Hemma och spelar piano
Idag jobbar A så jag har fått en skön dag alldeles för mig själv.
Jag började såklart med att ta sovmorgon. Även om den inte var överdrivet lång så var det skönt att få sova ut och vakna av sig själv.
Jag pysslade lite i trägården och gjorde lite hushållssysslor, inte onödigt mycket och inte så krävande saker.
Av någon anledning fick jag lust att spela piano när jag såg det, men jag väntade tills senare så att jag skulle hinna få lite mer saker gjorde innan.
Efter att ha satt in lite Islandsbilder i fotoalbumet tänkte jag att det var dags. Oftast känner jag för att spela piano när jag är ledsen eller arg, men då ska jag vara ensam också. (Att jag hade sådana känslor idag beror inte alls på A.)
Tänk att det var andra gången som jag spelade på pianot sedan vi flyttade hem det från föräldrarna. Det kändes så skönt att få spela, men det lät inte särskilt bra så förhoppningsvis hörde ingen (utom Cookie).
Det är märkligt att jag aldrig känner för att spela blockflöjt trots att jag lärde mig det under många år och blev ganska duktig. Det tar emot mycket mer att spela flöjt; kanske för att det var ännu längre sedan jag spelade flöjt än piano och för att jag vet att det skulle låta riktigt illa.
Ikväll ska jag bjuda A på middag på Nem nem quan som jag skrivit om tidigare. Eftersom han är duktig och jobbar och tjänar pengar är det väl det minsta jag kan göra.
Jag började såklart med att ta sovmorgon. Även om den inte var överdrivet lång så var det skönt att få sova ut och vakna av sig själv.
Jag pysslade lite i trägården och gjorde lite hushållssysslor, inte onödigt mycket och inte så krävande saker.
Av någon anledning fick jag lust att spela piano när jag såg det, men jag väntade tills senare så att jag skulle hinna få lite mer saker gjorde innan.
Efter att ha satt in lite Islandsbilder i fotoalbumet tänkte jag att det var dags. Oftast känner jag för att spela piano när jag är ledsen eller arg, men då ska jag vara ensam också. (Att jag hade sådana känslor idag beror inte alls på A.)
Tänk att det var andra gången som jag spelade på pianot sedan vi flyttade hem det från föräldrarna. Det kändes så skönt att få spela, men det lät inte särskilt bra så förhoppningsvis hörde ingen (utom Cookie).
Det är märkligt att jag aldrig känner för att spela blockflöjt trots att jag lärde mig det under många år och blev ganska duktig. Det tar emot mycket mer att spela flöjt; kanske för att det var ännu längre sedan jag spelade flöjt än piano och för att jag vet att det skulle låta riktigt illa.
Ikväll ska jag bjuda A på middag på Nem nem quan som jag skrivit om tidigare. Eftersom han är duktig och jobbar och tjänar pengar är det väl det minsta jag kan göra.
Kommentarer
Trackback
