Stadigt på jorden
En av de saker jag först uppmärksammade hos AA var de stora fötterna. Jag frågade A om det bara var jag som tyckte det.
Redan vid hemgång insåg jag att så nog var fallet. De små strumporna som jag hade tagit med mig var alldeles för små, de ramlade fort av. Så hade det inte varit med B, vad jag mindes.
Vid andra läkarbesöket utbrister läkaren "vilka stora fötter".
Jag har ännu inte lyckats rota fram större strumpor i lådorna, men än så länge har det varit så varmt så de har inte varit särskilt nödvändiga.
Kommentarer
Trackback
