.
Pappa försvinner igen
B vaknade i morse när A gick upp. Hon blev ganska ledsen när han gick ut ur sovrummet så jag fick varva mellan att gå med henne i famnen, försöka somna om henne i vår säng och låta henne springa omkring på golvet i sovrummet. Efter en stund visade hon att hon ville gå ut ur sovrummet och eftersom hon inte ville gå in i sovrummet igen gick vi in i hennes sovrum dit hon redan gläntat på dörren. Till slut somnade hi i gästsängen där.
Hon kanske trodde att A skulle försvinna och vara borta länge igen. Antagligen förstår hon inte skillnaden nu när A försvinner för att gå till jobbet och att han sedan kommer hem efter jobbet. Stackars liten att behöva bli så ledsen.
Mina första pussar
...från B har jag fått idag!
Att hon kan pussa har vi ju vetat ett tag. Hon har tidigare pussat A, iPaden (när vi FaceTime:at med A) och sin hand (när hon gör slängkyssar). Men mig har hon aldrig pussat. Tidigare när jag har visat kinden har hon räckt ut tungan eller bitit mig.
Idag visade hon att hon ville komma åt mitt ansikte så jag gjorde en pussmun mot henne och då pussade hon mig på munnen. Jag blev helt överlycklig. Det kändes som jag kunde leva på den pussen resten av året. Lite senare visade jag kinden två gånger och fick pussar på kinden båda gångerna.
Jag inser ju att en puss från B inte behöver betyda att hon tycker om mig mer än om hon inte pussar mig, men jag blir ändå otroligt lycklig. Antagligen har inget förändrats från igår egentligen...
En hel familj igen
I förmiddags kom A äntligen hem igen efter sin långa resa. B och jag tittade ut genom fönstret när han anlände i taxin.
B blev glad av att se honom och gick till hallen när han låste upp ytterdörren. Efter att A och jag pussats gick B fram med utsträckta armar och A fick en lång, lång kram av B. Jag blev alldeles tårögd av att se att hon visade så mycket känslor. Hon såg inte direkt glad ut, utan mer som om hon verkligen saknat honom. Hon hade lagt sitt huvud mot hans axel.
B har lekt med A som om allt var som vanligt och han inte varit borta över huvud taget. Matningen vid lunch gick inte så bra, så jag fick ta över, men det gick inte så jättemycket bättre för mig. Vi försökte båda två lägga henne, men det slutade med att jag gick ut i vagnen med henne. I vanliga fall tycker jag att B tyr sig mer till A och under dagen har jag funkat lika bra som A. Matningen vid middag gick bra så jag kunde lugnt sitta bredvid och äta middag medan A matade B.
Dock tog jag hand om läggningen. A sa "hej då" till B i vardagsrummet medan vi plockade undan leksakerna. B gjorde en slängkyss (som hon har lärt sig de senaste dagarna, men hon "slänger" inte iväg den utan hon pussar bara handen) mot A som gick in i B:s rum. Läggningen av B gick smidigt så hon måste ha varit trött.
En del rutiner sätts ju ur spel nu när A är hemma. Det är nog mest jobbigt för mig eftersom det inte alltid blir som jag tänkt mig och vant mig vid, men jag får acceptera det och vänja om mig. Nu är A hemma och jag är glad att B får ha sin pappa här igen.
Gamla vanor
Imorgon kommer A hem. När han inte varit hemma har jag varit tvungen att vänja mig vid nya saker.
Jag har vant mig vid nya rutiner vid främst uppstigning, matning och läggning.
Jag jag har vant mig vid att vara ensam och planera ganska mycket. Det blir en hel del förberedelser när B sover för att hon ska få mer uppmärksamhet när hon är vaken eller inte ska behöva vänta på mig.
Jag har vant mig vid att vakna flera gånger per natt och att vi ligger tätt ihop i sängen. Nu tycker jag det är mysigt att ha henne sovandes bredvid mig. Vi har ju gott om plats i den stora sängen.
Nu är det dags att vänja mig tillbaka.
Mammas flicka
JAG!
Det är skönt att mamma ser det som en självklarhet att hon ska komma hit och laga middag när vi inte har andra planer. Just middagen kan vara svår för mig att förbereda och även få i mig om B inte är på humör eller är uttråkad. Dessutom kan sista disken vara färdig kl. 21.30 om B skulle vara svår att lägga. När mamma är här får jag i alla fall lite tid för mig själv utan att jag måste gå och lägga mig mitt i natten.
Imorgon blir sista middagen för ett långt tag framöver.
Växande tjej
Härom morgonen ställde jag B på badrumsvågen. Enligt den väger hon 9,7 kg, nästan ett kilo mer än vägningen vid ettårsdagen.
Det kan vara en av anledningarna till att jag har en öm rygg liksom hennes krav att bli buren periodvis. Dessutom blir det ju jag som får bära när A inte är hemma. Ska bli intressant att se om han tycker hon har blivit tyngre, längre och större efter nästan tre veckors frånvaro.
Den bästa tiden
...är nu!
Trots att jag är ensam med B och trots att måltiderna är besvärliga och sömnen orolig är jag så lycklig över att få vara med henne, se henne utvecklas och växa.
Jag vill inte tillbaka till när hon var liten även om jag kan sakna myset, sovandet och "enkelheten". Jag kan ibland längta till hon blir äldre; att hon ska förstå och göra som jag säger. Men då kommer det vara andra saker som är jobbiga.
Hur många gånger har jag inte, sedan jag blev gravid, fått höra att tiden går så fort och att man ska passa på att njuta? Jag har alltid smålett åt det och tänkt att det inte gäller mig, för jag njuter. Men nu inser jag att jag inte alls gör det. Tiden går faktiskt otroligt fort. Och nuet blir till historia på ett ögonblick.
Från och med ska jag njuta mer av tiden med B och jag menar verkligen NJUTA. En dag kommer jag att sitta på jobbet och längta efter henne. En dag kommer jag inse att hon redan är en stor flicka och undra vart tiden tog vägen.
Ytterligare tand?
B har slutat dregla så mycket den senaste veckan. Ett tag sprang vi och torkade hennes leksaker och henne runt jämt. Det känns skönt.
Jag tror att hon även har en tand på väg i övre käken. Det är en liten fördjupning efter sista tanden på höger sida. Så det var kanske därför som hon producerade så mycket saliv.
Mest krångel
Tycker att B krånglar mer och mer med både läggning och mat.
Den senaste tiden har jag inte haft särskilt svårt att lägga henne i spjälsängen på dagarna, men de två senaste dagarna har jag varit tvungen att somna henne i vagnen.
Och jag har den senaste tiden haft svårt att få i B den hemlagade maten och därför givit henne burkmat ett par gånger utan protester, men nu måste jag "lura" i henne den maten genom att låta henne plocka med brödbitar.
Det kräver en hel del energi och särskilt mycket återhämtning får man inte. Jag hoppas att denna fas går över snart!
Regelbundna pottbesök
De tre senaste morgnarna har jag satt B på pottan efter att vi borstat tänderna. I vanliga fall har hon redan hunnit låta mig byta blöja under frukosten, men i tisdags hade det inte kommit något än så jag tänkte att hon kunde få vänja sig vid pottan.
Hon fick några leksaker att leka med och hon förstod precis vad hon skulle göra. Och fick det gjort dessutom. Så vi har upprepat proceduren både igår och idag.
Stolt, men inser att det inte är för alltid framöver. Och tänker att det kanske är undantag.
Hon fick några leksaker att leka med och hon förstod precis vad hon skulle göra. Och fick det gjort dessutom. Så vi har upprepat proceduren både igår och idag.
Stolt, men inser att det inte är för alltid framöver. Och tänker att det kanske är undantag.
Oroliga nätter
Det är inte bara maten som B strular med. Hon sover även oroligt under nätterna.
Efter att jag lyft över henne till vår säng (ja, det pågår fortfarande, suck) somnar hon på en gång. Det är efter en stund, hur lång vet jag inte, som hon börjar snurra runt och gny. Hon är inte vaken, men jag vet inte riktigt om man kan kalla det sömn heller.
Hon är inte i ett språng och, vad jag kan se är inga tänder på väg upp. Det kanske är saknaden av pappa, språket eller någon annan inlärningsgrej. Svaret får vi KANSKE om ett par veckor.
Struligt med maten
B har inte ätit så bra de senaste dagarna när vi är själva. När föräldrarna är här har hon ätit bra. Kanske beror det på maten? För när mamma och pappa är här äter vi ju kinesiskt. B kanske tycker bättre om den maten. Synd att jag inte kan/orkar laga sådan mat i så fall.
Däremot har jag fått i henne barnmat på burk två gånger. Igår ville hon inte ha sin hemlagade lunch, men jag var förberedd eftersom det var rester och hon verkat avvaktande mot maten de två tidigare måltiderna. Hon fick nästan inte i sig någonting. Jag gav upp och tänkte att jag skulle prova med en burk i stället. Jag blev väldigt förvånad när hon åt av den och dessutom åt hon upp nästan hela burken. Vad lättad jag blev! Jag känner en enorm stress när B inte äter - är orolig för att hon inte ska växa som hon ska. Hon är ju rätt liten redan som det är.
Idag fick hon hemlagad lunch på öppna förskolan. När hon inte ville ha den gav jag henne en burk i stället, men inte heller det gick något vidare till en början. Sedan distraherade pappan som satt mitt emot oss henne och jag kunde få i henne nästan en hela burken.
Jag undrar vad detta strul kan bero på. Är det maten i sig eller kan det vara ett tecken på att hon saknar sin pappa...
Intressant kattmat
Jag har tidigare tyckt att B har varit så duktig eftersom hon har låtit bli kattmaten. Hon ställde sig ofta bredvid matskålen, men böjde sig sällan ner och rörde aldrig vid kattmaten.
Den tiden är förbi. Nu går hon ofta till matskålen. Hon plockar gärna med torrfodret och det har hänt att hon med händerna tömmer ur skålen. Jag tror inte hon har stoppat det i munnen än, men det kanske är en tidsfråga.
Hon går även fram när Cookie ska äta. Då sätter hon sig på huk bredvid och plockar med det som ligger utanför skålen eller drar händerna på det smutsiga underläget.
Jag vet at bekanta har fått flytta matskålen högre upp, på till exempel diskbänk, för att barn ska låta matskålen få vara i fred. Jag hade hoppats slippa detta. Men nu vet jag inte...
B stoppar gärna händerna även i Cookies vattenskål. Vi har en vattenskål i vardera badrum och lämnar därför dörrarna på glänt. Än så länge har B inte gått in i badrummen för att leka med vattnet, men när vi är i badrummet för att göra annat passar hon gärna på.
Kontakt genom iPad
Nu när A är borta hörs vi via FaceTime. Det är smidigt att det finns, särskilt så att B får se sin pappa.
Hon kan sitta still en stund bredvid medan vi pratar. Hon har vinkat till A, pussat A på iPaden och en gång tittade hon efter honom bakom skärmen. Men efter en stund får hon spring i benen. Då går hon gärna omkring med iPaden i huset medan A och jag pratar.
Även Cookie har hälsat på A genom iPaden. Han slickade A på näsan på iPaden.
Jag hoppas att B håller fast vid minnet av A genom att vi pratar på FaceTime. Annars verkar hon inte sakna honom, vad jag kan märka.
Bemästrar soffan
B klättrade upp i soffan för första gången igår. Att ta sig ner från soffan (på ett säkert sätt) lärde hon sig för länge sedan.
Vi började tidigt sätta henne i soffan så att vi kunde umgås även där. På sistone har hon själv visat när hon vill upp. De senaste dagarna har hon kunnat lyfta benet så högt att det varit på soffsitsen, men därefter har hon inte kommit vidare och då har hon gnällt och fått hjälp.
Igår förmiddag hjälpte jag henne upp en gång, men märkte att det inte var mycket hjälp hon behövde. På kvällen satt hon helt plötsligt i soffan när jag vände mig om. Så jag antar att hon på sitt viga sätt lyckats ta sig upp.
Sömnstrul...
...för mig.
Jag lyckades somna B i tid igår kväll så jag kunde göra det jag behövde få gjort och själv gå och lägga mig "i tid", före kl. 22. Men jag kunde inte somna - saknade väl A bredvid mig. Att jag har svårt att somna och sover oroligt beror nog även på att jag är ensam med B. Mitt undermedvetna vill nog försäkra sig om att jag vaknar när B behöver mig och låter mig sova först när B sover djupt.
B väckte mig en gång, men hon somnade om och jag lyckades somna om snabbt. (De två andra gångerna hon gnällde var jag vaken.) Cookie väckte också mig en gång, men då fick jag svårt att somna om Och låg vaken någon timme.
Jag tänker mig att jag ska lägga mig tidigt så att jag ska få sova ut och vara utvilad, men det är så mycket annat som gör att det inte blir så.
