Liten söt
Jag tycker att AA blivit så otroligt söt och jag känner gränslös kärlek för denna hjälplösa lilla varelse.
Hennes söta lilla ansikte gör mig så lycklig att jag inte kan behärska mig. Men hennes gråt får mitt hjärta att brista i tusen bitar. Och hennes joller gör mig så glad att jag känner för att skratta.
Hennes söta lilla ansikte gör mig så lycklig att jag inte kan behärska mig. Men hennes gråt får mitt hjärta att brista i tusen bitar. Och hennes joller gör mig så glad att jag känner för att skratta.
Första fredagen av många
Första fredagen, det vill säga, första dagen ensam med båda barnen, bestod av mycket irritation och hot. Kanske berodde det på att jag inte hade planerat något för dagen.
AA var snäll och sov två längre perioder. Det var mest en trotsig B som inte gjorde som jag sa.
Jag undrar hur det kommer att gå en fredag när AA är gnällig och/eller inte sover. Hur tokig kommer jag inte att bli då? Den dagen bävar jag för.
De andra dagarna i veckan gick bra, tyckte jag. Jag kunde få lite gjort om dagarna (men det berodde även på att jag nästan inte alls behövde förbereda middagar).
B saknade A och längtade varje dag efter att han skulle komma hem. Ibland fick hon titta på teve, ibland lekte vi och ibland hjälpte hon till med middagen.
Bästis?
Mammahjärtat dunkar hårt av glädje när en liten flicka lyckligt utbrister B:s namn vid lämning på förskolan första morgonen.
Flickan är jämnårig med B och vi föräldrar gick i samma föräldragrupp, men har inte umgåtts något.
Flickan och B har lekt tillsammans väldigt mycket på förskolan. Men vi har även fått veta, av pedagogerna, att de rykt ihop ibland eftersom de båda är väldigt envisa.
B:s tredje födelsedag
I morse väckte vi B med paket och födelsedagssång i sängen. Först verkade det som om hon inte skulle vakna, trots att sången närmade sig slutet. Till slut vaknade hon, och hon såg förvirrad ut. Men det tog inte många sekunder innan hon strålade av glädje när hon insåg vad som hände.
Hon blev väldigt glad för sin Spindelmannen-figur och -mantel. Hon snurrade och sprang omkring i sitt rum.
Hon firades även på förskolan med favoritsånger och fick välja lek.
Efter att hon hämtats hem på eftermiddagen firades hon hemma av mormor, morfar, moster och hennes man. B hade fått välja middag, kycklingben. Och sedan fick hon ännu en gång blåsa ut ljus på tårtan.
Jag har svårt att tro att det bara var tre år sedan B föddes och i morse när vi sjöng för henne, klockan sju, hade hon inte fötts än...
Första vardagen
Första vardagen gick faktiskt bättre än förväntat.
Eftersom B vaknade strax efter att A hade gått upp och AA sov vidare efter att jag hade gått upp strax därefter fick B och jag en lugn och mysig morgon med gott om tid.
AA vaknade först när jag skulle borsta tänderna, men då hade vi redan ätit frukost. B var klar och jag nästintill klar.
Jag tog AA i bärselen när vi gick till förskolan och hon var nöjd där. B verkade lite blyg när vi kom till förskolan, men det släppte lite och hon kunde pussa mig hej då liksom hon hade kramat A hej då på morgonen.
Väl hemma igen var AA nöjd i babysittern så jag kunde hänga tvätt och tömma diskmaskinen. Sedan såg jag att hon var trött och jag lade henne att sova i vår säng. Hon somnade medan jag låg bredvid.
Tyvärr sov hon bara 45 minuter så jag hade just värmt min lunch när hon vaknade. Så hon fick sitta i babysittern igen, men denna gång blev hon missnöjd efter en liten stund.
Mestadelen av eftermiddagen ägnade jag åt AA. Strax innan det var dags att hämta B var AA trött igen. Efter att ha somnat henne i famnen kunde jag lägga ner henne i vagnen. Tyvärr vaknade hon till både under hämtningen och strax efter att vi kommit hem. Men jag kunde låta henne somna om i vår säng. Då jag kunde leka med B en liten stund. Sedan blev hon dock tröttgnällig.
B:s treårskalas
Igår hade vi ett litet kalas för B. Vi hade bjudit in fem barnfamiljer med barn i B:s ålder, varav fyra kom.
B såg fram emot kalaset och verkade ha roligt under tiden som det pågick. Hon tackade snällt för presenterna och verkade bli glad för det hon fick.
Vi sjöng för henne, vilket hon har sett fram emot, men såg då lite besvärad ut. Hon tyckte i alla fall att det var roligt att blåsa ut ljusen på tårtan.
Det blev en ganska lugn tillställning utan större bråk mellan barnen. De lekte med den leksak som de för tillfället fann intressant och lekte för det mesta var för sig.
Jag tyckte det var trevligt och hann prata lite med vänner som jag inte träffat på länge. Strax före kalaset insåg jag att det bara var mina vänner med barn som bjudits in, men det är för att A inte har vänner med barn i B:s ålder.
Kladdig bebis
Vi har smörjt AA:s skorv varje dag sedan BVC-besöket och det har blivit mycket bättre. Det kunde se värre ut innan det blev bättre, men det har hela tiden blivit bättre och bättre.
Jag hoppas att vi ska slippa smörja snart eftersom det både luktar och kladdar. Jag stör mig på att krämen luktar så starkt av fett. Det luktar verkligen flott och inte bara om AA:s huvud utan även de ytor som huvudet varit i kontakt med, till exempel sängen.
Sedan vill man ju inte gosa och pussa henne på pannan eller främre delen av huvudet. Det har i stället blivit pussar och gos på kinder och bakhuvud. Egentligen vill jag inte pussa bebisar på kinderna ifall jag skulle vara sjuk eller föra vidare någon bakterie.
Hur ska det gå?
Jag började tro att det fanns en möjlighet att jag skulle kunna klara av att ha hand om två barn samtidigt. Det var när AA kunde sova själv ibland, men sedan vi kom hem har det knappt gått att lägga ned henne.
Jag känner mig totalt osäker och något självförtroende existerar inte.
Det känns som en omöjlighet att samtidigt ta hand om en bebis som jämt vill vara i famnen och en treåring som inte kan leka själv mer än några minuter och inte ger mer än några sekunders förvarning innan det är dags att kissa.
Dessutom ska ett hem och hushåll skötas; middagar ska lagas, kläder ska tvättas, golv ska dammsugas.
Jag känner mig matt bara av att tänka på det.
Men på måndag börjar verkligheten vare sig jag vill eller inte. Jag får helt enkelt bita ihop och vara tacksam över att A ändå varit hemma nästan tre månader.
Jag känner mig totalt osäker och något självförtroende existerar inte.
Det känns som en omöjlighet att samtidigt ta hand om en bebis som jämt vill vara i famnen och en treåring som inte kan leka själv mer än några minuter och inte ger mer än några sekunders förvarning innan det är dags att kissa.
Dessutom ska ett hem och hushåll skötas; middagar ska lagas, kläder ska tvättas, golv ska dammsugas.
Jag känner mig matt bara av att tänka på det.
Men på måndag börjar verkligheten vare sig jag vill eller inte. Jag får helt enkelt bita ihop och vara tacksam över att A ändå varit hemma nästan tre månader.
Smärtsam leksaksrensning?
Igår var första gången på länge som vi plockade bort en del av B:s leksaker. Det började bli alldeles för mycket, så att det "svämmade ut" på vardagdrumsgolvet. Dessutom stundar hennes treårskalas och födelsedag, så det blir nog lite till.
Tidigare har hon inte varit medveten om det. Nuförtiden är hon så pass uppmärksam att hon troligtvis kommer reagera på det. Hon har ofta stenkoll trots att hon inte leker med alla saker. Nu väntar vi på någon slags reaktion från henne. Förmodligen kommer hon att fråga: Var är X?
Tidigare har hon inte varit medveten om det. Nuförtiden är hon så pass uppmärksam att hon troligtvis kommer reagera på det. Hon har ofta stenkoll trots att hon inte leker med alla saker. Nu väntar vi på någon slags reaktion från henne. Förmodligen kommer hon att fråga: Var är X?
B:s utveckling i sommar
När mormor träffade B för första gången på tre veckor tyckte hon att B blivit smal. Det är något som även jag lagt märke till på senaste tiden. Jag tror att det beror på att hon växt på längden och därmed börjat bli av med sitt "bebishull".
Jag tycker att hon även har utvecklat sitt språk enormt mycket under sommaren. Hon kan återberätta vad som hänt och vad hon gjort. Hon kan även hitta synonymer när vi har svårt att förstå vad hon säger. Hon inser att hon har begränsningar med ljud och ord och säger då: "Det är svårt. Jag kan inte prata."
Efter att ha träffat så många släktingar har B börjat förstå släktrelationer lite mer. Men hon vet fortfarande inte att min syster är hennes moster.
Jag tycker att hon även har utvecklat sitt språk enormt mycket under sommaren. Hon kan återberätta vad som hänt och vad hon gjort. Hon kan även hitta synonymer när vi har svårt att förstå vad hon säger. Hon inser att hon har begränsningar med ljud och ord och säger då: "Det är svårt. Jag kan inte prata."
Efter att ha träffat så många släktingar har B börjat förstå släktrelationer lite mer. Men hon vet fortfarande inte att min syster är hennes moster.
Hemläxa från BVC
Igår var jag på BVC med AA.
Hon klarade åttaveckorskontrollen. Hon kan öppna handen, le och jollra. Dock fick vi hemläxa på att öva huvudlyft på mage, men hon klarar av det i alla fall.
AA väger nu 4 350 g, är 56 cm lång och har ett huvudomfång på 38,2 cm. Måttet för huvudomfånget ligger strax under medel. Vikten viker ned lite från den kurva (strax under medelkurvan) som hon tidigare följt, men sjuksköterskan menade att vi inte ska vara oroliga då hon var så pass liten när hon föddes. Längden ligger på kurvan under medel medan den förra gången låg på medelkurvan. Enligt sjuksköterskan kan det bero på att AA då mättes av en annan sköterska förra gången i samband med läkarkontrollen.
BVC-sköterskan tyckte att vi skulle smörja in AA:s mjölkskorv med Borago eftersom den såg så torr ut. Huden under kan bli så torr så den spricker.
AA fick även vaccin mot rotavirus. Hon ville först inte svälja den söta vätskan, men efter lite amning gick det bra.
På väg hem!
Efter två veckor hemifrån började jag sakna vårt hems praktiska och moderna faciliteter. Efter tre veckor saknar jag hemmet tillgängliga och för oss anpassade lösningar. (Stackars A saknar antagligen sängen eftersom han knappt har sovit i en ordentlig säng under hela tiden.)
Det jag inte saknat är vardagen och alla måsten eller bör. Trots det har jag saknat en rabatt att påta i.
Det ska bli väldigt skönt att komma hem igen.
Mer harmonisk bebis
Vi tycker att AA mer harmonisk och därmed mycket lättare att ta hand om.
Man kan nu lägga ner henne efter att hon somnat hos oss så att hon sover själv. Dock är hon fortfarande ljudkänslig och vaknar ofta av att B för oväsen genom att antingen prata för högt eller slamra med leksaker. AA kommer nog störas mindre av detta när vi lämnat sommarstugan.
Hon somnar in lättare, både i bärsele, bil och vagn. Hon kan även somna in hos oss utan att vi promenerar eller gungar henne.
AA har börjat få in någon slags dygnsrytm, men den är inte så tydlig eftersom hon blivit väckt så pass ofta.
Hon är vaken någon eller ett par timmar i taget och vill då gärna se sig omkring. Hon håller huvudet ganska stadigt när vi bär på henne, men kan även ligga ner kortare stunder och då bara nöjd.
AA ger mer respons när vi pratar och ler mot henne. Hon jollrar och ler ofta tillbaka. Hon blir glad när jag sjunger några sånger för henne och försöker sjunga med genom sitt joller - jättegulligt!
Skuldkänslor
Under den första tiden hemma efter att AA fötts hade jag ofta skuldkänslor gentemot både B och AA.
Gentemot B för att hon inte fick någon nyföddfotografering och för att hon nu fick mindre av vår tid och uppmärksamhet.
Men starkast var skuldkänslorna mot AA som inte fick det lugn och den tid som vi kunde ge B när hon var nyfödd. AA har fått följa med på aktiviteter för B eftersom vi inte ville att B skulle vara tvungen att vara hemma hela dagarna. Vi har inte kunnat vara så flexibla som när B föddes.
Jag hoppas att det i slutändan jämnar ut sig. Att de förhoppningsvis inte kommer mäta rättvisa med linjal och senare kommer ha glädje av varandra under uppväxten. Skuldkänslorna ger sig redan till känna mer sällan nu.
Gentemot B för att hon inte fick någon nyföddfotografering och för att hon nu fick mindre av vår tid och uppmärksamhet.
Men starkast var skuldkänslorna mot AA som inte fick det lugn och den tid som vi kunde ge B när hon var nyfödd. AA har fått följa med på aktiviteter för B eftersom vi inte ville att B skulle vara tvungen att vara hemma hela dagarna. Vi har inte kunnat vara så flexibla som när B föddes.
Jag hoppas att det i slutändan jämnar ut sig. Att de förhoppningsvis inte kommer mäta rättvisa med linjal och senare kommer ha glädje av varandra under uppväxten. Skuldkänslorna ger sig redan till känna mer sällan nu.
Språkutveckling
Under de veckor som B var hemma från dagis och vi var hemma i Stockholm märkte vi att B utvecklade sin kinesiska. Dels försökte jag endast tala kinesiska med henne, dels träffade hon morföräldrarna under fler timmar än vanligt.
När vi varit bortresta har det varit uteslutande svenska som gällt. Jag tycker att det är tråkigt att jag inte kan hjälpa henne mer med kinesiskan, men det är kanske svårt när hon bara hör svenska omkring sig och att jag även talar så mycket svenska, ävem om det främst är med andra.
När hon svarar mig är det nästan alltid på svenska utom när vi "pekbokspratar" (vad är det här?).
B har samtidigt utvecklat sin svenska ytterligare och kan nu återberätta vad hon varit med om, om jag till exempel inte varit med. Däremot är det inte alltid andra än A och jag som kan förstå sammanhanget.
Påtvingad snuttis
Vi märkte ganska tidigt att AA hade hittat sina fingrar och sin hand att suga på. Så vi började tidigt försöka ge henne napp.
Både A och jag föredrar att hon suger på napp framför tummen. A tror att det blir lättare med avvänjning och jag vill inte att hon hela tiden ska ha tillgång till sin "tröst".
Vi kan nog inte påstå att hon tar nappen än, men hon får inte heller kväljningar eller spottar ut den på en gång.
När hon suger på handen och får nappen brukar hon acceptera den. Hon kan somna om när hon får nappen, men kan även vakna av att den trillar ut. Hon brukar sova djupare med napp.
B tog inte napp förrän hon var fyra månader så jag hoppas att vi fortfarande har tid på oss.
Både A och jag föredrar att hon suger på napp framför tummen. A tror att det blir lättare med avvänjning och jag vill inte att hon hela tiden ska ha tillgång till sin "tröst".
Vi kan nog inte påstå att hon tar nappen än, men hon får inte heller kväljningar eller spottar ut den på en gång.
När hon suger på handen och får nappen brukar hon acceptera den. Hon kan somna om när hon får nappen, men kan även vakna av att den trillar ut. Hon brukar sova djupare med napp.
B tog inte napp förrän hon var fyra månader så jag hoppas att vi fortfarande har tid på oss.
Namnlek
B har börjat ge namn till sina mjukisdjur när hon leker med dem. Jag tror att det har ett samband med att hon red på en ponny som hon fick veta heter Blomma. Nyligen fick B en mjukishäst från farmor och då relaterade hon nog till Blomma.
Häromdagen lekte hon med andra och de låtsades att krocketklubbor var hästar som de red på. Då hette hästen både Blomma och Maja.
Tidigare har många av våra vänner frågat B vad hennes mjukisdjur heter när de lekt med henne. B har alltid sett ut som hon inte förstått frågan och jag har då förklarat att hon inte namngett dem. Vi har kallat dem för till exempel "Kanin" och "Tiger" helt enkelt.
I morse lekte hon med sina mjukiskaniner och namngav dem efter oss föräldrar. Dessutom pussades och kramades de. Det var väldigt sött. (Men så många pussar och kramar hinner vi tyvärr inte med, men det är roligt att hon ändå uppfattat att vi gör sånt.)
Blandade känslor
Kärleken till AA känns totalt gränslös; hon är ju så liten och hjälplös. Dock kan jag bli irriterad på henne flera gånger om dagen eftersom hon vägrar sova själv. Hon vill uteslutande sova i en famn. Det händer att hon accepterar vagnen, men då måste den rulla för så fort den stannar vaknar hon.
B är jag däremot ofta irriterad på, särskilt eftersom hon med vilje stör AA när hon sover trots tillsägelser och förmaningar. Ibland överväldigas jag dock av kärleken till henne. Hon är en fin tjej trots allt.
Färdigt tak - färdigt hus
I fredags gjordes den sista delen av takbehandlingen. De kom för att spreja på medel och färg. Nu är taket antracitgrått!
Jag tycker att det är så naturligt att jag inte reagerar på att taket inte längre är tegelrött.
I och med detta är huset i princip färdigrenoverat - drygt fem år efter att vi flyttade in. Det som återstår är självklart underhåll.
Sedan finns det några "frivilliga" projekt kvar, som att byta ytterdörr och att sätta in spotlights i trädäcket på framsidan.
