Nappfritt hem
I lördags var vi på Nyckelviken för att AA skulle lämna alla sina nappar till kaninerna där.
Jag hade pratat med henne några dagar tidigare och då hade hon protesterat kraftigt. Jag trodde att det skulle bli väldigt svårt. Det skulle visa sig att jag hade fel.
När A berättade vad vi skulle göra gick AA villigt med på det. (Det kan ha berott på att ett av argumenten var att hon hade fått ett påskägg med godis - hon brukar inte få godis.) Innan vi åkte samlade AA glatt ihop sina nappar i en påse och när vi var framme ville hon lämna napparna hos kaninerna på en gång. Sedan tittade vi på de andra djuren och lekte en stund på lekplatsen innan det var dags att åka hem.
AA nämnde inte napparna en enda gång, inte heller när det var dags att sova. Två gånger har hon frågat efter napp och då har det varit när hon varit ledsen. Hon sover oroligare när hon somnat, men det kan bero på att hon kunnat sova längre på morgnarna under påskledigheten.
Tidigare har AA velat ha napp när hon sovit och även frågat efter den om dagarna, särskilt när hon varit ledsen. Både A och jag hade trott att det skulle bli mycket svårare jämfört med B. (Hon var jätteledsen när vi skulle åka från Nyckelviken.)
Nu återstår att sluta med välling (kanske om ett par månader) och blöja. (Det blir ett av sommarens projekt.)
Skidsemester för fartglad familj
Förra veckan var vi i Kungsberget och åkte skidor. Vi tog med oss mamma och stannade en hel vecka. Det visade sig vara en lyckoträff.
Vi anlände ganska sent i söndags eftermiddag. Vi hann bara boka skidutrustning, ordna middag och komma i ordning.
På måndag morgon kom vi ut i barnbacken ganska tidigt och båda barnen fick stå på skidor. AA tyckte det var roligt, men hade bara tålamod för någon timme och B ytterligare en timme. På eftermiddagen kunde A och jag åka i folktomma och fortfarande nästan nypistade backar. För första gången på några år fick A och jag åka tillsammans och jag kunde få tips för att förbättra min åkning.
För varje dag orkade B åka mer och mer. En av dagarna åkte hon mest av oss.
Hon fick gå på skidskola två dagar och efter det vågade hon mycket mer. Innan dess ville hon inte åka utan sele trots att den inte behövdes. I skidskolan fick hon dessutom åka ankarlift för första gången.
AA åkte lite varje dag och tyckte alltid det var roligt, men bara om man gjorde som hon ville. Jag åkte till exempel för långsamt så hon ville inte åka med mig. (Jag ville vara mer försiktig för att inte råka göra några missar och göra henne att på det sättet.)
Framåt helgen ökade både antalet åkare och temperaturen, vilket gjorde att åkningen inte blev lika lätt och rolig. När vi åkte hem på söndagen kände jag mig nöjd, särskilt när man såg karavanerna i andra riktningen.
Nästa år kommer vi inte att åka till Kungsberget igen eftersom lovat AA att gå på skidskola. För treåringar fanns endast skidlekis. På Skistars anläggningar finns skidskola från tre år, i alla fall när B åkte i Sälen för två år sedan.
Men det var otroligt skönt att slippa den långa resan till Sälen i år.
B har fått förskoleklassplats
Vi har fått besked om att B har fått plats på förskoleklass på den skola vi önskade i första hand. Trots att det var givet är det skönt att få det bekräftat.
Senare i vår får vi besked om klassens sammansättning. Dessutom sker inskolningen tillsammans med förskolan framåt sommaren. Så efter sommaren börjar hon utan inskolning.
Hur gick tiden så fort?
Olika barn - olika morgnar
Ända sedan barnen var knappa året gamla har det varit tydligt att de varit olika när de vaknat på morgnarna.
B var alltid glad när hon vaknade. Så fort hon vaknade ställde hon sig upp i spjälsängen och sken som en sol.
AA, som i princip aldrig sovit i spjälsäng, har alltid velat ligga kvar i sängen och mysa, gärna länge, med den förälder som sovit med henne.
Dessa olika beteenden finns fortfarande kvar hos dem.
B vaknar sällan på dåligt humör och oavsett vilken tid på morgonen hon vaknar, vare sig klockan är 4.30 eller 8, vill hon helst stiga upp. AA är inte sällan arg så fort hon vaknar och vill nästintill alltid ligga kvar och klämma på på våra örsnibbar.
Beroende på vilket barn vi sover med får vi ganska olika morgnar, främst på helgerna. Eftersom B även är det barn som oftast vaknar först är det jag, som är mer morgonpigg av oss föräldrar, som får sova med henne.
Första pottbesöket
För första gången någonsin sade AA till att hon behövde kissa i fredags. När jag frågade om hon ville sitta på pottan svarade hon dessutom "ja" och strax därefter kissade hon faktiskt i pottan.
Tidigare har hon alltid sagt till samtidigt som hon kissar. Nummer två vill hon inte göra på pottan. Vi har i då och då frågat om hon vill använda pottan och även om hon ibland svarar jakande har hon nästan aldrig kunnat göra sina behov där.
AA är införstådd med att hon får trosor (som stora barn) om hon börjar använda pottan. Hon verkar se fram emot den dagen, men hon vill ändå inte sluta med blöja.
Vi hoppas att AA är mogen för att i sommar kunna göra seriösa försök att sluta med blöja.
Jag hoppas bara att det inte blir för mycket eftersom det även börjat bli dags att sluta med napp och välling. Men vi får helt enkelt ta en sak i taget.
Glad på nya avdelningen
Våra "farhågor" inför att AA började på ny avdelning har inte besannats. A, mormor och jag tycker alla tre att AA verkar trivas mycket bättre på sin nya avdelning.
Sedan AA började på den nya avdelningen har hon inte varit ledsen mer än en gång när jag lämnat henne på morgnarna. Hon nöjer sig med att vinka lite i fönstret innan hon hoppar iväg till någon lek eller aktivitet.
A har haft ett par eller några lämningar då hon varit ledsen, men jag tror att det gått bra på senare tid.
AA är så stolt över att hon får vara på samma avdelning som "stora barn" och avdelningens aktiviteter med pyssel, spel, lek och sagoläsning passar henne mycket bättre. Dessutom tror jag att hon får ett mycket större utbyte av kompisarna.
Vi är nöjda med att AA fått byta avdelning och så lättade över att hon trivs så bra där.
Första klippet
Efter över ett par veckors övertalning fick jag i måndags klippa AA:s hår. Det var första gången någonsin som hennes hår klipptes.
Hennes hår var långt; det gick en bra bit ned på ryggen. Jag tyckte att det såg lite slitet ut och började bli svårhanterat och opraktiskt.
Jag har tidigare neutralt pratat med AA om att klippa hennes hår. Då har vi båda sagt "när" snarare än "om".
När jag för mer än två veckor sedan för första gången frågade om jag fick klippa henne svarade hon omedelbart "nej" Därefter har jag frågat ytterligare en eller ett par gånger och fått samma svar.
När jag i måndags morse ställde frågan igen svarade hon först "nej", men efter lite argumentation och övertalning gick hon med på det. Jag tog det ändå med en nypa salt.
När det sedan blev dags motsatte hon sig inte. Det svåra var dock att klippa henne när hon hela tiden rörde på sig och dessutom fångade B hennes uppmärksamhet hela tiden.
Det blev inte helt rakt, men ändå jämnt på det hela taget. Jag klippte några centimeter under axellängd för att eventuella fel-/snedklipp inte skulle märkas så mycket.
AA var så stolt över att ha klippt sig och annonserade det högt och glatt så fort A kommit innanför ytterdörren. Hon verkar fortfarande glad över det och verkar inte ha ångrat sig.
AA:s sovmönster - snart tre år
De gånger AA varit svår att natta, sedan födseln, kan man räkna på ena handens fingrar. Den senaste veckan har det inträffat två gånger och jag gissar att det beror på att hon sovit för länge på dagen, närmare två timmar.
Jag tror att vi behöver begränsa middagssovningen till en och en halv timme, de fåtal dagar hon sover längre än så. På förskolan är det inte något problem eftersom hon bara brukar sova en timme.
Ibland har AA inte kunnat somna efter lunch, till exempel när hon sovit länge på morgonen eller av oklar anledning. Då har hon hoppat över middagssovningen, men ändå klarat sig bra fram till läggdags.
Hon brukar sova bättre nuförtiden. Förr vaknade hon efter att ha sovit en timme mitt på dagen och sov därefter lite oroligare. Och sedan i julas har hon slutat vakna till vid 22-23-tiden, vilket var lite opraktiskt eftersom det är den tiden som vi brukar lägga oss. Men hon ropar fortfarande på oss mitt i natten och då behöver någon av oss lägga sig hos henne.
Föräldraledig vardag
I måndags var första gången som jag var föräldraledig med båda barnen för denna vår.
På morgonen åkte vi till skidbacken för att åka pulka. Det var folktomt och vi hade en jätterolig stund.
På eftermiddagen sådde vi lite blommor som ska förgro och därefter fick de bada.
Det kändes som semester att få stanna hemma med barnen en vanlig arbetsdag. Även AA verkade känna så för nästföljande dag frågade hon om vi skulle stanna hemma (även denna dag)?
Jag ser fram emot nästa måndag när jag är föräldraledig igen. Kanske kommer det bli svårt att hitta på aktiviteter längre fram, men förhoppningsvis kan det räcka med att bara leka på tomten ibland.
Första luciatåget
Före jul gick ju B i sitt första luciatåg någonsin. Hon var lite lagom nervös och verkade inte alls orolig.
Föräldrarna som aldrig sett sina barn gå i luciatåg var upprymda och förväntansfulla.
B verkade glad och avslappnad under uppträdandet, men jag kunde bara urskilja hennes röst i "Blinka lilla stjärna". AA var i A:s famn längst fram i publiken och sjöng med i alla sånger.
Efteråt fick vi pepparkakor, lussekatter, glögg och varm saft. B var nöjd med sitt framträdande och hade haft roligt.
Det kanske inte blir mer än ytterligare ett luciatåg i framtiden...
Inför förskoleklass
I tisdags kväll var jag på den närmaste skolan för att få information om förskoleklass som B börjar i till hösten. Informationen som man fick var allmän, men man fick även se lokalerna. Jag tycker att de lokaler som vi fick se var jättebra, men undrar hur de lokaler som vi inte fick se ser ut.
Det var flera andra föräldrar som jag kände igen från förskolan och öppna förskolan. Självklart hoppas vi att B får plats på skolan tillsammans med sina kompisar som hon redan känner från förskolan och som bor nära oss. Det skulle dessutom eventuellt kunna underlätta lämning och hämtning.
Till hösten införs skolplikt från förskoleklass. Jag har otroligt svårt att acceptera det. Jag tror inte att man höjer elevers resultat genom att göra grundskolan tioårig, men det är ett lätt och billigt sätt för politikerna att göra förändring. Jag anser att man bör höja kvaliteten på undervisningen och läraryrkets status i första hand. Jag tycker att man går i skolan tillräckligt många år, men framförallt tycker jag att barn ska få leka och vara barn så länge som möjligt. Barn mognar så tidigt idag, man behöver inte skynda på det.
Detta är en fråga som betytt mycket för mig under lång tid och jag tror att det beror på att jag inte fick vara barn tillräckligt länge. Jag kan verkligen känna att jag missade något när jag var tvungen att ta ansvar och vara mogen tidigt (även om jag inte kände mig det då), men det finns kanske vuxna som känner motsatsen...?
Julförväntningar blir sommarförväntningar
Före julledigheten kände jag mig så otroligt trött att det jag allra mest såg fram emot var sovmorgnar; att inte behöva vakna av en väckarklocka och låta barnen sova så länge de ville. I vanliga fall vaknar barnen kl. 6.45-7.30 på helgerna när man låter dem sova så länge de vill.
Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Under de tio dagar som vi var lediga fick jag två eller tre sovmorgon. De var både upprymda över att vara hos farmor och förväntansfulla inför julen.
Att A blev sjuk och jag (full av oro) fick ta hand om både barn och hushåll de sista semesterdagarna tillät inte heller någon vila. Jag hade ingen ny energi när jag började jobba igen. Så redan efter drygt en arbetsvecka längtar jag till det långa sommarlovet...
Lilla på "stora" avdelningen
Så var AA "inskolad" på nya avdelningen. Hon tyckte att det var så spännande och det gick bra, men hon klängde en del på mig, särskilt framåt seneftermiddagen när hon började bli trött eftersom hon inte kunde somna vid middagsvilan.
Vi började dagen utomhus. Till en början höll sig AA intill mig, men så började hon göra upptäcktsfärder i sällskap med en ny kompis, samtidigt som hon höll koll på mig. Varje gång återvände hon till mig. Sedan gick barnen in några i taget för att äta frukt. När AA gått in kom B ut på gården och hängde med mig i stället för att leka med sina kompisar. När AA kom ut igen hade avdelningen en utomhuslek som hon glatt deltog i.
När AA gick in visade kompisen hennes plats för den stundande samlingen. Under samlingen AA iakttog uppmärksamt sina kompisar och när de spelade musik för att fira ett av barnens födelsedag dansade hon loss.
Därefter var det lunch som hon åt bra av. Under den efterföljande vilan gjorde nyfikenheten henne alldeles för upprymd för att kunna somna. Så vi gick ut ur rummet och hon valde då att måla som några barn gjorde, och fortsatte sedan pyssla en stund samtidigt som andra barn upptäckte och pysslade med mig.
Efteråt försökte de leka "gömma nyckeln", men några barn var ointresserade så leken rann ut i sanden efter några omgångar. AA fortsatte att pyssla och iaktta andra kompisar och provade nya saker, som hamra- och plocka-spel.
När jag tyckte det var dags att gå hem ville AA inte gå så jag gick för att hämta B och vi gick tillbaka och hämtade AA som motvilligt lämnade förskolan.
Barnen på avdelningen, främst flickorna, var nyfikna och omhändertagande mot AA. Att pojkarna busade och stötte till henne brydde hon sig inte om. Jag hoppas och tror att pedagogerna till en början kommer att ägna henne lite mer uppmärksamhet.
Att lämna henne på förskolan i morse gick förvånansvärt lätt, men jag är beredd på att det kommer ledsna lämningar framöver.
Tidig julaftonskänsla
I lördags hade vi julklappsöppning hemma hos oss tillsammans med mina föräldrar, min syster, hennes man och deras dotter. Vi bjöd på fika och pappa lagade middag.
B var så förväntansfull och kunde knappt bärga sig tills alla var på plats. AA rycktes med lite grann av sin storasysters entusiasm, men förstod inte det stora som var på gång.
När det väl var dags fick AA välja paket under granen och B läsa vem det var till på etiketten. När AA öppnat sitt första paketet var hon nöjd och ville öppna förpackningen för att leka med innehållet.
För B var mängden julklappar det roliga. Dessutom fick hon ett riktigt stort paket (en snowracer) som hon var nyfiken på.
Igår lektes, pusslades, pysslades och monterades allt det nya. Barnen var mestadels lugna och nöjda. Jag fick riktig julkänsla och ser fram emot riktig jul om knappa veckan. (Under min uppväxt har julafton i princip endast inneburit julklappsöppning, så det kanske inte kräva så mycket mer för att julkänslan ska infinna sig...)
A, B...
AA kan ju sedan tidigare sjunga alfabetssången, men hon vet egentligen inte vad hon sjunger om.
Nu när B:s intresse och kunskap gällande bokstäver ökat har det även lett till att intresset väckts hos AA. AA har lärt sig att känna igen 'A' som hennes eget namn börjar med och 'B' som storasysters namn börjar med. Hon kan dessutom skilja 'Å' och 'Ä' från 'A'. Liksom B, i början, känner hon endast igen bokstäverna i versaler.
Det har hänt att andra imponeras av vår tvååring, men det är ju egentligen bara två tecken som hon lärt sig känna igen benämna. Man utvecklas fort som småsyskon...
Tankar kring lämningar och byte av avdelning
Jag vet inte om man kan säga att det går bra att lämna AA på förskolan nu. Av åtta lämningar har hon varit glad sex gånger och väldigt ledsen två gånger.
Men hon verkar lite oftare ledsen när A lämnar henne.
Detta och att hon på morgnarna säger att hon inte vill gå till förskolan bidrar till att göra mig osäker till hennes kommande byte av avdelning.
En pedagog berättade i fredags att AA och en kompis på avdelningen hade fått gå till stora gården för att leka. AA hade blivit jätteglad och övriga kompisar hade också velat gå.
Jag hoppas att AA kommer att associera bytet med något positivt: att få vara med stora barn och leka på stora gården.
Börjar med lediga måndagar som fortsätter
Under hösten har A varit hemma med barnen varje måndag. Han har försökt boka in BVC- och tandläkarbesök, sotning samt göra ärenden såsom vaccination.
Ibland har jag känt att jag gått miste om tid med barnen. Dessutom märker man att barnen kan föredra A framför mig efter en arbetsvecka.
Eftersom jag har haft nytt jobb har vi tillsammans kommit fram till att jag skulle jobba lite mer nu i början. Men efter julledigheten kommer jag att vara ledig varannan måndag.
Jag ser fram emot det samtidigt som jag vet att det kan bli jobbigt. Barnen kan ju vara gnälliga och inte alls vilja samarbeta. Vissa måndagar när jag kommit hem har A varit helt utmattad efter att ha varit med barnen.
Men jag hoppas att det känns som jag får tillräckligt med tid med barnen, vilket jag saknar nu.
Medicin morgon och kväll
När B var på femårskontroll på BVC blev nästan den viktigaste frågan AA:s förstoppning. Då hade vi provat ge Lactulos efter inrådan av min kollega och även apotekspersonalen. Men efter första gången gav, den i bipacksedeln föreskrivna dosen, 10 ml inte längre någon effekt trots att vi gav det varje morgon.
BVC-sköterskan tyckte att 10 ml är en för stor dos och rekommenderade 5 ml varje morgon, och om det inte hjälpte även 5 ml varje kväll. Efter att ha testat att bara ge AA morgondosen några dagar lade vi till kvällsdosen.
Nu ger vi 5 ml i äppeljuice varje morgon och 5 ml i vällingen varje kväll. Det har varit lite bättre, men efter ett uppehåll på ett dygn (när barnen övernattade hos morföräldrarna) är vi tillbaka i lite svårigheter.
Vi har provat Movikol och första gången fungerade det inte, men idag verkade det görs susen.
Att det blir ett så stort problem beror på att AA såklart blir på dåligt humör och man inte kan göra någon aktivitet alls. Dessutom vill hon inte äta och knappt heller dricka.
Vi har behövt hämta henne tidigt från förskolan två gånger eftersom hon inte kan delta i verksamheten och de har även meddelat att vi ska stanna hemma de dagar hon har så jobbigt.
Ny avdelning redan
I veckan blev A tillfrågad av AA:s pedagog om AA skulle flyttas upp två avdelningar efter årsskiftet.
Vi diskuterade detta hemma och kom fram till att vi inte vill det. Barnen i den gruppen är födda 2013-2014. Det innebär att de yngsta barnen är nästan ett år äldre än henne och de äldsta kanske mer än två år äldre. Dessutom är det 19 barn i den gruppen (jämfört med 15 barn på hennes nuvarande avdelning), båda med tre pedagoger.
Jag meddelade detta till de pedagoger som var på plats när jag lämnade i torsdags. Under dagen blev jag uppringd av den pedagog som pratat med A. Hon förklarade att AA är mogen och inte får ut så mycket av de andra barnen. Och argumenterade att det är en fin barngrupp som hon skulle komma till, att hon redan känner en av pedagogerna, att hon kommer få gå länge på samma avdelning och att hon kommer att få vara på stora gården. Hon meddelade dessutom är det inte en förfrågan utan ett erbjudande. (Det innebär att vi i princip tackar nej till vår plats på förskolan.)
Efter att ha pratat med pedagogen kände jag att hon visst hade rätt i vissa frågor, som att AA är äldst på nuvarande avdelning (med några månader), att hon är mogen och behöver fler utmaningar, att hon slipper byta avdelning på länge och får vara på stora gården.
Men jag ser det även för vad det egentligen är. De har en ledig plats och nästa på tur in på förskolan är så pass liten att hen måste få börja på AA:s avdelning, vilket leder till att äldsta barnet på avdelningen får flytta på sig.
Hade AA får erbjudande om att börja på nästa avdelning i åldersordning hade jag kunnat acceptera det, men att hoppa över och börja som absolut minst (och yngst) har jag svårt att förlika mig med. Tyvärr har vi inte mycket val nu...
Försenad femårskontroll
I måndags var B på femårskontroll på BVC, lite senare än tänkt eftersom sköterskan var uppbokad alla måndagar fram till nu.
Som vanligt mättes och vägdes B och hon hamnade på kurvan under medellängd och -vikt. Det tyckte sköterskan var okej eftersom vi föräldrar inte är så stora.
Även synen kontrollerades och det visade sig att B har perfekt syn. Jag är glad så länge hon får ha det eftersom vi redan sett barn i hennes ålder (på förskolan och i bekantskapskretsen) med glasögon. Att B en dag kommer bli närsynt är vi redan medvetna om.
Dessutom fick B en spruta för att "fylla på" vaccinet mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio. Efter att först ha blivit överraskad över att behöva få spruta tog hon det sedan med ro och blev inte särskilt ledsen av sticket.