Ensam med bebis

Snart har jag klarat av att vara hemma två hela dagar med B utan A. Ingen stor bedrift, jag vet, tusentals mammor kan göra det utan problem. Men det kändes så läskigt innan jag var tvungen att göra det.

Fram tills i söndags var det nämligen A som gick upp för att byta på nätterna, som bar omkring B när hon var kinkig, som såg till att jag inte saknade något. Han var helt enkelt den som tog mest ansvar under de B:s fyra första veckor. (Jag känner oerhörd tacksamhet över att ha en man som vill vara så pass delaktig, ha så stort ansvar hemma och har så stort tålamod.) Ibland kunde jag känna att jag också ville vara nära B, men då påminde jag mig själv om att jag snart skulle få vara med B hela dagarna medan A skulle vara tvungen att jobba.

Igår kom mamma hit vid halv ett. Då hade jag ätit frukost, men inte borstat tänderna eftersom B inte sov någon längre stund under förmiddagen. Varje gång hon somnade i min famn, vaknade hon när jag lade ner henne. Men hon var inte kinkig alls i alla fall. Mamma hade förberett lunch som om hade med sig - lyx! Under eftermiddagen sov B och när hon vaknade till tog mamma hand om henne så jag fick borsta tänderna och göra några hushållssysslor.

Idag har jag varit ensam, men också det har gått bra. Efter att jag ätit frukost och ammat, somnade B så jag fick borsta tänderna tidigt idag. Dessutom kom vi ut på en kort promenad före lunch. Det var faktiskt första gången sedan vi hämtade barnvagnen som jag körde vagnen mer än ett par minuter. B var vaken under tiden som jag åt lunch och det var först efter att jag ätit två tredjedelar av maten som hon började kinka, men jag kunde äta upp innan jag ammade. Under eftermiddagen har B sovit kortare stunder och under dem har kunnat få ett fåtal hushållssysslor utförda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0