Sommarlov, ja tack!

Nu när sommarlovet börjat och A och B inte har någon öppna förskolan att gå till är det svårare än någonsin att gå till jobbet. Det känns i hela kroppen att det är med familjen jag borde vara och inte på jobbet.

Jag undrar varför jobb är en så stor del av livet. Och det verkar inte vara vara jag som tänker så: http://www.dn.se/kultur-noje/nu-kommer-anti-arbetslinjen/. Jag vill inte bruka min egen jord och jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna förverkliga mig själv. Däremot vill jag ägna mig åt de som betyder mest för mig - B och A.

Jag kan bara föreställa mig att det kommer bli än värre när B har börjat skolan och har sommarlov på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0