The Way the Cookie Crumbles...

AA:s gallskrik är en prövning för resten av familjen. Det är ett så gällt skrik att man ofta får ont i eller lock för öronen och därför inte helt lätt att ignorera.

 

Men B har lärt sig ignorera dem; hon gör inte en min och fortsätter lugnt med det hon höll på med.

A och jag har länge försökt ignorera skriken.

 

Det kan tyckas fel att ignorera sitt barn när det skriker på detta sätt, men ger man uppmärksamhet så fortsätter ju detta beteende som vi tycker är helt oacceptabelt. Det drabbar ju även andra.

 

Om hon vill ha uppmärksamhet får hon lära sig att påkalla den på annat sätt, vilket hon börjat lära sig. AA brukar inte heller fortsätta skrika lika länge som förr. Hon har väl, tack och lov, förstått att hon inte kommer så långt med detta beteende. Men hon verkar inte ge upp helt och hållet; hon skriker högt och gällt några gånger per dag och en eller ett par gånger vid varje tillfälle.

 

A har bra beskrivit det som att AA håller resten av familjen som gisslan och det är faktiskt en väldigt träffande beskrivning.