The Way the Cookie Crumbles...

Igår eftermiddag tog jag bilen till föräldrarna. Vi hade bestämt middag sedan tidigare.

Jag hade inte tänkt ta med Cookie eftersom jag bara skulle vara borta några timmar, men när jag skulle gå gnällde han ledset och ynkligt, kanske för att han vant sig vid mitt ständiga sällskap efter en och en halv dag hemma. Så jag packade hans saker och öppnade buren som han gick in i direkt. På sistone har man annars varit tvungen att ge honom en putt i baken.

När vi hade ca. tio minuter kvar av bilfärden hör jag hur blixtlåset till buren öppnas. Det är Cookie som har lyckats öppna den. Han har gjort det tidigare, men han brukar inte bli uttråkad av bilresor så fort. Han står på baksätet med framtassarna mot fönsterkarmen och tittar ut. Det tycker han om.

Hos föräldrarna skötte han sig väl. Jamade mindre än den senaste gången. Han satt mest och myste på kylskåpet, där det är varmt och han kan hålla uppsikt över alla. Satt även och stirrade en stund på fiskarna i akvariet.

När det är dags att åka hem igen hoppar han lika villigt in i buren igen. Denna gång ser jag till att blixtlåsen är ordentligt dragna, då brukar han inte klara av att smita ur buren. Men samma sak denna gång; när det är ca. tio minuter kvar hör jag hur blixtlåset öppnas och i baksätet står Cookie och tittar ut genom fönstret.

Han är tyvärr rätt duktig på att rymma och vi har låtit honom åka bil utan bur ett par gånger förut och han tycker bättre om att åka bil och få gå fritt än att åka bil i bur.