Att knyta an
Under hela tiden i Karlskrona kunde nästan ingen annan bära AA än jag. Hon var hos A under mer eller mindre protester, kunde vara nöjd någon minut hos farmor och var intresserad hos gammelfarfar några minuter.
Det gick bra om hon inte såg mig eller om man avledde hennes uppmärksamhet mot något intressant föremål.
Däremot kunde mormor, så fort vi kommit tillbaka till Stockholm, bära henne. AA känner antagligen igen henne, men innan vi åkte var hon inte jättenöjd hos mormor heller.
Jag hoppas att hon snart knyter an till A på samma sätt. Det måste hon väl eftersom jag inte kommer vara med henne då.
Kommentarer
Trackback
