The Way the Cookie Crumbles...

Vissa dagar behövs det inte mycket för att jag ska känna mig lycklig.

Idag vaknade jag av B vid åttatiden. Då hade hon sovit sedan halv ett! Innan dess hade jag dock varit olycklig eftersom hon vägrade sova efter två amningar och 40 minuters promenerade på bottenvåningen. Efter ytterligare en amning somnade hon i alla fall.

Trots att jag kände mig ganska utvilad ammade jag B i sängen efter att jag hade bytt hennes blöja. Vi somnade båda om och jag vaknade halv tio. Eftersom B sov vidare till halv elva kunde jag äta frukost, göra mig i ordning och förbereda dagen utan att bekymra mig.

När B vaknat bytte vi blöja och klädde på henne. Sedan ammades hon igen och i väntan på rapet somnade hon och sov ytterligare en halvtimme. Jag kunde få ännu lite mer gjort.

Vid lunchen kunde jag äta utan avbrott medan jag pratade med B som satt i babysittern. Under eftermiddagen låg B på soffan och vi lekte och "pratade".

Sedan tänkte jag ta en entimmespromenad, men eftersom B inte somnade förrän efter 30 minuter blev den dryga timmen och då hade jag nästan tappat känseln i fingrarna trots att jag hade vantar. (Vad gör man inte för sin bebis sömn?) När vi kom hem vaknade B till när vi kommit innanför dörren, men somnade om och sov en timme till. Ytterligare tid för mig att få något gjort.

Så idag har hon varit glad och inte varit ledsen eller kinkig förrän på kvällen och jag behövde inte bära runt henne heller förrän på kvällen.

Jag har alltid tyckt att jag har dåligt tålamod och att A är väldigt tålmodig. Jag tycker inte om köer, jag har lite till övers för ouppfostrade barn och jag blir irriterad på ineffektivitet. Däremot kan A pedagogiskt förklara invecklade saker för oinsatta och klarar av att vänta. Efter att B kommit till världen har mitt tålamod förändrats något.

Jag tycker inte att jag har alltför dåligt tålamod trots allt - inte när det gäller B. Så länge jag inte är trött klarar jag av hennes skrik, gråt och otröstlighet. Däremot har jag svårt för hennes hysteriska gråt/skrik, men det är för att det gör ont i mammahjärtat då.

Eftersom jag även haft dåligt tålamod med barn på senare år trodde jag inte att det skulle gå så pass bra. Men jag inser at det även kan bero på att det handlat om barn jag inte känner. Det var länge sedan jag var fäst vid ett barn och då klarade jag av mer om det gällde det barnet.

Igår besökte B och jag A på jobbet. Det var nog B och mitt största äventyr tillsammans hittills.

 

Det tog en timme och tio minuter att åka buss dit. B somnade så fort vi gått på den första bussen och sov även under hela promenaden till den hållplats där vi skulle ta nästa buss. När vi klev på denna buss vaknade B och eftersom vi skulle sitta på bussen en halvtimme lyfte jag upp henne i famnen. Hon var fortfarande trött och halvsov större delen av turen. När vi hade cirka tio minuter kvar blev hon uttråkad och började gnälla lite, men hon gick att trösta. Bussresorna gick ju jättebra - över förväntan!

 

Eftersom det är gratis att åka buss med barnvagn tar jag mig runt med bussar trots att tunnelbanan går snabbare. Det är onödigt att köpa SL-kort eftersom jag ändå tar bussen när jag ska till BVC samt ta mig runt i Nacka.

 

Det var trevligt att träffa A:s kollegor. De flesta av dem hade jag inte träffat förut. De blev glada över att träffa B och verkade så glada för vår skull.

I helgen var svärmor på besök. Hon tyckte att det var roligt att träffa sitt första barnbarn för första gången och det var underbart att se dem umgås. Och B fick ännu fler presenter.

Vi fick även en hel del avlastning tidigt på morgonen och under matlagningarna. Min mamma gör tvärtom, hon lagar mat till oss (främst till mig) medan vi tar hand om B. Mamma är nästan lite rädd för att hantera B eftersom hon är så liten och känns ömtålig.

Vi övade oss även på att köra barnvagn i Nacka forum i helgen. B var ledsen när vi lyfte henne ur babyskyddet till barnvagnen i parkeringshuset, men när vi hade rullat vagnen några meter och kommit in i centrumet blev hon tyst. Därefter sov hon nästan tre timmar medan vi gick i butikerna och fikade. Sedan hann vi hem lagom till nästa amning.

Inläggen "Färdigrenoverat" och "Gravidfotografering" har uppdaterats med bilder.

Nuförtiden skriver och publicerar jag de flesta inläggen från mobiltelefonen eller eventuellt iPaden som jag fick av A i födelsedagspresent. Däremot fotograferar jag fortfarande med digitalkameran och de bilderna minskar jag i storlek innan jag lägger upp dem på bloggen. Därför kan det dröja innan bilder till inläggen kommer eftersom det är sällan någon av de stationära datorerna är igång.

 

Jag hoppas att ni har överseende med detta eftersom jag jan skriva oftare ön annars då. Jag brukar komma ihåg att meddela vilka inlägg det gäller.

I dag kom gravidpaketet från Allt för föräldrar. Det innehöll tidningen Gravidguiden, värdecheck på 10 % hos Allt för föräldrars webbshop, värdecheck på en body och 25 % rabatt hos KappAhl samt en informationsbroschyr om gravidförsäkring från Trygg Hansa. I princip fick jag det som utlovats, varken mer eller mindre.

 

Innehållet i gravidpaket från Allt för föräldrar som kom med posten.

 

Se även utdrag från inlägget "Gratis gravidboxar":

Cookie fick följa med på vår bilfärd söderut i år. Han hade inte varit i Karlskrona sedan vi flyttade därifrån.

Bilfärden dit gick ganska bra; han började inte jama förrän någon timme in på resan. Då släppte vi ut honom ur buren så han kunde gå fritt i bilen. Han tycker om att titta ur genom de olika fönstrena. Han stod mycket i mitt knä och tittade ut och sov även en stund där.

Han kommer inte så bra överens med svärmors hund så han var nog inte så glad att bo där. De fick vara med oss på entréplanet i skift och så fort Cookie inte hade hört hundens klor mot golvet på en stund vågade han sig ner från övervåningen. På nätterna när hunden sov med husse och matte i källaren kunde Cookie gå fritt i resten av huset.Det är tur att han även har en kär vän i husets katt.

 

Cookie med sin vän Kapten Klös, "Klasse", svärmors katt.

Men bäst var de stunder vi var vid sommarstugan. Cookie gick frivilligt in i sin bur trots den långa bilfärden från Stockholm. Väl framme verkade det som om han kände igen sig på en gång, men han höll sig hela tiden i närheten av oss.

Under bilfärden från Karlskrona till Malmö var Cookie ganska rastlös, antagligen eftersom han var pigg och alert efter natten. Vi lät honom gå i koppel de stunder vi stannade.

Tyvärr fann han ingen vän i svågerns katt. De stirrade, fräste och morrade åt varandra om vartannat. Cookie jagade dessutom deras katt två gånger. Jag tror att det hela började dåligt när vi anlände eftersom deras skygga katt inte ens vågade komma fram för att hälsa på Cookie i buren. Vi vågade inte heller Cookie gå fritt utomhus eftersom det var ett helt nytt område för honom och huset dessutom saknade kattlucka.

Hemfärden blev en ganska jobbig historia med en mycket jamig och rastlös Cookie nästan hela resan. Han fick ut och gå både vid tank- och lunchstopp. Han nöjde sig inte ned att titta ur genom fönstrena och han lyckades bara vila korta stunder. När vi äntligen kom hem satte vi på honom halsbandet och lät honom gå fritt ute. Han njöt och verkar fortfarande lycklig över att vara hemma trots regn.

Det blev den första vita midsommaraftonen sedan jag träffade A. Samtidigt som det kändes naturligt kändes det konstigt att inte dricka alkohol. Jag kände mig inte utanför och det var självklart inga konstigheter för övriga att jag avstod från den. Så det var mest känslan.

Vi anlände till svåger och hans fru i Hjärup några dagar före midsommarafton. Dagen inleddes med avkoppling och förberedelser. Föregående dag hade vi hjälpt till med inhandling och städning.

Firandet skulle börja med midsommarstång och dans på orten, men det blev inställt på grund av regnet. Så det blev lite tidigare midsommarmiddag. Alla hade bidragit med lite så det fanns bröd, paj, köttbullar, prinskorv, potatis, sill, ägg, sallad, laxtårta, brieost... Allt var jättegott och man blev mycket mätt.

Till efterrätt blev det både jordgubbar och smarrig jordgubbstårta. Efteråt lekte vi paketleken. Det var första gången för mig. För er som inte känner till leken går det ut på att genom kasta tärning välja paket från de andra spelarna. Alla hade två paket var med sig och det kunde vara "nitlotter" (fula/onödiga/konstiga saker) i dem. Tillsammans fick A och jag ganska bra utdelning med godis, choklad, te, böcker...

Kvällen avslutades med fotboll och allmänt socialiserande. En mycket trevlig och lyckad midsommarafton, om än något annorlunda!