Bara mamma och pappa

B har nästan bara velat vara hos oss föräldrar på sistone, särskilt kvällstid. Tyvärr är det ingen annan som får bära henne då.

Förra veckan ville B inte ens vara hos A. Hon grät och skrek hysteriskt, men så fort hon kom i min famn tystnade hon. Samtidigt som det kändes bra att veta att B kände sig trygg hos mig kändes det jobbigt att behöva vara med henne varje minut. Dessutom tyckte jag synd om A som gjorde allt för att B skulle vara hos honom. Självförtroendet måste ha fått sig en törn, liksom jag fick under första månaden.

Dagtid har hon kunnat bäras av andra. I lördags hade vi några av mina kusiner på besök och tre av dem bar B utan att hon blev ledsen.
Kvällstid har ingen annan fått bära henne än A eller jag. Mamma fick inte bära henne i söndags när vi var där på middag. Min kompis fick inte bära henne i måndags när A jobbade över och jag hade bjudit in henne för lite hjälp med B eller middagen. A:s farfar fick inte bära henne igår kväll när han var på besök.

Jag hoppas att detta är en fas och att den går över om inte alltför länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0