Första utvecklingssamtalet på skolan
Förra veckan hade B sitt första utvecklingssamtal på skolan. Det var A som gick med henne på det och B fick vara med den största delen av tiden.
Vi fick veta att det går bra för B och att läraren inte behöver använda tillsägelser. Hon är intresserad och duktig på både svenskan och matematiken. Eftersom B redan kan läsa ska läraren gå till biblioteket med henne för att låna en bok.
Läraren berättade även att B inte vill säga något förrän hon är 100 % säker på att hon vet svaret (hög igenkänningsfaktor för mig), men att hon då gärna säger det (till skillnad från mig som allra helst var tyst).
B kan leka med alla (det visste vi redan) och har inte någon särskild kompis (detta också).
Det är självklart roligt att höra att det går bra för B och att hon lär sig. Men viktigast är att hon trivs och tycker att det är roligt, vilket hon gör.
Syskonbråk
I början av höstterminen märkte A och jag att barnen bråkade mindre. Vi gissade att det berodde på att de fick vara ifrån varandra (efter sommarens intensiva sällskap).
Efter inte ens två veckor bråkade de lika mycket igen, men efter ett tag lugnade det ner sig till en hanterbar nivå.
De retar, provocerar och bråkar med varandra varje dag. Men de leker, diskuterar och pysslar även tillsammans.
När AA är ledsen kan hon vända sig till B för tröst (oftast när vi föräldrar har sagt ifrån). Jag tycker att det är fint att AA hyser sådan tillit till sin storasyster.
Första och kanske enda skolläkarbesöket
Idag följde jag med B på skolläkarbesök. Först vägdes och mättes B av skolsköterskan.
Sedan gick vi in till skolläkaren som frågade B om familjesituation, fritid, sömn, mat, m.m. Skolläkaren tyckte att B sov lite mindre än andra i hennes ålder, men sa också att sömnbehovet givetvis är personligt.
Därefter undersöktes grov- och finmotorik med övningar och teckningar. Dessutom kontrollerades rygg, hjärta och lungor. Allt såg bra ut.
Skolläkaren visade B:s tillväxt med en graf för punkterna från sista besöket på BVC och dagens längd och vikt. B ligger ca. 0,7 standardavvikelser under medel för längd och en standardavvikelser under medel för vikt. Det är inte anmärkningsvärt med tanke på vi föräldrars kroppsbyggnad.
Besöket avslutades med en vaccination mot mässling, röda hund och påssjuka. B protesterade mot detta, men gick till slut med på att ta sprutan om hon fick en leksak, men var fortfarande motvillig. Vi fick veta att symptomen efter vaccinationen kan komma en vecka-10 dagar efteråt.
Detta är det enda skolläkarbesöket om inte skolsköterskan vid någon av kontrollerna, som sker vartannat år, skickar B vidare till skolläkare.
B kommer även att kontrollera syn och hörsel hos skolsköterskan vid något senare tillfälle detta år.
Första tappade tanden
När jag hämtade B från fritids i onsdags var hon ivrig att visa mig sin glugg i nedre tandraden. Hon hade med tungan vickat på tanden och upptäckte att hon kunde vicka den 90 grader. När hon upprepade det lossnade tanden.
Fritidspedagogen hade slagit in tanden i hushållspapper och knutit ett gult tygband till ett fint paket. B tyckte att det var tråkigt att kompisen inte var på fritids (på grund av höstlov) när hon tappade tanden.
B hade kommit fram till att hon skulle lägga tanden i ett glas med vatten eftersom tandfen vill ha rena tänder. I torsdags morse låg en tia i glaset bredvid sängen. B frågade sedan om vi lagt i den eftersom tandfen inte finns...
Skridskoåkning framåt
I helgen fick B skridskoskolemärke 1 och 2. Det betyder att hon flyttas upp från grön till orange grupp vid nästa tillfälle.
Jag är förstås väldigt stor över att det går bra för henne och att hon utvecklas. Själv är hon nervös över att barnen i den andra gruppen aldrig ramlar...
Första lösa tanden
I söndags upptäckte B, till sin stora glädje, att hon har en lös tand. Den är än så länge bara lite lös.
Några barn som B kände på förskolan tappade sina första tänder redan för mer än ett år sedan. Och en del nya kompisar i klassen har tappat flera stycken.
Det första B beklagade sig över var att farmor, som vi just tillbringat en vecka semester med, inte var där så att hon kunde berätta det för henne.
Fritis
Alltid när jag kommit för att hämta B från fritis har hon sölat för att gå därifrån och hon har ofta verkat tveksam till om hon vill gå hem. Jag får alltid locka och peppa henne för att komma därifrån.
På fredagar däremot, när någon av oss är hemma med AA, får B välja vilken tid hon vill bli hämtad från fritis. Tidigare har hon valt att bli hämtad tidigt, vilket för oss innebär efter mellanmålet kl. 14.
Men i fredags ville hon bli hämtad så sent som möjligt, vilket är kl. 16 som vi anmält hennes vistelsetid till.
Jag hoppas att det betyder att hon trivs ännu bättre på fritis nu och att hon tycker att de gör roliga saker där.
Vi brukar på fredagar få en veckoplanering för kommande vecka och ser då att de verkar hitta på många roliga aktiviteter som passar B. Det har varit bakning, pyssel, ute-och lekplatslek, m.m.
Första sjukfrånvaron
I fredags var B sjuk och hemma för första gången någonsin. Det var bara en kraftig förkylning som hon fortfarande inte är helt frisk från. Självklart har hon varit förkyld tidigare, men aldrig med sådan hosta.
Eftersom hon inte var så jättesjuk tyckte hon att det var helt okej att vara hemma. A och AA skulle ju vara hemma så det blev ingen vab i alla fall.
AA:s första tandläkarbesök
Idag besökte AA tandläkaren för första gången. B följde också med eftersom hon var hemma från skolan då hon är förkyld.
AA satte sig i tandläkarstolen utan att protestera. Av tandläkaren fick hon beröm både för sina fina tänder och för att hon var så duktig och gapade stort. Sedan valde AA en rosa tandborste och en liten figur som föreställer en apa.
Jag var faktiskt lite orolig för att AA inte skulle vara samarbetsvillig och inte vilja gapa. Och att B skulle distrahera AA för mycket. Trots att B var nyfiken och kanske lite distraherande så underlättade hon även att få AA samarbetsvillig.
Vi fick veta att AA har lite överbett som tandläkaren vill hålla lite koll på i framtiden, men att det annars såg bra ut.
Ny aktivitet för B
B var på sin första skridskoskolelektion i söndags. Hon går på en teamåkningsklubb eftersom det var bättre tider där än på hockeyklubben.
Det är två grupper på olika nivåer som åker samtidigt, men håller till på olika delar av isen. Det var ett bra upplägg eftersom lärarna skickade elever över till den andra gruppen om de tyckte att de kunde ett visst moment eller behövde lära sig mer.
Jag hade anmält B till nybörjargruppen, men de flesta av barnen i gruppen verkade stå på isen för första gången. B har ju åkt lite grann med A några säsonger så hon klarade av de flesta momenten i sin grupp.
Hon tyckte att det var okej och gjorde som läraren sa, men verkar uppskatta fotbollen mer. Hon har redan meddelat att hon vill fortsätta med fotbollen nästa säsong.
Min enda förhoppning är att hon ska lära sig åka skridskor utan svårigheter. Om hon därefter bestämmer sig för att fortsätta i samma klubb, börja i hockeyklubben eller inte gå i någondera spelar inte någon roll.
Utvecklingssamtal för AA
Igår var jag på utvecklingssamtal för AA. Pedagogen påpekade att det är många förändringar som skett denna termin, både med barngruppen - några barn har flyttat från avdelningen medan andra tillkommit - och med en ny pedagog från en annan avdelning. Dessutom går inte B kvar på förskolan.
AA har gått från att iaktta de andra barnens lek till att försiktigt "smyga sig" in i den. Trots att hon hemma mest pratar om en kompis leker hon med flera olika kompisar på förskolan.
Hon tycker om att rita, vilket vi redan visste. Jag fick även veta att AA tycker om att bygga, det är något som hon inte gör så mycket av hemma - kanske för att det är B:s grej där.
Även på förskolan måste de truga/locka henne för att få henne att dricka. Men jag gissar att det till stor del är förskolan förtjänst att AA inte har så mycket problem med förstoppning längre.
Pedagogen berättade att hon känner till rutinerna väl på avdelningen, att hon tycker om samlingarna och sångstunderna och att hon gärna är för sig själv ibland. Pedagogen påpekade även att hon är bestämd, att hon ibland säger att det inte finns något att göra och att AA gärna berättar att hon kan själv. Enda undantaget var när de övade på kullerbyttor, då AA hade sagt att hon "aldrig kommer att lära sig", vilket var ovanligt för henne. Men det stämmer tydligen inte eftersom hon i princip redan kan, men bara behöver den lilla extra hjälpen i början.
Dans utan föräldrar
AA sa i våras att hon också ville gå på gympa (som sin storasyster). Vi tyckte att hon är lite för liten för det och kom överens om att hon skulle börja på dans i stället. Sedan dess har hon "påmint" oss om detta.
När det sedan blev dags att anmäla henne upptäckte jag att de inte längre har den dans då föräldrarna får vara med. Därför anmälde jag henne till en kurs utan föräldrar och har under hela sommaren försökt påminna och peppa henne inför detta.
När dansen började fick dock föräldrarna vara inne i salen vid första tillfället. Det gick jätte bra: AA gjorde precis som läktaren sa och verkade ha roligt.
Vid andra tillfället skulle föräldrarna stanna utanför. AA fick motvilligt in i salen, men kom snart ut storgråtande. Jag försökte peppa henne att gå in igen, men lyckades inte. Till slut gick vi in tillsammans. Under hela lektionen höll hon tittade hon på mig.
I lördags var det dags igen. Vi peppade henne, men AA var motvillig till att gå till dansen överhuvudtaget. De lyckades komma iväg och när sedan A lockade med en belöning gick hon in i salen utan honom.
På lördags är det dags igen. Vi får se hur det går. Jag tror B ville ha med oss föräldrar in i salen under tre terminer...
Jobbiga lämningar avlöser varandra
Efter knappt två veckor med smidiga lämningar för B kom ett tillfälligt bakslag när hon höll fast vid oss när vi lämnade henne på skolan. Hon var lite nedstämd, men inte jätteledsen. Men det gick över efter ungefär en vecka.
Nu har det i stället blivit AA:s tur att vara ledsen vid lämning. Hon gråter högt när det är dags att säga hej då, men vi har förstått att det går över ganska fort när vi gått därifrån. Det är dock svårt att inte bli berörd bör namn sett sitt barn så ledset. Jag hoppas att detta är en fas som gått över snart, men är inte så säker på det.
Inte snabbare ekorrhjul, men större?
Om jag tyckte att ekorrhjulet var utmattande förr är det ingenting mot vad jag känner nu och värre kommer det antagligen att bli (när AA började skolan).
Utöver logistiken kring lämningar och hämtningar är det middagslagning, aktiviteter, lappar (blanketter), läxor, gympakläder, möten... Och då har vi ännu bara ett barn i skolan. Min förhoppning är att B kan ta större ansvar när det är dags för AA att börja i förskoleklass.
A och jag får kommunicera en hel del kring detta för att få allt att funka smidigt och så att inget glöms bort. Vardagligt och avtändande, men livsviktigt för att jag ska klara av stressen.
Det finns inget alternativ än att klara av det, men lite mer glädje än att få allt att funka i vardagen vore trevligt.
Liten vill ha längre kvällar?
Tidigare har AA endast ett fåtal gånger påstått att hon inte är trött vid nattning. Men sedan hon började förskolan igen efter sommaren, och inte sover middag om dagarna, har hon flera gånger fått utbrott och sagt att hon inte varit trött. Egentligen har hon varit övertrött. När vi ändå lagt henne har hon somnat jättefort.
Dessa utbrott är jobbiga och utmattande, men kommer bara de dagar som hon vaknar tidigt på morgonen. Vi vill inte låta henne sova middag eftersom vi är oroliga för att det ska bli långa läggningar.
Härom kvällen försökte hon till och med få vara uppe längre genom att säga att hon skulle somna själv. Eller så ville hon bara få spela på iPaden som storasyster gör en kort stund för läggning.
Ny vardag
Det har gått två veckor på terminen med varsitt heltidsarbete för A och mig. Hälften av morgnarna när jag skulle lämna har varit stressiga. A har nog kunnat ta det lite lugnare, däremot har han haft fler stressiga eftermiddagar när det har varit aktiviteter efter förskolan/skolan.
Jag får cykla även de morgnar och eftermiddagar som jag inte behöver ta barnen, men jag får lite motion och det tar bara lite mer tid. Vi har, som tur är, inte haft så mycket regn än.
Jag tror att vi båda kan sammanfatta det med att det fungerat bra, även om vi fått minus på flextiden. Från nästa vecka går vi båda ner lite i arbetstid, just för att vi ska hinna hämta och lämna. Så då blir stressen förhoppningsvis lite mindre och det kan väl bara gå bättre...
Helg med sexårsfirande
I söndags fyllde B sex år. Det firades med kalas för de stora kompisarna från förskoleavdelningen i lördags och middag med släkten i söndags.
Till sitt kalas hade B önskat sig en piñata och valde då en i form av en enhörning. Temat för kalaset blev då naturligtvis enhörningar - med motivet på papperstallrikar, pappmuggar, servetter och ballonger. Vi beställde även en tårta i form av en enhörning. B blev överlycklig när hon såg den, men tyvärr var den inte vidare smaklig. (Dekorationerna bestod mest av massa smörkräm, som smakade smör.) Men det verkade inte barnen bry sig om.
Till sin födelsedagsmiddag på söndagen hade B önskat sig köttbullar och makaroner. Så det blev mac n' cheese (oststuvade makaroner) och köttbullar med tomatsås. De flesta verkade faktiskt uppskatta det. Och denna tårta var desto godare.
B verkade så otroligt glad och uppskattade varenda present. De räcker förhoppningsvis länge då hon bland annat fick ett stort playmobil-piratskepp, ett stort lego som hon fortfarande bygger på och spel.
B:s ögonfärg
För inte så länge sedan insåg jag att B:s ögon inte alls är bruna som jag förutsatt. Jag lade märke till att hennes ögon var rätt ljusa och när jag tittade närmare upptäckte jag att ögonen är tvåfärgade: grå i utkanten av iris och ganska ljust brun närmast runt pupillen. Däremellan är det en flikig övergång.
Jag har nog alltid antagit (utifrån genetikundervisningen i skolan) att mina barn, oavsett pappa, ska få bruna ögon. Därför blev jag ganska förvånad.
Och AA har alltid sagt att B, AA och jag har chokladögon (bruna ögon) medan A har regnögon (blå ögon).
B:s ögon var tydligt mörkblå när hon var bebis medan AA:s också var blå men mer obestämbara. Jag vet inte i vilken ålder ögonens färg inte längre förändras så jag är öppen för att de fortfarande kan förändras.
Ny vardag med dubbla lämningar/hämtningar
Idag börjar en ny vardag med lämningar och hämtningar på två olika ställen. Både A och jag har ängslats inför detta. A har till och med drömt om att han kommit fram till skolan med B väldigt sent.
Vi har tänkt att vi ska cykla för att det ska gå lite fortare. Därför har vi under sommaren testat hur långt B orkar cykla (trots att vi inte alls har långt till skolan). Däremot kommer A börja cykla till och från jobbet, vilket medför att jag får cykla en hållplats även de morgnar som jag inte lämnar respektive de eftermiddagar som jag inte lämnar. Alternativt kan jag åka hem för att hämta cykeln när jag ska hämta. Jag får testa mig fram.
När det inte kommer att gå att cykla längre framåt vintern får vi helt enkelt promenera, men det kommer att ta lite längre tid och möjligtvis kommer vi få höra en hel del klagomål från B.
Förhoppningvis är det bara under detta läsår som vi behöver hämta på två olika ställen. Om B i årskurs ett får plats på det fritids som vi önskar kommer hon att tas med till A:s förskola på eftermiddagen så att vi hämtar båda barnen där. Men vi kommer såklart fortfarande behöva lämna på två ställen på morgnarna.
Egen nattning
Under sommaren har vi fått B att somna själv på kvällen. Hon fick välja mellan att stanna uppe en stund (ca. en halvtimme) efter att AA nattas och somna på egen hand eller att nattas av en förälder samtidigt som AA nattas i sitt rum.
B har alltid valt det första och för henne är det inte längre ett val utan så då det ska vara. Hon har blivit besviken de gånger vi har lagt dem samtidigt (på grund av andra aktiviteter och att klockan blivit mycket).
Vi borstar tänderna på båda barnen strax innan AA ska lägga sig. Sedan får B stanna i vardagsrummet och välja vad hon vill göra. Det brukar bli spela/titta på iPad. Sedan går en av oss förälder med till hennes rum för att läsa och sjunga för henne innan vi går ut ur rummet.
I början var det viktigt att vi stod precis utanför hennes rum. B gick upp ur sängen för att kolla att vi inte hade gått därifrån. Vi fick inte ens sitta på trappsteget, 2 m bort.
Sedan bodde vi i svärmors sommarstuga på ca 40 kvm i drygt två veckor. Där kunde vi sätta oss i soffan en bit bort.
Efter det har hon accepterat att vi stannar kvar på övervåningen. Jag har utnyttjat tiden till att tvätta håret eller läsa ansiktsmask.
Nu går B inte ens upp från sängen för att kolla oss. Nästa steg blir att låta oss gå ner från övervåningen, men för mig känns det okej att stanna på övervåningen när jag får göra saker som jag själv får bestämma.