Ur form

Även i måndags lyckades jag kravla mig upp ur sängen tidigt för att gå att träna.

Trots träningsvärk hade jag besätmt mig för att träna. I och med att träningspasset imorgon är inställt p.g.a. påsken och påskschemat blir nästa träning inte förrän nästa torsdag, så det var bra att jag kom iväg.

Det var ett ganska jobbigt pass eftersom mina ben värkte. Jag försökte kompensera genom att ta i mer från bålen och uppåt samtidigt som jag försökte ta det lugnare med konditionen och benstyrkan. Jag lyckades ta mig igenom, men är inte särskilt stolt över min prestation.

Det här med att komma i form till bröllopet i juni visar sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Jag hoppas att kroppen tycker att även trädgårdsarbete och trädäcksbyggande är träning.


Ingen träningsvärk

Igår morse tränade jag Det var tre veckor sedan senast.

Det var ännu svårare än vanligt att gå upp och jag kände mig som en zombie under bussfärden.

Jag hade förberett mig för ett tufft pass som jag skulle ha svårt att hänga med i. Men det gick ganska bra faktiskt. Jag hängde med bra från början till slut. Och så tog jag i extra mycket på magövningarna!

Jag hade även förväntat mig att jag skulle ha träningsvärk idag eftersom det var så länge sedan jag tränade. Men inte det heller.

Nu ska jag fortsätta på det inslagna spåret fram till semestern, hoppas jag.

Magen växer

Nu har jag inte tränat på över två veckor (skidåkningen ej inräknad) och jag insåg i förra veckan att magen börjar bli plufsig.

I början av juni ska vi gå på svågers bröllop så jag behöver verkligen ta tag i träningen nu för att hinna få fin mage och möjligen lite snyggare armar till dess. Jag känner verkligen inte för att gå på bröllopet och få frågor om jag är gravid!

På torsdag ska jag återuppta träningen igen och jag ska verkligen se till att träna två gånger varje vecka fram till sommaren om det går.

Träningsvärk, here I come

Typiskt! I morse skulle ha varit sista träningen inför skidresan till Sälen, men träningen var inställd eftersom ledaren var sjuk.

Jag är redan otränad och behöver all träning som jag kan få. Jag tror att det ännu kan dröja månader innan jag får tillbaka den kondition och styrka som jag hade vid sista träningen före jul.

Sist vi åkte skidor (förra årsskiftet) fick jag ingen träningsvärk trots att jag är en ovan skidåkare och jag tror att det berodde på att jag var i så god form. Nu tror jag definitivt att har en tung träningsvärk att se fram emot efter skidåkningen; inte för att dagens träning hade hjälpt mot det. Men det får det vara värt!

Benprövning

Gårdagens träningspass var verkligen en prövning för benen och det märktes att det var tränarens favoritmuskler. Hennes lår var enorma. Personligen tycker jag inte att det är särskilt snyggt med stora benmuskler.

Jag hade förväntat mig svår träningsvärk i benen idag, men ingenting känner jag av det. Trots att det var svårt att ta sig upp till jobbet på fjärde våningen efter träningen igår morse.

Själv föredrar jag nog att jobba på mag-, arm- och ryggmusklerna, mest för att det är där det behövs!

Mot "Beach 2011"!

Gårdagens träningspass var lite tungt eftersom jag hade träningsvärk i insidan och på baksidan av låren. Tydligen ger även golvläggning träning, så jag kanske inte behöver inte gå till Friskis för att träna... Det blir nog mer "träning" hemma i vår när vi kommer igång med trädgårdsarbetet.

Annars börjar själva träningen kännas lite lättare även om jag fortfarande har svårt att ta mig upp ur sängen på morgnarna. Ryggen känns starkare, armarna orkar lite mer och magen börjar bli lite mer vältränad.

Mer träning - snyggare

Att träna på morgnarna är jättejobbigt för det är verkligen så svårt att ta sig upp ur sängen. Men när man väl står i salen och hoppar omkring känns det rätt okej och efteråt känner man sig jätteduktig.

Det känns som rutinen börjar sätta sig och kroppen börjar vänja sig vid träningen igen. Så snart kommer jag förhoppningsvis att vara "vältränad" igen och jag hoppas att jag i sommar återigen kommer att känna mig snygg. För det behöver man göra ibland.


Snart i form

Nu känns det som att jag börjar komma igång med morgonträningen. Jag lyckas komma iväg (i sista stund) på morgnarna, trots att jag är oerhört trött. Men jag vill ju verkligen etablera rutinen och lyckas med träningen.

De två första gångerna kändes det i kroppen dagen efter. Första träning gav träningsvärk i benen och andra gången i bröst och skuldror.

Jag har ganska låga ambitioner med min träning egentligen. Att lyckas med träningen innebär för mig att jag går dit, genomför passet utan besvär och att jag klarar av att springa till bussen utan att tappa andan.

Nytränad

Idag började årets träning. Rutinen är fortfarande att träna på måndagar och torsdagar, men nu på morgnarna. Förhoppningsvis lyckas jag hålla mig till den nya rutinen. Egentligen behöver jag bara gå upp samma tid som väckarklockan ringde tidigare.

Jag hade inte tränat på över en månad så det fanns en anledning, och ursäkt, till att det gick så trögt. Som vanligt efter uppehåll är fortfarande höfterna lättast och dessutom rygg som brukar vara tungt annars. Alla övriga muskler lät mig veta att det var alltför länge sedan sist; det spände överallt.

Egentligen är jag inte heller helt frisk från influensaförkylningen. Jag hostar fortfarande lite. Det var några dagar nästan utan hosta, men sedan kom den tillbaka. Jag hoppas den ger med sig snart.

Sista pulsen

Igår var jag och tränade för sista gången denna termin. Det var puls för sista gången, om inte för alltid så i alla fall för många månader framöver.

Det kändes lite vemodigt att göra passet en sista gång eftersom jag har lärt mig att älska passet. I början hade jag verkligen svårt för det; passet var jobbigt, men det berodde på att man hade fullt sjå med att hänga med i alla rörelser. Efter halva terminen satt rörelserna något sånär och jag kunde ta ut mig rejält på måndagseftermiddagarna.
Jag såg ofta fram emot passet. Antagligen bidrog även ledaren för passet till att jag tyckte om det så mycket. Hon har alltid varit jättebra; glad, energisk och med attityd.

Nu blir det ingen träning; varken motion eller styrka, på några veckor framöver. Jag ska inte tänka på hälsan bara på att äta gott och njuta.
Det ska bli intressant att se hur kroppen förändras och mycket jag går upp i vikt under tiden som vi är bortresta.

4 803 steg

Söndag 14 november

Tävligens sista dag! Känner mig som jag är en fri kvinna nu.

Totalt antal steg under tävlingen: 287 106 (164 km)
Snittsteg per dag: 10 254 (5,8 km)
Snittsteg per arbetsdag: 13 727

4 620 steg

Lördag 13 november

Många aktiviteter, men vi transporterade oss med bilen... Det var ju långa avstånd! Vi var både väster om stan och öster om hemmet.

18 076 steg

Fredag 12 november

Stolt! Alla stegen har jag promenerat. Berodde mest på att jag hade flera ärenden utanför kontoret för jobbets räkning.

14 785 steg

(inkl 3 600 steg om fysisk akititet)

Torsdag 11 november

Rätt okej antal steg... Men räknar fortfarande ner till fotbojan ska bort.

12 564 steg

Onsdag 10 november

Fortsatt bra nivå denna vecka så här långt.
Har börjat räkna ner till det är dags att ta av fotbojan, a.k.a. stegräknaren.

12 020 steg

Tisdag 9 november

Bra nivå igen efter en lite lat helg.

16 792 steg

(inkl. 3 600 steg som fysisk aktivitet)

Måndag 8 november

Vad mycket jag gick igår! Det kändes inte ens, så egentligen är det säkert lätt att komma upp i ett bra antal steg, men det beror ju på tid, jobb, m.m.

Pulsträningen igår kändes hård; redan efter halva passet var jag trött. Jag tror att det beror på att jag var trött i allmänhet. Långhelgen gav inte lika mycket vila som tänkt.

Sista veckan i stegtävlingen! Det känns skönt. Jag har känt mig som en dålig människa när jag inte haft tillräckligt många steg på stegräknaren vid dagens slut. Men då kan jag ändå ha renoverat vardagsrummet en hel dag, och det är också jobbigt. På något sätt har stegräknaren känts begränsande och så är det antagligen inte tänkt.

1 959 steg

Söndag 7 november

Efter ett besök hos A:s farfar och farmor satt vi i bilen resten av dagen.

6 537 steg

Lördag 6 november

Det var inte jättebra väder i lördags, men det blev ändå en promenad med make, svärmor, svägerska och hund. Och tur är väl det för i övrigt lämnade jag inte huset, så det blev inte många steg utöver promenaden.

5 013 steg

Fredag 5 november

Det blir inte många steg när man sitter i bil större delen av dagen. Tur att det blev en liten fönstershoppingrunda på stan i Karlskrona, annars hade det nog bara varit ett par hundra steg.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0