Vardagslycka

Vissa dagar behövs det inte mycket för att jag ska känna mig lycklig.

Idag vaknade jag av B vid åttatiden. Då hade hon sovit sedan halv ett! Innan dess hade jag dock varit olycklig eftersom hon vägrade sova efter två amningar och 40 minuters promenerade på bottenvåningen. Efter ytterligare en amning somnade hon i alla fall.

Trots att jag kände mig ganska utvilad ammade jag B i sängen efter att jag hade bytt hennes blöja. Vi somnade båda om och jag vaknade halv tio. Eftersom B sov vidare till halv elva kunde jag äta frukost, göra mig i ordning och förbereda dagen utan att bekymra mig.

När B vaknat bytte vi blöja och klädde på henne. Sedan ammades hon igen och i väntan på rapet somnade hon och sov ytterligare en halvtimme. Jag kunde få ännu lite mer gjort.

Vid lunchen kunde jag äta utan avbrott medan jag pratade med B som satt i babysittern. Under eftermiddagen låg B på soffan och vi lekte och "pratade".

Sedan tänkte jag ta en entimmespromenad, men eftersom B inte somnade förrän efter 30 minuter blev den dryga timmen och då hade jag nästan tappat känseln i fingrarna trots att jag hade vantar. (Vad gör man inte för sin bebis sömn?) När vi kom hem vaknade B till när vi kommit innanför dörren, men somnade om och sov en timme till. Ytterligare tid för mig att få något gjort.

Så idag har hon varit glad och inte varit ledsen eller kinkig förrän på kvällen och jag behövde inte bära runt henne heller förrän på kvällen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0